Senast publicerat
Senast publicerat:

Anmälan av arbetsskador i Prio kan förenklas

Arbetsskador som kodas fel i system Prio kan ge en missvisande bild av skaderisker i Försvarsmakten. Nu pågår ett arbete med att höja kvaliteten på arbetsskaderapporterna och underlätta för den enskilde att göra korrekta skadeanmälningar.

Redaktionen
Bezav Mahmod/Försvarsmakten
I början av december kom det in ovanligt många ärenden till Försvarsmaktens HR-centrum. Det skapade en överbelastning i enhetens interna ärendehanteringssystemet

Fem år efter att anmälningarna av arbetsskador fördes över till Prio, dras rapporteringen fortfarande med omfattande problem. Dels kvarstår en viss underrapportering av arbetsskador jämfört med åren innan Prio infördes. Dels finns det brister i kvaliteten i de arbetsskadeanmälningar som skickas in. Därmed riskerar bilden av arbetsskadeläget i Försvarsmakten att bli missvisande vilket i sin tur kan leda till felaktiga beslut. 

– Om underlaget till skadeanalyserna inte är korrekt kan det leda till att vi inte vidtar de åtgärder som skulle behövas eller att vi gör insatser på områden där det i själva verket inte är några stora problem, säger Björn Skoog, arbetsmiljöhandläggare på Försvarsmedicincentrum. 

Ett bekymmer i sammanhanget är de frekventa felkodningar som sker i samband med att en anmälan om arbetsskada upprättas. Björn Skoog märker vid sina stickprovskontroller att det är vanligt att anmälaren angett fel kod.  

– När jag upptäcker fel rättar jag förstås till dem, men vi har varken tid eller resurser att gå igenom samtliga arbetsskaderapporter på det sätt som nog skulle behövas, säger han. 

» Vi har varken tid eller ­resurser att gå igenom samtliga arbetsskaderapporter. «

En bidragande orsak till att fel koder matas in kan, enligt Björn Skoog, vara den stora mängden koder som finns att välja bland. Koderna presenteras i en lång följd utan kategorisering och det kan ta tid att hitta exakt rätt kod. Risken finns att anmälaren ger upp och kryssar i ”övrigt”. Sedan ett drygt år tillbaka pågår ett arbete inom Försvarsmakten för att förenkla inrapporteringen av arbetsskador, däribland att hitta en bättre struktur för koderna. 

– Vi försöker sortera in dem i kategorier under gemensamma rubriker för att det ska bli enklare att hitta rätt. Men vi kommer nog inte ta bort några koder. Om vi ska kunna analysera anmälningarna behöver vi få detaljerad information om händelsen, säger Björn Skoog.  

Inom ramen för förbättringsarbetet med arbetsskaderapporterna finns också ambitionen att upprätta en rapporteringsrutin för arbetsskador som fungerar tillsammans med Arbetsmiljöverkets och Försäkringskassans system för arbetsskaderapportering.  

Liknande läsning:

– Vi hoppas kunna anpassa vårt system så att arbetsskador som rapporteras i Prio automatiskt skickas till Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan. Men om det är möjligt vet vi ännu inte, säger Björn Skoog. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Den avgörande frågan idag är vilka hemskheter civilbefolkningen i Sverige och våra grannländer kan riskera att utsättas för och vilka egna militära förluster som kan bli följden av att vi inte disponerar truppminor, det är ett moraliskt ställningstagande", skriver debattskribenterna i en replik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Ulrika Modéer anför två huvudsakliga argument varför Sverige inte bör följa Finlands, Polens och de baltiska staternas exempel och frånträda Ottawakonventionen. Det första är att minor ligger kvar länge efter en konflikt och utgör därmed en fara för civilbefolkningen, samt att andra länder har funnit vägar att kompensera för bristen på truppminor i sina försvarsmakter. Inget av argumenten håller hela vägen vid en granskning. 

    Moderna truppminor, sådana som skulle kunna vara aktuella för svensk del, är konstruerade för att desarmera (bli ofarliga) sig själva efter viss tid.  Minorna förvaras också i lager och placeras ut först i ett skarpt läge. De utgör därför inte samma hot mot civilbefolkningen som äldre truppminor, vilket historiskt lett till de tragiska följder Ulrika Modeér beskriver.

    Påståendet att andra länder, exemplifierat med Tyskland och Storbritannien, inte debatterar frågan därför att de funnit metoder att kompensera bristen av truppminor är ytterst förvånande. Problemet med avsaknaden av truppminor har väckts i såväl det brittiska parlamentet som i Bundestag kopplat till behovet att återskapa militär förmåga med vilken man kan möta ett eventuellt ryskt angrepp.

    Minor utgör en komponent i markstriden för att fördröja och sedan avvärja ett angrepp.

    En inte onaturlig reaktion på det fullskaliga angreppet på Ukraina 2022 och på de vidrigheter den ukrainska civilbefolkningen utsätts för i de ockuperade områdena. Enligt senaste Freedom Houserapporten är det värre att leva under Kremls styre i Donbass än Nordkorea. Minor utgör en komponent i markstriden för att fördröja och sedan avvärja ett angrepp.

    Den moraliska, politiska och etiska frågan handlar därför inte om huruvida minor är hemska. Det är de. Den avgörande frågan idag är vilka hemskheter civilbefolkningen i Sverige och våra grannländer kan riskera att utsättas för och vilka egna militära förluster som kan bli följden av att vi inte disponerar truppminor, det är ett moraliskt ställningstagande.

    Debatten förs nu i flera länder av politiker och militärer som ser vad som står på spel. Frontstaterna gick först. Andra kommer sannolikt att följa efter av samma skäl. 

    P.S. Vi välkomnar att Röda korset tycks vara överens med oss om att svensk militär personal inte ska kunna dömas för att de hanterat minvapnet i Finland och Lettland, i enlighet med dessa länders nationella lagar, och att svensk strafflag därför skyndsamt behöver ändras. Vi tackar för det stödet.

    Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
    Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
    Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

    Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

     

    Ur arkivet: