Senast publicerat
Senast publicerat:

Skärpt bevakning efter intrånget på Muskö

Efter det olagliga intrånget på Musköbasen i december förra året har säkerheten på anläggningen höjts och ytterligare åtgärder planeras. Vid årsskiftet tar Amfibieregementet över bevakningen av området.

Redaktionen
Tommy Jansson
På Muskö används elektronisk övervakning och sensorer larmar om någon passerar skyddsobjektsgränsen, vilket händer till och från, enligt säkerhetschefen. – Då åker vi ut med vår patrullbåt och stoppar dem.

Den 2 december 2018 greps två män i 30-årsåldern efter att olovligen ha tagit sig in på Musköbasen. Rättegången mot de båda männen, den ene från Belgien och den andre från Storbritannien, kommer troligen att inledas efter jul och åtalet gäller olaga intrång på anläggningen vid upprepade tillfällen. Anders Engkvist är säkerhetschef på marinstaben. Han berättar att flera säkerhetshöjande åtgärder vidtagits efter den här händelsen.

– Vi har lagt om våra säkerhetsrutiner, ändrat i våra bestämmelser, byggt nya staket och grindar och utökat den personella bevakningen. Vi har också sagt upp avtalet med Securitas och från årsskiftet kommer Amf 1 att ansvara för bevakningen av anläggningen, men att vi sagt upp avtalet med Securitas har ingenting med intrånget att göra. 

Redan innan intrånget 2018 hade beslut fattats om att höja säkerheten på anläggningen. Exempelvis har man röjt skog runt staketen för att göra det enklare att patrullera området. Byggnader har försetts med nya högteknologiska kameror och larmsystem och förändringar har gjorts i de administrativa säkerhetssystemen. Att Musköbasen ligger vid vattnet är en extra utmaning när det kommer till bevakning och övervakning. Anders Engkvist berättar att vissa internationella militära anläggningar använder flytande staket för att hålla obehöriga ute, men att det inte är ett alternativ i Sverige eftersom staketen inte klarar av is. Istället använder man elektronisk övervakning och sensorer som larmar om någon passerar skyddsobjektsgränsen, vilket händer till och från, enligt säkerhetschefen.   

– Då åker vi ut med vår patrullbåt och stoppar dem. Våra gränser är tydligt utmärkta i sjökorten och vi har lagt ut bojar som visar vart skyddsobjektsområdet börjar. Men jag upplever att det finns en nonchalans hos folk. Man tycker inte att det är så farligt, man ville ju bara ”titta lite”.

I marinen tas alla överträdelser på allvar, säger Anders Engkvist. I första hand polisanmäls de till militärpolis som brott mot skyddslagen.

– Vi hade ett fall som nyligen avslutades i tingsrätten där man dömdes till böter för att ha överträtt skyddsobjektsgränsen. I ett annat fall var det en chaufför från ett civilt företag som under en övning tog fram kameran och började fotografera. En militärpolis såg vad som hände och det slutade med ett strafföreläggande.

Anders Engkvist är säkerhetschef på marinstaben. Han leder arbetet med att höja säkerheten på marinbasen.

I samband med ombyggnaden av lokalerna på Muskö rör sig fler civilanställda än vanligt inne på området. En stor mängd gods transporteras också in och ut genom grindarna och arbetare kommer och går. Alla som jobbar inne på området har genomgått en säkerhetsprövning och fått ett par timmars intern säkerhetsutbildning, berättar Anders Engkvist. Av de civila fordon som passerar genom grindarna genomförs slumpvisa kontroller.

Liknande läsning:

– I omgångar har Securitas genomfört kontroller av fordon, framför allt större lastbilar. Godshanteringen är en utmaning för oss som vi ska försöka lösa innan det händer något, säger han och fortsätter.

– Vi får inte vara naiva. Vi har ett annat säkerhetsläge nu och det är väldigt krispigt överallt. Det är också något vi pratar om med de civila som bor här ute. När vi stöter på dem i samband med patrullering brukar vi passa på att berätta lite om vår verksamhet och tala om att de gärna får höra av sig till oss om de ser något misstänkt. Det har faktiskt hänt att civilbefolkningen här på Muskö har ringt eller skickat brev om vad de upplever som säkerhetshot mot Försvarsmakten på Muskö.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Teknisk förmåga har blivit ett allt viktigare maktmedel när konkurrensen mellan USA, Kina och andra stormakter hårdnar. På uppdrag av Försvarsdepartementet har forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, undersökt hur EU agerar inom additiv tillverkning.

    Maria Widehed
    3D-tillverkning
    3D har varit en möjliggörare när 71:a bataljonen har installerat ny teknik i gamla fordon.

    Foto: Felix Sundbäck/FM

    Den här artikeln är en del av en serie artiklar om 3D-tillverkning i Försvarsmakten.

    När reservdelar inte längre går att beställa måste Försvarsmakten hitta andra vägar för att säkra sin försörjningsfrihet. 3D-tillverkning utvecklas nu från enskilda lösningar på förband till en bredare förmåga – från frontnära reservdelstillverkning till möjligheten att snabbt skala upp.

    Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har i flera år pekat på möjligheten med frontnära 3D-tillverkning.

    I en artikel från 2019 beskriver FOI ett exempel från insatsen i Mali. Nederländska förband upptäckte att deras fyrhjulingar behövde fästen för GPS-mottagare på styret. Några färdiga fästen fanns inte att tillgå. Förbandet tog istället fram en skiss som skickades hem till en nederländsk forskningsorganisation. Där gjordes en digital modell som skickades tillbaka till Mali, där fästet kunde skrivas ut på en relativt enkel 3D-skrivare. Hela processen tog några dagar.

    I FOI:s rapport ”Militärteknik 2045” beskrivs additiv tillverkning som en teknik som redan nått hög teknisk mognad för vissa komplexa komponenter. 

    Anders Schröder

    Anders Schröder

    Analytiker vid FOI:s avdelning för försvarsanalys

    För Anders Schröder, analytiker vid FOI:s avdelning för försvarsanalys, är tekniken intressant både som militär förmåga och ur industriellt perspektiv.

    – 3D-tillverkning är ett exempel som belyser trenden som varit de senaste tio åren, där teknologier med dubbla användningsområden blir allt viktigare och där de traditionella försvarsföretagen inte ensamma kan driva utvecklingen på samma sätt. Industripolitik, ekonomisk politik och försvarspolitik glider ihop allt mer, säger han och fortsätter:

    – För Försvarsmakten kan detta vara viktigt på mikronivå på slagfältet – men det handlar också om en möjlighet att stärka självförsörjningen inom europeisk industri.

    För Försvarsmakten kan detta vara viktigt på mikronivå på slagfältet – men det handlar också om en möjlighet att stärka självförsörjningen inom europeisk industri.

    Anders Schröder är en av författarna bakom en ny FOI-rapport som har granskat vilka konkreta åtgärder EU vidtar för att stärka sin position inom additiv tillverkning. Resultatet är tydligt: EU har framför allt fokuserat på att skydda det som redan finns.

    – Det vi kommer fram till är att EU är ganska duktiga på att skydda europeisk industri, men vi ser mindre aktivitet när det kommer till främjandeåtgärder och samverkan. Det finns en oro för att Europa kan hamna efter.

    Det defensiva arbetet handlar rent konkret bland annat om forskningsfinansiering, regler för utländska investeringar och uppköp samt arbete med tekniska standarder.

    EU har pekat ut additiv tillverkning som strategiskt viktig för unionens ekonomiska säkerhet. Någon EU-gemensam strategi finns dock inte, trots att unionen har tagit fram en sådan inom exempelvis AI-området. I USA och Storbritannien har man däremot tagit fram försvarsinriktade strategier för 3D-tillverkning. USA och Kina är ledande inom 3D-utvecklingen. Teknisk kompetens och kontroll över värdekedjor har blivit en del av staters maktmedel, konstaterar Schröder.

    – Krig är det ultimata verktyget. Men det finns många andra sätt att påverka, som genom kontroll över ny teknik.

    FOI:s slutsats är att EU behöver göra mer för att omsätta ambitionen om en stark teknisk position i faktisk förmåga.

    – Vi konstaterar att det här är ett område där det kanske är lite mer snack än verkstad, i alla fall när det gäller det proaktiva. Om man tycker att det här är viktigt behöver man också ta fler initiativ.

    Ur arkivet: