Senast publicerat
Senast publicerat:

Militärhögskolan Karlberg växer

Antalet platser på Officersprogrammet vid Försvarshögskolan ska fortsätta att öka de kommande åren för att möta Försvarsmaktens behov av officerare, samtidigt försvåras tillväxten av brist på militära lärare och infrastruktur. En översyn av utbildningens innehåll har resulterat i att en praktikperiod ska införas.

”Då ska vi se om det här fungerar”. 

Kapten Lars Martinsson, teknisk officer och lärare i telekommunikation på Försvarshögskolan, FHS, lutar sig fram mot televäxeln. 

Framför honom i lektionssalen på Militärhögskolan Karlberg står kadetterna samlade runt ett stort konferensbord. En Sverigekarta breder ut sig på bordet. Master i miniatyrformat är utplacerade över kartan och radiolänkar har förbundits mellan dem, och tillsammans bildar de ett maskformigt nät. 

För de 195 kadetterna i 227:e kursen på Officersprogrammet står militärteknik på schemat. Efter några veckors teoretiska studier är det dags att omsätta kunskaperna i mer praktiska moment. Den gigantiska Sverigekartan i skala 1:100 000 sträcker sig från Blekinge till Jämtland. En radarbild ska överföras via telenätet till en mottagande ledningscentral i norr på kartan, där den slutligen ska visas på en tv-skärm. 

– Nu ska vi se hur telekommunikationen tar sig fram från den ena masten till den andra. Och om vi kan skicka signalen från söder till norr, fortsätter Lars Martinsson och skickar iväg signalen. 

Liknande läsning:
Syftet med kadettbataljonen är att vi ska tillföra Försvarsmakten anställningsbara officerare.

Andreas Tägt, chef för 227:e kompaniet

Efter några få sekunder flimrar skärmen till och bilden dyker upp. 

– Det funkar, säger Martinsson nöjt, och ber en kadett att rycka loss en av radiolänkarna. 

– Vi ska prova redundansen i det här nätet nu och utsätta den här masten för sabotage. 

Bilden på skärmen försvinner direkt. Men även om förbindelsen är bruten vid just denna mast är tanken att informationen ändå ska lyckas ta sig runt, förklarar Martinsson. Och mycket riktigt: efter ytterligare några sekunder syns radarbilden återigen. 

– Det finns redundans i ett maskformigt nät som gör att bilden från radarsensorn kommer fram. Till vissa orter finns det flera förbindelser som gör det till ett dynamiskt och redundant nät. Även om en mast går ner går det att komma runt och nå fram, säger han.

Kursen i militärteknik syftar till att ge kadetterna förståelse för tekniska systems möjligheter och begränsningar kopplat till de sju grundläggande militära förmågorna, det vill säga verkan, skydd, uthållighet, underrättelser, rörlighet, tillgänglighet och ledning. Resten av lektionen fortsätter på liknande vis med laborationer, där kadetterna simulerar olika situationer som kan påverka ett telenät. 

Drygt 440 kadetter läser just nu på Officersprogrammets tre årskullar, men denna dag är det färre än vanligt på skolan. 227:e kursen har nyligen påbörjat sin andra termin på utbildningen, medan andraårskadetterna är på vinterutbildning i Boden. Sistaårsstudenterna i sin tur flyttar snart tillbaka till skolan igen från funktionsskolorna ute i landet, där de har haft verksamhetsförlagd utbildning, för att avsluta studierna med att skriva ett självständigt arbete i form av en C-uppsats.

Sedan 2007 genomför Försvarshögskolan Officersprogrammet som en treårig högskoleutbildning vilket leder fram till en yrkesexamen på grundnivå. Försvarsmakten stödjer FHS i genomförandet av utbildningen, som till största del sker på Militärhögskolan Karlberg i Solna, där kadetterna också bor. Beröringspunkten mellan de två myndigheterna är programledningen på FHS, som leder officersutbildningen, och kadettbataljonen, som organiserar kadetterna. 

– Syftet med kadettbataljonen är att vi ska tillföra Försvarsmakten anställningsbara officerare med rätt förmågor. Vi leder kadetterna som personal i Försvarsmakten i syfte att förbereda dem för en anställning som fänrik. Värdegrunden är central i FM:s verksamhet, och den lägger vi stor vikt vid under utbildningen, säger kapten Andreas Tägt, chef för 227:e kompaniet på kadettbataljonen.

Andreas Tägt

På bataljonen, som består av de tre årskullarnas kompanier och en stab, arbetar 46 personer, varav 14 är anställda officerare. Därtill tillkommer ytterligare personal i form av 25 officerare som är här på bemanningsuppdrag från förbanden. De tjänstgör som mentorer för kadetterna under två eller tre år. 

– Vi vill att kadetterna direkt när de kommer hit börjar tränas på att vara chefer och de mentoreras i detta. Officersprogrammet är en chefsutbildning och kadetterna ska utveckla förmågan att leda människor och verksamhet i en militär kontext. Det är det viktigaste under de här åren, säger Andreas Tägt. 

Förutom att kadetterna genomgår ett chefs- och individutvecklingsprogram, kompletteras de akademiska studierna också av utbildning inom militära färdigheter och utvecklande av fysisk prestationsförmåga. Denna tid kallas för ”Försvarsmaktstid” eller ”Officer i den militära professionen”, OiM, och omfattar i dag 28 veckor under de sex terminerna. Centralt under de delarna av utbildningen är också chefs- och individutveckling och fokus på verksamhetssäkerhet inom ramen för militära övningar och verksamhet. 

FHS ansvarar för utbildning inom ämnena krigsvetenskap, militärteknik, ledarskap och fysiskt stridsvärde. För att hinna med allt innehåll i utbildningen har kadetterna i perioder ett stort tidsuttag, förklarar kommendör Johan Brorson, chef för programledningen för Officersprogrammet på FHS.

– På grund av att OiM omfattar 28 veckor och FHS poänggivande utbildning är sex terminer är det totala tidsuttaget cirka sju terminer på tre år. Varje år så klagar kadetterna på det här i våra undersökningar. Det är ett för stort tidsuttag. De får ingen återhämtning och ska samtidigt studera på heltid. Där måste vi göra någonting, säger Johan Brorson.

Det är en dragkamp om tiden. Vi skulle förstås vilja ha mycket mer FM-tid.

Johan Danko, chef för planeringsavdelningen

Under de två första terminerna ligger kadetternas tidsuttag på 50 till 60 timmar i veckan, förklarar han.

– Så bör det inte vara. Det finns möjlighet att titta över det här en gång till gemensamt. Vid många tillfällen utbildar vi dubbelt och det ska vi inte behöva göra. Vi har samma examensmål, då behöver vi inte göra saker dubbelt, säger Johan Brorson.  

Han leder utvecklingen av Officersprogrammet, och ska se till att utbildningen både håller hög akademisk kvalitet och samtidigt resulterar i officerare som har den förmåga som Försvarsmakten vill ha. Brorson har tidigare erfarenhet av att arbeta med officersutbildningen, bland annat som militär lärare på FHS. 

När han tillträdde som chef för Officersprogrammet för snart ett och ett halvt år sedan påbörjades nästan direkt en översyn av utbildningens innehåll, berättar han. 

Andreas Tägt på kadettbataljonen håller med om att det är bra att en översyn görs, men framhåller att de 28 veckorna innehåller sådant som Försvarsmakten vill att kadetterna ska genomföra.  

– Vi bör absolut titta på hur vi lägger upp dessa veckor, men kopplingen till professionen måste tydligt finnas kvar tror jag. Och allt som ingår i de 28 veckorna är sådant som vi vill att de ska göra under utbildningen. Det är inget ”hittepå” som vi gör, säger Andreas Tägt, som tidigare har tjänstgjort som militär lärare på FHS. 

Johan Danko

Att tillgodose både akademins krav och professionens behov är utmanande, menar major Johan Danko, chef för planeringsavdelningen på kadettbataljonen. 

– Det är en dragkamp om tiden. Vi skulle förstås vilja ha mycket mer FM-tid. Innehållet i den tiden är kopplat den till militära professionen, vilket är jätteviktigt att få med i utbildningen naturligtvis. Det är för att de ska bli duktiga yrkesmänniskor så tidigt som möjligt när de kommer tillbaka till förbanden, säger Johan Danko.

Ett arbete som kontinuerligt pågår är att hitta bättre former för samverkan mellan de två myndigheterna. Brorson berättar att han har vecko-vis kontakt med chefen på Militärhögskolan Karlberg för att diskutera frågor som rör kadetterna. En fungerande samverkan mellan de två myndigheterna är nödvändig, men det finns förbättringspotential. 

– Vi måste närma oss varandra på ett bättre sätt, FHS och FM. Vi har ett gemensamt ansvar för kadetterna. De har kallats skilsmässobarn fick jag höra när jag kom hit för ett år sedan. Så vill jag inte ha det. Det är inte kadetterna som ska drabbas, de ska må bra, säger han. 

FAKTA

Officersprogrammet

Studierna vid Försvarshögskolan leder till en yrkesexamen om 180 högskolepoäng. Studenterna antas till en av tre inriktningar; krigsvetenskaplig, militärteknisk eller nautisk inriktning. Vid programmets krigsvetenskapliga inriktning studerar också deltagare i uppdragsutbildning, huvudsakligen piloter, på uppdrag av Försvarsmakten. Ett år av utbildningen är verksamhetsförlagd utbildning, som genomförs på Försvarsmaktens funktionsskolor. Kadetterna har värnpliktsförmåner och får bland annat mat, boende och dagersättning om 140 kronor per dag under studierna. 

Källa: FHS.   

Synpunkter på koordineringen mellan Försvarshögskolans utbildningstid och Försvarsmaktstiden är något som återkommer i kadetternas egna utvärderingar av utbildningen. Kadetten Rebecka Wilke är studeranderepresentant och en av sektionsföreträdarna på Officersprogrammet. Deras uppdrag är att samverka mellan FHS och FM ur ett kadettperspektiv. 

– Vi ser bland annat över hur kurserna är upplagda och hur studieintensiteten är. Vi sitter med på möten med både lärare på FHS och med kadettbataljonen. Innan varje kurs är vi med på möten med kursansvariga, säger Rebecka Wilke.

En fråga som sektionsföreträdarna arbetar mycket med är just att få det samlade tidsuttaget för FHS-tiden och FM-tiden att gå ihop på ett mer hållbart sätt, bland annat vad gäller schemaläggning och att planeringen ska synka bättre, berättar hon. 

– Det finns en del friktioner. Till exempel kan vi ha helgtjänst och sedan har vi tenta direkt på tisdagen, vilket såklart går ut över våra studier. Vi får också ofta ut scheman i sen tid så vi vet inte särskilt långt i förväg vilka helger som vi har helgtjänst eller vilka kvällar som man jobbar sent, säger hon och tillägger:

– Ett exempel på hur tidsuttaget blivit för stort är att vi under hösten har haft fem till sex helgtjänster medan riktlinjen i överenskommelsen mellan FHS och MHS Karlberg är två per termin. Att det endast är en riktlinje, och inte något som vi kadetter faktiskt kan hävda, är något vi skulle vilja ändra på.

Vi uppmärksammar något, men då har man redan fattat beslutet och det kan bli ändring först om ett år.

Rebecka Wilke, studeranderepresentant

Programledningen på FHS genomför möten inför varje kurs i syfte att samordna utbildningen, bland annat vad gäller stöd samt för att minska friktionen som kan uppstå mellan programtid och försvarsmaktstid. Men även om studenterna är representerade vid möten, upplever Rebecka Wilke, att de ofta kommer in för sent i processen. 

– Man blir lyssnad på, men det är ofta i ett för sent skede. Vi uppmärksammar något, men då har man redan fattat beslutet och det kan bli ändring först om ett år, säger hon.

Karlbergs anor som militär utbildningsenhet sträcker sig ända tillbaka till slutet av 1700-talet, och historiens vingslag märks på olika sätt på skolan. Karlberg fick sitt namn av riksamiralen Karl Karlsson Gyllenhielm, som lät bygga Karlbergs slott på 1630-talet. Det är i den Gyllenhielmska mässen som kaffet dricks efter lunchen, som denna torsdag givetvis består av ärtsoppa och pannkakor. Detta är kadetternas mäss och här hålls flera fester och andra sociala tillställningar.  

–  Det är en kul och intressant utbildning, även om den innehåller både toppar och dalar. Militärteknik är kanske en dal, medan ledarskapsutbildningen är mer av en topp, säger kadetten Gabriel Gillow med ett litet leende.

 Han sitter i en lädersoffgrupp i ena hörnet av mässen tillsammans med några kamrater. De tillhör också den 227:e kursen, eller ”227.qrzen” som den kallas på ”karlbergiana”. På väggen ovanför dem hänger långa rader av mässingstavlor med namnen på de som har gått officersutbildningen på Karlberg genom alla år. 

– Traditionerna är väldigt viktiga. Det skapar samhörighet att många officerare i Försvarsmakten har gått här tidigare och själva har upplevt dem. Man har automatiskt en gemenskap, säger Samuel Lejnefors.  

Varje kurs har sitt eget råd som ska vara ”traditionsbevarare för kursens förnöjelse”. Rådets främsta uppgift är att bevara de anrika traditionerna och föra dessa vidare till kommande generationer. En tradition som funnits med länge är det så kallade vikingablotet, som äger rum strax efter inryck. Förstaårskadetter klär då ut sig till vikingar och strider för sin kurs med improviserade vapen mot den äldre kursen, förklarar Samuel Lejnefors. 

– Man måste förtjäna att få bo på slottet och på vikingablotet ska man visa att man är värdig att göra det, säger han.

Försvarsmakten är i stort behov av nya officerare och de kommande åren är pensionsavgångarna från kåren stora. Utvecklingen av antalet studenter på Officersprogrammet har därför varit stigande de senaste åren, från 118 nyintagna kadetter 2016, 134 stycken 2018, 199 i höstas (varav 195 är kvar) och 2025 är planen att siffran ska ligga på 250 inryckande. 

Det behövs ytterligare runt 150 rum för att kadetterna ska kunna inrymmas.

Olle Malmberg, infrastrukturhandläggare

Det ökande antalet kadetter på Officersprogrammet, tillsammans med fler deltagare på andra uppdragsutbildningar vid Militärhögskolan Karlberg, innebär ett stort behov av infrastruktursatsningar. Flera projekt är pågående, som ett nytt elevhem och renovering av kadettflygeln, andra är i startgroparna, berättar förvaltare Olle Malmberg, infrastrukturhandläggare på MHS Karlberg. Han är också kontaktperson gentemot Fortifikationsverket, som äger alla lokaler på området.

– Skolan är en byggarbetsplats och kommer att så vara de kommande åren, åtminstone till 2027, berättar Olle Malmberg, medan han går förbi framsidan av Karlbergs slott, vars fasad är täckt av byggnadsställningar

Ett arbete med att lägga om slottets tak har nyligen påbörjats och beräknas pågå under våren. Kadettflygeln är utrymd på boende sedan ett år tillbaka och ska genomgå en större renovering, som är planerad att vara färdig 2022. 

Det största pågående byggprojektet är Karlbergs nya elevhem Dianeberg. I augusti 2017 tog överbefälhavare Micael Bydén det första spadtaget till elevhemmet. 

– Planen från början var att det skulle stå färdigt i augusti i år, men nyligen fick vi besked om att inflytt är framflyttat till årsskiftet, säger Olle Malmberg. 

Den vita byggnaden består av tre huskroppar i fyra våningar. I likhet med de flesta andra byggnader på slottsområdet är fasaderna vitputsade med svart plåttak. Totalt handlar det om 150 elevrum samt gemensamma utrymmen för vapenvård och förvaring, kök, studie- och grupprum. Men behovet av boendeplatser är långt större.  

– Det behövs ytterligare runt 150 rum för att kadetterna ska kunna inrymmas. Ett analysarbete pågår just nu och mycket är på idéstadiet fortfararande. Men klart är i alla fall att vi kommer behöva bygga om för att få plats på skolan, säger Olle Malmberg. 

För att lösa boendesituationen för kadetterna finns i dag två barackboenden på skolområdet, varav ett är ”Villastan”, som bara har ett tillfälligt bygglov och behöver utrymmas om något år. Det andra är ”Tillfälligheten”, dit det var inflytt i höstas. Som smeknamnet antyder är även det boendet tänkt att vara en tillfällig lösning, och barackerna är hyrda på fem år. Drygt 100 kadetter bor här. Två av dem är Viktor Oskarsson och William Malmborg. 

– Boendet hade många förbättringspunkter i början som har åtgärdats allt eftersom, som temperaturen på rummet och problem med vatten som rann från duschen in i rummet, säger William Malmborg.

Han står på grusvägen mellan två av baracklängorna. Ett av de största problemen med boendet är att det är så lyhört, vittnar flera av kadetterna om. Både mellan rummen och vad gäller störande ljud från närliggande motorväg och järnväg. 

– Bullret gör att det är svårt att sitta och plugga på rummet. Det är också många som tycker att sömnen påverkas av alla ljud, säger Viktor Oskarsson. 

Viktor Oskarsson och William Malmborg är två av de drygt 100 kadetterna som bor i barackboendet Tillfälligheten.

Uppföljande bullermätningar ska göras i närtid för att kontrollera att nivåerna är på en acceptabel nivå för de boende i Tillfälligheten. 

Sedan den treåriga officersutbildningen infördes har Officersprogrammets innehåll och upplägg förändrats flera gånger. Universitetskanslers-ämbetets granskning 2014 medförde bland annat att Försvarshögskolan ändrade programmets metodutbildning. Ändringarna har fått positivt genomslag på kvaliteten på det självständiga arbetet. 

Johan Danko har varit med sedan start, både som kurschef på FHS och sedermera som planeringschef på kadettbataljonen. 

– Vi har gått igenom en tuff omvälvning. När UKÄ kom och sa att uppsatserna inte höll tillräcklig hög kvalitet byggde Försvarshögskolan om upplägget. Sedan tycker jag att det har kantrat åt andra hållet sedan dess. Jag som FM-anställd tycker att kadetterna behöver mer yrkesutbildning i dag. Vi behöver inte fler militärteoretiker, vi behöver fler yrkesofficerare och taktiker. Kanske behöver vi vända tillbaka pendeln något i utbildningen igen, säger Johan Danko. 

Chefen för Officersprogrammet, Johan Brorson, nickar instämmande. 

– Balansen mellan teori och praktik behöver utvecklas. Vi behöver gå mer mot upplägget som finns på lärar- och läkarutbildningarna, säger han. 

Inom ramen för den översyn som pågår har programledningen tittat på förändringar i upplägget för den verksamhetsförlagda utbildningen. Utredningen har kommit fram till att perioden bör bestå av funktionsstudier på skolorna och därefter praktik på förbanden. Dagens utbildningsupplägg medger inte det, vilket är något som även har påtalats som en brist i tidigare gjorda utredningar. 

– Det första steget mot Officersprogrammet 2.0 är att införa praktik. Hur mycket, om det är en hel termin eller 15 veckor, det har vi inte kommit fram till ännu, säger Johan Brorson. 

Det första steget mot officersprogrammet 2.0 är att införa praktik.

Johan Brorson, chef för Officersprogrammet

Johan Brorson

Praktik införs 2023 är planen, det vill säga för kursen som rycker in 2021. Försvarsmakten har ännu inte utrett färdigt om praktikperioden ska beröra alla inriktningar på OP. Det arbetet ska vara färdigt i vår. 

– Nu när vi inför praktik så kan man kanske minska tidsuttaget för OiM-tid de första terminerna, men det här arbetet måste vi göra gemensamt. Tiden för funktionsstudier kommer att minska på bekostnad av praktik. Hur vi på bästa sätt når examensmålen måste vi lösa gemensamt. Det får inte bli några motsättningar mellan våra två myndigheter i detta arbete. Det drabbar kadetterna, säger Johan Brorson. 

Det finns även andra orsaker till varför en praktikperiod är nödvändig. Det är nämligen inte bara Officersprogrammet som ska växa, ökade kadettvolymer väntar specialistofficersutbildningen också. 

– Försvarsmakten planerar för att utbilda dubbelt så många specialistofficerselever inom några år. Armén ska också införa PB- och KB-kategorierna bland de värnpliktiga och behöver också utbildningsplatser på funktionsskolorna. Officersprogrammets kadetter kommer helt enkelt inte att få plats på funktionsskolorna framöver när hela Försvarsmakten ska växa, säger Johan Brorson.  

FAKTA

Sofu

Elever med tidigare akademisk examen som studerar den Särskilda officersutbildningen, Sofu, läser också på Militärhögskolan Karlberg. Men det är deras egna förband som ansvarar för boende och resor, och det är FHS som tillhandahåller utbildningen, på uppdrag av förbanden. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Fortifikationsverket investerar mer än någonsin tidigare i det militära försvarets infrastruktur. Det höga tempot i uppbyggnaden ställer nya krav på myndigheten. För att möta behoven genomförs nu en omfattande omorganisation där ansvar flyttas närmare verksamheten. ”Vi har inte tid att vänta”, säger generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Josefine Owetz
Maria Bredberg Pettersson
"Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan", säger Fortifikationsverkets generaldirektör Maria Bredberg Pettersson.

Foto: Peter Malmrup/Fortifikationsverket

Solen sken över Halmstads garnison och Luftvärnsregementet när den nya luftvärnshallen Gungners hall invigdes den 11 juni i år. Byggnaden ska användas för utbildning, förvaring och underhåll av luftvärnssystem 103, Patriot, och är den hittills största fastigheten i Fortifikationsverkets bestånd.

– Vi är stolta att kunna leverera detta bidrag till Sveriges försvarsförmåga, sa generaldirektör Maria Bredberg Pettersson i ett uttalande efter invigningsceremonin.

Fortifikationsverket äger, utvecklar och förvaltar Sveriges försvarsfastigheter och luftvärnshallen är bara ett exempel på årets många projekt. Runt om i landet genomför myndigheten omfattande investeringar genom nyetableringar, fastighetsförvärv och utveckling av det befintliga fastighetsbeståndet. Tempot är högt, konstaterar Maria Bredberg Pettersson när Officerstidningen träffar henne under Almedalsveckan.

– Myndigheten är i stark växtvärk eftersom den geopolitiska utvecklingen och omvärldsläget totalt har förändrat förväntningarna och kraven på vad vår myndighet ska leverera. Vi gör en historisk uppbyggnad av infrastrukturen för totalförsvaret, säger hon.

I Almedalen deltar Maria Bredberg Pettersson i flera seminarier och samtal om robust infrastruktur, samverkan och försvarsuppbyggnad. Hon berättar att Försvarsmakten står för 85 procent av Fortifikationsverkets uppdrag och övriga försvarsmyndigheter för resterande del.

Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora.

– Behoven av infrastruktur i det militära försvaret är enormt stora. Vi brukar säga att de flesta av garnisonerna mer eller mindre ser ut som byggarbetsplatser idag. Sedan finns det vissa platser där det pågår mer verksamhet än på andra.

Hon lyfter bland annat Upplands flygflottilj, Karlskrona garnison och förberedelserna för de nya organisationsenheterna i Kristinehamn, Falun och Sollefteå som exempel på sådana platser.

– Omvärldsläget har gjort att vi har hamnat i en situation som ser helt annorlunda ut än för bara några år sedan. Precis som ÖB säger finns det inga tecken på att det kommer att bli bättre. Det vi behöver förbereda oss på är att försöka leverera så mycket som vi någonsin kan.

Erfarenheterna från kriget i Ukraina har också förstärkt synen på infrastrukturens betydelse, förklarar Maria Bredberg Pettersson. 

– Förmåga handlar väldigt mycket om att kunna återupprätta infrastruktur när den blir förstörd. Att snabbt kunna reparera och underhålla den för att återupprätta förmågan. Infrastruktur, både militär och civil, är dessutom ett mål i dagens krigföring, säger hon.

Maria Bredberg Pettersson 2

I mars 2025 invigdes en träningsanläggning för kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen på Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC, i Umeå.

Foto: Hannes Holmström/Försvarsmakten

När Maria Bredberg Pettersson tillträdde som generaldirektör 2018 hade Fortifikationsverket omkring 600 medarbetare. I dag är myndigheten över 1 500 personer och antalet anställda fortsätter att växa.

– Rekryteringen har fungerat förhållandevis bra, men vissa specialistkompetenser är mycket svåra att hitta. Säkerhetsskydd, informationssäkerhet, IT och fortifikatorisk utveckling är områden där konkurrensen är stenhård. Det är inte kompetenser som finns på hyllan, utan sådant vi själva måste bygga upp.

Sveriges inträde i Nato har förändrat Fortifikationsverkets uppdrag och fått ett tydligt genomslag i verksamheten. Arbetet med infrastruktur för etableringar för Natos logistik- och signalbas i Enköping har inletts och samtidigt bygger myndigheten upp kompetens för att hantera Natos investeringsprogram och har stärkt arbetet med värdlandsstöd.

– Vi ska bygga infrastruktur inte bara för ett nationellt behov utan också för ett internationellt behov. Nato har lagt ytterligare ett väldigt tydligt perspektiv på behoven. Allt vi gör får en ökad komplexitet och kraven på snabb leverans är tydliga.

Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer.

Under många år har fokus i försvarsdebatten legat på personal och materiel, men utan fungerande infrastruktur spelar varken nya förband eller nya vapensystem någon roll, menar Maria Bredberg Pettersson.

– För att kunna bygga en ökad försvarsförmåga så måste man ha balans mellan personal, materiel och infrastruktur. Det spelar ingen roll hur många värnpliktiga vi utbildar om de inte har någonstans att bo. Nya fregatter måste ha en hamn att ligga vid och flygplan måste kunna landa och ha hangarer. Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning. Det är en nödvändig förutsättning för att kunna bygga försvarsförmåga.

Hon menar att infrastrukturen länge har kommit in för sent i planeringen.

– Det har funnits en syn att infrastruktur är något som katten släpar in i efterhand. Det finns många exempel där man inte tagit höjd för de infrastrukturella behoven i samband med att det har fattats beslut.

Maria Bredberg Pettersson lyfter den nyinvigda luftvärnshallen i Halmstad som exempel. Beslutet att anskaffa luftvärnssystemet Patriots togs 2018 och de första leveranserna skedde tre år senare. Fram tills i år har verksamheten bedrivits i tillfälliga lokaler.

– Hallen invigdes nu i juni men systemen var på plats redan 2021. Så om jag tycker att infrastruktur har setts som en belastning? Svar ja. Men där är vi inte längre. Det tycker jag även att försvarsberedningens senaste rapport visar på.

Försvarsberedningen pekar i delrapporten ”Skärpt läge – aktuell lägesbild i totalförsvaret och omvärlden” på behovet av kortare ledtider för att etablera den infrastruktur som Försvarsmakten behöver. De upprepar även budskapet från tidigare rapporter om vikten av att Fortifikationsverket involveras i planeringsarbetet vid ett tidigt skede.

– Beredningen lyfter också att tiden är en alltmer avgörande faktor utifrån det omvärldsläge som vi har. De skriver att alla myndigheter behöver ha tid som den viktigaste faktorn för att komma vidare i uppbyggnaden av totalförsvaret. Jag delar den uppfattningen, säger hon och tillägger:

– Vi måste också nöja oss med good enough ibland och inse att tält, baracker och containerlösningar också är förmågebyggande.

Den 13 januari signerade överbefälhavare Michael Claesson och generaldirektör Maria Bredberg Pettersson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket.

Foto: Axel Öberg/Försvarsmakten

Vid Folk och försvars rikskonferens i januari år signerade hon och överbefälhavare Michael Claesson en ny överenskommelse mellan Försvarsmakten och Fortifikationsverket. Den fastställer vilken av myndigheterna som gör vad och ska skapa bättre förutsättningar för samarbete. Målet är tydligt: ökad försvarsförmåga med fokus på kraftig tillväxt och snabbhet utifrån omvärldsläget.

– Vårt samarbete med Försvarsmakten fungerar utmärkt idag, men det kan bli bättre. Jag har en tät och bra dialog med försvarsmaktsledningen, vilket inte historiskt alltid har varit fallet. Sedan är det precis inom Försvarsmakten som inom Fortifikationsverket att det tar tid att få genomslag för de intentioner som man har.

Det höga tempot och de nya kraven kräver förändrade arbetssätt, enligt Maria Bredberg Pettersson. Hon beskriver hur Fortifikationsverket, Försvarsmakten och Försvarets materielverk länge arbetat i processer där varje steg avslutas innan nästa kan börja.

– Vi jobbar fortfarande sekventiellt och inte parallellt. Det är helt avgörande att vi börjar arbeta parallellt i stället. Säkerhetsskydd, tillstånd och andra frågor måste komma in tidigt. Våra processer är inte anpassade för det i dag. Det går fortfarande på tok för långsamt. Det krävs en kulturresa och en ändring i mindset.

Det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag.

För att skapa en organisation som bättre är anpassad för dagens omvärldsläge ska myndigheten genomföra en stor omorganisation. Nyligen fattade Maria Bredberg Pettersson beslut om att från årsskiftet ska verksamheten delas in i fyra geografiska områden i stället för dagens sex regionkontor. Ansvaret flyttas längre ut i organisationen och beslut ska fattas närmare verksamheten, förklarar hon.

– Det är lite grann på temat delegerat beslutsmandat som Försvarsmakten arbetar med. Vi ska gå vidare med att dela in verksamheten i fyra geografiska områden som motsvarar Försvarsmaktens militärregioner. Vi ska tillsätta geografiskt ansvariga chefer för att hantera både bygg-, förvaltnings- och investeringsverksamhet inom området.

 Vilka är dina förhoppningar med den nya organisationen? 

– Att vi ska jobba mer som ett fortifikationsverk. Jag är jättetrött på att vi jobbar i silos. Det tjänar inte Sverige väl. Det här är inte en organisationsförändring som handlar om några besparingar, utan det handlar om att skapa en ny organisation för att bättre stödja det omvärldsläge och den uppgift som vi har idag, säger hon och tillägger:

– Det handlar också väldigt mycket om att hitta rätt chefer. Dessa kommer jag att hitta internt i organisationen men också utanför. Jag vill att vi hittar chefer som vill ta ansvar, är modiga och vågar fatta beslut. För vi har inte tid att vänta.

Fakta

Fastighetsköp under 2025

Med investeringar på över 20 miljarder blev 2025 ett rekordår för myndigheten. Förra året fattade regeringen beslut om att Fortifikationsverket ska äga de fastigheter som tidigare förvaltats av Specialfastigheter för försvarsmyndigheterna. Det innebär att Försvarsmaktens högkvarter på Lidingövägen, Försvarets materielverks huvudkontor på Gärdet och Totalförsvarets forskningsinstituts kontor i Kista och Umeå nu är en del av Fortifikationsverkets bestånd. Fastigheterna förvärvärades till ett värde av 8,2 miljarder kronor. Fokus under 2025 var i övrigt att förvärva kontorsfastigheter samt fastigheter för logistik och förrådsverksamhet. Större investeringar gjordes i Enköping och Upplands-Bro.

Källa: Fortifikationsverkets årsredovisning 2025

Ur arkivet: