Michael Lundström var bara 16 år när han 1978 blev befälselev, så kallad ”kanin”, i ÄBO, äldre befälsordningen.
– Jag hade två morbröder som arbetade i flottan och jag hade väl blivit påverkad av dem, men framför allt tyckte jag att det var en bra utbildning och ett bra jobb. På den tiden fanns också en mentalitet att ”statens kaka är liten, men säker”, säger han.
Utbildningen och arbetet var ungefär som han väntat sig och han vande sig snabbt då det alltid har funnits en god kamratskap på de fartyg och flottiljer han arbetat på – och så älskar han att åka båt. Michael har också alltid haft en passion för teknik och mekanik.
– Jag byggde min egen första moped när jag var 14 år och jag drev tidigt mina föräldrar till vansinne för att jag ville titta inuti och mecka med alla leksaksbilar jag kunde. Jag har alltid tyckt att teknik ger mening till livet. Det är ofantligt roligt, säger han och skrattar.
»Mitt fackliga engagemang började för att det var brist på information och jag ville veta mer om vad för rättigheter och skyldigheter jag och kollegerna hade.«
Passionen för teknik och maskiner har han med andra ord kunnat utöva både hemma och på jobbet. Han har varvat utbildning med jobb som maskinist, maskinchef och elektroofficer på olika fartyg. Han har också varit plutonchef och produktionsledare och även gjort utlandstjänstgöring som maskinchef på HMS Trossö under ME 01 i Adenviken.
– Jag har alltid tyckt om att arbeta praktiskt och när jag har varit på båtarna har det varit vi i maskin som varit fastighetsskötare och sett till att alla olika tekniska system fungerat, säger han.
Det fackliga engagemanget har alltid funnits på olika vis sedan han började arbeta, förutom när han studerat eller varit på arbetsgivarsidan.
– Mitt fackliga engagemang började för att det var brist på information och jag ville veta mer om vad för rättigheter och skyldigheter jag och kollegerna hade. Sedan har jag med tiden blivit mer intresserad av arbetsmiljöfrågor, säger Michael.
I slutet av 90-talet sökte han en ny tjänst som andre flottiljingenjör – trodde han i alla fall – för det visade sig att tjänsten var som arbetsmiljöhandläggare på Minkrigsflottiljen för att de saknade och behövde en.
– Så jag började arbeta på arbetsgivarsidan, och fick gå alla utbildningar och kurser som fanns om arbetsmiljö. Det var spännande för jag fick vara med och ta fram och utveckla det verksamhetssäkerhetssystem som finns idag, säger Michael.
Han har genom åren haft uppdrag bland annat som fartygsombud, skyddsombud och huvudskyddsombud. Han har också varit ledamot, sekreterare och arbetsmiljöansvarig i sin lokala officersförening i många år och suttit som suppleant Officersförbundets styrelse och valberedning. Sedan 2017 arbetar Michael som logistikofficer på Tredje sjöstridsflottiljen och sedan 2019 har han också uppdraget som huvudskyddsombud för marinen. Försvarsmakten har sedan tre år ett centralt huvudskyddsombud och ett huvudskyddsombud för varje försvarsgren som samordnar skyddsorganisationen på uppdrag av de fyra fackförbunden som är verksamma inom Försvarsmakten. Michael har ett år kvar till pensionen och den stora utmaningen som marinens huvudskyddsombud nu är att bygga upp skyddsorganisationen.
– Jag är otroligt tacksam för förtroendet. Skyddsorganisationen finns på alla enheter och nivåer. Vi vill ha engagerade och aktiva skyddsombud som ger både kollegor och chefer stöd. Min plan är åka runt och besöka alla ”mina” OrgE och träffa människor för att se deras vardag, men covid-19 har stökat till det, säger Michael.
Liknande läsning:
Han upplever att han i alla år har haft ett bra samarbete med sina chefer och att de har haft förtroende för honom.
– Jag har nog alltid fått gehör när jag kommit med synpunkter, men jag har också alltid grundat det i de föreskrifter som finns till exempel föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö (OSA). Sedan har jag inte arbetat fackligt på heltid och jag har emellanåt slitits mellan min befattning och mitt förtroendeuppdrag. Det kan vara tufft, säger han.
När han började arbeta med arbetsmiljöfrågor i slutet av 90-talet handlade arbetet främst om den fysiska miljön, men i dag handlar det mycket mer om den psykosociala miljön.
– Det är enkelt att lösa frågor kring den fysiska arbetsmiljön till exempel ombord på ett fartyg, men den psykosociala arbetsmiljön är svårare. Ta till exempel ÖB:s beslut om trebefälssystemet – det berör också skyddsorganisationen på så vis att det är många som är påverkade och som inte mår bra. Beslutet är fattat, men jag hoppas att vi på något vis kan hjälpa till och mildra det för de som är påverkade, säger Michael.
Han tycker att det borde vara karriärsfrämjande att värna arbetsmiljön och att faktiskt våga säga nej till högre chef när det behövs för att arbetsbelastningen blivit för hög för personalen. Nu under pandemin när smittspridningen är hög igen arbetar han hemma i garaget eller det så kallade ”pojkrummet” i det hus som han har byggt på ön Senoren utanför Karlskrona.
– Både jag och min fru Mona jobbar hemifrån så jag har en jobbarkompis som jag äter lunch tillsammans med. Hon har sitt kontor i huset och jag har mitt – med alla bekvämligheter – i pojkrummet. Så jag stormtrivs, säger Michael och skrattar.
FAKTA
Michael Lundström
Ålder: 60 år.
Fackliga uppdrag: Fartygsombud, skyddsombud, huvudskyddsombud, ledamot i lokala officersföreningar, suppleant i förbundsstyrelsen, suppleant i valberedningen, vice ordförande i fartygsnämnden och huvudskyddsombud marinen.
Bakgrund i korthet: Maskinist och maskinchef på olika fartygstyper. Plutonchef och instruktör för värnpliktiga, produktionsledare på basbataljonsstab, arbetsmiljöhandläggare. Maskinchef ME01. Logistikofficer.
Bor: Karlskrona.
Familj: Fru Mona, två barn, tre barnbarn.
På fritiden: Umgås med familjen och kompisar, snickrar och är intresserad av allt som involverar äldre amerikanska bilar.
