Senast publicerat
Senast publicerat:

Elektromagnetisk strålning stör kommunikation

Solceller och trådlös laddning av elbilar kan störa ut radioenheter och signalspaningssystem i Försvarsmakten med allvarliga konsekvenser som följd, visar en utredning. Men med noggrann planering och bra utrustning minskar problemen.

Linda Sundgren
Joel Thungren / Försvarsmakten
Elektromagnetiska signaler från solcellsanläggningar, trådlös laddning av elbilar och elektrifierade vägar kan störa den utrustning som Försvarsmakten använder för att kommunicera.

Genom att mäta den elektromagnetiska strålning som solcellsanläggningar avger har man kunnat konstatera att den typen av installationer kan störa militär elektronisk utrustning som exempelvis radiosamband, flygradio och signalspaning.

– Solcellsanläggningar har förmåga att störa ut alla typer av radiosändningar och mottagningar och att farliga situationer uppstår i samband med det kan inte uteslutas. Det kan handla om en pilot som inte når fram med sitt anrop eller skjutledare som inte kan sända varningsmeddelanden via sin radio, säger major Anders Broberg, stabsofficer och ansvarig utredare på Högkvarteret.

Vilken total inverkan solcellsanläggningar har haft på Försvarsmaktens verksamhet fram tills i dag går inte att avgöra och vissa störningar kan inte offentliggöras, säger Anders Broberg. Men han konstaterar att det under åren inträffat ett antal fall med störningar på olika typer av utrustning. 

– Det är som när man har dålig täckning på mobilen, man vet sällan varför det inte fungerar bara att det inte gör det. Och hur löser man det? Jo, man flyttar på sig. Den som är skjutledare springer bort till nästa vägskäl för att testa om det fungerar bättre där. En pilot som inte når fram med sitt meddelande första gången prövar igen. Då har han förmodligen hunnit förflytta sig någon kilometer och kanske kommit ut ur störområdet. 

Användandet av solceller i samhället har ökat kraftigt de senaste åren. För tre år sedan fanns det cirka 15 000 solcellsanläggningar i Sverige. Året därpå runt 25 000 och i fjol omkring 44 000 anläggningar. Förtätningen av anläggningar gör det svårare att komma undan de områden som kan omfattas av störningarna och fortsätter ökningen kan man till slut hamna i en situation där störningarna blir svåra att undvika. 

– Vi kan komma till en punkt där det inte går att flytta på sig för att få kontakt därför att man då kommer in i nästa påverkade område. Men det handlar inte bara om antalet anläggningar. Hur stora problemen blir beror också på anläggningarnas kvalitet och hur de är placerade, säger Anders Broberg. 

I undersökningen, som genomfördes under ledning av Försvarsmakten och Elsäkerhetsverket, har mätningar genomförts vid två olika solcellsanläggningar; en på Gotland och en i Skövde. Resultaten visar på stora skillnader mellan de båda anläggningarna. 

Liknande läsning:

– Anläggningen i Skövde emitterade betydligt mindre elektromagnetisk strålning än den på Gotland, och det var ingen slump. I Skövde hade Fortifikationsverket ställt hårda krav på att anläggningen inte skulle störa och det hade leverantören lyckats uppfylla. Med den typen av anläggningar kan problemen minimeras, säger Anders Broberg.  

Även placeringen av anläggningarna har betydelse. Solcellsanläggningar som etableras i områden där Försvarsmakten har verksamhet kan skapa problem, även om utrustningen håller hög kvalitet. 

– Vid exempelvis signalspaning på långt håll är placeringen helt avgörande. Om något ligger mittemellan den spanande enheten och den enhet de lyssnar efter blockeras signalen, säger Anders Broberg. 

Anders Broberg, FM, 2021-2
Anders Broberg

Att det finns en risk för den här typen av störningar är känt sedan länge och enligt regelverket ska Försvarsmakten tillfrågas innan solcellsinstallationer genomförs då de är bygglovspliktiga och inom områden av riksintresse för totalförsvaret. Men många anläggningar är inte bygglovspliktiga enligt dagens regelverk konstaterar Anders Broberg och säger att kunskapen om vilka regelverk som gäller varierar. 

– De stora bolagen kan vara jätteduktiga och konsulterar oss innan de påbörjar en installation, men om du köper din utrustning på nätet och anlitar din lokala elektriker fungerar det inte alltid på samma sätt. 

Utöver solcellsanläggningar kan även andra system som avger elektromagnetisk strålning påverka Försvarsmaktens utrustning. Däribland trådlösa laddningssystem för elbilar och elektrifierade vägsträckor. Än så länge är problem från den här typen av källor begränsade, men kan komma att växa med en ökande elektrifiering på våra vägar. Under våren har mätningar av elektrifierade vägar genomförts, berättar Anders Broberg. 

– Men elvägar kan inte bara störa vår verksamhet utan all kringliggande elektronisk utrustning och systemen i elbilar kan till och med störa ut varandra. Det här är snarast ett samhällsproblem än ett bekymmer specifikt för Försvarsmakten. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Ungdomar till välutbildade föräldrar med höga inkomster blir oftare antagna till militär grundutbildning än dem från socioekonomiskt svaga familjer. Bland värnpliktiga som utbildas mot befälsbefattning är skillnaderna som störst. Det visar en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga vid Ledningsregementet.
    Det finns ett tydligt samband mellan inskrivning till värnplikt och socioekonomisk status, visar en rapport från FOI. Ju högre utbildning föräldrarna har desto vanligare är det att bli inskriven till värnplikt.

    Foto: Antonia Sehlstedt/Försvarsmakten

    I höstas kom en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som visar att socioekonomisk status inte spelar någon roll för ungdomars inställning till värnplikten. Ungdomar till lågutbildade föräldrar med låga inkomster var ungefär lika intresserade av att göra lumpen som dem i andra samhällsklasser. Däremot finns det tydliga skillnader mellan olika socioekonomiska grupper utifrån vem som faktiskt gör lumpen.

    Enligt FOI-studien, Vem får försvara Sverige, som publicerades under våren är ungdomar från resursstarka familjer överrepresenterade bland de värnpliktiga. Av de cirka 500 000 totalförsvarspliktiga födda mellan 2000 och 2004 som ingår i studien, har 42 procent högutbildade föräldrar. Bland dem som faktiskt skrivs in till värnplikt stiger andelen till närmare 60 procent.

    – Värnplikten är inte den sociala smältdegel den en gång var. Många har fortfarande uppfattningen att värnplikten är en arena för social integration och att deltagandet i militären jämnar ut skillnaderna mellan olika samhällsklasser, men det stämmer inte, säger Peter Bäckström, forskare vid FOI som lett undersökningen.   

    Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten

    Skillnaderna mellan dem som vill göra värnplikten och de som får göra den, ökar i takt med föräldrarnas utbildningsnivå. Störst är överrepresentationen av ungdomar vars föräldrar har en forskarutbildning. Lägger man även till andra faktorer som om föräldrarna förvärvsarbetar eller inte och om familjen någon gång tagit emot ekonomiskt bistånd, blir skillnaderna ännu tydligare.

    – Sammansättningen på dem som gör värnplikten liknar den vi ser på civila lärosäten. Även där är barn till socioekonomiskt starka föräldrar överrepresenterade. Egentligen är det inte särskilt konstigt, men jag tror inte att vare sig allmänheten eller politikerna alltid är medvetna om det, säger Peter Bäckström.

    Peter Bäckström, FOI.

    Peter Bäckström

    Forskare på FOI

    Studien visar också ett samband mellan socioekonomisk bakgrund och vilken sorts värnpliktsutbildning som individen genomför. Flest deltagare från resursstarka familjer är det bland dem som utbildas till en befälsbefattning. Närmare 70 procent av de som skrevs in på en längre befälsutbildning hade högutbildade föräldrar, vilket kan jämföras med 55 procent av de som utbildades mot en soldatbefattning.

    Enligt rapporten motsvarar sammansättningen i värnpliktskullarna som går den längre befälsutbildningen, den fördelningen av studenter som råder på läkarprogrammet. Men den sociala snedrekryteringen beror inte på att Plikt- och prövningsverket gör något fel vid mönstring och uttagning till värnplikten. Peter Bäckström konstaterar att myndigheten följer de direktiv och lagar som politikerna beslutat om.

    Ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra.

    – Det handlar alltså inte om någon godtycklighet eller medveten särbehandling. Plikt- och prövningsverket har till uppgift att välja ut dem som är bäst lämpade för uppgiften och ungdomar från socioekonomiskt starka familjer presterar bättre på testerna än andra, säger han.  

    Enligt Peter Bäckström är det av stor nytta för samhället att försvaret har tillgång till högpresterande ungdomar. Samtidigt konstaterar han att denna nytta måste vägas mot värnpliktens kostnader och att det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är tveksamt om det är effektivt att blivande toppstudenter kommer in på arbetsmarknaden ett år senare än andra.

    Det är heller inte säkert att de som antas till grundutbildningen också är de som är mest intresserade av att efter värnplikten ta anställning som soldat eller söka till Officersprogrammet. I slutändan är värnplikten också en rättvisefråga som handlar om vem som ska försvara Sverige.

    – I fredstid kan det vara lätt att tänka på värnplikten som en utbildning eller ett privilegium.  Men i slutändan handlar det om att försvara Sverige och Nato och det är förenat med risker, säger Peter Bäckström och fortsätter:

    – Till syvende och sist handlar det om vem som ska bära bördan av kriget. Man kan se värnplikten som en slags beskattning och i det perspektivet är frågan om vem som gör lumpen inte trivial.

    Ur arkivet: