Senast publicerat
Senast publicerat:

»Task Force Takuba kommer ses som ett föregångsexempel«

Svenska översten ”Peter” har lett Task Force Takubas specialförband i strid mot jihadister i Mali, i situationer om liv och död. Det svenska truppbidraget till insatsen avslutades nyligen helt enligt plan. ”Vi kommer som europeisk försvarsmakt att ha nytt­a av denna insats under lång tid framöver”, säger Peter.

Annica Ögren
Foto: EMA/Franska försvarsmaktens högkvarter

I november förra året tog Sverige över befälet för den multinationella specialförbandsinsatsen Task Force Takuba i Mali. En insats under Frankrike som varit en del av deras största insats utomlands, Operation Barkhane, med syftet att bekämpa väpnade terroristgrupper i Sahelregionen. Specialförbandens uppdrag har varit att utbilda, stödja och följa med maliska partnerförband under operation, vilket flera gånger visat sig vara både farligt och utmanande i den komplexa miljö som Mali befinner sig i. 

I april förra året skadades två svenska soldater lindrigt i samband med att fordonet de färdades i körde på en vägbomb (Improvised Explosive Device, IED) i östra Mali. I slutet av januari i år utsattes militärbasen i Gao i östra Mali för en granatattack där en fransk soldat stupade och flera andra skadades. Ytterligare en attack skedde mot militärbasen i Ménaka dagen därpå. 

Liknande läsning:

Under det senaste året har två militärkupper ägt rum, landet är inne på sin tredje president – en juntaledare – och sin femte regering. Juntaledaren, som inte velat gå till demokratiska val, har dessutom vänt sig till det ryska privata militärföretaget Wagnergruppen för stöd. I januari beordrade juntan Danmark att ta hem sina soldater som bjudits in inom ramen för Takuba, och dagar senare fick Frankrikes ambassadör i Mali 72 timmar på sig att lämna landet. För Frankrike blev det droppen och landet beslutade i februari att dra ut alla sina militärenheter ur Mali.

– Under vår tid i Mali har det också varit en statskupp i grannlandet Burkina Faso. Samtidigt sprider sig jihadismen som en cancer i regionen som ett seriöst problem för alla ömtåliga och bräckliga nationer där. Det är en stökig situation, säger den svenska översten Peter, som egentligen heter något annat. 

Med anledning av operationssäkerheten för specialförbanden vill Försvarsmakten hålla hans identitet hemlig, liksom alla uppgifter rörande förbandets personal, uppgifter och arbetsmetoder.

Peter tog över chefsrollen för Task Force Takuba i november förra året och berättar om en intensiv händelseutveckling bara under hans fyra månader i Mali.

– Vi har ofta varit i strid, med alla medel. Det är situationer som handlar om liv och död och jag är glad att vi under min tid fått hem alla hela och rena, med goda resultat för våra operationer, säger han. 

Specialförbandens operationer avslutades formellt den 15 februari. De har bestått av så kallade trippel-A-operationer (advice, assist och accompany) där målet varit att höja tre partnerförbands förmåga att på kompanis storlek självständigt kunna operera mot terroristgrupper i regionen, utan stöd från Task Force Takuba.

– Vi var på god väg och hann i stort sett genomföra detta när beskedet kom att vi skulle avveckla. Vi hann även trycka bort en av terroristgrupperna från vårt område, vilket regionalt var en ganska bra framgång, säger Peter.

Det är främst terroristgruppen JNIM, med Al-Qaeda-anknytningar, och ISGS, en IS-grupp i Sahararegionen som utgjort det största hotet mot specialförbanden och som är också är det största hotet mot säkerheten i landet i stort.

– Terroristgrupperna har olika modus och bekämpar även varandra internt. Några är bra på att tillverka och placera ut IED:er och skjuta indirekt eld, använda sig av granatkastare eller skjuta raketer. De har varit ett stort hot mot våra camper. De har väldigt god lokalkännedom och kan röra sig snabbt över stora ytor med motorcyklar och pickuper, men har inga avancerade vapen, säger Peter.

Ovanpå detta finns också andra grupperingar i landet som kallas för SAG-grupper (Signatory Armed Groups). Det är beväpnade grupperingar som gått med på fredsavtalet, men som ibland agerar med dolda motiv och där det finns etniska och ekonomiska kopplingar som familjeallianser och smugglingsmotiv, som gör konflikten ännu mer komplex. 

I och med att Frankrike och Task Force Takuba nu lämnat Mali kan hotet komma att öka från terroristgrupperna då de får friare spelrum att skapa så kallade ”safe havens”, fristäder, för att återhämta sig, vara trygga och tillväxa ännu mer, enligt Peter.

– De kommer kunna sprida sina budskap över befolkningen och skaffa sig inflytande i regionen. I sina safe havens ser man till att stjäla boskap och vi har även sett att man etniskt rensat hela byar på folk, säger han. 

Även den ryska Wagnergruppen har tillsammans med maliska trupper så sent som i slutet på mars anklagats av Human Rights Watch för att ha dödat omkring 300 civila i den centrala regionen Mopti. Ryssland har inte bekräftat Wagnergruppens närvaro i Mali, men enligt Försvarsmakten rör det sig om cirka 800 personer från Wagnergruppen i landet.

Öppna flygspårningsdata har även kunnat registrera flygplan i Mali som tillhör det ryska flygvapnet och som tidigare varit kontrakterade för Wagnergruppen. Bland annat ska de ha använts för att transportera personal till andra afrikanska länder som Sudan.  Satellitbilder på militärbaser i regionen Segoú, söder om Mopti, samt bilder på franska Barkhanes gamla bas i Timbuktu i norr, bekräftar gruppens närvaro i Mali, enligt Center for Strategic and International Studies (CSIS). 

» De har väldigt god lokalkännedom och kan röra sig snabbt över stora ytor med motorcykel-pickuper, men har inga avancerade vapen. «

I utbyte mot att utbilda maliska säkerhetsstyrkor och försvara maliska politiska ledare, ska Ryssland givits möjlighet att utvinna ur gruvor i landet, enligt uppgifter till det amerikanska institutet Modern War Institute (MWI) vid militärakademin West Point. Ryssland har således nationella intressen i såväl Mali som i hela regionen, där landet nu riktar in sig på att bli en politisk, militär och ekonomisk stormakt, enligt flera bedömare. 

Brigadgeneral Anders Löfberg är chef för specialförbandsledningen vid Försvarsmaktens högkvarter i Stockholm. Även han anser att det bestämt finns intressen för Ryssland i Afrika, och att Ryssland agerar genom bland annat Wagnergruppen där.

– Min bedömning är att Wagnergruppen kommer att hålla sig på behörigt avstånd från all västeurpeisk personal. De kommer inte att söka konfrontation eller strid, då kommer de att råka riktigt illa ut, säger Anders Löfberg.

Han konstaterar att utmaningarna som Mali redan har säkerhetsmässigt, fortsatt kommer att finnas kvar efter att de internationella insatserna lämnat landet.

– Jag ser inte att ryska legosoldater skulle förändra den situationen långsiktigt. Tyvärr tror jag att säkerhetsläget kan bli värre eftersom det inte finns ett stabilt förtroende för ledningen i Bamako, säger Anders Löfberg.

Anders_Löfberg kopiera
Anders Löfberg

För de övriga insatserna som nu är kvar i Mali – som FN-insatsen Minusma och Europas tränings- och utbildningsinsats EUTM – kan den förändrade situationen även innebära en risk för ett för ytterligare försämrat säkerhetspolitiskt läge, enligt Peter.

– Det blir mindre tryck på motståndaren, den får större möjlighet att röra sig fritt i regionen och utsätta både FN och EUTM-camper för mer attacker än vad som hittills varit möjligt. Det kan bli en ökad hotbild, men det är spekulationer, säger han.

Det är också sorgligt att den maliska juntan vänder sig till en rysk privat aktör, inte minst för den maliska befolkningen, anser Peter, även om han säger att han står bakom det franska beslutet att dra sig ut. Förutom den komplexa hotbilden säger Peter att själva operationsmiljön har varit en av de största utmaningarna för specialförbanden.

– Ménaka som varit vår huvudbas ligger snudd på mitt i öknen med 20 mil till närmaste asfalterade väg där vi baserat helikoptrar, ledningsplats och annat. Att få dit, drifta, vidmakthålla och tillväxa samtidigt som att hålla en tillräcklig skyddsnivå när vi varit utsatta för raketbeskjutning har varit en utmaning, säger han. 

Att jobba tillsammans med tio andra nationer i en
multinationell insats beskriver han som stimulerande, även om han anser att underrättelsedelning mellan länder alltid är en svår fråga.

– Vi har alla olika militärkulturer vilket vi varit öppna med och jobbat utifrån en approach med självinsikt och att kunna kompromissa. Vi har sett det som en styrka. Fransmännen har jobbat hårt för att underlätta underrättelsedelning med översättningar av franska rapporter, säger Peter. 

Vad tar du med dig från din tid som chef för specialförbanden i Mali?

– Personligen känner jag stolthet och glädje över att ha fått vara med och fått erfarenheter och möjligheter att nå framgång i en komplex miljö. Jag har också fått en förnyad bekräftelse på att specialförbanden håller mycket hög klass, vilket är glädjande men ingen nyhet. 

Han ser det som uppfriskande att ha jobbat i en multinationell miljö där europeiska länder tillsammans har sett till att insatsen fungerat utan stöd eller ledning från Nato eller USA.

Sverige har genom Task Force Takuba visat sig vara en trovärdig partner till Frankrike, menar han, och säger att samarbetet stärkts på såväl individ- som organisatorisk nivå. 

– Detta ska vi nu se till att vidmakthålla. Jag tror att vi kommer ha nytta som europeiska specialförband och europeisk försvarsmakt under lång tid framöver, där detta kommer att ses som ett förgångsexempel. 

FAKTA

Task Force Takuba

Task Force Takuba har ingått i den bredare insatsen Operation Barkhane som varit inriktad på att bekämpa väpnade terroristgrupper i Sahelregionen. Det svenska bidraget har bestått av cirka 150 personer och innefattat en helikopterstyrka, specialförbandsoperatörer, personal från specialförbandens stödförband samt en jägarpluton. 15 svenskar är fortsatt kvar i Gao i Mali för att sköta hemtransporter av materiel.

Källa: Försvarsmakten.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Officersförbundet har påkallat central förhandling med Arbetsgivarverket för att upphäva förre ÖB Micael Bydéns beslut om tvångskonvertering av officerare till specialistofficerare. En vinst för förbundet skulle innebära skadestånd på 100 000 kronor per drabbad officer samt återställda tjänstegrader. Utöver den personliga upprättelsen finns viktiga lärdomar att dra för att undvika framtida beslut som skadar försvarsförmågan genom personalflykt och bristande framtidstro.

    Enligt Bydén drevs beslutet på av OR 9-kollektivet. En bidragande faktor var en attitydförändring där akademisk examen premierades framför erfarenhet, trots att kandidatexamen aldrig varit ett formellt krav för officerare (OF 1–9). Försvarsberedningen har tvärtom betonat vikten av att kunna växla mellan kategorier och bygga på akademiska meriter efter hand.

    Bydéns beslut innehöll även faktafel, som påståendet att alla officerare har en kandidatexamen. I verkligheten har många äldre officerare examen från Officershögskolan eller via Militärhögskolorna kvalitetssäkrat av dåvarande FHS sedan 1999. De som examinerats via Officersprogrammet vid nuvarande Försvarshögskolan har en yrkesexamen, inte en generell kandidatexamen.

    Kritik har även riktats mot dagens utbildningssystem. Universitetskanslersämbetet och regeringen har uttryckt oro över både akademisk kvalitet och den krigföringsförmåga som produceras. Rapporter om bristande förkunskapskrav och svårigheter att avskilja olämpliga kadetter förstärker bilden av ett system med brister. I jämförelse gav det tidigare NBO-systemet en mer enhetlig erfarenhetsbas, med tydlig progressiv professionstrappa.

    Att Försvarsmakten hittade på egna regler för akademisk behörighet strider mot objektivitetsprincipen i regeringsformen

    Beslutet kan ses som ett uttryck för ”mitokrati”, där HR-processer och systemlogik (PRIO) tilläts styra professionens kärnfrågor. Genom att låta administrativa antaganden gå före operativ verklighet skapades en ”ohelig triad” av krafter som drev igenom ett tvång utan sakligt stöd.

    Myndigheter ska agera opartiskt och enligt lag. Att Försvarsmakten hittade på egna regler för akademisk behörighet strider mot objektivitetsprincipen i regeringsformen. Att en major eller högre ur tidigare system enligt Försvarsmakten ”ansågs” ha en akademiskexamen är postmodernism, då de objektivt inte är behöriga till högre studier vid civila lärosäten.

    Under Bydéns ledning nådde tystnadskulturen i myndigheten kritiska nivåer anser jag, exemplifierat av hur generalmajor Anders Brännström ”sattes i kylskåp” efter kritik. I en sådan miljö ersätts kritiskt tänkande av ”organisatorisk dumhet” och blind lojalitet. Som Lennart Lundqvist, professor i statsvetenskap, påpekade i ”Tystnadens förvaltning” år 2001 är risken stor att tjänstemän utan integritet används för att genomföra vad som helst om arbetsklimatet förbjuder motargument.

    Nuvarande ÖB, Micael Claesson, har signalerat en återgång till meritokrati. Han betonar att dugliga chefer formas av talang och träning, inte bara titlar. Genom att med ett penndrag återställa de tvångskonverterades grader kan han bryta med den tidigare linjen och minska risken för ytterligare rättsliga efterspel.

    Misshushållningen med statens medel är betydande, både genom förlorad kompetens och potentiella skadestånd. Skadestånden strider mot budgetlagens krav på god hushållning. Som Hannah Arendt formulerade det är vi ansvariga även för vår lydnad. Beslutet från 2021 framstår som ett historiskt misslyckande där kritisk prövning ersattes av postmodern relativism. Det är nu upp till den nya ledningen att återupprätta förtroendet och säkerställa en kultur där saklighet går före ideologi.

    Detta är en förkortad version av debattartikeln ”Omgaloneringen inför rätta”, som publicerades den 7 februari 2026 på www.militardebatt.com.

    Fakta

    Officersförbundets tvist om omgalonering

    När trebefälsystemet slutligt infördes 2023 påkallade Officersförbundet tvisteförhandling för cirka 400 medlemmar i Officersförbundet.

    Innan ett arbetsrättsligt ärende kan nå Arbetsdomstolen måste förhandling ske i två steg. Förhandlingen med Försvarsmakten avslutades i oenighet den 21 oktober 2025. Förhandling med Arbetsgivarverket påbörjades i november 2025 och pågår.  

    Förhandlingar med Försvarsmakten avseende de som haft dispens och anmält att de vill bli företrädda pågår också. 

    Källa: Officersförbundet.

    Ur arkivet: