Fram till 2030 kommer succesivt 2 592 yrkesofficerare att gå i pension. Och det är en utmaning när de med specifika kompetenser går i pension utan att återväxten inom det området är tryggad. För fyra år sen kom därför beslutet att införa åtgärder för att erbjuda den gruppen yrkesofficerare en ekonomisk ersättning om de valde att stanna ett par år till.
– Alla har såklart möjlighet att jobba kvar efter pensionen med samma lön, men alla får inte erbjudandet om enskild överenskommelse. Det är ett verktyg från arbetsgivarens sida för att försöka behålla yrkesofficerare med strategiska kompetenser som är nödvändiga för verksamheten, säger kommendör Anders Widén på Ledningsstabens personalavdelning vid Högkvarteret.
Han menar att det är fråga om att behålla kompetenser Försvarsmakten inte kan förlora just nu, det kan vara inom it och säkerhetstjänst eller kompetens som krävs för utbildning av yngre officerare. Det är chefen på respektive organisationsenhet som bestämmer vilka kompetenser som behöver förlängd tjänstgöring. Den enskilda överenskommelsen innebär att Försvarsmakten gör en månatlig avsättning till ett pensionskonto som motsvarar 30 procent av lönen. Alltså inte 30 procents ökning av befintlig lön.
Det är totalt 210 yrkesofficerare som tecknat avtal om att stanna kvar i Försvarsmakten med enskild överenskommelse sedan beslutet kom 2018, de flesta finns på Högkvarteret och i flygvapnet och armén. Merparten av avtalen är tvååriga.
– De officerare som stannar med enskild överenskommelse är en viktig del i arbetet med att åstadkomma en kontrollerad tillväxt ur ett kompetensperspektiv och de är ett balanserat antal. Antalet kommer förmodligen att ligga däromkring en tid för att minska vartefter när nuvarande utbildningsinsatser gett effekt.
Finns det något tak för hur många som kan få 1,3:a?
– Nja, det finns en begränsning i hur många Försvarsmakten har råd att anställa för att lösa sitt uppdrag, säger Anders Widén.
Det är arbetsgivaren som erbjuder enskild överenskommelse, alltså inget som man kan initiera enskilt eller ansöka om. Hur får man då erbjudandet?
– Jag tänker att chefen tar upp det i ett medarbetarsamtalet i god tid innan pensioneringen. De behöver ha den personalplaneringen och överblicken för att veta när det kan bli svårt att fylla en kompetenslucka. Då ska yrkesofficerarna få frågan och svara ja eller nej, det finns inga andra enskilda varianter eller retroaktiva beslut vid enskild överenskommelse.
FAKTA
Vad är strategisk kompetens som är kriteriet för enskild överenskommelse?
Nyckelkompetens:
- Kompetens för en befattning som är avgörande för att ett system ska komma till verkan.
- Uppgifter som inte svårligen kan lösas av annan personal eller på ett annat sätt.
Nyckelpersonal:
- Personal med kompetens för en befattning som är avgörande ur ett systemperspektiv.
- Bemannar befattning inom ett typförband eller ett kompetensområde
Gången därefter är att frågan går vidare till förbandschefen och sedan personaldirektören som ytterst medger att överenskommelsen kan tecknas. Anders Widén menar att de allra flesta förfrågningar har en god och saklig grund till ansökan och därför har fått bifall. Det brukar ta en månad innan beslutet kommer och därefter tecknar den anställde överenskommelsen med sin närmsta chef.
– Att det är höga tal som får bifall är bevis på att vi har gjort verktyget begripligt. Min upplevelse är att cheferna är bra på att ha de här samtalen med dem som är på väg att gå i pension.
Kan det upplevas orättvist att bara vissa erbjuds enskild överenskommelse?
– Det kanske blir snack i fikarummet om vem som är viktig eller inte viktig. Alla är självklart viktiga, men vi måste också vårda skattebetalarnas pengar. Det handlar om att behålla strategiska kompetenser med den budget vi har.
Han säger att glappet av yrkesofficerare kommer att avta i takt med att ålderskullarna växer ikapp, och det är ett högt inflöde av elever. Med rätt antal yrkesofficerare kommer det inte att vara samma obalans inom vissa kompetenser.
– Behovet av att nyttja verktyget enskild överenskommelse kommer att finnas en tid framöver. Vi siktar på att vara kompetensmässigt i balans till 2030, säger Anders Widén.
FAKTA
Att stanna utan enskild överenskommelse 1,3:a
Alla oavsett yrkeskategori har rätt att arbeta kvar fram till den ålder som finns reglerat i Lagen om anställningsskydd (LAS).
Fram till 2022-12-31 är den åldern 68 år.
Från 2023-01-01 höjs den åldern till 69 år.
Den yrkesofficer som vill arbeta kvar efter 61 år, som är ordinarie pensionsålder, behöver inte skriva något avtal med Försvarsmakten. Som individ arbetar man då kvar i sin anställning med samma lön.
Källa: Anders Widén
Vad tycker då Officersförbundet? Förbundet har i samråd med Försvarsmakten godkänt överenskommelsen med 1,3:a, men hade hellre sett en annan lösning öppen för alla för att behålla både kompetens och fler yrkesofficerare, säger Johan Hansson, förbundsdirektör på Officersförbundet:
– Generellt sett anser vi att överenskommelsen kunde ha tecknats som ett kollektivavtal istället, där den som är intresserad och känner sig behövd skulle kunna jobba kvar efter 61 års ålder – inte minst med tanke på den officersbrist som råder.
Han säger också att förbundet förespråkat och efterlyser en annan lösning på utmaningen att behålla fler yrkesofficerare. Det är att göra yrkesofficerspensionen som man får mellan 61 och 65 år rörlig och möjlig att förskjuta.
– I dag medges bara att den tas ut vid den fixerade åldern 61 till 65. Ett avtal om viss rörlighet skulle innebära att den som tog ut sin yrkesofficerspension från till exempel 63 års ålder skulle ha den till 67 års ålder och därefter börja ta ut av tjänstepensionen. Det skulle vara bra för såväl den enskilde, pensionssystemet som för arbetsgivaren, säger Johan Hansson.
4 × kvarstannare
Erik Korvenrinne
Kapten Erik Korvenrinne jobbar på marinstaben i Karlskrona. Han ansvarar för det tekniska på marinens stödfartyg vad det gäller konfiguration, tekniska lösningar och design. Han är en av dem som skrivit på en enskild överenskommelse på två år.
Det var jag själv som tog upp frågan med min chef om att jag gärna ville fortsätta jobba efter pensionen. Jag visste fler som hade gjort det och det ryktades om att vissa av dem kommit tillbaka som konsulter, men det var aldrig aktuellt för mig. Chefen föreslog 1,3:a och förklarade vad det innebar, jag tackade ja.
På det personliga planet menar han att det fanns flera bottnar för honom i beslutet. Först var det känslan av att inte ha jobbat klart än, den kom ungefär ett halvår innan pensioneringen. Något som också understödde beslutet var att han fortfarande tycker att arbetsuppgifterna är utmanande och intressanta liksom vetskapen om att det är brist på tekniska officerare i marinen.
– I den bästa av världar skulle någon gå dubbelt med mig under kanske sex månader så att jag kan lämna över pågående ärenden, dela med mig av erfarenheter och bidra med stöttning och utbildning i olika system. Det tar tid att bli självgående, men i dagens läge när det är bestämt i Prio hur många det ska vara på varje förband så finns det inte utrymme för det.
Han anser att många befattningshavare på marinens teknik- och vidmakthållandekontor är eller blir singelkompetenser, som på många andra håll inom Försvarsmakten. Det blir en lucka när den personen går i pension och kollegorna som är kvar får täcka upp efter bästa förmåga och kanske upplever det som en extra belastning.
Under sin tid i marinen har Erik Korvenrinne tjänstgjort på de flesta fartyg han ansvarar för och understryker att det är en stor fördel för hans arbetsuppgifter i dag. Han inledde sin bana inom Försvarsmakten med 25 år på Ubåtsflottiljen och tjänstgjorde på en ubåt av typen Sjöormen. Han var också delaktig i ett sjuårigt utlandsprojekt i Singapore där han utbildade ubåtsbesättningar. Sen blev det några år på ytfartyg med en utbildningsexpedition på HMS Carlskrona och därefter jobb på HMS Belos och HMS Orion.
– Genom att jag har varit på så många olika fartyg har jag lärt mig vartefter och fått en bred bas att stå på. Jag tror att det kan vara svårare för den som kommer ny på min position i dag att sätta sig in i systemen. Dagens fartyg och deras system är så mycket mer avancerade än när jag började, därmed inte sagt att tekniken var enklare förr.
Han säger att han sökte till marinen en gång i tiden för att han har sjön i blodet. Det bästa han visste som liten var färjan till Finland dit familjen åkte om somrarna. Hade det inte blivit marinen är han övertygad om att han hade utbildat sig till sjöbefäl på civila sidan.
» Lösningen är bra både för mig och för arbetsgivaren.« «
Erik Korvenrinne har inte funderat så mycket på hur enskild överenskommelse slår för honom ekonomiskt Men han litar på att det är en lösning som är bra underbyggd eftersom den tagits fram i samsyn mellan Officersförbundet och Försvarsmakten.
– Lösningen är bra både för mig och för arbetsgivaren. Och månadslönen när jag jobbar vidare är ändå högre än pensionen jag hade fått om jag hade stannat utan 1,3:an. Men det ekonomiska vägde inte så tungt i mitt fall, jag hade stannat oavsett. Två av mina närmaste kollegor är också kvar med 1,3:an och det är såklart roligt. Bra arbetskamrater är viktigt.
Har det spelat någon roll för ditt beslut att stanna att du få vara del av en organisation som är på tillväxt?
– Jag har alltid gillat mitt jobb, så egentligen inte. Det är mer att jag har mycket kvar att ge och nytt är alltid spännande och kul. Det är anskaffning av fartyg på gång och för mig är det en utmaning att se till att de framtida utrustningarna i dem och förvaltningen av dem blir så bra som möjligt. Jag tror att jag kommer att hinna vara med om en leverans.
Tycker du att pensionsåldern för yrkesofficerare på 61 år för låg?
– Det beror på vilken befattning man har och var man jobbar. Är det en befattning där du måste vara rask och i aktiv tjänst kanske det är lagom. Men om du jobbar i en stab eller på olika förvaltningar kan man överväga det. Samtidigt vet jag många som ser fram emot att gå vid 61 års ålder, de har mycket vid sidan av och vill äntligen få mer tid för sina fritidsintressen.
Vad gör du själv på fritiden?
– Bygger modeller av örlogsfartyg. Jag gör dem från grunden av plast, glasfiber och metall och jag har nytta av mina kunskaper från jobbet. Den första modell jag byggde var ubåten Sjöhunden i skala 1:30, det tog fyra år. Jag har till och med köpt en 3D-skrivare för att kunna printa ut bitar till modellerna. Att lära sig hur den fungerar är också ett sätt att utmana mig själv. Projektet som sysselsätter mig nu är en torped- eller robotbåt av Spica II-klass.
På arbetstid fortsätter Erik Korvenrinne att ansvara för det tekniska på stödfartygen HMS Trossö, HMS Carlskrona, HMS Belos, HMS Orion och HMS Artemis fram till juni 2023. Hur han ska göra sen vet han inte riktigt.
– Vi får se om det kommit nya spelregler då. Det finns ju diskussioner om att den som stannar inte får ha kvar sin tjänstegrad. Jag vill gå i pension som kapten, inte som fanjunkare. Om marinchefen beslutar att jag får behålla min grad stannar jag gärna två år till.
FAKTA
Erik Korvenrinne
Ålder: 61 år.
Uppdrag: Teknisk systemledare.
Arbetsplats: Marinstaben i Karlskrona.
År inom Försvarsmakten: 43 år.
Bo Derbert
Bo Derbert, förvaltare, är it- och säkerhetschef på Gotlands regemente. Ett halvår innan han fyllde 61 år fick han erbjudande om enskild överenskommelse. Han bytte arbetsplats från Tredje sjöstridsflottiljen i Karlskrona till P 18. Det innebar också en flytt tillbaka till Gotland med familjen, något som hade skett oavsett, men nu blev det tidigare än planerat.
– Det var personalchefen i Karlskrona som frågade om jag kunde tänka mig att vara kvar med 1,3:an eftersom jag har en befattning som det är svårt att rekrytera till. Flottiljen skulle i så fall ansöka åt mig. Eftersom jag ändå hade tänkt att jobba kvar efter pensionen och det funkade med min familjesituation svarade jag ja, säger förvaltare Bo Derbert.
Han jobbade tidigare vid Gotlands militärkommando under 20 år och var med vid nedläggningen. Nu är han tillbaka och är med om återuppbyggnaden. Även om hans chef i Karlskrona var förutseende med att behålla honom inom Försvarsmakten tror han inte att alla organisationsenheter är lika medvetna om vad enskild överenskommelse innebär och hur den kan användas för att behålla vissa specialkompetenser ytterligare ett par år.
– Är du yrkesofficer och vet med dig att du besitter en speciell kompetens tycker jag att du ska ta upp den med din chef när du närmar dig pensionsålder, sedan kan chefen i sin tur ta upp det med förbandsledningen.
» En del tycker kort och gott att man är dum i huvudet som stannar. «
Han tycker även att det saknas bra information om hur det slår ekonomiskt för den som tackar ja till enskild överenskommelse och vem man kan kontakta om man vill veta mer.
Hur ser dina kollegor på att du väljer att jobba kvar?
– När vi haft prestigelösa diskussioner tycker en del kort och gott att man är dum i huvudet som stannar. Andra kan vara förbannade för att de inte fått erbjudandet, men jag upplever att de flesta uppskattar att jag har valt att arbeta kvar ett tag till.
Är det ekonomiskt lönsamt för dig med enskild överenskommelse?
– Inte särskilt. Det är inte ett avtal som gör att du kan köpa en ny fin bil. Lite felaktigt tror nog många att det är frågan om 30 procents högre lön varje månad, men det här är något som läggs på pensionen.
Bo Derbert har skrivit på för två år till och trivs fortfarande väldigt bra med sitt arbete.
– Flytten till P 18 har gjort att stimulansen ökat med 100 procent.
FAKTA
Bo Derbert
Ålder: 61 år.
Uppdrag: It-och säkerhetschef.
Nuvarande arbetsplats: Gotlands regemente, P 18.
År inom Försvarsmakten: 43 år.
Ulf Mattsson
Ulf Mattsson är stabsofficer på Flygbefälsskolan i Uppsala. Han hade planer på ett civilt jobb efter pensioneringen, men fick frågan om att stanna med enskild överenskommelse och har tackat ja till att vara kvar.
– Det var min närmaste chef som tog upp frågan. Vi hade jobbat ihop tidigare så han kände till min kompetens som i sig inte är unik, men eftersom jag har varit ensam på befattningen i flera år och hållit på länge har jag en kunskap som är komplex. Mitt jobb är fortfarande utvecklande och jag trivs, inte minst är det tillfredsställande att bidra med kunskap som andra har nytta av.
Ulf Mattson är, under central flygchef vid flygstaben, ansvarig för ett omfattande bokverk för all flygtjänst i Försvarsmakten och som används vid utbildning av elever, centrala chefer i flygvapnet och i olika projekt. Innehållet kräver ständig uppgradering på grund av material- och teknikutveckling liksom ändrade regler och förordningar för flygning.
Flera år innan pensioneringen, som var vid 55 år, hade han planer på att ta ett civilt jobb och hade halva foten inne på en stor golfklubb där han skulle axla en mellanchefsroll. Men när pensionen närmade sig kunde inte golfklubben ge besked om när tjänsten skulle tillsättas och chefen på Flygbefälsskolan intensifierade samtidigt sina påtryckningar. Då bestämde sig Ulf Mattsson för att stanna.
– Vissa blir ju återanställda som civila konsulter, men det har aldrig varit aktuellt för mig. Det var inget aktivt val att välja bort civil konsult, utan omständigheterna med golfklubben och erbjudandet om att bli kvar på Flygbefälsskolan gjorde att civilt konsultande aldrig behövde bli en parameter.
» Vissa blir ju återanställda som civila konsulter, men det har aldrig varit aktuellt för mig. «
När han fick erbjudandet om 1,3:an tog han hjälp av en kollega som var insatt i pensioner och beräkningar för att se vad det skulle innebära ekonomiskt. Han tog också kontakt med sin bankman för att få tips och kopplade ihop bankmannen med Statens tjänstepensionsverk för detaljfrågor kring pensionsavtal.
– Jag hade turen att ha en kollega som är insatt, men jag kan efterlysa någon slags mall från Officersförbundet kanske, där man kan gå in och räkna ut och se hur det blir om man väljer att ta 1,3:an. Där jag som enskild kan lägga in mina siffror och parametrar.
Ulf Mattssons förlängning räcker till maj 2023. Han stannar gärna ett år till efter det, om han får frågan och om det fortfarande känns lika roligt att jobba då.
FAKTA
Ulf Mattsson
Ålder: 55 år.
Uppdrag: Stabsofficer Flygtjänst.
Nuvarande arbetsplats: Flygbefälsskolan i Uppsala.
År i Försvarsmakten: 34 år.
Helena Stulen
Helena Stulen förvaltare, är krigsförbandshandläggare på F 7 i Såtenäs. När hon skulle gå i pension var hennes ersättare som utbildningsofficer redan på ingång, men det fanns andra svårrekryterade befattningar inom förbandet där hon behövdes.
– Flera tjänster var vakanta och utan sökande, bland annat den som krigsförbandshandläggare. Under ett medarbetarsamtal med min chef fick jag frågan om jag kunde tänka mig att ta den tjänsten och bli föremål för 1,3:an. Eftersom min man fortfarande yrkesarbetar och barnbarnen bor väldigt långt bort så svarade jag ja, säger hon.
Som krigsförbandshandläggare är hon involverad i förbandets behov av utveckling, utbildning och resurser och hur de ska tillgodoses. Det är en realitet för henne varje dag att det är för få officerare i Försvarsmakten.
– Det tar tid att rekrytera nytt, vi bantade tidigare och nu ska vi växa, det finns ingen riktig återväxt att ta av. Vi som stannar får ligga i och det är mycket att göra. Alla som jobbar här behöver ha tre bollar i luften samtidigt just nu.
» vi bantade tidigare och nu ska vi växa, det finns ingen riktig återväxt att ta av. «
Något Helena Stulen också tycker är viktigt att påpeka för den som blir erbjuden enskild överenskommelse är att man ska vilja arbeta, inte bara vilja stanna kvar.
– Att stanna för att få pengarna tror jag varken ger bra arbetsresultat eller bra livskvalitet.
Helena Stulen hade funderat på att ta ett civilt jobb efter pensionen ett tag, arbeta på en mataffär eller vad som helst. Nu får hon jobba mer än någonsin.
Hon tycker att den ekonomiska dealen med 1,3:an är okej. Den ger ett påslag på den allmänna pensionen, men hon skulle önska att facket drev frågan så att det i stället gick att skjuta på pensionen eller att få ut den ackumulerat.
Sedan tror hon att en del anställda inte vet att det varken är chefen för organisationsenheten eller förbandet som avgör 1,3:an utan Ledningsstabens personalavdelning på Högkvarteret. Hon tror inte heller att alla chefer ute på förbanden vet kriterierna och därför tycker hon att de anställda borde få en genomgång kring vad vad som gäller.
– Vill man veta vad som gäller för pensionen och hur det blir för egen del kan man få väldigt bra hjälp av Statens tjänstepensionsverk. De är tjänstvilliga och tar sig tid att förklara.
Helena Stulen stannar i två år till, sen tror hon att det får vara bra. Det handlar om hälsa och vad man vill göra med sin tid och sina barnbarn.
Vad tror du om Försvarsmaktens framtid?
– Jag har guldklocka och har jobbat här hela livet. Men jag tror att den nuvarande generationen undrar ”what’s in it for me”, jag har svårt att se att de skulle stanna ett helt yrkesliv som jag har gjort.
FAKTA
Helena Stulen
Ålder: 61 år
Uppdrag: Krigsförbandshandläggare.
Nuvarande arbetsplats: Skaraborgs flygflottilj, F 7 i Såtenäs
År inom Försvarsmakten: 41 år.
