Senast publicerat
Senast publicerat:

Försvarsmaktens nya skidstavar i glasfiber går lätt sönder

Runt årsskiftet började Försvarsmakten att leverera det nya skidsystemet M/25 till Norrlandsförbanden samt Skaraborgs regemente. Skidorna rapporteras vara relativt bra, men stavarna som är gjorda av glasfiber går lätt sönder. Nu har Försvarets materielverk fått i uppdrag att leta efter företag som kan tillverka stavar av stål istället.

Linda Sundgren
Kadetter vid specialistofficersutbildningen Mark i Boden under stridsutbildning i skarp ammunition vid Lombens skjutfält i Kalix. De flesta deltagare på bilden åker på de nya plastskidorna. Däremot är det bara den andra soldaten framifrån som har de nya glasfiberstavarna. Övriga åker med de gamla stålstavarna.

Foto: David Luttu Carr/Försvarsmakten

Vid årsskiftet började 5 000 par nya skidor av modell M/25 med tillhörande bindningar och stavar att levereras ut till aktuella förband. Skidorna är avsedda för förflyttning i lågland och skogsterräng. Ytterligare leveranser av cirka 10 000 par skidor är på väg in, enligt uppgift till Officerstidningen från Försvarsmaktens logistik.

Major Joakim Östlin, utvecklingschef på Försvarsmaktens vinterenhet, säger att det finns både för- och nackdelar med M/25 jämfört med den gamla träskidan M/40, även kallad Vita blixten. Den nya skidan är något längre, vilket ökar bärigheten i snön. Den är också mer lättåkt i viss terräng, medan den är svårare att manövrera i täta skogspartier.

Liknande läsning:

M/25 är tillverkad i plast och lättare att underhålla, samtidigt som den upplevs som mer bakhal än Vita blixten. Att den är försedd med fjällmönster på undersidan likt en vallningsfri civil skida, räcker inte för att ge nödvändigt fäste i snön i alla situationer, enligt Joakim Östlin.

– Om man drar en tungt lastad pulka blir det väldigt bakhalt och soldaterna får förlita sig mer på armkraft. På K 4 funderar man på att fästa någon form av stighudar under skidorna, likt dem man kan ha på turskidor. Det skulle ge väsentligt mycket bättre grepp, säger han och fortsätter:

– Utmaningen med stighudar är att de kräver ganska mycket vård och omsorg och behöver förvaras rätt. Eftersom det inte finns några stighudar till just den här skidan måste man också modifiera skidan litegrand för att stighudarna ska passa.

Stavarna är systemets svaga punkt och det finns en hel del trasiga stavar där ute

Trots vissa nackdelar ger Joakim Östlin den nya skidan på det hela taget godkänt. Sämre är det med stavarna som beställts i fem olika längder. Stavarna är tillverkade av glasfiber. Det gör dem lättare än de gamla stålstavarna, men också betydligt mer ömtåliga. Det här är något som får konsekvenser ute på förbanden och Joakim Östlin säger att det redan har gått sönder ett stort antal stavar.

– Om man använder stavarna likt stålstaven vid exempelvis bandvagnstolkning är hållbarheten lägre och om soldaten faller över staven vid skidförflyttning går den lättare sönder. Vi ser också att stavarna trycks sönder vid lastning på exempelvis ett bandvagnstak. Stavarna är systemets svaga punkt och det finns en hel del trasiga stavar där ute, säger han.

Nu försöker man istället att bibehålla de gamla stålstavarna som hör till Vita blixten, berättar Joakim Östlin.

– Stålstavar var vår rekommendation till Försvarets materielverk när vi lämnade in förslag för anskaffning av skidor, säger han.

Det nya skidsystemet är tillverkat i Finland av KSF Sport Oy och anskaffningen skedde via Natos stöd- och upphandlingsorganisation, NSPA. Skidsystemet används också av den finska Försvarsmakten sedan tidigare.

Kommendörkapten Per Wendel är sektionschef på stödavdelningens materielsektion vid Försvarsmaktens logistik. I ett mejl till Officerstidningen uppger han att glasfiberstavarna köptes in i brist på lämpliga alternativ. ”Det kan tyckas konstigt att vi anskaffar glasfiberstavar och inte stålstavar, men ibland måste man ta hänsyn till vad som faktiskt finns att köpa på marknaden. Vi har gett FMV i uppdrag att försöka hitta någon som kan vara intresserad av att tillverka stålstavar som motsvarar våra behov”, skriver han i mejlet.  

Bindningarna känns stabila och är riktigt bra

Något som däremot fungerar bra i det nya skidsystemet, enligt Joakim Östlin, är bindningarna.

– De kan användas både på Vita blixten och på den nya skidan. De är enkla att justera, passar de flesta skodon och är lätta att hantera även med handskar. Bindningarna känns stabila och är riktigt bra, säger han. 

De förband som tilldelats den nya skidan är Norrbottens regemente, I 19, Bodens artilleriregemente, A 8, Norrlands dragonregemente, K 4, Dalregementet, I 13 och Västernorrlands regemente, I 21. Även Skaraborgs regemente, P 4, har fått nya skidor avsedda för den vinterutbildning som bedrivs på Trängslet i Älvdalen. Enligt Per Wendel planerar Försvarsmakten att också göra försök med en mindre fjällskida, som ska tilldelas K 4. ”Fjällskidan har stålkanter och är smalare och kortare än M/25. Det ska innebära bättre fäste i hård snö samtidigt som bärigheten försämras”, skriver han.  

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Åtta värnpliktiga från Tolkskolan vid Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum drabbades av köldskador under en övning i Arvidsjaur i februari. Enligt en yrkesofficer med god insyn i verksamheten kan skadorna kopplas till den tystnadskultur som granskningar har visat råder vid förbandet. ”Min största farhåga är att någon till slut får betala det yttersta priset”, säger officeren.

    Linda Sundgren
    Flera värnpliktiga från Tolkskolan fick köldskador under en övning i Arvidsjaur. Enligt de avvikelserapporter som upprättades vid förbandet efteråt, anpassades inte övningen till rådande väderlek. Bilden är från en övning vid Norrlands dragonregemente.

    Foto: Andreas Bardell/Aftonbladet/TT

    Under den gångna vintern har ett stort antal köldskador rapporterats i Försvarsmakten. Ett av de drabbade förbanden är Försvarsmaktens underrättelse- och säkerhetscentrum, FM undsäkC, där åtta värnpliktiga vid Tolkskolan ådrog sig köldskador under en övning i Arvidsjaur i februari.

    Övningen var en del av den grundläggande soldatutbildningen och pågick under tio dagar med bland annat skjutövningar och fältdygn. Det var mycket kallt med temperaturer som tidvis sjönk under 30 minusgrader. Enligt de avvikelserapporter om köldskador som upprättades vid förbandet efter övningen, anpassades inte övningen till rådande väderlek. Bland annat fick soldaterna efter den 13 timmar långa bussresan från Uppsala till Norrlands dragonregemente, K 4, i Arvidsjaur gå rakt ut från bussen och direkt inleda ett övningsmoment i 23 minusgrader, utan order om att förstärka klädseln. Först efter initiativ från en av de övriga deltagare uppmanades soldaterna att föra med sig värmejacka och pälsmössa. 

    En av dagarna hölls utbildningsmoment utomhus under elva timmar med bland annat skjutövningar. Enda möjligheten att värma sig var att tillfälligtvis sätta sig i ett fordon på tomgång i anslutning till platsen. Skadorna som de värnpliktiga ådrog sig omfattar köldskador på tår, fingrar och kinder. En yrkesofficer vid FM undsäkC med god insyn i Tolkskolans verksamhet berättar följande för Officerstidningen:

    – Jag fick veta att isvaksbadet ställdes in på grund av kylan, och det var ju klokt. Sedan fick jag uppgift om att utbildningspassen utomhus skulle ha kortats med hänsyn till temperaturen, men jag upplever inte att det blev så med tanke på vad soldaterna vittnade om och att de hade varit ute i 12 timmar i 32 minusgrader, säger yrkesofficeren som vill vara anonym.

    Jag upplever att förbättringsförslag möts med stark skepticism och fientlighet. Det är så det fungerar här.

    Enligt avvikelserapporterna har instruktörerna under övningen fattat flera beslut som bidrog till skadorna. Bland annat beordrades de värnpliktiga under ett knappt 12 timmar långt utomhusmoment i 32 minusgrader att inte använda tjocka vantar under den del av dagen där skjutövning pågick och vissa av vapnens metalldelar hade inte tejpats.

    De värnpliktiga beordrades också att bära fältmössa istället för pälsmössa i 21 minusgrader med motiveringen att pälsmössa inte ska bäras på garnisonsområdet, en order som saknade grund i regelverket. Yrkesofficeren vid FM undsäkC konstaterar att instruktörerna brast i omhändertagandet av de värnpliktiga, men säger samtidigt att instruktörerna inte hade fått de förutsättningar som krävdes för att lösa uppgiften på ett bra sätt.

    – Jag är övertygad om att instruktörerna gjorde så gott de kunde, men de var för oerfarna och hade inte fått den kunskap som behövdes för att lösa uppgifterna de var ordersatta att utföra. Den mer erfarna i övningsledningen på plats i Arvidsjaur hade inte tillräckliga resurser i form av tid för att planera övningen fullt ut och var uppbunden inomhus en stor del av tiden med att planera nästa del av utbildningen.

    Yrkesofficeren menar att situationen orsakades av problemen högre upp i organisationen på förbandet.

    – Flera ur personalen har under lång tid påtalat problem i utbildningen, framför allt bristen på erfaret befäl och att det har en negativ påverkan på verksamheten. Något gehör har detta inte fått, säger yrkesofficeren och fortsätter. 

    – Jag upplever att förbättringsförslag möts med stark skepticism och fientlighet. Det är så det fungerar här. Den som lyfter problem blir utmålad som den som är problemet.

    Att förbandet har bekymmer med tystnadskultur där den som påtalar brister riskerar att drabbas av repressalier, har påtalats upprepade gånger. Senast i samband med en inspektion av Säkerhetsinspektionen i oktober förra året, något Officerstidningen rapporterat om. Yrkesofficeren som uttalar sig i den här artikeln var inte en av dem som intervjuades i reportaget om tystnadskultur i höstas, men menar att köldskadorna är en effekt av tystnadskulturen vid förbandet.

    – Nu har tystnadskulturen drabbat enskilda värnpliktiga. Man tar inte verksamheten på allvar och har inte tillräckligt med resurser, och min allra största farhåga är att någon till slut får betala det yttersta priset. Alltså att någon blir allvarligt skadad, invalidiserad eller dör, säger yrkesofficeren.

    Officerstidningen har sökt Tolkskolan och FM undsäkC för en intervju. I ett sms till Officerstidningen meddelar Sofia Norin, kommunikationschef vid FM undsäkC, att de tagit del av avvikelserapporterna och att det nu pågår ett internt arbete där förbandet ”noggrant går igenom det som har rapporterats för att få en tydlig och korrekt bild av situationen”. I nuläget vill förbandet därför inte kommentera ärendet ytterligare.

    Artikeln har uppdaterats med ett tillägg om förstärkning av klädsel och justering av antal timmar för ett av utbildningsmomenten. 

    Ur arkivet: