Trots att det efter Sveriges och Finlands Natointräde blivit ett mer oroligt Östersjön, där det bland annat rapporteras om kabelbrott och gps-störningar för flygtrafiken, säger försvarsminister Pål Jonson (M) till Officerstidningen att han är övertygad om att Natomedlemskapet ökar vår säkerhet.
– Vi har ett stort behov av trovärdig avskräckning gentemot Ryssland eftersom vi måste förhålla oss till att Ryssland tar stora politiska och militära risker och har en låg tröskel till våldsanvändning, säger han och tillägger:
– Sedan vet vi också att Ryssland agerar i gråzonen mellan krig och fred genom hybridoperationer, men där arbetar vi intensivt för att minska vår sårbarhet.
Varför är det viktigt med värdlandsstöd och DCA-avtalet med bland annat amerikansk förhandslagring i Sverige?
– Det har att göra med vårt geopolitiska läge i hjärtat av norra Europa, där vi är ett viktigt uppmarschområde för Nato. Framför allt när det gäller Natos åtaganden om att bedriva avskräcknings- och försvarsaktiviteter för Finland och de baltiska länderna kan Sverige erbjuda Nato operativt djup.
Vilken roll spelar värdlandsstöd och förhandslagring i avskräckningen?
– Alla förberedelser och Natos gemensamma planering ger trovärdighet och muskler. Det handlar om att kunna resurssätta försvarsplanerna.
Alla förberedelser och Natos gemensamma planering ger trovärdighet och muskler.
Vilket tidsperspektiv har du när det gäller att någon form av amerikansk förhandslagring ska vara på plats?
– Jag bedömer att det kommer att finnas lagringsmöjligheter på plats under det här året. Utöver att DCA-avtalet trädde i kraft den 15 augusti förra året har en handfull implementeringsavtal tillkommit, som Försvarsmakten för en dialog med Eucom (US European Command, reds.anm) utanför Stuttgart om. De delarna kan vara färdiga under våren.
– Till en början blir det troligen förhandslagring av ammunition och drivmedel, men på sikt även mer kvalificerade system och plattformar. Det kommer att styras av Natos nya regionala planer och eftersom vi nu är djupare integrerade i Nato taktiskt, strategiskt och operativt kommer behovet att klarna.
Är det fler Natoländer än USA som behöver skriva bilaterala avtal med Sverige för att kunna förhandslagra exempelvis drivmedel och sjukvårdsutrustning till trupp som kan komma att föras hit?
– Min generella bild är att mycket ryms inom det värdlandsavtal med Nato som varit i kraft sedan 2016, plus det samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd som vi undertecknade förra året.
Hur snabbt ska de nya territorialförbanden tas fram för att kunna skydda konvojer och transportnoder inom ramen för värdlandsstöd?
– De bygger på avkastning från fältförbanden och ska utformas efter det behov som finns att skydda och bevaka transporter vid värdlandsstöd. I totalförsvarspropositionen som regeringen lagt fram står att vi ska ha tio kompanier till år 2030 och trettio kompanier till 2035.
Fast dessa territorialförband med pliktsoldater kallas ju inte in förrän vid en mobilisering. Hur löser man skyddsfrågan ifall Nato i avskräckande syfte vill flytta större förband genom Sverige i ett skede där vi inte har mobiliserat?
– I fredstid har vi inte tillgång till krigsorganisationen – utan då är det grundorganisationen vi använder. Jag föreställer mig att vi kan nyttja 13:e säkerhetsbataljonen och de stående K-förbanden som vi har på ett antal områden. Genom att Försvarsmakten har jobbat med Ukrainastödet har man fått träna på logistik, underhåll och säkerhetsskydd i samband med transporter, så förmågan har faktiskt gått upp genom dessa operationer där vi totalt har skickat iväg omkring en halv brigad.
– Men kommer det brigadformationer till Sverige blir det väldigt krävande. Fast då ska man komma ihåg att vissa av de allierade har god egen förmåga till taktisk och strategisk rörlighet och har säkert med sig egna skyddsfunktioner som de nu har legalt utrymme för.
När det gäller satsningar på den civila infrastrukturen pratas det mycket om saker som tar lång tid – exempelvis att satsa på järnvägen – men vad kan man göra som går snabbare?
– För att identifiera olika typer av flaskhalsar har vi genomfört större övningar, exempelvis Nordic Response, där vi testat infrastrukturen genom att transportera stora militära formationer mellan de nordiska länderna. Vi har också lagt ut ett uppdrag, där Försvarsmakten har huvudansvaret att tillsammans med olika myndigheter se vilka tekniska, administrativa och juridiska flaskhalsar det finns för militär mobilitet. I totalförsvarspropositionen står det även hur vi vill satsa på väst-östliga transportvägar. Dessutom har fem svenska infrastrukturprojekt beviljats EU-stöd för militär rörlighet.
– Vi har också förutsättningar att få ytterligare stöd till infrastruktursatsningar från Nato investment fund. Det sker även en del på nordisk grund, som att Norge och Sverige gemensamt köper in järnvägsvagnar för tunga militära transporter.
