Senast publicerat
Senast publicerat:

Pendeln kommer att slå tillbaka igen

Christian Schmidt
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Under den sista delen av 2010-talet har internationella insatser nästan blivit ett skällsord när Försvarsmaktens framtida inriktning diskuteras. Det är en av Försvarsmaktens huvuduppgifter, som många förknippar med perioden för den strategiska timeouten, och något som fått begränsat utrymme när fokus flyttats till nationellt försvar. Sedan 2014 är vårt deltagande i internationella insatser på en historisk låg nivå. Inte sedan början av 70-talet återfinns en lång period då antalet insatta soldater varit så lågt som de senaste sex åren. Numera deltar endast ett par procent av yrkesofficerskåren årligen i internationella insatser. Det finns fortsatt en betydande andel som aldrig deltagit. Är detta den nya normalbilden och är det önskvärt? 

Deltagandet i internationella insatser har många olika, och ibland varierande syften. Ibland framförs att det finns ett motsatsför-hållande mellan nationellt försvar och internationella insatser. Vårt militära maktmedel är dock inte uteslutande, utan ytterst, syftande till att försvara vårt territorium från ett väpnat angrepp. De internationella insatserna är ett av många medel för att reducera riskerna för att konflikter och andra säkerhetshot sprids till vårt territorium. De är också en bytesvara för att vinna fördelar i internationella sammanhang och bidrar därmed till att främja Sveriges intressen. Inte minst är de för många anställda det enda sättet att erhålla erfarenhet av skarp verksamhet. Även om erfarenheterna inte är direkt översättbara till ett högkonfliktscenario på svenskt territorium så utvecklas individer och lägre förbandsenheter på ett sätt som inte kan nås bara genom träning och övning. Det är dugliga individer och lägre förbandsenheter som utgör grunden för en duglig försvarsmakt i sin helhet.

Behovet av svenska förband i internationella insatser har knappast minskat. Det finns fortfarande ett flertal konflikter, däribland i Ukraina, i Sahel och i Mellanöstern, som påverkar oss. Huruvida det blir någon FN-insats i Ukraina återstår att se men med jämna mellanrum dyker frågan upp och om så sker torde Sverige bli en substantiell truppbidragare. I Sahel, och regionen omkring, försämras läget alltmer. Franske presidenten Macron blev mest uppmärksammad för att han under hösten påstod att Nato är hjärndött, men bakom den provokativa frasen och i den efterföljande debatten fanns betydligt mer substans. Han förväntar sig att Europa tar ett större ansvar för sin säkerhet, exempelvis genom större insatser i Sahel. Avseende Mellanöstern framlade nyligen USA krav på att Nato tar ett större ansvar med insatser i regionen.

Det finns med andra ord flera tecken på att Europa kommer öka sitt internationella engagemang. En logisk slutsats är att det även kommer gälla för Sverige. De upplevda hoten skiljer sig mellan norra och södra Europa. Om Sverige vill få stöd i närområdet, från länder utanför närområdet, så krävs också att Sverige bidrar för att hantera de hot som dessa länder upplever som störst. 

Att Sveriges försvar börjar utanför Sverige är alltjämt en sanning även om den för närvarande är impopulär. Att försvara territoriet är den yttersta uppgiften. Intill att den yttersta uppgiften eventuellt blir aktuell behövs ett aktivt nyttjande av det militära maktmedlet. 

Inför det nya decenniet är min framtidsspaning att insatserna återigen kommer öka och att pendeln åter kommer svänga – förhoppningsvis stabiliseras den i mitten, istället för att åter slå i bottenläge.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Marinchef Johan Norlén har fattat beslut om inriktningen för marinens nya organisation. Från den 1 januari 2029 ska marinen bestå av fem organisationsenheter i stället för dagens åtta. Dagens flottiljer och regementen upphör som egna organisationsenheter och bildar tillsammans tre nya marina baser.

    Josefine Owetz
    "Det är viktigt och vi försöker få till en sådan likhet mellan grundorganisation och krigsorganisation som det bara är möjligt", säger marinchef konteramiral Johan Norlén.

    Foto: Margareta Bloom Sandebäck

    Marinen står inför en omfattande omorganisation. Bakgrunden är ett förändrat säkerhetspolitiskt läge, Sveriges medlemskap i Nato och behovet av en organisation som bättre motsvarar både dagens krav och framtida uppgifter. Sedan förra sommaren har ett arbete pågått med att se över hur marinen är organiserad idag.

    – Vi har en organisation i dag som är anpassad för en helt annan säkerhetspolitisk situation. Stora delar av den är beslutad i början av 2000-talet. Sedan dess har omvärlden gått åt ett helt annat håll och vi har gått med i Nato. Dessutom tillväxer vi. Det är många saker som har förändrats och som skapat behovet av en förändring som gör att vi är anpassningsbara för framtiden, säger marinchef konteramiral Johan Norlén.

    Den 24 maj fattade han beslut om marinens nya organisation. Beslutet innebär att dagens åtta organisationsenheter blir fem: Marinstaben, tre marina baser och Marinstridscentrum (idag Sjöstridsskolan). Marinen ska också få taktiska ledningsresurser för sjö, amfibie och ubåt.

    Sjöstridsskolan kvarstår som organisationsenhet, men byter namn till Marinstridscentrum och blir ett krigsförband. 1:a ubåtsflottiljen, 3:e sjöstridsflottiljen, 4:e sjöstridsflottiljen, Stockholms amfibieregemente, Älvsborgs amfibieregemente och Marinbasen upphör som egna organisationsenheter och bildar tillsammans tre regionala marina baser.

    – Idag kallar vi det garnisoner, men imorgon blir det marina baser. Det är bara arbetsnamn fortfarande, men jag kallar det bas syd, ost och väst. Under de marina baserna finns sedan krigsförbanden som genomför verksamheter i olika beredskapsnivåer, säger Johan Norlén och fortsätter:

    – En viktig del i detta är att alla förband i marinen blir krigsförband. Det är viktigt och vi försöker få till en sådan likhet mellan grundorganisation och krigsorganisation som det bara är möjligt.

    De nya taktiska ledningsresurserna för sjö, amfibie och ubåt beskrivs som marinchefens resurser och ska kunna användas både nationellt och internationellt. Det kan bland annat handla om att förstärka Marinstaben eller bidra till Natorelaterade uppgifter, däribland bidrag till Commander Task Force, CTF, Baltic. CTF Baltic leder och samordnar Natos marina enheter som befinner sig i Östersjöregionen. De taktiska ledningarna ska bemannas genom ombildning av dagens olika flottiljledningar och kompletteras med reservofficerare.

    – De taktiska ledningsresurserna kan användas för internationella uppgifter, till exempel för att kunna öva, ta emot eller leda ett CTF Baltic. Vi kommer antagligen ha en sådan ledningscentral på svenskt territorium senast 2032, säger Johan Norlén.

    En av de största förändringarna är att administrativa stödresurser, exempelvis HR, kommunikation och ekonomi, nu samlas på respektive marina bas i stället för som idag på samtliga organisationsenheter. Syftet är att skapa ökad robusthet och redundans, men också att få en bättre kontroll över personal och vakanser.

    Det blir en HR-funktion för alla förband inom marinbasen, i stället för flera.

    – De administrativa uppgifterna och förvaltningsmässiga uppgifterna förskjuts och centraliseras i respektive region på de här marinbaserna. Det blir en HR-funktion för alla förband inom marinbasen, i stället för flera. Vi vill samla och merutnyttja kompetenser, säger Johan Norlén.

    För krigsförbanden är tanken att förändringen ska ge större möjlighet att fokusera på att öva, träna och genomföra insatser. En bärande princip i den nya organisationen är att tydliggöra vilken nivå som gör vad, förklarar han.

    – Förhoppningsvis uppnår vi en tydlighet i vilken nivå som gör vad. Marinstaben leder, de marina baserna samordnar och förbandsnivån genomför.

    För de anställda i marinen kommer förändringen att innebära olika saker. De flesta kommer att ha kvar sina arbetsuppgifter, men med ny organisatorisk tillhörighet och i vissa fall en ny chef. Andra kan få helt nya uppgifter. Enligt underlaget ska civila medarbetare inte tvingas byta arbetsort eller arbetsområde, men antalet civila chefer ska reduceras. Marinchefen betonar att omorganisationen inte handlar om att säga upp personal och att inriktning är att byte av arbetsort i möjligaste mån ska undvikas.

    – Vi vill inte bli av med en enda individ. Marinen är under stadig tillväxt och ska fortsätta att växa, säger Johan Norlén.

    44:e röjdykardivisionen kommer att byta namn och en del går upp i Marinstridscentrum

    Däremot räknar han med att omkring ett 50-tal personer kan frigöras för andra uppgifter, framför allt handlar det om yrkesofficerare. Det kan handla om bemanning kopplad till Nato eller att förstärka Marinstaben och Marinstridscentrum. Den nya organisationen innebär att Marinstridscentrum ska få ett tydligare ansvar för marinens utveckling, innovation och erfarenhetshantering.

    – Centrumet kommer också att ha ett utökat utbildningsben på västkusten. För det är den enda stora förändringen på krigsförbandsnivå idag, det blir att 44:e röjdykardivisionen kommer att byta namn och en del går upp i Marinstridscentrum. Namnet är inte klart, men någon form av marinens EOD- och röjdykarskola motsvarande. Den andra delen av krigsförbandet blir EOD-kompani som kommer hamna under marinbasen i Göteborg.

    I veckan har marinchefen varit ute på rundresa och informerat de anställda om den nya organisationen. Arbetet med införandet fortsätter efter sommaren i lokala grupper ute på förbanden. Bemanningsarbetet påbörjas i mars 2027. En viktig del i arbetet framåt handlar om traditioner, tillhörighet och förbandskultur. Under införandet ska därför namn och traditioner hanteras särskilt.

    – Utan tvekan är det mest känsliga att hantera de individer som byter arbetsuppgifter och förband. Den andra delen är hur vi bevarar de traditioner som finns och samtidigt skapar nya, säger Johan Norlén.

    Beslutet om inriktningen för marinens nya organisation går nu vidare till Försvarsmaktens ledning. För att ändra i krigsförband och organisationer krävs politiska beslut. Målbilden är att den nya organisationen ska vara intagen den 1 januari 2029.

    Se organisationsskiss på den nya organisationen här.

    Fakta

    Arbetet med ny marin

    Det var sommaren 2025 som en projektgrupp tillsattes med uppdrag att analysera marinens nuvarande organisation och föreslå åtgärder till marinchefen på en ny marin indelning och gruppering. Innan årsskiftet lämnade gruppen sin slutrapport och därefter tog ett internt arbete vid. Under våren har olika spel på beslutsinriktningen genomförts med representanter från marinledningen, förbandschefer och förvaltare. Arbetstagarorganisationer och skyddsorganisationen har också deltagit

    Källa: Marinen

    Ur arkivet: