Senast publicerat
Senast publicerat:

Ändrade prövningsregler för personer med diagnos

Personer med adhd och andra neuropsykiatriska diagnoser ska inte längre automatiskt uteslutas från möjligheten att pröva sin lämplighet till militärtjänstgöring. Ändringen sker efter att Diskrimineringsombudsmannen, DO, i ett tillsynsbeslut kommit fram till att Försvarsmakten och Plikt- och prövningsverket har överträtt diskrimineringsförbudet.

Josefine Owetz
Emil Malmborg
Personer med neuropsykiatriska diagnoser kommer inte längre automatiskt att uteslutas från möjligheten att pröva sin lämplighet till värnplikt.

I juli kom beslutet att personer med adhd, autism och andra neuropsykiatriska diagnoser inte längre automatiskt ska vara diskvalificerade för att prövas för sin lämplighet att göra militärtjänst. I stället ska varje fall prövas individuellt. Ändringen kommer efter att Diskrimineringsombudsmannen, DO, gjort en tillsyn mot Försvarsmakten och Plikt- och prövningsverket. DO kom fram till att det rörde sig om diskriminering genom den automatiska uteslutningen.  I det webbformulär som använts som lämplighetsprövning av de som ska kallas till mönstring för värnplikt eller frivillig militärtjänstgöring har det funnits frågor om personen någon gång diagnostiserats med autism eller adhd. De som svarat ja har inte gått vidare i antagningsprocessen. 

– Eftersom det inte kan uteslutas att personer med dessa diagnoser har den förmåga som krävs för att göra militär tjänstgöring anser DO att det strider mot diskrimineringslagen med en automatisk uteslutning av dessa personer – även om det senare i prövningen skulle visa sig att de ändå inte uppnår ställda krav för tjänstgöring, säger diskrimineringsombudsman Lars Arrhenius i ett pressmeddelande.

» Det kan inte uteslutas att personer med dessa diagnoser har den förmåga som krävs för att göra militär tjänstgöring. «

För att möjliggöra en individuell bedömning har Försvarsmakten nu beslutat att ta bort den automatiska uteslutningen som sker då en individ anger att denne har en adhd- eller autismdiagnos. Under förutsättning att övriga delar av testet är godkänt kommer dessa individer att kunna gå vidare och boka tid för en prövning. 

”Vid prövningen genomförs därefter en individuell bedömning av personens möjligheter att genomföra en grundutbildning med värnplikt inom ramen för antagningsprocessen”, skriver Försvarsmaktens personaldirektör Klas Eksell i beslutet om förändringen i rekryttestet.   

Parallellt med förändringarna kommer också en särskild översyn av Försvarsmaktens medicinska bedömningsgrunder med fokus på adhd och autism att genomföras skyndsamt, skriver Försvarsmakten vidare. 

Försvarsmakten har under DO:s utredning förklarat att det finns en ökad risk för personer med diagnoserna adhd eller autism att inte klara militärtjänst, men att det inte kan uteslutas att det finns personer med diagnoserna som har förmåga att göra det

Även Polismyndigheten har beslutat om att ändra antagningsreglerna till polisutbildningen. Personer med diagnos ska inte längre per automatik gallras bort, utan ges möjlighet till prövning med en individuell bedömning. 

Liknande läsning:
Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Den avgörande frågan idag är vilka hemskheter civilbefolkningen i Sverige och våra grannländer kan riskera att utsättas för och vilka egna militära förluster som kan bli följden av att vi inte disponerar truppminor, det är ett moraliskt ställningstagande", skriver debattskribenterna i en replik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Ulrika Modéer anför två huvudsakliga argument varför Sverige inte bör följa Finlands, Polens och de baltiska staternas exempel och frånträda Ottawakonventionen. Det första är att minor ligger kvar länge efter en konflikt och utgör därmed en fara för civilbefolkningen, samt att andra länder har funnit vägar att kompensera för bristen på truppminor i sina försvarsmakter. Inget av argumenten håller hela vägen vid en granskning. 

    Moderna truppminor, sådana som skulle kunna vara aktuella för svensk del, är konstruerade för att desarmera (bli ofarliga) sig själva efter viss tid.  Minorna förvaras också i lager och placeras ut först i ett skarpt läge. De utgör därför inte samma hot mot civilbefolkningen som äldre truppminor, vilket historiskt lett till de tragiska följder Ulrika Modeér beskriver.

    Påståendet att andra länder, exemplifierat med Tyskland och Storbritannien, inte debatterar frågan därför att de funnit metoder att kompensera bristen av truppminor är ytterst förvånande. Problemet med avsaknaden av truppminor har väckts i såväl det brittiska parlamentet som i Bundestag kopplat till behovet att återskapa militär förmåga med vilken man kan möta ett eventuellt ryskt angrepp.

    Minor utgör en komponent i markstriden för att fördröja och sedan avvärja ett angrepp.

    En inte onaturlig reaktion på det fullskaliga angreppet på Ukraina 2022 och på de vidrigheter den ukrainska civilbefolkningen utsätts för i de ockuperade områdena. Enligt senaste Freedom Houserapporten är det värre att leva under Kremls styre i Donbass än Nordkorea. Minor utgör en komponent i markstriden för att fördröja och sedan avvärja ett angrepp.

    Den moraliska, politiska och etiska frågan handlar därför inte om huruvida minor är hemska. Det är de. Den avgörande frågan idag är vilka hemskheter civilbefolkningen i Sverige och våra grannländer kan riskera att utsättas för och vilka egna militära förluster som kan bli följden av att vi inte disponerar truppminor, det är ett moraliskt ställningstagande.

    Debatten förs nu i flera länder av politiker och militärer som ser vad som står på spel. Frontstaterna gick först. Andra kommer sannolikt att följa efter av samma skäl. 

    P.S. Vi välkomnar att Röda korset tycks vara överens med oss om att svensk militär personal inte ska kunna dömas för att de hanterat minvapnet i Finland och Lettland, i enlighet med dessa länders nationella lagar, och att svensk strafflag därför skyndsamt behöver ändras. Vi tackar för det stödet.

    Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
    Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
    Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

    Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

     

    Ur arkivet: