Senast publicerat
Senast publicerat:

Robert Egnell får förlängt som rektor för Försvarshögskolan: ”Hedrande”

Regeringen ger Robert Egnell förlängt förordnande som rektor för Försvarshögskolan, FHS. Han räds inte tillväxt utanför budgetramarna för att möta Försvarsmaktens behov. Att kunna kompetensförsörja Försvarsmakten är det viktigaste uppdraget för skolan. ”Vi ska fortsätta utveckla Officersprogrammet, men även Högre officersprogrammet – inte minst kopplat till Natoanpassningar”, säger Robert Egnell.

Redaktionen
Robert Egnell är professor i ledarskap och utsågs 2019 till rektor för Försvarshögskolan.

Foto: Anders G Warne/Försvarshögskolan.

Robert Egnell utsågs 2019 till rektor för Försvarshögskolan, FHS. Efter förslag från skolans styrelse beslutade regeringen den 6 februari att förlänga Robert Egnells uppdrag som rektor under ytterligare en treårsperiod, till och med mars 2028.

– Det känns fantastiskt roligt och hedrande att få fortsatt förtroende, det är ett otroligt roligt och viktigt jobb, säger Robert Egnell.

Han är professor i ledarskap och när han utsågs till rektor för FHS kom han närmast från uppdraget som prefekt för dåvarande institutionen för säkerhet, strategi och ledarskap. Mycket har hänt de senaste sex åren, konstaterar han i dag.

– Säkerhetsläget och kriget i Ukraina har förändrat Försvarshögskolans roll i grunden. Jag kan konstatera att vi är nästan dubbelt så stora nu som då. Vi har en helt ny organisation, nästan tre gånger så många utbildningar och syns hela tiden i media. Vi har fått en väldigt viktig roll i totalförsvaret och bland svenska lärosäten, säger Robert Egnell.

Säkerhetsläget och kriget i Ukraina har förändrat Försvarshögskolans roll i grunden.

”2024 lider mot sitt slut med blandade känslor. Den strategiska kontexten och säkerhetsläget mörknar allt mer med ett Ukrainakrig som nu passerat 1 000 dagar, samtidigt som vi också bevittnar fruktansvärd förödelse i kriget i mellanöstern och mer bortglömda konflikter i Sudan och Myanmar. Osäkerheterna späds på av gissningsleken kring konsekvenserna av en andra Trumpadministration i USA och ett regimskifte i Syrien som kan gå åt vilket håll som helst”, skrev Robert Egnell på FHS rektorsblogg i slutet av förra året.

– Vi kan konstatera att Sverige på grund av det mörka omvärldsläget har ett enormt behov av att bygga Försvarsmaktens förmåga och totalförsvaret i stort. Här är kunskapsutveckling helt central. Och det är både en slags positiv känsla att vara viktig och att kunna bidra, samtidigt som det är ett tungt ansvar på axlarna för ett litet lärosäte. Personalen har jobbat hårt under många år nu.

Samtidigt lyfter Robert Egnell den forskningsproposition som regeringens nyligen har beslutat om.

Liknande läsning:

– Det görs stora forskningssatsningar och det omfattar även oss, vi noterar också att säkerhetsfrågorna blir allt viktigare – det kommer in ett strategiskt forskningsområde under Vetenskapsrådet som handlar om just totalförsvar.

Hur påverkar Natomedlemskapet er roll?

– Det påverkar allt vi gör. Vi är nu en försvarshögskola inom Nato och behöver anpassa oss till det. Det handlar bland annat om att anpassa officersutbildningarna efter det faktum att en officer kommer ha delvis internationell karriär, liksom de civila programmen där Natokunskap blir en viktig del i exempelvis statsvetenskaplig och historisk utbildning.

När Officerstidningen besökte Försvarshögskolan för ett år sedan var Robert Egnell tydlig med vikten av att inte vara en bromskloss i Försvarsmaktens tillväxt och behovet av att ligga i framkant med planeringen för att kunna möta efterfrågan. Det handlar bland annat om att möta den kraftiga ökningen kadetter med tillgång på lärare.

– Rekryteringen av lärare går bra. FHS har ett ekonomiskt underskott när vi stänger böckerna för 2024 och det är för att vi rekryterar och utvecklar verksamheten snabbare än budgetprocessen hänger med. Det är en slags aggressiv strategi för att kunna gör så stor skillnad som möjligt nu. Vi måste ligga i framkant snarare än sitta och vänta på pengar. Det är den signal den politiska ledningen sänder: att det är fara i dröjsmål.

Försvarsmaktens nuvarande inriktning är minst trehundra kadetter som påbörjar Officersprogrammet årligen.

– Det ser på årets ansökningar ut som att vi kommer klara det även hösten 2025, men det är så klart så att värnpliktkullarnas storlek begränsar.

Robert Egnell vill se en ökning på Särskild officersutbildning, Sofu, där man i dag utbildar mellan fyrtio och sextio elever årligen.

– I de dialoger vi har med Försvarsmakten pratar vi om att det kanske ska vara uppåt hundra.

Vi ska fortsätta utveckla Officersprogrammet, men även Högre officersprogrammet

Vad är viktigast i ert uppdrag framgent?

– Att kunna kompetensförsörja Försvarsmakten. Vi ska fortsätta utveckla Officersprogrammet, men även Högre officersprogrammet – inte minst kopplat till Natoanpassningar. Vi ska också fortsätta utveckla den vetenskapliga grunden som de här professionerna står på. Vi startar ett institut för krigföring nu, det är otroligt viktigt för den senaste forskningen om Ukraina.

På rektorsbloggen skriver du att FHS har blivit ”det nya Vasamuseet” – varför då?

– Haha, ja vi kan konstatera att det numer är många som vill besöka FHS, över 20 000 besökare förra året. Det är allt från delegationer till presidenter, astronauter och kollegor på försvarshögskolor. Det är väldigt roligt och samtidigt ganska ansträngande.

Vem vill du se besöksanmäld i år?

– Årets önskelista är snart uppfylld – vi hade både försvars- och utbildningsministrarna på besök i januari, rektorn för Nato defense college kommer i maj för att utveckla det samarbetet närmare. Men jag säger såhär: jag skulle vilja ha fler besök och samarbeten med våra ukrainska kollegor så vi kan lära så mycket som möjligt, men också bidra så mycket som möjligt till deras förmåga.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Svenska folkets förtroende för Försvarsmakten noterar rekord för sjätte året i rad, medan förtroendet för Nato varierar beroende på partitillhörighet. Viljan att försvara andra Natoländer militärt är generellt stor bland svenskar, men det finns tydliga skillnader beroende på vilket land det handlar om. Minst är viljan att hjälpa Turkiet, Ungern och USA.

    Karl Ydén
    SOM-undersökningen 2025
    Den turkiske presidentens agerande under Sveriges ansökningsprocess till Nato kan ha påverkat allmänhetens intresse av att försvara Turkiet militärt, skriver analysförfattaren Karl Ydén.

    Foto: Christine Olsson/TT

    Efter 2016 har svenskarnas förtroende för försvaret stärkts markant. I 2000-talets inledning var det fler som uppgav ett bristande förtroende för försvaret än tvärtom i SOM-institutets nationella undersökningar. Den så kallade förtroendebalansen (andelen med förtroende minus andelen med bristande förtroende) hamnade ofta under nollstrecket. En rimlig tolkning är att det negativa förtroendet under 2000-talets inledning berodde på dåvarande försvarspolitik, där flera regeringar ville skära i försvarsutgifterna respektive omforma försvaret för primärt småskalig internationell krishantering.

    Senast i 2016 års SOM-undersökning noterades ett negativt förtroende för försvaret, därefter inleddes en anmärkningsvärd förstärkning av försvarsförtroendet. I 2025 års undersökning, som presenterades under försommaren, noterades en förbättrad förtroendebalans för nionde året i rad: +56 (en uppgång från +51 i 2024 års undersökning). Det var dessutom sjätte året i rad som svenskarnas förtroende för försvaret noterade ”All time high”.

    Det stärkta förtroendet för försvaret har utvecklats under en period då svensk säkerhetspolitik radikalt förändrats i och med kursändringen från alliansfrihet till Natoansökan 2022 och inträdet i Nato 2024. Förtroendet för försvaret omfattar hela det svenska samhället. Oavsett om resultaten delas upp på partisympati, ålder eller kön så åtnjuter försvaret ett stort förtroende. Historiskt är sympatisörer till Sverigedemokraterna den grupp som förändrat sin inställning till försvaret mest. De var tydligt negativa under en rad år, men deras förtroende för försvaret har stärkts kraftigt sedan försvarspolitiken åter inriktades mot försvar av Sverige, upprustning och återupptagen värnpliktsutbildning. Alla riksdagspartiers sympatisörer uppvisar en positiv förtroendebalans för försvaret.

    Förtroendet för försvaret ­omfattar hela det svenska samhället. Oavsett om resultaten delas upp på parti­sympati, ålder eller kön så åtnjuter försvaret ett stort förtroende.

    Allra störst förtroende uppger sympatisörer till Centerpartiet: 78 procent av dessa uppger sig ha stort förtroende för försvaret, medan endast en procent uppger litet förtroende (+77 i förtroendebalans, upp från +67 i 2024 års undersökning). Nästan lika stort förtroende uppger sympatisörer till Liberalerna (förtroendebalans +76), följt av sympatisörer till Moderaterna (+70) respektive Kristdemokraterna (+64). Socialdemokratiska sympatisörer noterar +59 i förtroendebalans, följt av sympatisörer till Miljöpartiet (+52) respektive Sverigedemokraterna (+49). Vänsterpartiets sympatisörer noterar förtroendebalans +25, en uppgång från 2024 års resultat (+18), men klart under +42 i 2022 års undersökning. Förtroendetappet efter 2022 kan bero på Sveriges förändrade Natorelation, eftersom Vänsterpartiets sympatisörer är tydligt mer negativt inställda till Nato än övriga riksdagspartiers.

    Före Rysslands annekteringar i östra Ukraina 2014 var svenskarna överlag klart negativa till ett svenskt Natomedlemskap, i regel var motståndarna två till tre gånger fler än förespråkarna. Efter den ryska aggressionen 2014 ökade Natostödet så att opinionen vägde jämnt mellan för och emot. Rysslands militära angrepp på Ukraina i februari 2022 följdes snabbt av ett dubblerat stöd för att Sverige skulle söka medlemskap i Nato, samtidigt som Natomotståndet halverades. Sverige lämnade in ansökan i maj 2022. Efter ett drygt år av Natomedlemskap noterar svenskarnas förtroende för Nato förtroendebalans +37, ett stort förtroende men ändå inte i närheten av förtroendet för försvaret.

    Befolkningens förtroende för Nato är betydligt mer polariserat jämfört med det för försvaret. En ytterligare skillnad är att medan svenskarnas förtroende för försvaret blir stadigt större, så har förtroendet för Nato varierat.

    En förklaring kan möjligen vara att Nato de senaste åren kan uppfattas vara mindre stabilt än tidigare. Trumpadministrationen har uttryckt stor skepsis gentemot Nato, både för otillräckliga resurser i flertalet medlemsländer och för vad som uppfattas som otillräckligt stöd i USA:s pågående krig mot Iran. Trump har dessutom flera gånger uttryckt att USA ska tilltvinga sig Grönland från Natokollegan Danmark. Donald Trump har uttryckt att USA borde utträda ur Nato och hur alliansens framtid ser ut kan anses mer osäkert än på mycket länge.

    Statistik SOM-undersökningen 2025

    Natoländer vi bör avstå från att skicka soldater till. Frågan löd ”Är det några av Natos medlems­länder som Sverige inte bör sända svenska soldater till om det landet blir utsatt för ett väpnat angrepp? (Du kan kryssa i flera alternativ)”. Antalet svarande var 1 873 personer.

    Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2025

    Bland de traditionella borgerliga allianspartiernas sympatisörer uppgår förtroendebalansen för Nato till +54 (Centerpartiet), +62 (Moderaterna), +64 (Kristdemokraterna) och +71 (Liberalerna). Bland de rödgröna partiernas sympatisörer är förtroendet för Nato klart minst hos Vänsterpartiet (-27), följt av Miljöpartiet (+22) och Socialdemokraterna (+36). Förtroendebalansen för Nato bland Sverigedemokraternas sympatisörer uppgår till +35.

    Journalisten Tomas Ramberg gjorde i Dagens Nyheter (8 mars 2024) den poängfulla observationen att det bland svenska Natoförespråkare finns två olika förhållningssätt, ett ideologiskt respektive ett pragmatiskt.

    Den mer ideologiska positionen intas framför allt av borgerliga sympatisörer som länge uppfattat västvärlden som Sveriges självklara värdegemenskap. För dem är det naturligt att solidariskt tillhöra Nato för att försvara dessa värden och de ser att Sverige äntligen ”kom hem” i och med Natomedlemskapet.

    Det pragmatiska perspektivet omfattar främst socialdemokrater med en annan historisk syn på Sveriges roll i världen. Natomedlemskap ses av dessa pragmatiker mer som en försäkring mot ett aggressivt Ryssland. Stödet är mindre ideologiskt, mindre entusiastiskt och mer villkorat av rådande hotbild. Bland de pragmatiska Natoförespråkarna finns sannolikt många före detta motståndare som bytte åsikt efter Rysslands attack mot Ukraina 2022. Det är sannolikt att den pragmatiska hållningen även omfattar en del Sverigedemokratiska sympatisörer, som uttrycker ett tydligt mindre Natoförtroende än vad de borgerliga partiernas gör.

    Preciseras frågan till vilka länder Sverige bör hjälpa genom att sända svenska soldater i händelse av angrepp framträder dock ett mer fragmenterat landskap – svenskarnas vilja varierar stort beroende på vilket land som frågan gäller.

    Dynamiken framträder ännu tydligare om man börjar gräva djupare i innebörden av Natomedlemskap. I SOM-undersökningen syns intressanta variationer i viljan att försvara andra Natoländer.

    89 procent av svenskarna instämmer i påståendet ”Sverige borde försvara ett annat Natoland om det attackeras” och 94 procent håller med om att ”andra Natoländer bör försvara Sverige om vi attackeras”. Bland svenskarna finns således en god generell uppslutning kring Natos ömsesidiga försvarsförpliktelse i artikel 5.

    Preciseras frågan till vilka länder Sverige bör hjälpa genom att sända svenska soldater i händelse av angrepp framträder dock ett mer fragmenterat landskap – svenskarnas vilja varierar stort beroende på vilket land som frågan gäller.

    I fråga om de nordiska länderna är det mycket få svenskar, cirka tre procent, som svarar att Sverige inte bör hjälpa genom att sända svenska soldater. Motståndet är större, cirka sju procent, när frågan avser andra västeuropeiska länder eller Kanada. Ställs frågan angående EU-länder på Balkan eller i Östeuropa ökar andelen ovilliga ytterligare något, till mellan 8 och 19 procent.

    sdlETMKfs0iLWw-nh

    Stödet för att Sverige ska skaffa egna kärnvapen är lågt hos befolkningen. Bilden visar Svenska Freds manifestation mot kärnvapen med anledning av 80-årsdagen av atombomben över den japanska staden Hiroshima.

    Foto: Christine Olsson/TT

    Avslutningsvis ska kärnvapenfrågan kort beröras. I Natos doktrin har kärnvapenavskräckning länge utgjort en hörnsten, vilket har använts som argument mot ett svenskt Natomedlemskap.

    I Nato är det främst USA som har kärnvapen och utan dessa amerikanska resurser skulle Europa sakna tillräcklig vedergällningsförmåga i en militär konflikt med Ryssland, där kärnvapen skulle användas. Ryssland har upprepade gånger under Ukrainakriget hotat med kärnvapen (”militärtekniska åtgärder”).

    Sverige bedrev för övrigt efter andra världskriget ett eget kärnvapenprogram, för vilket undertecknandet av FN:s icke-spridningsavtal 1968 blev slutet.

    Den ökade osäkerheten om USA:s framtid i Nato har återfört kärnvapenfrågan till debatten och SOM-undersökningen ställde därför frågan ”Bör Sverige skaffa egna kärnvapen?” Resultatet visar på stort motstånd i opinionen. 67 procent av svenskarna uppger sig vara mycket eller ganska negativa till tanken på svenska kärnvapen och endast 13 procent är mycket eller ganska positiva (opinionsbalans -54). Minst är motståndet bland SD-sympatisörer, där 21 procent är positiva och 51 procent negativa. Störst motstånd finns bland Vänsterpartiets sympatisörer, varav 6 procent är positiva respektive 86 procent är negativa till svenska kärnvapen.

    Ur arkivet: