Senast publicerat
Senast publicerat:

Robert Egnell får förlängt som rektor för Försvarshögskolan: ”Hedrande”

Regeringen ger Robert Egnell förlängt förordnande som rektor för Försvarshögskolan, FHS. Han räds inte tillväxt utanför budgetramarna för att möta Försvarsmaktens behov. Att kunna kompetensförsörja Försvarsmakten är det viktigaste uppdraget för skolan. ”Vi ska fortsätta utveckla Officersprogrammet, men även Högre officersprogrammet – inte minst kopplat till Natoanpassningar”, säger Robert Egnell.

Maria Widehed
Robert Egnell är professor i ledarskap och utsågs 2019 till rektor för Försvarshögskolan.

Foto: Anders G Warne/Försvarshögskolan.

Robert Egnell utsågs 2019 till rektor för Försvarshögskolan, FHS. Efter förslag från skolans styrelse beslutade regeringen den 6 februari att förlänga Robert Egnells uppdrag som rektor under ytterligare en treårsperiod, till och med mars 2028.

– Det känns fantastiskt roligt och hedrande att få fortsatt förtroende, det är ett otroligt roligt och viktigt jobb, säger Robert Egnell.

Liknande läsning:

Han är professor i ledarskap och när han utsågs till rektor för FHS kom han närmast från uppdraget som prefekt för dåvarande institutionen för säkerhet, strategi och ledarskap. Mycket har hänt de senaste sex åren, konstaterar han i dag.

– Säkerhetsläget och kriget i Ukraina har förändrat Försvarshögskolans roll i grunden. Jag kan konstatera att vi är nästan dubbelt så stora nu som då. Vi har en helt ny organisation, nästan tre gånger så många utbildningar och syns hela tiden i media. Vi har fått en väldigt viktig roll i totalförsvaret och bland svenska lärosäten, säger Robert Egnell.

Säkerhetsläget och kriget i Ukraina har förändrat Försvarshögskolans roll i grunden.

”2024 lider mot sitt slut med blandade känslor. Den strategiska kontexten och säkerhetsläget mörknar allt mer med ett Ukrainakrig som nu passerat 1 000 dagar, samtidigt som vi också bevittnar fruktansvärd förödelse i kriget i mellanöstern och mer bortglömda konflikter i Sudan och Myanmar. Osäkerheterna späds på av gissningsleken kring konsekvenserna av en andra Trumpadministration i USA och ett regimskifte i Syrien som kan gå åt vilket håll som helst”, skrev Robert Egnell på FHS rektorsblogg i slutet av förra året.

– Vi kan konstatera att Sverige på grund av det mörka omvärldsläget har ett enormt behov av att bygga Försvarsmaktens förmåga och totalförsvaret i stort. Här är kunskapsutveckling helt central. Och det är både en slags positiv känsla att vara viktig och att kunna bidra, samtidigt som det är ett tungt ansvar på axlarna för ett litet lärosäte. Personalen har jobbat hårt under många år nu.

Samtidigt lyfter Robert Egnell den forskningsproposition som regeringens nyligen har beslutat om.

– Det görs stora forskningssatsningar och det omfattar även oss, vi noterar också att säkerhetsfrågorna blir allt viktigare – det kommer in ett strategiskt forskningsområde under Vetenskapsrådet som handlar om just totalförsvar.

Hur påverkar Natomedlemskapet er roll?

– Det påverkar allt vi gör. Vi är nu en försvarshögskola inom Nato och behöver anpassa oss till det. Det handlar bland annat om att anpassa officersutbildningarna efter det faktum att en officer kommer ha delvis internationell karriär, liksom de civila programmen där Natokunskap blir en viktig del i exempelvis statsvetenskaplig och historisk utbildning.

När Officerstidningen besökte Försvarshögskolan för ett år sedan var Robert Egnell tydlig med vikten av att inte vara en bromskloss i Försvarsmaktens tillväxt och behovet av att ligga i framkant med planeringen för att kunna möta efterfrågan. Det handlar bland annat om att möta den kraftiga ökningen kadetter med tillgång på lärare.

– Rekryteringen av lärare går bra. FHS har ett ekonomiskt underskott när vi stänger böckerna för 2024 och det är för att vi rekryterar och utvecklar verksamheten snabbare än budgetprocessen hänger med. Det är en slags aggressiv strategi för att kunna gör så stor skillnad som möjligt nu. Vi måste ligga i framkant snarare än sitta och vänta på pengar. Det är den signal den politiska ledningen sänder: att det är fara i dröjsmål.

Försvarsmaktens nuvarande inriktning är minst trehundra kadetter som påbörjar Officersprogrammet årligen.

– Det ser på årets ansökningar ut som att vi kommer klara det även hösten 2025, men det är så klart så att värnpliktkullarnas storlek begränsar.

Robert Egnell vill se en ökning på Särskild officersutbildning, Sofu, där man i dag utbildar mellan fyrtio och sextio elever årligen.

– I de dialoger vi har med Försvarsmakten pratar vi om att det kanske ska vara uppåt hundra.

Vi ska fortsätta utveckla Officersprogrammet, men även Högre officersprogrammet

Vad är viktigast i ert uppdrag framgent?

– Att kunna kompetensförsörja Försvarsmakten. Vi ska fortsätta utveckla Officersprogrammet, men även Högre officersprogrammet – inte minst kopplat till Natoanpassningar. Vi ska också fortsätta utveckla den vetenskapliga grunden som de här professionerna står på. Vi startar ett institut för krigföring nu, det är otroligt viktigt för den senaste forskningen om Ukraina.

På rektorsbloggen skriver du att FHS har blivit ”det nya Vasamuseet” – varför då?

– Haha, ja vi kan konstatera att det numer är många som vill besöka FHS, över 20 000 besökare förra året. Det är allt från delegationer till presidenter, astronauter och kollegor på försvarshögskolor. Det är väldigt roligt och samtidigt ganska ansträngande.

Vem vill du se besöksanmäld i år?

– Årets önskelista är snart uppfylld – vi hade både försvars- och utbildningsministrarna på besök i januari, rektorn för Nato defense college kommer i maj för att utveckla det samarbetet närmare. Men jag säger såhär: jag skulle vilja ha fler besök och samarbeten med våra ukrainska kollegor så vi kan lära så mycket som möjligt, men också bidra så mycket som möjligt till deras förmåga.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Kaliber 5,56 millimeter kommer fortsatt att vara huvudkaliber för Försvarsmaktens automatkarbiner. Det har arméchef Jonny Lindfors beslutat efter att en översyn av kalibervalet för de nya eldhandvapnen genomförts. För skarpskyttegevär och kulsprutor kommer kaliber 7,62 millimeter att gälla. Målet på sikt är dock att införa en mellankaliber för samtliga vapen.

    Josefine Owetz
    Sedan början av 2024 har en översyn av Försvarsmaktens kaliberval genomförts. 5,56 blir den kaliber som i huvudsak ska användas för automatkarbiner.

    Foto: Robin Sandgren Krüger/Försvarsmakten

    Våren 2023 tecknade Försvarets materielverk, FMV, avtal med finska Sako om leverans av nya eldhandvapen till Försvarsmakten. Avtalet tecknades gemensamt med Finland och omfattar bland annat automatkarbiner i kaliber 5,56 och 7,62 millimeter.

    Nyligen fattade arméchef generalmajor Jonny Lindfors, i egenskap av materielområdesansvarig, beslut om inriktningen för Försvarsmaktens kalibrar under 2020-talet. Beslutet innebär att 5,56 blir den kaliber som i huvudsak ska användas för automatkarbiner, medan 7,62 fortsatt ska användas för skarpskyttegevär och kulsprutor.

    – Det betyder att huvudalternativet 5,56 är den kaliber som vi i huvudsak använder till våra eldhandvapen, säger regementsförvaltare Henrik Lundin, Försvarsmaktens införandeledare för nya eldhandvapen.

    Sedan början av 2024 har en översyn av kalibervalet genomförts. Detta efter att arméchef Jonny Lindfors bedömde att kunskapsläget behövde analyseras på nytt, bland annat med hänsyn till de kaliberval som andra länder hade gjort. Enligt tidigare beslut skulle 7,62 vara huvudkaliber för Försvarsmaktens personal.

    Det beslutsunderlag som då låg till grund för kalibervalet byggde på flera omfattande utredningar, bland annat från Totalförsvarets forskningsinstitut och FMV. En sammanställning gjordes 2018, och beslutet om den nya eldhandvapenfamiljen baserades på dessa slutsatser. ”Omvärldsläget, svensk försvars- och säkerhetspolitik samt den tekniska utvecklingen har alla genomgått stora förändringar. De slutsatser som drogs 2018 behöver sättas i kontext 2024”, skrev brigadgeneral Michael Carlén, dåvarande införandeledare för nya eldhandvapen, i ett nyhetsbrev om översynen.

    Natointrädet är det som måste tas hänsyn till. Vi var i ett annat läge tidigare. 

    – Det var nödvändigt att vi gjorde en översyn för att fånga upp tidigare arbete med de nya värden och förutsättningar som finns idag. Det handlar om interoperabilitet, hur andra nationer gör och vilket val har de gjort. Vi måste matcha ihop det här, säger Henrik Lundin.

    Den kanske mest avgörande förändringen är Sveriges medlemskap i Nato, vilket påverkar såväl operativa som logistiska överväganden, förklarar han. Det handlar om en logistisk helhet, både vad gäller tillverkning och kompatibilitet med andra allierades vapensystem. Ammunitionen måste också kunna delas och försörjas i ett gemensamt system med exempelvis transport och lastytor.

    Henrik Lundin, införandeledare eldhandvapen.

    Henrik Lundin

    Införandeledare eldhandvapen

    – Natointrädet är det som måste tas hänsyn till. Vi var i ett annat läge tidigare. Nu behöver vi ta hänsyn till det som är runt omkring oss. Interoperabilitet och logistik har legat högt upp i argumentationen. Det finns ekonomisk aspekt i det här också. En grövre kaliber är dyrare.

    Ammunitionsstorlek är även en konkret fråga för den enskilde soldaten. Skillnaden i vikt mellan kalibrarna påverkar både bärförmåga och uthållighet.

    – Med en mindre kaliber är det lättare att ta med sig mer ammunition om man ska förflytta sig. Det handlar om uthållighet i logistiklösningen och hur mycket man kan bära med sig. Tar vi 180 patroner i 5,56 och jämför med samma mängd 7,62 så väger det sistnämnda betydligt mer, säger Henrik Lundin.

    En annan aspekt är uppföljningsskottet.

    – Det andra skottet som du skjuter blir betydligt snabbare med 5,56. Det är också en utbildningsfråga. Oavsett ålder, kön och kroppsstorlek är det lättare att hantera en lättare kaliber än en tyngre. Det är flera faktorer som har spelat in i beslutet.

    Ksp 58

    5,56 millimeter och 7,62 millimeter ska under 2020-talet vara Försvarsmaktens huvudkalibrar. 5,56 nyttjas till automatkarbin och 7,62 används till skarpskyttegevär och kulspruta.

    Foto: Robin Krüger/Försvarsmakten.

    Samtidigt är beslutet inte ett ställningstagande mot 7,62, betonar Henrik Lundin. Tvärtom understryks i beslutet att båda kalibrarna behövs under överskådlig tid.

    – Vi tar inte bort 7,62. Den behövs till skarpskyttegevär och kulsprutor, men också i en mindre del automatkarbiner där krav på verkan och skjutavstånd kräver det.

    När det gäller nackdelar med 5,56 lyfts att den saknar verkan i keramiska skyddsplattor och har begränsad räckvidd.

    – Räckvidden blir kortare än med 7,62. Det är en lättare projektil och det påverkar det praktiska skjutavståndet.

    Men enligt Henrik Lundin måste kaliberfrågan sättas i ett systemperspektiv. Strid avgörs inte av ett enskilt vapensystem, utan av hur olika system samverkar på plutonsnivå.

    – Striden avgörs inte med ett enskilt eldhandvapen utan sker kombinerat med skarpskyttegevär, kulspruta, granatgevär och pansarskott. De kompletterar varandra.

    Detta har varit en hjärtefråga för många och det har varit ett stort engagemang.

    Frågan om kalibervalet på eldhandvapen har varit en långvarig diskussion och något som engagerat många anställda i myndigheten, konstaterar Henrik Lundin, som välkomnar att det nu finns en fastställd inriktning.

    – Det är bra att vi har ett beslut av arméchefen så att det kan bli tydligt för organisationen. Nu har personalen något att kunna förhålla sig till. Detta har varit en hjärtefråga för många och det har varit ett stort engagemang. Alla bidrag in i det här har påverkat slutresultatet på ett eller annat sätt.

    Parallellt följer Sverige den internationella utvecklingen mot en möjlig mellankaliber, oftast beskriven i spannet mellan 5,56 och 7,62. Arbetet sker inom olika Natoforum där Försvarsmakten deltar.

    – Vi har en närvaro i de här sammanhangen och tar del av vad andra nationer gör i sina utvecklingsarbeten. Jag tror på en mellankaliber, absolut. Målsättningen är att det ska finnas något sådant runt år 2030. Exakt om det är 6,5 eller 6,8 får framtiden utvisa, säger Henrik Lundin.

    Fakta

    Kaliberbeslutet

    5,56 millimeter och 7,62 millimeter ska under 2020-talet vara Försvarsmaktens huvudkalibrar. 5,56 nyttjas till automatkarbin och 7,62 används till skarpskyttegevär och kulspruta. 7,62 används i undantagsfall till automat­karbin när krav på verkan och skjut­avstånd kräver detta. Fortsatt utveckling av 7,62-ammunition ska genomföras med alla vapentyper för att skapa handlingsfrihet avseende kaliberval. Om och när Nato inför en mellankaliber ska Sverige på kort tid kunna följa efter. Inledningsvis ska kaliber 7,62 ersättas.

    Källa: Kaliberbeslut 2026, FM 2026-1967:1

    Ur arkivet: