Senast publicerat
Senast publicerat:

Ingen vanlig fackpamp

Elina Meyer är ombudsman på Officersförbundet och så långt från den traditionella fackpampen man kan komma: Ung, kvinna och soldat. Kanske är hon framtidens typiska fackliga företrädare

Anna Hjorth
Tobias Andersson
Soldat, ung och kvinna. Elina Meyer är inte precis stereotypen för en ombudsman i Officersförbundet.
Artikel från Officersförbundet.

Hon är 26 år, soldat och brinner för det fackliga uppdraget. Elina Meyer är ganska nybliven ombudsman i Officersförbundet. Hon tycker att fler soldater borde engagera sig i facket.

– Ja, jag har känt att i den här världen finns det väldigt många officerare men inte så många soldater. Vi behöver någon som kan prata för soldaterna och jobba för att vi också ska ha schysta villkor och en bra arbetsmiljö. Jag vet vad det innebär att vara soldat i dag. Nu är det min generation som är GSS, så jag känner att jag gör nytta här, säger hon.

Det har hunnit gå snart ett år sedan Elina Meyer tackade ja till erbjudandet att bli ombudsman på heltid på Officersförbundet. Hon är placerad på förbundets kansli i Stockholm och veckopendlar från Skövde, där hon bor med sin sambo som snart är färdigutbildad officer. Det var också där hennes egen militära bana startade. 

– Jag sökte mig till Skövde, en ort som jag faktiskt aldrig besökt, efter gymnasiet. Det var 2012 och jag gjorde min GMU vid P4. Jag tyckte Skövde verkade vara en bra stad och där erbjöds inriktningen mot det jag ville jobba med – armé och pansar.

Liknande läsning:

Några år med armé och pansar har det också hunnit bli sedan dess. Men även mycket annat. Under ett par år var Elina Meyer stab/säkassistent på genomförandeavdelningen på P4. Och under Försvarsmaktens stora övning Aurora 17 var Elina Meyer kommendant för P4:s insats på Gotland.

– Det var ett komplext uppdrag. Jag hade bland annat ansvar för att vi hade kartor, mat och logi på ön och att vi kunde tanka våra fordon.

Strax efter Aurora 17 fick Elina Meyer möjligheten att kliva på ett annat komplext uppdrag: som facklig förtroendeman på heltid på P4. Då hade hon redan varit engagerad i Officersförbundet sedan 2013. Och medlem i facket blev hon direkt när hon gjorde grundutbildningen. För henne var det självklart att gå med.

– När vi slussades in i yrket så var Officersförbundet där och berättade om vad de gjorde. Jag gick med, men vad facket kan åstadkomma var jag inte medveten om från början. Mina föräldrar hade sagt att det var bra att vara med, att facket kunde vara som ett paraply att fälla upp om det börjar regna. Att det finns personer där som kan ge hjälp och stöd och representera mig om något händer, säger hon.

Att hon själv skulle bli en av de där personerna som ger hjälp och stöd till andra hade hon inte funderat på. Men sedan uppstod den där situationen som de flesta med ett fackligt engagemang känner igen: Någon lämnar ett uppdrag och personen behöver ersättas. Frågan går ut till arbetsgruppen och kanske är det ingen som direkt kastar sig över uppdraget. Men så är det ändå någon som känner sig manad och hoppar på, utan att ha tänkt så mycket på det innan.

För Elina Meyer uppstod det tillfället våren 2013. Då jobbade hon på Lifkompaniet på P4. 

– Det var ett arbetsplatsombud som klev av sitt uppdrag och någon behövde ersätta honom. Det skulle vara någon som kunde föra alla soldaternas talan, föra fram kompaniets frågor och driva dem gentemot kompanichefen och våra andra chefer. Egentligen var det kanske inte någon som visste vad uppdraget innebar, men jag räckte upp handen och sade att jag kunde ta på mig det.

Och hon har inte ångrat sig. 

– Det är en så bra möjlighet att vara en del av verksamheten på ett annat sätt.

Sedan har det rullat på, hon blev först suppleant och sedan ordinarie ledamot i den lokala officersföreningen på P4 – OF Skaraborgarna. Och Elina Meyer tycker verkligen att det går att göra skillnad genom det fackliga arbetet. Ett exempel är när det blev skevt i en lönerevision för soldaterna på P4. Alla hade placerats in på samma lönenivå, oavsett vilken typ av tjänst eller vilket ansvar de hade när de nyanställdes efter GMU.

I den påföljande lönerevisionen fick det oönskade effekter och Elina Meyer drev frågan fackligt. Hon tog upp saken med den dåvarande fackliga förtroendemannen på P4. 

– Ja, det var så skevt. Alla fick betyg på sin prestation och lönesattes efter det. Men det gjorde att de som inte hade så höga krav på sig fick högre betyg än de med mycket ansvar, till exempel materiel eller personal. Så soldaterna fick högre betyg än gruppcheferna och gick om dem i lön.

Lönestrukturen rättades till efter att Elina Meyer och Officersförbundet uppmärksammat problemet. 

– Det var inte illvilja från ledningens sida, men man hade inte tänkt igenom effekterna. Då insåg jag att det verkligen är viktigt att någon håller på med det här. Försvarsmakten är en bra arbetsplats på många sätt, men den har sina fel och brister. Därför är det viktigt att vi har en stark facklig organisation. Många har så mycket lojalitet gentemot Försvarsmakten, och vågar kanske inte säga ifrån själva när det blir fel. 

Elina Meyer utstrålar självförtroende och lugn. Hon är påläst och har gått alla Officersförbundets centrala utbildningar. I dag jobbar hon själv med just facklig utbildning. Det är en del av hennes uppdrag som ombudsman. Hela utbildningssystemet i förbundet ska göras om och implementeras nästa år.

– Vi har försökt ta fram en modernare utbildningsplan. Till exempel har vi som mål att utveckla en del för våra medlemmar som är chefer. De får inte tillräckligt bra utbildning av arbetsgivaren när det gäller tillämpning av våra kollektivavtal. Eller hur lagen om anställningsskydd och MBL fungerar i Försvarsmakten. Nu har vi försökt ta fram ett utbildningspaket som ska hjälpa dem med det, och jag hoppas att det blir jättebra!

Och så till det där med vad en typisk ombudsman är i dag, 2019. Och i framtiden. För tillbaka till den gammaldags fackpampen vill ingen, det tror i alla fall inte Elina Meyer.

– Idealet är att en person som jag också kan vara den typiska ombudsmannen i Officersförbundet. Jag är kvinna, ung och soldat. Och det går bra att vara ombudsman som GSS, det är viktigt att visa det. Vi behöver verkligen någon som kan de här frågorna. Det är också en stor möjlighet att utvecklas personligen, att ta på sig ett fackligt uppdrag. 

FAKTA

Elina Meyer

Ålder: 26 år

Fackliga uppdrag: Ombudsman på Officersförbundet. Tidigare facklig förtroendeman på heltid på P4 i Skövde, styrelseledamot i Officersföreningen Skaraborgarna med mera.

Bakgrund i korthet: Uppvuxen i Lysekil och Lingbo i Hälsingland. Gjorde GMU vid P4 i Skövde. Utbildad Stri90-skytt. Stab/säkassistent på genomförandeavdelningen på P4.

Familj: Sambo.

Bor: Lägenhet i Skövde.

På fritiden: Tränar på gymmet, löptränar, målar tavlor och läser böcker. 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

    I går eftermiddag genomförde Officersförbundet ett direktsänt samtal på Youtube inför överbefälhavarens kommande beslut i början av maj om slutligt införande av trebefälssystemet. När vi informerade våra medlemmar om sändningen bad vi dem också skicka in frågor. Redan samma dag började de droppa in.

    Försvarsmaktens personaldirektör Klas Eksell och Peter Tagesson, som leder den arbetsgrupp som tar fram beslutsunderlaget till ÖB, fick jobba hårt med att försöka förklara nyttan med en obligatorisk omgalonering för NBO-officerare. Sedan tvåbefälssystemet (som nu blivit trebefälssystemet) infördes 2008 har det varit frivilligt om man som officer haft en specialistofficersbefattning. Men nu menar man att det helt enkelt är dags att slutföra reformen.

    Men Försvarsmakten har ju med högst begränsad framgång kunnat förklara nyttan – både för den enskilde och organisationen – med att officerare ska välja att växla till specialistofficerare. Mer än att det, möjligtvis, ser fint ut i en tabell i Prio. 

    Resultatet av den medlemsundersökning vi genomfört alldeles nyligen talar också sitt tydliga språk – sex av tio medlemmar och så många som nio av tio som berörs, är kritiska till obligatorisk omgalonering. Inte minst för att det riskerar att påverka trovärdigheten för hela trebefälssystemet. För att inte tala om oron för löneutvecklingen, både för nuvarande specialistofficerare och de NBO:are som går (tvingas) över. Lägg därtill att man, så här långt, också haft svårt att förklara varför en officersexamen inte längre ska vara giltig för löjtnanter och kaptener men är det för majorer. Eller generaler, för den delen. 

    I gårdagens sändning hade Klas Eksell svårt att ge rakt svar på om att han själv skulle omgalonera sig – om han hade suttit på en sådan befattning. Många NBO:arna upplever att de blir degraderade och nuvarande specialistofficerare är måttligt roade över att det plötsligt börjar regna in f.d kaptener och löjtnanter i deras skrå. Så myndigheten måste nog anses starta i en ordentlig uppförsbacke. 

    Vårt råd till ÖB har därför varit att låta det vara fortsatt frivilligt. Allt annat vore bara dumt. Särskilt i en tid av tillväxt, när varenda officer behövs.

    Arbetsgruppen har till uppgift att ta fram ett förslag på hur det här ska gå till. Beslutet om det ska genomföras är ÖB:s.

    Jag läste nyligen en intervju med ÖB i tidningen ”Svensk veteran” där han gav sina tre bästa tips till unga chefer i Försvarsmakten:

    • Ta hand om truppen. För det är tillsammans vi når bästa resultatet.

    • Inse betydelsen av att vara en god förebild. Då bygger du laget och är inkluderande.

    • Skapa och värna goda relationer. De kan vara avgörande i skarpa lägen.

    Efter att ha läst de goda råden skulle inte jag fatta ett sådant kontraproduktivt beslut som att tvinga mina medarbetare att omgalonera sig. 

    Ur arkivet: