Senast publicerat
Senast publicerat:

Närstående spelar en viktig roll för framgång i yrkeslivet

Cesilia Karlsson Kabaca, grundare och generalsekreterare, Invidzonen
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Här sitter jag och skriver min sjätte krönika till Officerstidningen. Jag läser de som skrivits av andra krönikörer innan mig och jag drabbas av en enorm skrivkramp. Mitt viktiga budskap försvinner i prestationsångest, jag skriver ju ord jag inte behärskar på ett forcerat sätt, så jag startar upp ett nytt tomt dokument och börjar om från början. Ämnet jag vill ta upp har jag tagit upp så många gånger förr. Men det är angeläget och nästan självklart för oss som själva är anhöriga och som arbetar med anhörigstöd.

Jag borde börja min text med att informera om att jag och mina kollegor – anställda som ideella – har lång erfarenhet av att stödja närstående till personal inom Försvars-makten och Domstolsverket. De vet att familjer och vänner är en grundläggande pelare för att upprätthålla mental och emotionell hälsa hos sin personal, att det främjar en hållbar och resursstark kår som står i den yttre linjen. Men det finns många fler myndigheter och organisationer som har personal i oroshärdar. Polisen, Tullverket, MSB, humanitära organisationer, journalister som arbetar i fält med flera. Och de är ännu fler, alla de som är anhöriga och som lever med någon som åtar sig riskfyllda uppdrag.

Genom att integrera anhörigstöd till en del av en handlingsplan visar arbetsgivaren att de inte bara bryr sig om medarbetaren som yrkesperson, utan också om hela deras livssituation.

Det finns flera skäl till att jag återigen vill förtydliga argumentet att anhörigstöd är en investering. Det handlar inte om att arbetsgivaren borde visa empati och omtanke om alla. Nej, det är ett strategiskt verktyg som kan bidra till att stärka personalens mentala hälsa och arbetsförmåga. Att behålla skicklig och erfaren personal är en utmaning, särskilt inom sektorer där arbete i riskmiljöer är en del av -vardagen. Höga omställningskostnader och förlusten av värdefull kompetens kan bli en dyr affär för många organisationer. Att locka till sig ny kompetent personal som är villig att arbeta i de mest utmanande miljöerna är ingen lätt uppgift och att erbjuda anhörigstöd kan bli en avgörande faktor som gör att toppkandidater väljer en arbetsgivare framför en annan. Många gånger väger sådana förmåner tyngre än högre lön eller andra kortsiktiga incitament. Genom att integrera anhörigstöd till en del av en handlingsplan visar arbetsgivaren att de inte bara bryr sig om medarbetaren som yrkesperson, utan också om hela deras livssituation. Denna typ av omsorg blir snabbt ett kraftfullt verktyg i rekryteringsprocessen och kan i sin tur leda till att anställda som påverkats negativt av en händelse stannar kvar inom organisationen, även efter svåra uppdrag. Det stärker arbetsgivarens långsiktiga kapacitet och effektivitet.

Försvarsmakten och Domstolsverket är unika i sitt slag. Bara de två myndigheterna har än så länge ett samordnat, formaliserat anhörigstöd. De vet att support till närstående skapar förutsättningar för den tjänstgörande att hålla fokus på ett utsatt uppdrag med både trygghet och stabilitet. Dessutom är närstående viktiga ambassadörer för viktiga yrken.

Kaffet i den vita koppen bredvid mig har kallnat. Jag stirrar rakt in i skärmen, det klickande ljudet från tangenterna har tystnat. En påtår nu och sen ett samtal till en officer som vill prata om hur han kan bemöta familjens oro. Fler myndigheter borde lyfta blicken och se hur det hela hänger ihop, vilka vinster som finns. Anhörigstöd är en investering för alla inblandade.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    ”Jag förväntar mig att chefer tar ett tydligt ansvar för att motverka och åtgärda destruktiva kulturer där de förekommer, liksom att alla medarbetare Försvarsmakten reagerar och agerar vid kontakt med ovälkommet beteende”, skriver ÖB Michael Claesson i ett svar till Maria Levin.

    Josefine Owetz
    ”Chefer på alla nivåer måste se, agera, följa upp och skydda den som utsätts — inte verksamhetens anseende eller individers karriärer. Det är en grundläggande ledarskapsfråga”, skriver ÖB Michael Claesson.

    Foto: Henrik Montgomery/TT

    När major Maria Levin nyligen skrev till mig uttryckte hon en ilska och besvikelse som jag vet delas av många medarbetare och chefer i Försvarsmakten, inklusive mig själv.

    De uppgifter som framkommit kring händelser på Livgardet är allvarliga. Framför allt därför att människor har farit illa. Men också därför att förtroendet för oss som organisation skadas när handlingar som strider mot vår värdegrund uppfattas inte få tillräckliga konsekvenser.

    Nolltolerans måste märkas i handling och konsekvens. Annars mister orden sitt värde. Samtidigt får vi aldrig överge rättssäkerheten. I en rättsstat ska ingen dömas på lösa grunder eller genom mediala opinioner. Formella processer måste ha sin gång. Men låt mig understryka att rättssäkerhet aldrig får bli en ursäkt för passivitet, tystnad eller undfallenhet i ledarskapet.

    För mig handlar detta ytterst om ansvar. Chefer på alla nivåer måste se, agera, följa upp och skydda den som utsätts — inte verksamhetens anseende eller individers karriärer. Det är en grundläggande ledarskapsfråga.

    Jag förväntar mig också att chefer tar ett tydligt ansvar för att motverka och åtgärda destruktiva kulturer där de förekommer

    Organisationer och kulturer formas av vad chefer tolererar, vilka beteenden som får fortsätta och vilka signaler som skickas när något händer.

    Därför följer jag nu särskilt upp hur vi använder de disciplinära och arbetsrättsliga verktyg som finns till arbetsgivarens förfogande, både lokalt och centralt. Jag förväntar mig också att chefer tar ett tydligt ansvar för att motverka och åtgärda destruktiva kulturer där de förekommer, liksom att alla medarbetare Försvarsmakten reagerar och agerar vid kontakt med ovälkommet beteende.

    Jag håller med Maria om att vi aldrig kommer vara operativt starka om människor inte känner trygghet och tillit till varandra. Operativ effekt och en sund kultur är inte motsatser. De är beroende av varandra.

    Låt oss fortsätta bygga en organisation där människor behandlas med respekt, där övertramp får konsekvenser och där våra värderingar också manifesteras i handling.

    Michael Claesson, överbefälhavare

    Ur arkivet: