Senast publicerat
Senast publicerat:

Flygsamarbetet fördjupas ytterligare

Årets flygvapenövning genomfördes i vintermiljö för första gången sedan 2013. Även i år deltog Finland i övningen och en svensk division var baserad på flygbasen i Rovaniemi. Tillsammans med finskt stridsflyg utgjorde de fiendestyrka i övningen, som var den första för den nyetablerade flygstaben.

Josefine Owetz
Josefine Owetz och Försvarsmakten
En svensk Jas 39 Gripen och en finsk F18 Hornet sida vid sida under Flygvapenövning 19.

Flygvapenövningen genomförs årligen och syftar till att öka svenska luftstridskrafters förmåga att möta ett väpnat angrepp mot Sverige. Sedan flera år genomförs övningen tillsammans med det finska flygvapnet, som ett led i det fördjupade försvarssamarbetet.

Tidigare har Finland agerat kvalificerade motståndare, men i år var de även en integrerad del när en finsk flygdivision förstärkte det svenska luftförsvaret. På flygbasen i Rovaniemi var en svensk stridsflygdivision baserad och utgjorde tillsammans med finskt stridsflyg fiendestyrkan i övningen.

– Vi ska kunna försvara hela landet och därför behöver vi öva i hela landet också. Samarbetet med den finska flygdivisionen ökar förutsättningarna för ett framgångsrikt samarbete om det skulle bli ett skarpt läge. En viktig aspekt i krigföring är att man kan kraftsamla, och kraftsamlingen i striden ökar med fler plan som gör samma uppgift koordinerat, säger överste Lars Helmrich, chef för Skaraborgs flygflottilj.

Anfallen utgick från Finland och Jas 39 Gripen-plan tillsammans med finska F-18 Hornet, understödda av störflyg från Saab, agerade kvalificerade motståndare.

– Vi ska vara en motståndare som har den bästa teknologin som finns just nu. I dagens moderna luftkrig är anfallsförband sammansatta av kvalificerade attack-, jakt- och störflygplan. Vi har alla dessa komponenter här och kan agera som en trovärdig motståndare utifrån omvärldsläget, säger överstelöjtnant Carl Bergqvist, chef för 72:a stridsflygdivisionen.

Finska och svenska flygvapnet har samarbetat under lång tid och övar regelbundet inom ramen för så kallad Cross Border Training (CBT), en verksamhet som genomförts sedan början av 2000-talet. Carl Bergqvist berättar att länderna vid det här laget är väl förtrogna med varandras taktik och system.

– Jag vet vad finnarna har för styrkor och svagheter och de vet samma sak om oss. Vi kompletterar och lär oss av varandra på ett bra sätt.

Liknande läsning:

Han tycker att samarbetet med den finska divisionen och basens markorganisation har fungerat bra under övningen.

– En av målsättningarna för min division är att snabbt kunna operera från en annan bas, upprätta system och bedriva flygverksamhet. Vi har fått ut mycket av övningen genom att agera angripare, och tar med oss många lärdomar för vår krigsförbandsutveckling härifrån, säger Carl Bergqvist.

Årets flygvapenövning var den första för den nyetablerade flygstaben. Mycket fokus i övningen låg också på flygstabens arbete, vars uppgift var att leda de svenska luftstridskrafterna. För flygvapenchefen generalmajor Mats Helgesson innebar den nya staben att han var flygtaktisk chef under övning.

– Det har varit väldigt lärorikt och nyttigt för oss alla, inte minst för mig som inte gått övad i befattning på flera år. Det jag kan konstatera efter vår första övning är att vi nu har väldigt många kompetenser samlade vilket ger goda förutsättningar för en bättre, smidigare och effektivare ledning, sade Mats Helgesson, i en artikel på Försvarsmaktens hemsida efter övningen.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Värnpliktiga är kraftigt överrepresenterade i Försvarsmaktens arbetsskadestatistik, och bland kvinnliga rekryter syns även en viss skadeökning. Samtidigt har myndigheten inte lyckats lösa problemen med rapportering och analysering av arbetsskador som uppstod när avvikelserapporteringen fördes över till Prio för tio år sedan.

    Linda Sundgren
    Värnpliktiga soldater med packning och kamouflage på led under en fältvecka.
    Värnpliktiga står för majoriteten av arbetsskadeanmälningarna i Försvarsmakten. Bland kvinnliga rekryter syns dessutom fler stressfrakturer än tidigare, visar årets arbetsskaderapport.

    Foto: Anders Wiklund/TT

    År 2025 inkom 3 257 anmälningar om arbetsskada till Försvarsmakten. Enligt generalläkaravdelningen vid Försvarsstabens stödenhet som sammanställer skadestatistiken brukar det vara en eftersläpning i rapporteringen på runt 500 ärenden. Om det stämmer även i år kommer det totala antalet rapporter att hamna på cirka 3 700, vilket är i nivå med året innan. Det som sticker ut i resultaten är den stora mängden skador bland värnpliktiga. De står för drygt 60 procent av alla anmälningar, trots att de bara utgör tio procent av de tjänstgörande.

    – Jag tror att det beror på att vi är väldigt duktiga på att rapportera allt när det handlar om värnpliktiga. Både riktigt allvarliga skador, men också sådana som rapporteras i förebyggande syfte. Det kan bero på att man kan få ersättning från Kammarkollegiet för skador man ådragit sig under värnplikten. Däremot betalas det inte ut mer från Kammarkollegiet idag jämfört med tidigare, säger Försvarsmaktens generalläkare Claes Ivgren.

    Vi hade en större andel belastningsskador av en sort som vi inte sett tidigare hos kvinnliga värnpliktiga.

    Andelen arbetsskador bland värnpliktiga har varit relativt konstant de senaste åren. En liten ökning syns dock bland kvinnor som stod för en något större andel av skadorna jämfört med året innan.

    – Vi hade en större andel belastningsskador av en sort som vi inte sett tidigare hos kvinnliga värnpliktiga. Det handlar om stressfrakturer, alltså skador som uppstår för att man burit eller belastat kroppen på ett sätt över tid som kroppen inte kunnat hantera fysiologiskt. Det har uppstått förändringar i benvävnaden och i vissa fall spontana frakturer, alltså att ett ben har gått av, säger Claes Ivgren.

    20180118_Bezmah01_Porträtt_Claes_Ivgren_044

    Claes Ivgren

    Försvarsmaktens generalläkare

    Utöver det totala antalet skador i Försvarsmakten ger årets arbetsskaderapport ytterst knapphändig information om skadeläget bland anställda i myndigheten. År 2015 överfördes Försvarsmaktens arbetsskaderapportering till stödsystem Prio och sedan dess har det varit problem med underrapportering, felaktigt kodade skador och analyser. Årets rapport var flera månader försenad och innehåller minimalt med information. Varken skadetyp, var eller i vilka sammanhang som skadorna inträffar eller den drabbades befattning, grad eller ålder redovisas.

    – Huvuddelen av underlaget är ackumulerat på ett sätt som gör att jag inte känner mig absolut trygg med att vi inte har fått in allt det som har hänt. Vi vet att vi har alla allvarliga fall, för där har vi Arbetsmiljöverkets och Försäkringskassans underlag. Men jag är inte säker på att vi täcker en helhet, säger Claes Ivgren.

    Nu är det tio år sedan Försvarsmakten presenterade en fullständig arbetsskaderapport. Hur ser du på det?

    – Jag tycker inte att det är okej. Vi behöver ha ett system som vi kan lita på, som är enkelt att hantera och där vi med stor noggrannhet kan följa utvecklingen i organisationen. När verksamheten accelererat som den gjort de senaste åren och vi växer så fort som vi gör är det jätteviktigt att kunna följa skadeutfallet, säger Claes Ivgren.

    Jag tycker inte att det är okej. Vi behöver ha ett system som vi kan lita på.

    Arbetsskaderapporterna ska ligga till grund för det skadeförebyggande arbetet i myndigheten. Om arbetsgivaren inte vet hur skadeläget ser ut är det svårt att vidta rätt åtgärder och att mäta effekten av det som görs.

    – Om vi hade haft en väldigt stringent rapportering hade vi kunnat komma med förslag som syftar till att ändra på verksamhet som vi ser genererar skador. Men det förutsätter att rapporten är detaljerad och noggrann och att vi känner trygghet med att vi har allting med i rapporteringen. Tyvärr saknas det fortfarande, tio år efter införandet, säger Claes Ivgren.

    Tidigare följdes skadeutvecklingen inom vissa områden särskilt noga på grund av den stora risken för skador. Ett sådant fokusområde var hörselskador, men inte heller de finns med i årets rapport.

    – Vad gäller hörselskador finns det säkert ett bra underlag bland årets anmälningar, men den kompetens som tidigare hanterade de rapporterna har slutat i Försvarsmakten. Det är alltså brist på kompetens som lett till att vi inte har genomfört någon djupare analys av det skadeområdet. Jag vet att man håller på att rekrytera en ny arbetsmiljöingenjör vid Försvarsmedicincentrum i Göteborg, men tjänsten är inte tillsatt ännu, säger Claes Ivgren.

    Tyvärr saknas det fortfarande, tio år efter införandet.

    Enligt Claes Ivgren arbetar Försvarsmakten vidare med att försöka komma tillrätta med arbetsskaderapporteringen:

    – Det har ju varit känt länge att Prios avvikelsesystem fungerar sisådär. Vissa är jätteduktiga på att rapportera, andra tycker att det är för trassligt. Ett förbättringsarbete pågår och jag tror att det snart ska vara slutfört, men det är inte vi utan Försvarsstabens stödenhet som ansvarar för det.

    Claes Ivgren säger att han skulle vilja ta arbetsskadearbetet ett steg längre. Hans förslag är att all personal i myndigheten ska få tillgång till Försvarshälsan:

    – Om personalen går till Försvarshälsan när något inträffar och får sin skada bedömd och journalförd i Försvarsmakten, skulle vi få ett bättre grepp om det fysiska och psykiska måendet. Vi skulle dessutom få ett bättre underlag för arbetsskaderapporten. Det är något jag arbetar för, men inte nått hela vägen fram med ännu.

    Utöver de arbetsskador som redovisas i Försvarsmaktens arbetsskaderapport finns ett antal svåra arbetsskador och allvarliga tillbud som anmäls direkt till Arbetsmiljöverket och som inte ingår i Försvarsmaktens arbetsskadestatistik. År 2025 var det 129 fall, varav två dödsfall. Det var 29 ärenden fler än året innan.

    Ur arkivet: