Senast publicerat
Senast publicerat:

Årets GU-enkät: missnöje med personlig utrustning bland de värnpliktiga

Elva procent av rekryterna har utsatts för någon form av ovälkommet beteende. Det visar årets utvärdering av värnpliktsutbildningen. Det finns också ett missnöje med den personliga utrustningen och många upplever att deras förväntningar på utbildningen inte infrias. Ändå får grundutbildningen överlag ett bra betyg.

Linda Sundgren
Bezav Mahmod/Försvarsmakten
52% av värnpliktiga har skadats under utbildningen, vilket är oförändrat från förra året. Grundutbildningen bedöms vara mer psykiskt än fysiskt ansträngande, med 9% av de svarande som upplever den som mycket fysiskt krävande jämfört med 19% som anser den vara mycket psykiskt påfrestande.

Varje år får värnpliktiga svara på en enkät när det närmar sig slutet på deras grundutbildning. I årets utvärdering av grundutbildningen, GU-enkäten, har de frågor som rör kränkande särbehandling förändrats.

Numera används samlingsbegreppet ovälkommet beteende i stället för den tidigare uppdelningen av kränkningar, trakasserier och diskriminering. I GU-enkäten 2022 svarade 24 procent att de utsatts för kränkningar medan 6 procent uppgav att de drabbats av diskriminering eller trakasserier.

Enligt årets GU-enkät är det elva procent som utsatts för någon form av ovälkommet beteende. Samtidigt har den andel av de drabbade som utsatts för sexuella trakasserier ökat, från 12 procent 2022 till 22 procent i år. I en majoritet av fallen (82 procent) är det en värnpliktig eller ett värnpliktigt befäl som står bakom handlingen medan det i 36 procent av fallen är anställda befäl. Fler svarsalternativ var möjliga. Kvinnor uppger oftare än män att de utsatts för ovälkommet beteende, 23 respektive 7 procent.

– Vi har inte analyserat svaren om ovälkommet beteende på djupet ännu, men vi tror att det kan bli en ännu större utmaning framöver. När fler pliktas in fast de egentligen inte vill göra värnplikten kan den här sortens problem öka, säger Alice Nilsson, ordförande i Pliktrådet.

Andelen värnpliktiga som råkat ut för skador under utbildningen ligger på 52 procent, vilket är samma nivå som förra året. Samtidigt upplevs grundutbildningen som mer psykiskt än fysiskt påfrestande och 9 procent ansåg att den var mycket fysiskt krävande medan 19 procent upplevde den som mycket psykiskt krävande.

– Värnpliktsutbildningen är både psykiskt och fysiskt krävande och att folk skadar sig är inte konstigt. Vår uppfattning är att många ute på förbanden gör ett bra jobb med belastningstrappor och individuella uppföljningar av personer som har lite sämre fysiska förutsättningar, säger Alice Nilsson.

Liknande läsning:

På frågan om den personliga utrustningen uppfattas som ändamålsenlig ger 27 procent lägsta eller näst lägsta betyg på en femgradig skala. Kvinnorna är något mer besvikna på utrustningen än männen och bland rapportens frisvar är ”Bättre utrustning/material/Anpassa utrustning för tjejer/alla kroppstyper”, de vanligaste svaren.

– Vi är inte alls förvånade. Vi vet att det finns stora brister i allt från underkläder för kvinnor till hjälmar som inte fungerar och kroppsskydd som skaver. Personlig utrustning är ett av Pliktrådets prioriterade arbetsområden, säger Alice Nilsson.  

Huruvida befattningsutbildningen stämde överens med de värnpliktigas förväntningar inför utbildningen, fick medelvärdet 2,7 av 5. Det var något lägre än året innan då motsvarande siffra var 2,9.

– Till stor del beror det på otillräcklig information eller på att information saknas. Får man inte veta något om vad befattningen innebär målar man kanske själv upp en bild av hur det kommer att vara, men som inte stämmer överens med verkligheten. Något man ofta missar att informera om är att veckor eller månader av utbildningen kommer att genomföras på annan ort. Det är ett typexempel på bristande information, säger Alice Nilsson.

Det samlade helhetsomdömet av utbildningen fick medelvärdet 3,8, vilket är i nivå med resultaten i föregående års GU-enkät. Befälens ledarskap fick 3,9 i medelvärde. Hälften av de värnpliktiga har ambitionen att fortsätta sin tjänstgöring i Försvarsmakten i någon form efter avslutad grundutbildning. De flesta vill jobba som soldater, varav 27 procent som kontinuerligt tjänstgörande och 11 procent som tidvis tjänstgörande. Tre procent tänker söka Officersprogrammet och två procent vill gå vidare som specialistofficerare.

Årets GU-enkät omfattar värnpliktskullen 2022–2023. Totalt svarade 4.103 individer på enkäten vilket är en svarsfrekvens på 84 procent. 76 procent av de svarande är män och 24 procent kvinnor. De flesta, 93 procent, är i åldrarna 19–21 år.

Officerstidningen inväntar en intervju med representant från Försvarsmakten om GU-enkäten.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Att vara officer blir för många något av en livsstil som följer med långt efter pensionen. Vi har träffat ett gäng pensionerade yrkesofficerare i Stockholm som under närmare 30 års tid träffats varje vecka för att träna – och prata gamla minnen. En minst sagt svettig upplevelse.

Anna-Maria Stawreberg
Veteraner håller formen tillsammans
Från vänster: Nils Förander, Per-Arne Persson, Peringvar Östblom, Torsten Gerhardsson, Håkan Svedin, Margareta Hellerström, Johan Högberg.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Det är tidig morgon och i receptionen till KFUM:s lokaler i Stockholm trängs ett tiotal spänstiga herrar i åldrarna runt 80. Stämningen är hög, och det är även ljudnivån. Varje person som kliver in genom porten möts av glada hälsningar. För här känner alla varandra sedan länge.

Träningsgruppen består av pensionerade officerare där de flesta under karriären arbetade åtminstone någon period på Arméstaben. Och även om de har olika bakgrund, har de ofta stött på varandra under olika övningar och i andra sammanhang genom åren.

– Det sägs att den här träningsgruppen började redan på 1950-talet och att man då tränade i ett av Kungstornen här i Stockholm. De flesta av oss som är här har varit med sedan början av 2000-talet, förklarar Håkan Swedin, före detta regementschef på Skaraborgs regemente, P 4, samtidigt som han kryssar i vad han ska ha till frukosten som ska dukas fram under tiden som gruppen tränar.

Håkan Swedin

Håkan Swedin

En dam finns i sällskapet: Margareta Hellerström, som är gruppens trogna ledare sedan flera år tillbaka. Hon har lett träningspass i olika sammanhang i över 55 år och har tränat i hela sitt liv.

– Vi har inga kvinnliga deltagare ännu. Men förhoppningsvis kommer vi att få det framöver, säger en av herrarna och visar ner till omklädningsrummen.

Två gånger i veckan träffas träningsgruppen som består av 22 stycken pensionerade officerare. Oftast snittar de på 10–15 deltagare. Det är alltid någon som inte kan dyka upp, och tur är väl det. Det är trångt i den lilla gymnastiksalen där träningsgruppen gör sig redo för passet. Men alla samsas om utrymmet och verkar ta trängseln med ro, för här är själva umgänget minst lika viktigt som den fysiska aktiviteten.

En gång försökte jag genomföra ett träningspass utan att inleda med marschen under uppvärmningen, men det blev inte lyckat.

Margareta Hellerström sätter in den första skivan i CD-spelaren. Snart hörs ljudet av den traditionsenliga marschen som passet alltid inleds med.

– En gång försökte jag genomföra ett träningspass utan att inleda med marschen under uppvärmningen, men det blev inte lyckat, säger ­Margareta Hellerström innan hon höjer volymen.

Veteraner håller formen tillsammans

Claes Grafström är en av deltagarna i träningsgruppen.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Det är ett taktfast gäng som marscherar runt på led i salen. Med jämna mellanrum ger hon instruktioner som får gruppen att stanna upp och göra olika uppvärmningsövningar. Det plockas äpplen och det tänjs vader. Det sträcks ryggar och mjukas upp lårmuskler.

Tempot är lugnt och fint, och känns fullt rimligt för en grupp bestående av en grupp deltagare med en snittålder på runt 80 år. Men inte länge till. För så fort marschen är över byter Margareta Hellerström skiva till Elvis Presley och ökar takten. Det är dags för joggning. Vissa mer eller mindre rusar fram. Andra lunkar mer kontrollerat. Någon väljer att gå med spänstiga steg och pendlande armar i innercirkeln.

Att gruppens äldsta deltagare är födda i början av 1940-talet är svårt att tro. Alldeles särskilt när övningarna övergår till armhävningar. Deltagarna är alldeles uppenbart ett gäng vältränade pensionärer som är så långt ifrån soffpotatisar man kan vara, det är svettigt och andfått. Men inte för veteranerna som troget dykt upp på varje pass. De har nu kommit upp i andra andningen och genomför situps och knäböj med en stor portion frenesi och målmedvetenhet. Här maskas inte, det är uppenbart.

Det är tydligt att det här är en skara män som aldrig riktigt lagt av. Ett gäng människor som, precis som så många andra militärt anställda, hållit sig i form under hela yrkeslivet och som fortsatt med det även efter pensionen.

– Det har varit en av de största fördelarna med officersyrket: att man har fått träna på arbetstid, säger en av herrarna under en kort andhämtningspaus innan mattorna åker fram för nya övningar.

Margareta Hellerström tittar ut över deltagarna, som för att göra sig en uppfattning om status, och fattar sedan beslut om att dra igång några snabbare ABBA-låtar.

Först därefter är det dags för stretching och nedvarvning i sällskap av Ted Gärdestad och Elton John.

Trots att själva träningspasset är avslutat är det ingen som går hem. Efter en snabb dusch med efterföljande bastu tar nästa moment över. Den obligatoriska fikastunden.

– Samvaron oss emellan är jätteviktig. De flesta av oss känner varandra sedan yrkeslivet. Men de som vi inte kände sedan tidigare har vi lärt känna här på tisdagarna och torsdagarna, säger Claes Grafström som har en bakgrund på Livregementets husarer, K 3, Livgardets Kavallerikasern, K 1, och på Försvarsmusikcentrum.

På bordet är fat med smörgåsar framdukade. Någon skickar runt en burk med pepparkakor och någon annan fyller på kaffet.

Fikastunden är minst lika viktig som själva träningen. Det är här som samtalen förs och som en herre uttrycker det: ”om vi inte hade frukosten efter träningen hade jag lika gärna kunnat boka in mig ensam på Friskis & Svettis.”

Ingen av dem har lämnat Försvarsmakten helt. Förutom tisdags- och torsdagsträningarna är de flesta med i åtminstone någon kamrat- eller veteranförening.

– De flesta av oss jobbade i Försvarsmakten under nedrustningen, men nu är det helt nya tider, säger Torsten Gerhardsson som tog sin officersexamen 1965 och åren innan pension var chef på Norrlands artilleriregemente, A 4.

Torsten Gerhardsson

Torsten Gerhardsson

Ja, det är nya tider nu, men om Trump och Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina, pratar man inte särskilt mycket. Det är ämnen som sänker stämningen och istället har samtalsämnena en tendens att röra sig runt gamla minnen och kalla kriget. När det inte pratas gamla minnen diskuterar man kultur.

– För vi gör även lite andra grejer. Det händer att vi träffas och går på museum, vi ses på Militärsällskapet och gör utflykter, säger Håkan Swedin.

Utflykterna är av varierande art. Någon gång har de pensionerade officerarna åkt till Finland. En annan gång har de gjort en kyrkotur i Uppland.

När kaffet är uppdrucket och smörgåsarna uppätna börjar motionärerna packa ihop för att lämna stället. Men eftersom det är träning två gånger i veckan kommer de att ses om ett par dagar igen för ett nytt pass.

– Vi har kört länge tillsammans, men vi vill ändå få in nya deltagare. Nu väntar vi bara på att 60-och 70-talisterna ska dyka upp. Skriv det, uppmanar Håkan Swedin.

Nu väntar vi bara på att 60-och 70-talisterna ska dyka upp. Skriv det.

Det är inte helt otroligt att det äldre gardet kommer att sopa mattan med potentiella nykomlingar med tanke på den goda form samtliga verkar vara i.

Å andra sidan visar forskningen att det aldrig är för sent att formtoppa, och under ledning av Margareta Hellerström känns det som om det trots allt finns goda möjligheter till det, även efter pension.

Veteraner håller formen tillsammans

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Ur arkivet: