Det är en gråmulen tisdag i slutet av februari och snön smälter sakta bort inne på Haninge garnison. En provisorisk vallabod intill gymnastikhallen vittnar om att förbandets personal så sent som veckan innan kunde nyttja de uppdragna skidspåren inne på garnisonsområdet.
Nu faller dropparna från taket på vapenvårdslokalen i byggnaden Munin. Ljudet av vapenmekanik ekar ut från den öppna dörren in till byggnaden. Det är andra dagen på den två veckor långa kulspruta 58-utbildningen för soldater ur amfibieskytte- och bekämpningskompaniet.
– Själva laddningen går till så här. Ett tips är att ni tar en lös patron och sätter i den här för att hålla spärren uppe så att ni lättare kan föra ner bandet i kassetten, förklarar en av instruktörerna och förevisar på en av ksp 58:orna.
Efter att ha gått igenom materielkunskap och inventerat allt som ingår i vapensystemen, har de i dag fått lära sig mer om vapnets funktion och prestanda.
– Vi har nu på morgonen gjort några prov i att sätta ihop och ta isär vapnet, och också gått igenom säkerhetsbestämmelser. Vi torrövar denna vecka och drillar handgrepp och liknande. Nästa vecka åker de till Utö och har skjutövningar och skjuter skarpt, säger sergeant Miguel Guerrero, ställföreträdande plutonchef på stab- och trosspluton, och tillägger:
– Vi är inomhus nu i början av utbildningen, men vi kommer att drilla en hel del servistjänst utomhus senare i veckan. Det är lite blött och kallt, men jag ser inga begränsningar, det är bra amfibieväder. Så soldaterna är nog bara tacksamma och glada tror jag, säger han och ler.
Carl Nilsonne, kompanichef
Amfibieskytte- och bekämpningskompaniets uppgift är att leverera verkan till 2:a amfibiebataljonen. I kompaniet ingår bland annat understödspluton och amfibieskytteplutoner. Förmågan till sjömålsbekämpning finns här, likaså verkan mot markmål genom granatkastare, ledning av annan indirekt eld och skytte.
Olika typer av vapenutbildningar har stått på schemat för de allra flesta av kompaniets anställda den senaste tiden, berättar kompanichefen kapten Carl Nilsonne.
– Vi håller på med två stora saker just nu kan man säga. Dels är det vapenskolor för att breddutbilda kompaniet och dels så är det inventering av vår materiel, säger han och slår sig ner i en av sofforna i kompaniets mäss.
Det har varit ett speciellt år för kompaniet och förbandet, konstaterar Nilsonne. Coronapandemin har lett till att centralt planerad verksamhet, olika typer av besök och vissa övningar, framförallt internationella sådana, har strukits eller flyttats fram – och tid har frigjorts för att fokusera på annat.
– Vi anstränger oss för att inte beblanda oss så mycket med andra, så det har blivit mycket egentid med kompaniet under det här året, säger han.
Vad har möjligheten till mycket egentid inneburit för kompaniet?
– Vi har kunnat omhänderta många utbildningsbehov som vi kanske inte skulle ha haft tid med annars. Det har blivit ett lite lugnare tempo för många, och det har varit enklare att planera sin verksamhet och tid. Eftersom det finns så få amfibieförband är det många centrala övningar som vi annars ska var med på och det är också många olika intressenter som vill genomföra besök under året, säger Carl Nilsonne.
Innan årets slut kommer det dock att finnas två amfibieförband. Försvarsbeslutet för åren 2021–2025 antogs i december och innebär flera förstärkningar av Försvarsmaktens grundorganisation. För marinens del innebär det att ytterligare en amfibiebataljon ska inrättas på västkusten. Amfibieregementet ska bli till två och Amfibieregementet, Amf 1, blir Stockholms amfibieregemente när Älvsborgs amfibieregemente, Amf 4, återetableras i höst.
– Det är de sista skälvande månaderna av organisationsenheten Amfibieregementet. Kanske är Officerstidningens besök ett av de sista mediebesöken på regementet. För det här regementet som det är i dag ska avvecklas. En stor del av min personal har nog ännu inte tagit in det, men så är det, säger regementschefen överste Patrik Gardesten.
Vi träffar Gardesten på hans kontor med utsikt över Hårsfjärden. Han har nyss avslutat ett digitalt genomfört ”ÖB chefsmöte”, en återkommande mötesform där överbefälhavare Micael Bydén träffar alla förbandschefer. I likhet med många just nu känner Gardesten en viss trötthet över mängden digitala möten.
– För chefer är det personliga mötet kanske det viktigaste. Chefer vill utöva sitt ledarskap och leda personligen. Det jag har saknat allra, allra mest under coronaåret är faktiskt att få samla Amfibieregementets personal i exercishallen och ha stora personalsamlingar, säger Gardesten och tillägger:
– Möjligen är det att få slippa dessa samlingar som min personal tycker är det allra bästa med coronaåret! (skratt) Men jag saknar det, och tycker att det är skit rent ut sagt att inte kunna få göra det. Jag tycker inte att det är roligt att ge ut mina prioriteringar och beslut på Emilia. Jag vill stå framför min personal!
Patrik Gardesten, regementschef
På Amfibieregementet arbetar 170 officerare, 165 specialistofficerare och 675 kontinuerligt anställda soldater. Förbandet, som brukar beskrivas som den ”gröna” delen av marinen, verkar där vatten möter land. Till skillnad från hur personalsituationen ser ut på många andra förband i Försvarsmakten har inte regementschefen Patrik Gardesten några svårigheter att fylla sina personalramar, det är faktiskt tvärtom.
– Jag har glädjen att vara chef för ett förband som har en generös tilldelning av personal och anställda soldater. Det finns många fler värnpliktiga som vill få anställning efter avslutad grundutbildning än vad som kommer att erbjudas det. Förutom värnpliktiga så har vi också en hel del önskemål och ansökningar från soldater från andra förband som vill byta förband och få anställning här istället, säger han.
Inneliggande värnpliktskull består av 440 personer. Hur många av dessa som kommer att kunna erbjudas en anställning senare i år är fortfarande oklart, förklarar han, men han hoppas att så snart som möjligt kunna fatta beslut kring det.
– Där är jag i en process just nu och har dialog med marinchefen kring hur många anställda som jag har i dag och vad som är möjligt för mig att anställa i år. Jag har 80 soldater vars anställningskontrakt går ut i år och där måste jag bestämma mig för hur många kontrakt som ska förlängas och inte, säger Patrik Gardesten.
Personalvolymen kräver nämligen ett kontinuerligt utflöde för att möjliggöra ett inflöde.
– Det är chefen Amf 1:s dilemma att ta det beslutet. Jag kan bestämma mig för att inte förlänga något kontrakt och anställa 80 värnpliktiga istället. Men samtidigt har vi lagt tid och resurser på att utbilda dessa anställda soldater till en viss nivå, och vill kunna fortsätta den investering som vi har gjort. Det är också en viktig signal att kunna anställa ur inneliggande kull.
Gardesten har de senaste två åren arbetat för att möjliggöra en eventuell etablering av ett nytt regemente i Göteborg. I takt med att det blev mer och mer sannolikt att det faktiskt skulle bli så intensifierades planeringen under förra året. I somras tillträdde överste Hans Granlund som etableringsledare för Älvsborgs regemente.
Patrik Gardesten, regementschef
En permanent militär närvaro på västkusten är viktig av operativa skäl, inte minst för att skydda hamnområden och de västliga förbindelserna, förklarar Patrik Gardesten:
– Göteborg och dess hamnar är helt avgörande för importen och exporten i hela vår region. Västkusten är ett nav för hela Skandinaviens sjöförbindelser. Att ha fungerande sjöförbindelser som man kan lita på skapar stabilitet och framtidstro, säger han och tillägger:
– För marinens del innebär det att vi på ett mer trovärdigt sätt kan uppträda även på västkusten. Ett amfibieregemente med dess krigsförband löser inte ett militärt strategiskt dilemma som västkusten och Östersjöinloppet är, men det är en viktig pusselbit att ha ständig närvaro också där.
Amfibieregementet har genom 17:e bevakningsbåtkompaniet och 132:a säkerhetskompani sjö haft permanent militär närvaro på västkusten sedan 2005. För att återetablera Älvsborgs amfibieregemente i höst kommer en successiv omfördelning av personal att genomföras. En del av Amf 1 kommer att bilda Älvsborgs amfibieregemente, däribland kompanierna som redan i dag finns i Göteborg.
– Delar man ett förband på två enheter så innebär det att vi kommer öka personellt i Göteborg och minska något här. Uppgifterna som jag har i dag kommer fördelas på två överstar. Dagens amfibiebataljon består av 1 200 personer. Numerären på morgondagens amfibiebataljoner kommer succesivt att minska till knappt 800 personer. Hälften av dessa kommer att vara anställda soldater och officerare, och resterande hälften pliktpersonal, säger Patrik Gardesten.
Hur ser planeringen ut vad gäller kommenderingar?
– Det finns inga arbetslösa amfibianer i Göteborg som går och väntar på jobb. För att säkerställa att vi får den amfibiska kunskap i förbandet som ska utvecklas i Göteborg behöver vi att folk härifrån jobbar där. Under en överskådlig tid kommer en mängd personal att behöva hjälpa och stödja våra kollegor i Göteborg. Jag hoppas att det kommer finnas de som flyttar, vi kommer också behöva kommendera personal dit, säger han.
Redan i dag genomför Amf 1 värnpliktsutbildning i Göteborg, och volymerna har ökat de senaste åren. När årets värnpliktiga rycker in i sommar på Göteborgs garnison innebär det ett trendbrott, förklarar Gardesten:
– Vid inrycket i juli kommer det att vara betydligt fler inryckande i Göteborg än här på Berga. Det är en viktig signaleffekt.
Patrik Gardesten, regementschef
På officersutbildningarna har antalet studerande med amfibisk inriktning ökat de senaste åren. Den ökade numerären har skett med anledning av kommande etablering i Göteborg, och med inriktning för att producera personal mot två amfibieförband.
– Numerären på de som började läsa Officersprogrammet i höstas med inriktning amfibie är 22 stycken. På Berga har vi inte behov av så många nya fänrikar om tre år. Vi har påbörjat dialog med våra kadetter kring vilka som vill börja arbeta i Göteborg efter utbildningen.
Utöver organisatoriska förändringar innebär försvarsbeslutet också materiella satsningar och tillskott till amfibieförbanden. I perioden 2021–2025 inleds en begränsad omsättning av båtparken samt anskaffning av en ny lätt kustrobot som ersätter sjömålsrobot 17. Anskaffning av ett buret luftvärnssystem inleds också. Därtill ska en förstärkning av amfibieförbandens vapenverkan ske, bland annat genom tillförsel av kulsprutor. För amfibieförbanden förstärks vapenverkan med ett båtburet granatkastarsystem.
– I relativ närtid ska vi utveckla en egen luftförsvarsförmåga. Det är jätteviktigt för oss och något som vi inte har haft innan. Utvecklingen sker också när det gäller den indirekta elden, där vi går mot ett båtburet granatkastarsystem. Det kommer att skapa rörlighet, tillgänglighet och en möjlighet för oss att verka över flera och större ytor, säger Patrik Gardesten.
Det är onekligen spännande tider, både för Amfibieregementet och för kompaniet, konstaterar Carl Nilsonne.
– Vi har nya båtsystem och nya materielsystem på väg in. Det känns positivt att få vara med i den utvecklingen. Sedan har vi en insats i Mali som vi börjar med utbildningen till om ett år. Det är en stor grej för förbandet och kompaniet kommer att vara väldigt delaktig i det också, säger han.
Denna arbetsvecka går mycket av hans tid åt till personaltjänst och personalplanering, berättar han. Han tittar bland annat på hur bemanningen av Mali-insatsen ska se ut och hur verksamheten här hemma ska lösas ut under tiden.
– Det är många av kompaniets personal som beräknas delta i insatsen om ett år. Vi får se hur det blir med personalramarna framöver, men jag hoppas vi kommer kunna anställa så många det går. Vi ser behovet helt klart men vi får se vart det barkar hän.
På amfibieskytte- och bekämpningskompaniet arbetar 20 officerare och 100 soldater. Personalläget på kompaniet är gott.
– De enheter som vi har här är väl uppfyllda och rätt utbildade. Sedan i hela Försvarsmakten har vi generellt en brist på teknisk personal och logistiker. Men vi är ganska fredade på kompaniet, och det ser bra ut.
Bland de anställda soldaterna är det varje år en tämligen stor andel som söker vidare till någon av officersutbildningarna, berättar Carl Nilsonne.
– I år är det dock färre som söker eftersom att man vill åka till Mali. Annars är det varje år ett stort utflöde när folk går utbildningar.
Tillbaka till vapenvårdslokalen i byggnad Munin. Sergeant Miguel Guerrero, ställföreträdande plutonchef på stab- och trosspluton, står framför soldaterna och går igenom nästa moment i ksp 58-utbildningen.
– Tillvaron som ställföreträdande plutonchef är spännande och det är hela tiden många puckar som ska lösas. Det är full fart på det här kompaniet och på amfibiekåren i stort, säger Miguel Guerrero.
Vid ett av borden sitter Johan Bengtsson, 20 år, och Oliver Fahlström, 21 år, och förhör varandra inför det skriftliga säkerhetsprovet.
– Vad ska man göra för åtgärder vid eldavbrott, frågar Bengtsson sin kollega.
Fahlströms svar kommer snabbt:
– Man ska kolla ifall patronen sitter fast, få ut patronen inom 20 sekunder, annars vänta i 15 minuter. Och man ska ha mekanismen framme.
Bengtsson nickar nöjt och går vidare till nästa fråga i utbildningshäftet. Båda två är meniga till graden och är kommissarier på stab- och trossplutonen, och har i uppgift att hålla koll på och hantera bland annat kompaniets ammunition och drivmedel. De har arbetat som soldater på kompaniet sedan i somras, och tog anställning efter genomförd värnplikt på förbandet.
– Året har börjat med många olika utbildningar. Vi har bland annat gått en sjukvårdsutbildningskurs. Och efter utbildningen på ksp 58 ska jag gå fyrhjulingsutbildning. Det är roligt att få bredda sina kunskaper och bli bättre, säger Oliver Fahlström.
Johan Bengtsson nickar.
– Tillvaron som anställd soldat är otroligt mycket bättre än att vara under grundutbildning. Man får mer ansvar och det är roligare. Det var lite svårt att ställa om i början, och gå från att vara värnpliktig och helt plötsligt komma tillbaka som anställd och se detta som sin arbetsplats, och börja se på de högre officerarna som kollegor och inte befäl, säger han och ler.
Johan Bengtsson, soldat
Båda ser fram emot övning amfibie senare i vår, som både är en krigsförbandsövning och slutövning för de inneliggande värnpliktiga. Pandemin har gjort att det har varit torrt på övningsfronten. En annan anledning till att övningen är efterlängtad är de ekonomiska tillägg i form av bland annat FM-dygn som den innebär, förklarar de.
– Vi tog anställning under corona, så vi har inte riktigt varit med om att få de där ekonomiska tillskotten som många pratar om, eftersom det inte har varit så många övningar. Sedan gör man inte det här jobbet för lönen förstås. Men övningsdygnen och tilläggen kommer att bli ett välkommet ekonomiskt tillskott, säger Johan Bengtsson.
FAKTA
3× amfbat 2030
Efter 2025 påbörjas fasen och utvecklingsarbetet mot amfibiebataljon 2030. Regementschefen Patrik Gardesten om framtidens amfibiebataljoner:
Personellt mindre. ”I framtidens två bataljoner kommer varje bataljon att omfatta 700–800 personer. I dag omfattar amfibiebataljonen 1 200 personer.”
Sjömålsbekämpning. ”Utvecklingsarbetet omfattar tillförsel av nya huvudstridsmedel som robotar och minor samt en ny båtpark. Ett sådant förväntat tekniksprång jämfört med dagens kapacitet kommer i grunden att förändra hur den skärgårdsbundna sjömålstriden kan utformas.”
1990-tal. ”Under 2010-talet har mycket fokus för amfibieförbandet legat på internationella uppgifter och på markarenan. Jämfört med dagens amfibiebataljon ligger morgondagens organisation närmare de som fanns på 1990-talet. Fokus framöver kommer delvis att röra sig mer mot nationellt försvar med sjömålsstriden i fokus.”
Gruppbefäl, soldater och sjömän i Försvarsmakten ska vara tidsbegränsat anställda, i enlighet med lagen om vissa försvarsmaktsanställningar. Anställningstiden ska som utgångspunkt vara sex till åtta år, med möjlighet till en förlängning. Flera av soldaterna som Officerstidningen pratar med på amfibieskytte- och bekämpningskompaniet har anställningskontrakt på antingen 1,5 år eller 2 år. Det är en vanlig kontraktstid på Amfibieregementet, förklarar regementschefen Patrik Gardesten.
– Jag vill inte att vi anställer soldater generellt på längre än tvåårskontrakt. Vi ska inte binda upp oss. Vissa särskilda funktioner och inriktningar är undantagna, men generellt är två års anställning lämplig tid för oss, säger Gardesten.
Han förklarar att han tror att det viktigaste som chef är att vara tydlig kring vad som gäller och hur förutsättningarna ser ut.
– Jag har förståelse och empati för den situation som soldaterna är i. Därför försöker jag vara tydlig med vilka förutsättningar som finns. Men en tidsbegränsad anställning är just en tidsbegränsad anställning. Den kan dock förlängas om båda parterna är överens. Vi har olika bördor att bära, den här är min.
Hur begränsande är dagens personalramar?
– Det är inte begränsande. Jag behöver inte anställa fler för att lösa de uppgifter vi har, men jag behöver hitta nivån för hur många jag behöver ersätta. Gradvis kommer vi också behöva öka numerären i och med att Amf 4 i Göteborg tillväxer. Det är inte då främst soldater vi behöver på kort sikt, det är officerare. Och de tar lite tid att producera, säger Patrik Gardesten.
Utöver att säkerställa tillväxt på amfibieregementet i Göteborg är förbandets viktigaste uppgifter de kommande åren att säkra utvecklingen av framtidens amfibieförband och genomföra de skarpa insatser som Amf 1 har, både nationellt och internationellt, förklarar Gardesten.
– Vi behöver inte göra avkall på någon annan verksamhet, däremot kan det bli en mängd andra uppgifter som möjligen kanske får stå tillbaka under en period. Vi kommer inte ha lika mycket soldater här till vår vardagliga verksamhet av förbandsproduktion, förmågeutveckling, deltagande i övningar, genomförande av nationella operationer och för att kunna marknadsföra och informera om amfibieförbanden. 2022, med Mali-insats, vet vi redan nu kommer att bli ett ansträngt år.
När Patrik Gardesten blickar framåt i år har han tre tydliga saker på näthinnan. Den stora milstolpen är givetvis när fanan för det nya amfibieregementet hissas under det fjärde kvartalet.
– Jag ser också fram emot att få sitta här i soffan med översten som ska ta över, och få skicka över pappret som denne ska skriva under och därmed ta över ansvaret för Älvsborgs regemente.
Sedan ser han också fram emot att coronarestriktionerna ska lättas och det blir möjligt återigen att hålla stora personalsamlingar. Han längtar efter att få samla all personal i exercissalen.
– Milde moses, vad lång den samlingen kommer bli! Flera timmar, utan rast!
