Trots att det bara är början på maj är det rena rama sommarvädret som möter oss i trakten av Skaraborgs flygflottilj, F 7, intill landets största sjö. Söder om Vänern breder Västgötaslätten ut sig med intensiv grönska på fälten, samtidigt som lövsprickningen är i full gång i solskenet.
Mitt i allt det gröna kommer vi fram till maskeringsnät i terrängen. Luftvärnssoldater från Luftvärnsregementet, Lv 6, i Halmstad har grupperat ett förband med Patriot-robotar, arméns nya flaggskepp.
– Här i Såtenäs övar vi på att försvara en flygbas och samarbeta med flygvapnet om vilka mål deras Jas 39 Gripen ska bekämpa och vilka vi ska ta hand om, säger major Henrik Hasselström, som sedan ett par år tillbaka är ställföreträdande chef för 61:a luftvärnsbataljonen.
Det gäller att hålla reda på om flyget i luften är vän eller fiende.
Luftvärnssystem 103 är den svenska benämningen på det amerikanska luftvärnssystemet Patriot. Den första leveransen av robotarna levererades 2021 och i dag finns det fyra eldenheter i Försvarsmakten. Henrik Hasselström berättar om hur de nya enheterna i början av förra året för första gången övade på att försvara Göteborgs hamn, som är strategiskt viktig sett till de stora mängder olja och containrar som dagligen anländer där. Under den stora Aurora-övningen våren 2023 var det sedan premiär för att gruppera systemet i huvudstaden.
– Med tanke på vilka stora, långa fordon vi kör med och hur utrymmeskrävande våra grupperingar är, ställer det speciella krav på oss när vi ska verka mitt i Stockholm, säger Henrik Hasselström och berättar att de stod både vid Bromma flygplats och på Gärdet.
De kontinuerligt anställda soldaterna Robin Busk, Hampus Juhl och Felicia Olsen konstaterar att de trivs bra med omväxlingen i jobbet.
Foto: Tobias Andersson
Under Aurora 23 tog de sig senare bland annat ner till Småland, i trakten av Oskarshamn, där de skulle säkra truppförflyttningen av 1 000 finländska soldater som kom sjövägen till Sverige. Slutligen hamnade förbandet i Blekinge, för att öva på att försvara flygflottiljen F 17 i Kallinge.
– Skillnaden mellan 103-systemet och 97-systemet Hawk, som vi hade tidigare, är enorm. Förutom att vi nu fått förmågan att bekämpa ballistiska missiler som kommer i fem gånger ljudets hastighet, är räckvidden så mycket större, säger Henrik Hasselström och fortsätter:
– Under övningen vid F 17 kunde vi understödja flygvapnet mer tydligt. När de litade på att vi tog hand om alla hot mot flottiljen kunde de fokusera på sjömål ute på Östersjön.
Henrik Hasselström
Ställföreträdande chef för 61:a luftvärnsbataljonen
Övningsverksamheten som pågår i början av maj i Såtenäs är slutövning för den inneliggande kullen värnpliktiga vid GU-bataljonen på Lv 6. Då och då dånar det till ovanför oss när något av målflygets gulmålade Learjet 35 swishar förbi på låg höjd. Andra gånger avbryts vi av transportflygets gråmålade TP 84 Hercules som brummar fram över våra huvuden.
– Det gäller att hålla reda på om flyget i luften är vän eller fiende. Ibland är det sådant som vi samverkar med, ibland är de B-styrka, säger Henrik Hasselström.
Han nämner att amerikanska helikoptrar av typen CH-47 Chinook och CH-60 Blackhawk, som deltar i Nato-övningen Swift Response 24, flugit in svenska fallskärmsjägarenheter som fiendestyrka så att luftvärnarna får öva på att skydda Patriotförbandet mot sabotage.
När Patriotsystemets radar noterat banan för inkommande robotar förses lavetterna med måldata för att kunna bekämpa dem.
Foto: Tobias Andersson
På grupperingsplatsen träffar Officerstidningen de kontinuerligt anställda soldaterna som arbetar med 103-systemet.
– Det här är ett annorlunda yrke och jag gillar att det inte är bara är kontorstid måndag till fredag som gäller, säger gruppchefen Felicia Olsen, som ansvarar för en radargrupp.
– I slutet av GU blev jag erbjuden ett jobb i Stockholm, men eftersom jag kommer från lilla Kalmar kändes Halmstad som ett mer lagom steg att ta, säger hon.
Förnödenhetssoldat Hampus Juhl har precis sett till att få fram tillräckligt med diesel.
Jag gillar variationen med jobbet. Alla vill väl ha mer i lön, men 24.000 i månaden är ändå helt okej när man inte har behövt ta några studielån
– Jag gillar variationen med jobbet. Alla vill väl ha mer i lön, men 24.000 i månaden är ändå helt okej när man inte har behövt ta några studielån, säger han och berättar att han ursprungligen kommer från Bjuv.
Från samma lilla, skånska kommun kommer troppchefen Robin Busk – som även han valde att stanna i Halmstad efter att värnpliktsutbildningen var över 2020. Han har hand om en lavettgrupp och visar oss hur man laddar på nya robot 103:or efter avfyrning. Han förklarar att de som sitter på för tillfället är den smalare Bertil-varianten som används mot ballistiska missiler.
– Samhörigheten med kollegerna gör att man har mycket kul ihop, säger han.
Lite längre bort, intill en skogsridå, står flera gamla pansarterrängbil 180 som truppen transporteras i. Dessa sexhjuliga Sisu-vagnar ansågs perfekta under Sveriges fredsbevarande uppdrag på Balkan, men från och med nästa år får luftvärnet i stället den nya pansarterrängbil 300 från finländska Patria. Med de nya fordonen får man bland annat bättre beväpning, luftkonditionering, skydd i form av rökkastarsystem, automatiskt brandsläckningssystem, kamerasystem för körning (både i dagsljus och i mörker) samt justerbar lufttrycksnivå i däcken.
180-föraren Agnes Ekegren berättar att det som fick henne att stanna kvar i Försvarsmakten när det var dags att mucka förra sommaren mest var att hon ”inte hade något bättre för sig just då”.
– Fast nu har jag kommit in på polishögskolan, så till hösten lämnar jag Lv 6, säger hon och stänger den tunga pansardörren efter att ha satt sig bakom ratten i det tolv ton tunga fordonet.
Efter värnpliktsutbildningen fortsatte Agnes Ekegren som anställd fordonsförare, men nu ska hon plugga till polis.
Foto: Tobias Andersson
Men flera av dem som arbetar med systemet vill inte figurera i reportaget med namn eller bild. Exempelvis den operatör som berättar för oss vilken stor hjälp han har av systemet när det gäller snabba beräkningar kring inkommande hot och prioriteraringen av vilka mål som ska bekämpas först.
– Det är en väldig förmågehöjning jämfört med 97 Hawk, säger han.
I samband med att Sverige beslutade att köpa in det amerikanska Patriot-systemet fanns det annars kritiker som hävdade att det fransk-italienska SAMP/T med Aster-robotar var både billigare och bättre genom att kunna verka i 360 grader. Patriot kan bara riktas i 120 grader. Men när den första eldenheten 103 överlämnades till Lv 6 i slutet av 2021 lät dåvarande försvarsminister Peter Hultqvist (S) övertygad om att Patriot var rätt val.
– Vi har köpt det här systemet för att det är bäst. Samtidigt är den transatlantiska länken viktig för Sverige, förklarade han då.
Och Henrik Hasselström, som de närmaste två åren ska pendla till Stockholm för att läsa på Högre officersprogrammet, håller med:
– Det räcker med att titta på hur många länder som använder respektive system och vilka erfarenheter som finns från skarpa insatser. För oss är det otroligt lärorikt att få förstahandsinformation från amerikaner som varit med och hjälpt Ukraina att bygga upp luftförsvaret av Kiev eller som kan berätta om när Israel skulle försvaras mot Irans attack med över 300 drönare och raketer.
Värnpliktiga på slutövning ser till att bandvagnen med robot 98 är ordentligt maskerad.
Foto: Tobias Andersson
En av de amerikaner som hjälper till att göra de svenska luftvärnarna bättre på att hantera 103-systemet möter vi under övningen. Han heter Andrew Adamek och sticker ut eftersom han är civilklädd.
Ända sedan 2018 har Lv 6 annars skickat personal till USA för grundutbildning på Patriot-systemet. Omkring 300 svenskar har genomgått den på Fort Sill i Oklahama, men på sistone har inriktningen för dem som skickas dit ändrats.
Från USA är vi fyra civila konsulter och en officer som tjänstgör i Halmstad.
– Nu finns det så mycket grundläggande kunskap på Luftvärnsregementet att man inte längre behöver skicka folk över Atlanten för att lära sig sådant, säger amerikanen Andrew Adamek.
Han har tjänstgjort i Halmstad i ett år och fått förlängt ytterligare ett år. Han hyr lägenhet i stan, försöker lära sig svenska och jobbar till vardags på regementet.
I drygt 20 år jobbade han som militär, först som en non-commissioned officer (NCO) och sedan som warrant officer. Han hann tjänstgöra utomlands i sju olika länder innan han pensionerade sig i unga år och blev kontraktsanställd för försvarsindustrin.
– Från USA är vi fyra civila konsulter och en officer som tjänstgör i Halmstad för att stötta utbildningen med allt det senaste som inte står i manualerna, säger han och pratar om luftförsvaret som en lök.
– Flygvapnet står för skalet. Nästa lager är Patriot-robotarna. Nästa är robot 98. Nästa är robot 70. Det gäller att använda dem rätt.
Robot 103 Adam är den större varianten som används till att skjuta ner flygplan. En lavett kan laddas med max fyra sådana.
Foto: Tobias Andersson
Den Lv 6-personal som fortfarande skickas till USA gör det numera med inriktning på utbildning inom taktik och ledarskap.
På hemmaplan i Halmstad påbörjades i höstas bygget av luftvärnets nya Patriotanläggning intill regementet. Miljardsatsningen ska stå klar i början av 2026.
Det handlar om ett bygge lika stort som Stockholms slott. Fem byggnader ska sitta ihop på en total area av 24 000 kvadratmeter. De ska rymma utbildningshallar, specialsalar, en materielunderhållshall, lektionssalar, kallförråd, kontor för 200 personer, en aula för 100 personer, en stor mötesbyggnad samt omklädningsrum för 370 personer.
På det nya området ska dessutom anläggas en grusad körövningsplan på 22 000 kvadratmeter. Där ska även finnas stora rangerytor med plats för utrymmeskrävande fordon, radarenheter och lavetter.
– Det kommer att bli ett jättelyft för verksamheten i Halmstad, säger Andrew Adamek.
Andrew Adamek
Amerikansk konsult
En bit längre bort i terrängen runt Såtenäs lyckas vi även hitta ett Robot 98-förband som betjänas av värnpliktiga. Precis när vi kommer dit håller de på att bättra på maskeringen av en bandvagn 410 som har ett ställ för fyra robotar längst bak.
– Vi har blivit bättre på att samverka mellan 103 och 98. Vi har upptäckt att 98-enheterna är bättre än oss på att bekämpa kryssningsrobotar, så under den här övningen fokuserar 103-enheterna på att skjuta ner attackflyg, säger Henrik Hasselström.
98-troppchef är värnpliktige plutonsbefälet Felix Strömsjö.
– Egentligen har jag alltid varit inställd på högre studier, men det här året har varit så lärorikt och utvecklat mig som person – så nu tänker jag stanna kvar som instruktör. Sedan får vi se hur jag resonerar längre fram, säger han och tillägger:
– Kanske blir det att jag trivs så bra att jag söker in till att bli specialistofficer eller officer, eller så blir det civila studier. Jag är öppen för allt i dagsläget.
Det är viktigt att sköta hygienen i fält, konstaterar Pontus Berhin intill en Underrättelseenhet 23.
Foto: Tobias Andersson
Lv 6 har den här omgången haft 330 värnpliktiga. Begränsande för Luftvärnsregementet är att de mer än 100 år gamla kasernerna inte håller måttet.
En av de tre kasernerna har därför tömts för att totalrenoveras. Fasaden ska göras om från grunden och ett nytt plåttak ska på. Invändigt handlar det om allt från ytskikt till installationer, där el och ventilation ska göras om till dagens standard. 160 miljoner kronor har satts av till arbetet med kasernen, som beräknas ta ett och ett halvt år. Tanken är att man sedan ska gå vidare med de andra kasernerna och målet för 2028 är att Lv 6 ska kunna ha 550 värnpliktiga.
För att få plats med arbetsrum åt alla har ett par våningar med modulhus ställts upp på kaserngården – och i dagsläget finns det ingen på regementet som ser något slutdatum för de modulerna.
Lönen har blivit betydligt bättre på sistone, men brister i arbetsmiljön har samtidigt bubblat upp som ett större problem.
Att det är lite speciellt att jobba på ett ställe där det pågår en massa byggverksamhet kan Joakim Koch intyga. Han är ordförande för Officersförbundets lokalförening på Lv 6, och deltar också på slutövningen i Såtenäs.
– Vi i den lokala styrelsen jobbar aktivt, tillsammans med huvudskyddsombudet, med att bevaka frågor som rör de pågående infrastrukturprojekten och trängsel på arbetsplatsen. Tillfälliga lösningar måste bli tillräckligt bra, säger han.
Joakim Koch pekar också på att de nya systemen och det ökade trycket på luftvärnet gör att arbetsbelastningen för personalen har ökat.
– Många av våra medlemmar upplever att de får alltfler uppgifter och roller, säger han och fortsätter:
– Lönen har blivit betydligt bättre på sistone, men brister i arbetsmiljön har samtidigt bubblat upp som ett större problem. Värdet av mjuka frågor som gemenskap och fysisk träning på arbetstid har prioriterats ner.
Joakim Koch
Ordförande för Officersförbundets lokalförening på Lv 6
Joakim Koch betonar hur viktigt det är att de som blir chefer tidigt i karriären får rätt stöd.
– På Officersprogrammet får man lära sig hur det är att vara chef på högre nivå i krig. Men arbetsgivaren måste också lära dem hur man leder den dagliga driften i fredstid, utifrån kollektivavtal och annat. Brister det så drabbas många underställda, säger han och tillägger:
– För oss fackliga är det ett tudelat problem eftersom cheferna också är våra medlemmar, så även ur deras perspektiv värnar vi om att de ska få bättre stöd.
Energidryck och godis har strykande åtgång under övningen.
Foto: Tobias Andersson
Trots att det anställts ganska stora kullar nyutexaminerade upplever han inte att personalstyrkan växer tillräckligt snabbt – vilket märks extra mycket när många är i väg på utbildning och skolor.
– Utflödet är samtidigt stort. Både i form av naturliga avgångar, där 61 år fortfarande är pensionsåldern för många, och sådana som går till civil verksamhet.
Han ser i det sammanhanget försvarskoncernen Saabs växande verksamhet i Halmstad, med flera nybyggda anläggningar några kilometer från regementsområdet, som en konkurrent.
– Vi har några medlemmar som börjat där, men samtidigt är det ju positivt att Saab får in kunskap från oss. Dessutom kan de som reservofficerare fortsätta att bidra till vår försvarsförmåga, menar Joakim Koch, som gärna ser att möjligheterna till växeltjänstgöring mellan Saab och Lv 6 blir bättre.
När vi ringer upp Torbjörn Andersson, före detta luftvärnsofficer som är platschef för Saabs inriktning på luftvärn i Halmstad, berättar han att de i år ska utöka antalet anställda från 80 till 100. Till nästa år ska ännu ett nybygge stå klart, öronmärkt för testverksamheten med nytt, mobilt korträckviddsluftvärn. Till detta ska ytterligare 25 nyanställas.
– Förr rekryterade vi en hel del från Lv 6, men det har minskat betydligt. Vår profil har ändrats så att vi är en konstruktions- och produktionsdel där huvuddelen av dem vi anställer är tekniker och ingenjörer med civil bakgrund, säger Torbjörn Andersson.
– Det räcker inte längre med att man har en militär bakgrund, men arbetsmarknaden är ju fri så visst får vi ansökningar från folk på såväl Lv 6 som FMTS i Halmstad.
Alla förband måste bygga upp förmågan att skydda sig mot små, lågflygande drönare.
Som gammal luftvärnare har Torbjörn Andersson verkligen upplevt hur pendeln svängt. Runt millennieskiftet lade Sverige ner Lv 2 i Visby, Lv 3 i Norrtälje, Lv 4 i Ystad och Lv 7 i Boden – för att bara ha kvar ett enda luftvärnsregemente i form av Lv 6 i Halmstad.
Precis före den ryska invasionen av Georgien fanns till och med politiska diskussioner om att även lägga ner Lv 6 och skrota luftvärnet helt.Sedan dess har pendeln som bekant svängt helt åt andra hållet. Försvarsberedningen föreslog nyligen en utökad luftvärnsförmåga, genom fortsatt utveckling och leverans till luftvärnsbataljonerna så att full förmåga uppnås med 103-systemet, samtidigt som nytt luftvärn anskaffas för att skydda arméns brigader.
– Eftersom vi vill ligga i framkant av den utvecklingen har Saab redan invigt en verkstad i Boden inför deras nya satsning på brigadluftvärn, säger Torbjörn Andersson och tillägger:
– På sikt tror jag att det behövs fler utbildningsplattformar i landet för att bygga ut luftvärnet. Lv 6 hjälper nu I 19 i Boden att starta värnpliktsutbildning av brigadluftvärnsförband – men i längden mäktar nog inte regementet i Halmstad att bemanna allt som ska byggas upp.
De närmaste åren behöver Lv 6 i Halmstad utöka antalet kontinuerligt anställda soldater med 200.
Foto: Tobias Andersson
Utifrån erfarenheterna av attacker med UAV:er och helikoptrar i Ukraina föreslår försvarsberedningen också att ”ytterligare luftvärn anskaffas i form av till exempel luftvärnsautomatkanoner, enkla korträckviddiga luftvärnsrobotar eller system med andra verkansformer”.
Innan vi lämnar Såtenäs hinner vi träffa överste Johan Jönsson. Det är hans första dag som regementschef för Lv 6, så han påpekar att han ännu inte är fullt insatt i allt.
– I grunden är jag i och för sig luftvärnsofficer från dåvarande Lv 3 i Norrtälje, men efter att det lades ner år 2000 har jag mest varit på Livgardet och dess dragonförband, säger han, efter att precis tagit över efter överste Mikael Beck, som nu går vidare till Försvarsstabens strategiska avdelning.
När det gäller drönarhotet säger i alla fall Johan Jönsson att det inte enbart är en fråga för luftvärnet.
– Vi ska kanske ta hand om de större, mer flygplansliknande UAV:erna som kommer på hög höjd. Däremot måste nog alla förband – ner på enskild stridsfordonsnivå – bygga upp förmågan att skydda sig mot små, lågflygande drönare.
Johan Jönsson
Ny regementschef på Lv 6
Beträffande personalförsörjningen behöver Lv 6 de närmaste åren utöka med runt 100 officerare och 200kontinuerligt anställda soldater.
– Att få tillräckligt med personal blir en stor utmaning sett till vilken expansiv region regementet ligger i. Dessutom måste man väga in att det tar tid innan de nya fått tillräckligt med erfarenhet, säger Johan Jönsson.
Vi avslutar med att prata om Sverige som en del av Natos integrerade luft– och robotförsvar.
– Det viktiga är att vi inom Nato har samma rutiner och förstår varandra. Genom nätverket länk 16 delar vi samma luftlägesbild, men vi integreras inte på eldenhetsnivå, säger den nye Lv 6-chefen.
