Senast publicerat

Senast publicerat:

Karriärcoacher ska ge färre avhopp

Nu vill Försvarsmakten satsa mer på att anställda ska kunna nå sina interna karriärsmål för att behålla medarbetarna inom myndigheten. Det nya konceptet KICK ersätter det tidigare livs- och karriärsutvecklingsprogrammet.

Annica Ögren

Istockphoto

2021-11-18

Coacher inom KICK ska finnas tillgängliga på alla garnisonsorter. Totalt handlar det som cirka 50 coacher, både nyutbildade och ”konverterade” från LoK, och som arbetar med KICK på 20 procent av sin ordinarie tjänst inom myndigheten.

Under förbandsnedläggningarna i början av 2000-talet använde Försvarsmakten omställningsprogrammet LoK för att hjälpa anställda vidare i arbetslivet, vare sig det skedde internt eller externt. Ett inhyrt och kostsamt program som inte riktigt lönade sig när personal dessutom valde att lämna myndigheten. När avtalen löpte ut mot slutet av 2019 påbörjades en översyn av konceptet. Konsulter togs in och programmet jobbades om. I mars i år togs beslut om införande av det nya konceptet KICK, som nu också ägs av myndigheten.

– Den riktar sig till individer som kanske känner att något skaver, att man inte riktigt utvecklas, man vill stanna inom Försvarsmakten men prova sina vingar och jobba med något annat, säger kapten Nina Hillgren, projektledare för framtagningen av KICK, vid Ledningsstabens chefs- och personalutvecklingssektion på Högkvarteret.

» Den riktar sig till individer som kanske känner att något skaver, att man inte riktigt utvecklas. «

En skillnad från konceptet LoK, som fokuserade på anställdas tidigare liv och erfarenheter, tar KICK i större utsträckning avstamp i ”här och nu” och blickar framåt på hur en anställd ska kunna nå interna karriärsmål. Själva programmet är förvisso likt det tidigare LoK, och innehållet är nu paketerat i kategorierna kompetens, inspiration, coaching och karriär.

Tillsammans med en handledare kartläggs den anställdas styrkor, drivkrafter och potentiella utvecklingsområden för att få en bättre självinsikt och en ökad självkännedom. Den anställde erbjuds därefter coaching för att identifiera vilka resurser, hinder och möjligheter som finns tillgängliga för att nå det önskade läget. I det fjärde och sista steget formuleras en handlingsplan.

– Resultatet av KICK-processen kan handla om att man behöver gå en kurs i till exempel projektledning. Eller så kanske man vill byta inriktning och jobba inom ett annat område. Försvarsmakten har oerhört många befattningar. Det här är en möjlighet för den anställde och hjälp till självhjälp kan man säga, säger Nina Hillgren.

Om en anställd vill gå en extern utbildning är det möjligt att genomföra den under arbetstid, även utbildningen ska bekostas av Försvarsmakten.

Enligt Nina Hillgren räknar Försvarsmakten med att KICK kommer att genomföras av runt 200 anställda per år. Processen förväntas pågå under två till tre månader och erbjuds till alla fast anställda i myndigheten.

Liknande läsning:

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Personalförsörjning

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Senast publicerat:

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Barn till högutbildade får göra värnplikt oftare än barn till lågutbildade

Ungdomar till välutbildade föräldrar med höga inkomster blir oftare antagna till militär grundutbildning än dem från socioekonomiskt svaga familjer. Bland värnpliktiga som utbildas mot befälsbefattning är skillnaderna som störst. Det visar en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut.

Linda Sundgren

2026-06-22

I höstas kom en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som visar att socioekonomisk status inte spelar någon roll för ungdomars inställning till värnplikten. Ungdomar till lågutbildade föräldrar med låga inkomster var ungefär lika intresserade av att göra lumpen som dem i andra samhällsklasser. Däremot finns det tydliga skillnader mellan olika socioekonomiska grupper utifrån vem som faktiskt gör lumpen.

Enligt FOI-studien, Vem får försvara Sverige, som publicerades under våren är ungdomar från resursstarka familjer överrepresenterade bland de värnpliktiga. Av de cirka 500 000 totalförsvarspliktiga födda mellan 2000 och 2004 som ingår i studien, har 42 procent högutbildade föräldrar. Bland dem som faktiskt skrivs in till värnplikt stiger andelen till närmare 60 procent.

– Värnplikten är inte den sociala smältdegel den en gång var. Många har fortfarande uppfattningen att värnplikten är en arena för social integration och att deltagandet i militären jämnar ut skillnaderna mellan olika samhällsklasser, men det stämmer inte, säger Peter Bäckström, forskare vid FOI som lett undersökningen.

Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten

Skillnaderna mellan dem som vill göra värnplikten och de som får göra den, ökar i takt med föräldrarnas utbildningsnivå. Störst är överrepresentationen av ungdomar vars föräldrar har en forskarutbildning. Lägger man även till andra faktorer som om föräldrarna förvärvsarbetar eller inte och om familjen någon gång tagit emot ekonomiskt bistånd, blir skillnaderna ännu tydligare.

– Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten. Även där är barn till socioekonomiskt starka föräldrar överrepresenterade. Egentligen är det inte särskilt konstigt, men jag tror inte att vare sig allmänheten eller politikerna alltid är medvetna om det, säger Peter Bäckström.

Studien visar också ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och vilken sorts värnpliktsutbildning som individen genomför. Flest deltagare från resursstarka familjer är det bland dem som utbildas till en befälsbefattning. Närmare 70 procent av de som skrevs in på en längre befälsutbildning hade högutbildade föräldrar, vilket kan jämföras med 55 procent av de som utbildades mot en soldatbefattning.

Enligt rapporten motsvarar sammansättningen i värnpliktskullarna som går den längre befälsutbildningen, den fördelningen av studenter som råder på läkarprogrammet. Men den sociala snedrekryteringen beror inte på att Plikt- och prövningsverket gör något fel vid mönstring och uttagning till värnplikten. Peter Bäckström konstaterar att myndigheten följer de direktiv och lagar som politikerna beslutat om.

Ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra.

– Det handlar alltså inte om någon godtycklighet eller medveten särbehandling. Plikt- och prövningsverket har till uppgift att välja ut dem som är bäst lämpade för uppgiften och ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra, säger han.

Enligt Peter Bäckström är det av stor nytta för samhället att försvaret har tillgång till högpresterande ungdomar. Samtidigt konstaterar han att denna nytta måste vägas mot värnpliktens kostnader och att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är tveksamt om det är effektivt att blivande toppstudenter kommer in på arbetsmarknaden ett år senare än andra.

Det är heller inte säkert att de som antas till grundutbildningen också är de som är mest intresserade av att efter värnplikten ta anställning som soldat eller söka till Officersprogrammet. I slutändan är värnplikten också en rättvisefråga som handlar om vem som ska försvara Sverige.

– I fredstid kan det vara lätt att tänka på värnplikten som en utbildning eller ett privilegium. Men i slutändan handlar det om att försvara Sverige och Nato och det är förenat med risker, säger Peter Bäckström och fortsätter:

– Till syvende och sist handlar det om vem som ska bära bördan av kriget. Man kan se värnplikten som en slags beskattning och i det perspektivet är frågan om vem som gör lumpen inte trivial.