Senast publicerat
Senast publicerat:

Tillträde till Musts krigsförband

Nationella underrättelseenheten ansvarar för Musts stöd till Försvarsmaktens internationella insatser. Förbandet arbetar med en bred palett av frågor, från säkerhetspolitisk analys till taktisk underrättelsetjänst. ”Ytterst handlar det om liv och hälsa för vår utsända personal”, säger förbandschefen Gustav.

Josefine Owetz
Anna-Karin Nilsson & Margareta Bloom Sandebäck

”Varje dag och varje timme gör våra medarbetare insatser som påverkar andra människors liv, både i stort och smått, på hemmaplan och runt om i världen”, står det i jobbannonsen från Nationella underrättelseenheten, Nue, på Försvarsmaktens webbplats. 

Nationella underrättelseenheten är en del av den Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must. Nue ansvarar för Musts stöd till Försvarsmaktens internationella operationer. Inför, under och efter en militär insats stödjer de med underrättelser och analyser av hotnivån. Förbandet tar fram underlag åt uppdragsgivare både inom och utanför Försvarsmakten.

– Vi beskriver hur hotbilden ser ut mot specifika insatser och ger stöd till Regeringskansliet och Försvarsmakten i form av underrättelser och beslutsunderlag, säger förbandschefen Gustav, som egentligen heter någonting annat.

Officerstidningen träffar honom och ytterligare fyra anställda på Nue i ett konferensrum på Högkvarteret i Stockholm. De vill inte gå ut med sina namn i tidningen.

Liknande läsning:

– Förbandets verksamhet omgärdas av sekretess och vi vill inte exponera oss i onödan, säger Gustav.  

Vi har bidragit till att svenska soldater undvikit att dödas.

”Gustav”, förbandschef

Must sänder ut personal från Nue till insatsområden för att stödja svenska och utländska militära chefer. Förbandets anställda är verksamma där Sverige och Försvarsmakten genomför, eller avser att genomföra, operationer och insatser. Tjänstgöring utomlands är en obligatorisk och återkommande del för flera av befattningarna på förbandet. 

– Nue har alltid personal som är insatta i olika områden och har ständigt personal som roterar ut. Det frestar dock på med rotationer, och inriktningen är att de anställda ska rotera ut flera gånger per år, säger Gustav. 

Under det senaste året har förbandet haft personal på plats i bland annat Mali, Irak och Somalia. Nue gör analyser av hot mot Försvarsmaktens skyddsvärden och bedömningar av utvecklingen av konflikter i insatsområden, som ett stöd till genomförandet av Försvarsmaktens verksamhet eller den svenska säkerhetspolitiken. 

– Mottagarna av våra hotbedömningar och underrättelser i ett område är allt från politiska beslutsfattare till militära styrkechefen på plats där insatsen är. Vi stöder också ambassadpersonal med bedömningar av säkerhetsläget, säger Gustav och fortsätter:

– Ytterst handlar det om liv och hälsa för Försvarsmaktens utsända personal genom att få kunskap om läget. Både före, under och efter insatsen.

”Under 2022 har Must bidragit till en rad olika nationella avdömningar och beslut, exempelvis gällande fortsatt utveckling av Försvarsmaktens styrkebidrag och hur personal ska agera ur säkerhetssynpunkt i insatsområdena”, står det i Musts årsöversikt för 2022. 

Nue har de senaste åren kontinuerligt haft personal på plats i Mali. Våren 2022 meddelade regeringen att det svenska bidraget till FN-insatsen Minusma skulle avslutas ett år tidigare än beräknat och i april 2023 lämnade det sista svenska styrkebidraget Mali. 

Den förändrade och komplexa säkerhetssituationen i landet var något som Nue:s personal tidigt kände av, berättar underrättelseofficeren Johanna som, i likhet med majoriteten av sina kollegor, har gjort flera rotationer till Mali. 

– På plats i ett insatsområde bedömer vi stämningen och hur vi blir bemötta i uniform av polisen och civilbefolkningen, och om det har förändrats sedan sist. I Mali förvarnade vi om ändrad hotbild, där såg vi att trenden och utvecklingen gick i en negativ riktning, och som senare ledde till hemtagning av personal, säger Johanna.

Förbandet arbetar med en bred palett av frågor, från säkerhetspolitisk analys till taktisk underrättelsetjänst, förklarar förbandschefen Gustav. I hotbedömningarna som förbandet gör ingår en bedömning av motståndarens krigföringsförmåga.

– Vi bistår med beslutsunderlag som stödjer strategi och beslut om motåtgärder som svenska förband genomför. Vi har genom vårt arbete bidragit till att svenska soldater undvikit att dödas och hamnat i svåra situationer, säger Gustav och fortsätter:

– Det är det som rapporteringen syftar till, Försvarsmaktens riskhantering. Hur svenska förband ska förflytta sig i ett visst område eller vilka sambands- och ledningssystem som vi ska använda oss av för att lösa uppgiften. Våra analyser skiljer sig åt beroende på vilket underrättelsestöd som behövs och hur farligt det är i ett område.

Mali-insatsens avslut innebär för närvarande ett slut för Försvarsmaktens stora internationella truppinsatser. Det var många år sedan Försvarsmakten hade lika få anställda utomlands som nu. I dag har myndigheten knappt 30 observatörer i internationell tjänst samt ett 10-tal personer som bidrar till EUTM Somalia. 

– Nue roterar fortfarande ut mycket, även om det för Försvarsmaktens del har svängt bort från de stora förbandssinsatserna utomlands. Vi är insatta vid särskilda händelser och förstärker Must med analys. Vi åker ut och genomför underrättelsesamverkan och inhämtning, därefter sker analys och bedömning, säger underrättelseofficeren Johan och konstaterar att kraven på förbandet ökar i takt med det försämrade säkerhetsläget. 

”Det säkerhetspolitiskt omvälvande året 2022 har för Must varit ett arbetsintensivt år med en hög efterfrågan från båda våra uppdragsgivare, regeringen och överbefälhavaren”, skrev förra chefen för Must, generalmajor Lena Hallin, i sitt förord till senaste årsöversikten. 

Hur arbetar ni när ni åker ut? 

– Vi  arbetar efter underrättelsecykeln i sammansatta grupper. Underrättelsecykeln innefattar planering, inhämtning, bearbetning, analys och delgivning, säger Johanna.

Underrättelseassistenten Pär, som är anställd soldat vid förbandet, fyller i: 

– Vi har stark analyskraft när vi är ute, men vi kan också röra oss i fält. Man jobbar egentligen med samma arbetsuppgifter hemma som därute. Men ute får man lära sig det man inte kan göra från skrivbordet, en närhet med händelseutvecklingen där möten med människor adderar till informationen, säger han och fortsätter:

– Växelverkan i olika miljöer är därför väldigt viktigt för oss. Det är en sak att sitta hemma och läsa in sig, en helt annan att vara ute i ett område. Man blir bättre som analytiker genom att vara både ute och hemma.

Förbandet är grupperat på Högkvarteret vid Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten. I Stockholm består arbetsuppgifterna till stor del av analysarbete, bearbetning av information och av att skriva strategiska rapporter om vad som händer i omvärlden. Delgivningar av förbandets analyser och bedömningar görs regelbundet till försvarsmaktsledningen och Regeringskansliet. Förbandets analyser och bedömningar syftar till att beslutsfattare i Regeringskansliet samt svenska och utländska militära chefer ska få bästa möjliga beslutsunderlag.

ute får man lära sig det man inte kan göra från skrivbordet.

”Pär”, underrättelseassistent

Som anställd krävs en förmåga att utifrån rapportering från olika källor identifiera mönster och dra relevanta slutsatser av den, förklarar Elin. Hon är civil analytiker och har arbetat på förbandet i ett år. 

– Vi tittar på stora informationsmaterial och läser, skriver och delger muntliga och skriftliga rapporter. Det är mycket teamarbete. Alla här är generellt duktiga på analys och vi bollar och skriver underlag tillsammans. Det är ett väldigt socialt och flexibelt arbete, med ett stort gemensamt ansvar. Det är också viktigt att snabbt kunna ställa om, säger Elin. 

För de anställda på förbandet varvas underrättelseanalys på hemmaplan med tjänstgöring i något av Försvarsmaktens insatsområden. Nue ska ha förmåga att arbeta på geografiskt stora områden och kunna kommunicera hem för att fråga om detaljer och få mer information, samtidigt som kollegor samproducerar material här hemma och får ut rapporter. 

– Vi har en inhämtande uppgift i insatsområdet. Vi är ute i miljöerna och har möten med viktiga befattningshavare och nyckelpersoner. Arbetet därute består av analys, mötesrapportering och sedan delgivning till chefer i insatsområdet, säger Johan.

Förbandet följer Försvarsmaktens insatskrav, vilket bland annat innebär att man ska kunna rädda nödställd, det vill säga förflytta en docka 50 meter. Personalens fysiska förmåga följs upp årligen, det sker också en kontinuerlig psykologisk och medicinsk uppföljning av personalen.

– Det är en sund kultur på förbandet. Fys är en naturlig del av verksamheten och det är viktigt att folk mår bra. Men det är inga extrema fyskrav som vi har. Det finns också alla förutsättningar för att hålla sig i form och klara de fyskrav som vi har, säger Johanna.

Nue har en egen personalsektion som arbetar med strukturerad uppföljning av de anställda. Frågor som rör arbetsmiljö och riskhantering är ständigt närvarande på förbandet, enligt förbandschefen. 

– Man kan inte alltid prata om hur man har det på jobbet hemma. Det är därför viktigt att vi har kunskap om varandra och kollar av hur alla mår, säger Gustav.

För många av befattningarna på förbandet inleds anställningen på Nue med en grundkurs som innehåller bland annat utbildning i underrättelsetjänst och strid. Under kursen kommer nyanställda in i arbetslaget, berättar Johanna. Hon och kollegorna vid bordet är överens om att den lagandan sedan präglar den kollegiala stämningen på arbetsplatsen även efteråt. 

– Kraven som förbandet ställer på sin personal märks även här skulle jag säga. Det är ett lagarbete och det finns ett stort ansvarstagande. Vi tar ansvar för våra kollegor och jag upplever att alla som jobbar här är duktiga på att stämma av hur läget är. Vi umgås mycket privat också, och man har nära band till sina kollegor eftersom man har varit ute mycket ihop, säger Johanna.

Nue bildades 2011 och förbandet fick då i uppgift att leda Musts stöd till internationella insatser. Inledningsvis var förbandets insatsområden Balkan och Afghanistan. Nue är sprungen ur Nic-konceptet. Nic står för National Intelligence Cell och i den Natoledda insatsen Ifor i Bosnien på 1990-talet kom Sverige, som första icke-Natoland, att ha ett Nic-bidrag till insatsen. Sverige hade ett stort truppbidrag till Ifor, och i likhet med de andra truppbidragande länderna upplevde man ett otillfredsställt behov av underrättelse- och säkerhetstjänst, står det i Musts årsöversikt för 2013. 

Must fick i uppdrag att sätta samman och sända ut en Nic till Ifor:s högkvarter och 1996 var enheten på plats i Sarajevo. ”Samarbetet med Nato på underrättelse- och säkerhetstjänstsidan fortsatte och senare etablerades även en svensk Nic inom ramen för Kfor i Kosovo. Fram till att den svenska truppinsatsen i Bosnien avvecklades 2006 ledde Must två Nic:ar på Västra Balkan”, står det i årsöversikten. 

Införandet av Nic-systemet innebar att Must började utveckla ett koncept för att ge stöd till Försvarsmaktens internationella insatser. Det var också nytt för Must att arbetsleda utsänd personal och enheter i insatsområden, står det vidare i rapporten. 

Under andra halvan av 2000-talet hade Försvarsmakten en Nic på Isaf:s högkvarter i Kabul. I och med Nue:s bildande 2011, organiserades alla Nic:ar på den nya enheten och Nic-personalen övergick från att vara tillfälligt rekryterad till att bli fast anställd på Must. 

Förbandschefen Gustav kom till förbandet vid den här tiden, berättar han. Han är arméofficer i grunden och berättar att han alltid försökt ha ett analytiskt förhållningssätt.

– Jag började som Nic-chef och har sedan fortsatt inom förbandet. Jag har alltid uppskattat att analysera de militärstrategiska skeendena och att beskriva irreguljär och reguljär krigföring.

Nue har just nu flera lediga tjänster ute på Försvarsmaktens webbplats. Förbandet söker bland annat yrkesofficerare med underrättelsebakgrund, analytiker och underrättelseassistenter. Det är också en anledning till att Officerstidningen blivit inbjudna för att göra ett reportage om Nue. Förbandet letar efter en väldigt nischad grupp civila och Försvarsmaktanställda, och det kan vara svårt att hitta de personer som förbandet vill ha: individer som är starka både i samverkan och i analysen – och har militär bakgrund. Språkkunskaper i franska, ryska eller arabiska är meriterande. 

– Vi söker efter personal med militär kompetens som stimuleras av analys och samtidigt är social och duktig på samverkan. En person som tycker om att hålla i en dragning och som har en pedagogisk förmåga. Dessutom får personen gärna ha språkkunskaper, säger Johan.

Han förklarar att han har en ”traditionell truppbakgrund” innan han kom till Nue för två år sedan. Han har även en civil examen i statskunskap. 

– Jag har ett intresse för att förstå större skeenden och är intresserad av säkerhetspolitiska frågor. Då är Nue den perfekta arbetsplatsen. Med min militära bakgrund och min civila examen har jag med mig båda delarna, säger Johan.  

ute i insatsområden tror jag att många uppfattar oss som en lite obskyr enhet.

”Johanna”, underrättelseofficer

Många av de militärt anställda på Nue har en civil examen eller har studerat civilt. Den civila personalen på Nue har ofta militär bakgrund eller utbildning. Analytikern Elin har en master i statskunskap och har även erfarenhet av arbete på ett annat av Försvarsmaktens förband. 

– Jag ville göra något annat i Försvarsmakten och lockades av att det är mer varierande arbetsuppgifter på Nue än vad Must generellt har. Jag ville resa och lockades av att man får möjlighet att utvecklas inom det militära också, säger hon.  

Hur många det är som arbetar på Must och Nue omfattas av sekretess, men inte hur fördelningen mellan personalkategorierna ser ut. Must är en arbetsplats med många civilt anställda och de civila utgör 70 procent av personalen. På Nue däremot är 60 procent av medarbetarna militärt anställda. Fördelningen hos personalkategorierna är ungefär en fjärdedel vardera av officerare, specialistofficerare, soldater och civila, förklarar förbandschefen. 

– Tyngdpunkten på specialistofficerare har blivit större. Det är viktigt för att få en kontinuitet på förbandet, säger Gustav.

Fördelningen mellan kvinnor och män på Must i stort är 40 respektive 60 procent. På Nue är tio procent av de anställda kvinnor, och förbandet vill gärna att den siffran ska bli högre. 

– Vi behöver fler kvinnor, de bidrar till ett bredare perspektiv, ökad produktivitet och ett bättre resultat, säger Gustav. 

En diskussion inleds vid bordet i konferensrummet kring vad som gör att kvinnor inte söker sig till Nue i samma utsträckning som män. Svårigheter att i familjebildande ålder kontinuerligt rotera utomlands lyfts upp som en möjlig anledning. Men Johanna understryker: 

– En graviditet behöver verkligen inte stoppa en. Mitt barn var ett år när jag började på Nue, så det går att ha familj och jobba här också.

De anställda som Officerstidningen träffar har arbetat på förbandet i ett, två respektive tre år. En anledning till att anställda söker sig vidare från Nue beror ofta just på att det sliter att kontinuerligt rotera utomlands, förklarar de. Underrättelseofficeren Johanna upplever dock att det har skett en kulturförändring på förbandet. 

– Tidigare har nog många tänkt att man bara ska orka arbeta här i tre år. Man köpte lite grann att folk inte orkade arbeta här i flera år. Jag upplever att förbandet har lärt sig under de här åren och att inställningen är en annan i dag, säger hon.

Förbandschefen Gustav:

– Förbandets inställning är att vi vill behålla vår personal längre. I perioder så har vissa sektioner gått tungt. Men vi kan flytta runt anställda mellan sektioner och taktisera med vår personal. Men ja, det har varit intensiva perioder under ett par år. 

Många av de anställda som lämnar Nue kvarstannar på annan tjänst inom Must, andra söker sig vidare till andra försvarsmyndigheter och till försvarsindustrin. 

– Förbandet bidrar med underrättelsekompetens i samhället i stort och många som slutar hos oss fortsätter inom detta område hos andra arbetsgivare. Nue har varit en bra plantskola för Säpo, FRA och andra myndigheter, säger Gustav.

Hur upplever ni att kunskapen internt i Försvarsmakten är om Nue och vad ni gör? 

– Många vet att vi har en hög analytisk förmåga, men att vi också kan röra oss i ett militärt sammanhang. Att vi är en del av Must, men att vi inte bara sitter vid skrivbordet. De förväntar sig att det ska komma bra analyser och material från oss. Jag tror, och hoppas, att vi uppfattas som trovärdiga, säger Johan. 

Johanna nickar instämmande. 

– Sedan när vi är ute i insatsområden tror jag att många uppfattar oss som en lite obskyr enhet som inte riktigt är en del av alla andra eftersom vi mest jobbar med vårt. Jag hoppas dock att de upplever att vi har kunskap om vårt område och att vi kan svara upp för de frågor som finns, säger hon.

Vad utmärker en bra underrättelseofficer och analytiker skulle ni säga – och hur skiljer sig tjänstgöringen på Nue från era tidigare anställningar i Försvarsmakten? 

– Det krävs ett flexibelt sinne och att ha förmåga att kunna skifta fokus snabbt. Man ska kunna ta sig an nya och oförutsägbara saker och ha en förmåga att hantera det, säger Pär.

Johanna säger att hennes drivkraft är en hög grad av självständighet och att skillnaden från tidigare befattningar är mandatbredden. 

– Det är en stor frihet i jobbet, samtidigt som det är ett högt ansvarstagande. Om jag jämför med mina tidigare befattningar har jag mer mandat och det är en större variation av arbetsuppgifter här. 

Johan säger att han håller med, och tillägger att friheten i lösandet av arbetsuppgifter också kommer med ett stort ansvar.   

– Arbetet vi gör innebär både organisatoriska och politiska risker. Vi kan inte sätta oss i situationen där vi riskerar Sveriges intressen. Det krävs omdöme och förståelse för vad det kan bli för följder om vi agerar på ett visst sätt. Det är viktiga beslut som ska fattas. 

Personerna i reportaget heter egentligen något annat. 

FAKTA

Nationella underrättelseenheten

Nationella underrättelseenheten, Nue, är ett stående krigsförband med uppgift att stödja multinationella chefer, förbandschefer och nationellt styrkebidrag med nationella underrättelser i Försvarsmaktens insatsområden. Förbandet tar även fram underrättelser inför internationella insatser, åt uppdragsgivare både inom och utanför Försvarsmakten. Förbandet är underställt
chefen för Must.

Källa: Försvarsmakten.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

På flera av Försvarsmaktens förband har additiv tillverkning gått från experiment till ett verktyg i vardagen. Ombord på HMS Carlskrona används tekniken för att reparera materiel som nått ”end of life” och 71:a bataljonen har tagit med tekniken under Natoinsats i Lettland. På högre nivå handlar utvecklingen om att tillsammans med industrin bygga upp en ny sorts produktionskapacitet.

Maria Widehed
3D-tillverkning
Maskinist Eric Bengtsson monterar en 3D-utskriven impeller i kolfiberarmerad nylon som nu kommer på plats i ett pumphus.

Foto: Emil Malmborg

Den här artikeln är en del av en serie artiklar om 3D-tillverkning i Försvarsmakten.

När reservdelar inte längre går att beställa måste Försvarsmakten hitta andra vägar för att säkra sin försörjningsfrihet. 3D-tillverkning utvecklas nu från enskilda lösningar på förband till en bredare förmåga – från frontnära reservdelstillverkning till möjligheten att snabbt skala upp.

På HMS Carlskrona är åldern en ständig utmaning. Fartyget är fyllt av materiel som närmar sig eller har passerat ”end of life”, alltså delar som inte längre går att beställa som reservdelar.

För Första marina basbataljonen har det blivit ett konkret skäl att börja använda additiv tillverkning. Sedan åtta månader finns en 3D-skrivare ombord på stödfartyget, som ett nytt verktyg i underhållsarbetet.

– Vi krattar manegen nu med 3D, och det ger fartyget helt nya möjligheter, säger fanjunkare Johan Hillman Denebo, maskintjänstchef.

Vi krattar manegen nu med 3D, och det ger fartyget helt nya möjligheter.

HMS Carlskronas uppgift är att stödja marinens fartyg med vatten, bränsle, mat och sjukvård.

– I framtiden kan den här nya tekniken möjliggöra att vi i förväg får ett digitalt recept på en trasig reservdel hos ett annat fartyg, när det sedan kommer och förtöjer vid oss kan vi leverera direkt och de kan hålla sig till sjöss längre.

Regnet öser ner längs sidorna på det snart 50 år gamla fartyget. Ombord, i en före detta ledningscentral, har en 3D-verkstad byggts upp. Den nya tekniken breder ut sig i det lilla utrymmet, vid sidan om desto mer traditionella inventarier: en lathund över testade material som har laminerats och förts in i blå pärmar av kartong. Bredvid 3D-konstruktionsritningen på datorskärmen står en fast telefon. På väggen hänger en analog klocka.

Idag skrivs det ut en detalj till en mjölkmaskin, en del som inte längre går att få tag på.

– Det kanske inte låter viktigt, men det här innebär också träning. Dessutom håller vi nere kostnaderna på fartyget – och det är bra. Intendenturen är inköpsansvarig för plasten till skrivaren så dem vill vi hålla oss väl med, säger översergeant Eric Bengtsson, maskinist, och skrattar.

Johan Hillman ­Denebo

Johan Hillman ­Denebo

Maskintjänstchef

Översergeant Eric Bengtsson, maskinist

Översergeant Eric Bengtsson

Maskinist

Att lyckas med en 3D-utskrift kräver rätt kombination av material, inställningar och recept.

På datorn kan man arbeta med så kallade digitala recept för 3D-modeller, som sedan omvandlas till kod som skrivaren kan läsa. Ett annat alternativ är att skanna in något eller att mäta och ta fram en egen konstruktionsritning från grunden. På HMS Carlskrona förs sedan allt över med USB-sticka.

– Ja, den här 3D-skrivaren är helt naken enligt Natostandard. Det innebär att skrivaren varken har wifi, bluetooth eller kameror. Det är speciellt för oss att tekniken behöver vara nedkopplad, säger Eric Bengtsson.

Den marina miljön gör fartyget till en särskild testmiljö för tekniken. Fartygets rörelser kan påverka själva utskriften.

– Vi har märkt ibland att det blir lite olika finish på utskrifterna, säger motorman Emma Löfberg, menig.

Emma ­Löfberg

Menig Emma ­Löfberg

Motorman

Vid kraftig sjögång kan man behöva ta hänsyn till vad som faktiskt går att tillverka.

En reservdel som har konstruerats ombord är en impeller till en radiatorpump som nått ”end of life”, och idag fungerar som testrigg ombord.

– Vi får ju annars beställa reservdelar och då måste vi åka in till kaj och få dem, eller få dem levererade på något annat sätt, säger Emma Löfberg.

Hon muckade förra sommaren, efter värnplikt som motorman, och valde att fortsätta i samma befattning. Men under gymnasiet hade hon intresserat sig för konstruktionsritningar och 3D, och idag lägger hon del av sin arbetstid på att utveckla teknikanvändningen på fartyget.

– Det är verkligen väldigt roligt att kunna laga på plats och få vara med hela vägen från att rita till att skriva ut och sedan se det användas i verkligheten.

För just impellern behövde personalen hitta en konstruktion och ett material som fungerade för uppgiften. Den yttre delen behövde vara flexibel, samtidigt som kärnan behövde vara stark.

– Vi hittade en funktion i datorprogrammet vi använder som lät oss blanda två olika plaster. Det var kul att kunna experimentera lite, säger Emma Löfberg.

– Det är två material som inte hade gått att svetsa ihop som vi nu lyckats sammanfoga, säger Eric Bengtsson.

När vi kan göra detta på en, då kan vi göra det på alla andra också. Då har vi ett fungerande recept.

I en liten ombordverkstad i anslutning till ett maskinrum visar Eric upp ytterligare en variant, en 3D-utskriven impeller i kolfiberarmerad nylon som nu kommer på plats i ett pumphus. Originalet görs i gjutjärn.

– Här är ett ”end of life”-försök. Den här delen finns inte att få tag i, så vi har tidigare fått byta radiatorpumpen och bygga om rörsystemet. Det är en stor kostnad, säger Johan Hillman Denebo.

– När vi kan göra detta på en, då kan vi göra det på alla andra också. Då har vi ett fungerande recept.

3D-tillverkning

”Det handlar om tolerans, UV-faktor, vilken värme, kyla och belastning materialen klarar”, säger Robin Chronzell, TSS-tekniker.

Foto: Emil Malmborg

3DPrint03

Foto: Emil Malmborg

Förbandet kan identifiera behovet och ta fram en möjlig lösning, men det finns en gräns mellan att prova något och att använda det som en godkänd ersättning.

– Idag kan vi använda 3D för att göra stridslagningar, eller okonventionella repmetoder, för att kunna ta oss in till basen. Men inte som permanenta lösningar, säger Eric Bengtsson.

Kompetensen byggs upp genom intresserade individer, ofta utan utbildning på området. Johan Hillman Denebo ser stor potential i 3D för flera delar på fartyget inför framtiden.

– Exempelvis inom sjukvård som vi har ombord, det finns många medicinska hjälpmedel att skriva ut som förändrar vårdmöjligheterna.

Det var på land, hos Marinbasens teknikavdelning, som utvecklingen på garnisonen först tog fart. Här finns idag fem 3D-skrivare, varav en går att förstärka med metall eller kolfiber. Annars är det än så länge plast som gäller.

– Vi har väl ett tiotal olika sorters plaster, berättar Robin Chronzell, TSS-tekniker.

Simon Karlsson

Översergeant Simon Karlsson

Chef för teknikavdelningen

Översergeant Simon Karlsson, chef för teknikavdelningen, berättar att arbetet påbörjades för ungefär fyra år sedan.

– Det är inte så konstigt att behovet kommer underifrån. Det är vi som är närmast dem som brukar materielen som ser vilken utveckling som krävs, säger han.

Idag finns 3D-skrivare på flera håll inom garnisonen, bland annat hos Första ubåtsflottiljen och på Sjöstridsskolan.

– Vi har tidigt tagit upp den här frågan på garnisonssamlingar efter samråd med chefen Marinbasen. Vi har försökt att presentera vad vi gör, vad vi vill och vad vi kan göra. Därför har vi kunnat få investeringsmedel att utveckla verksamheten, säger Simon Karlsson.

Men det är i en prövande arbetsmiljö med växtvärk som utvecklingen sker. Inne i verkstaden pågår idag arbete med ventilationen, en klimatanläggning ska installeras. Två hantverkare flyttar runt stegar i takhöjd, de får parera runt den ihopfällda kamouflagenätsjulgranen som hänger i taket, samtidigt som Robin Chronzell sätter sig vid datorn för att ta fram ett recept.

– Men det är bra att ventilationen kommer på plats, luftfuktigheten här är inte bara ett arbetsmiljöproblem utan har också påverkat 3D-utskrifterna, berättar Simon Karlsson.

Det var ju några misslyckade försök i början. Och det är precis så det ska vara – det är så vi lär oss.

På Marinbasens teknikavdelning dokumenterar personalen arbetet med 3D-tillverkning.

– Det var ju några misslyckade försök i början. Och det är precis så det ska vara – det är så vi lär oss, säger Simon Karlsson.

Tanken med dokumentationen är att beskriva vad som fungerat, vad som inte fungerat, vilka problem som uppstått och hur de har lösts.

– I framtiden ska all teknisk personal kunna skriva ut enklare saker, säger Johan Hillman Denebo.

Det handlar också om att enklare kunna avgöra vilka material som ska användas till en viss uppgift.

– Vi dokumenterar till exempel vad PLA och TPU har för egenskaper. Det handlar om tolerans, UV-faktor, vilken värme, kyla och belastning materialen klarar, säger Robin Chronzell.

3D-tillverkning

I en liten före detta ledningscentral på HMS Carlskrona har en 3D-verkstad byggts upp.

Foto: Emil Malmborg

Den senaste tiden har man i verkstaden skrivit ut en torso som kom till användning under sjukvårdsutbildning, när man skulle testa att sätta nålar. Ett kindstöd till AK 5 blev lyckat, liksom övningsminor, olika adaptrar och utbildningsstöd vid mindykning.

Simon Karlsson ser hur 3D-utskrift skapar nya möjligheter inom reservdelsförsörjningen. Istället för att lagra alla reservdelar fysiskt kan man lagra digitala recept och tillverka delar först när de behövs, resonerar han.

– Man är ju begränsad i hur många reservdelar man får plats med annars.

På garnisonen pågår nu arbetet med att bygga upp en fungerande säker fildelning för recept inom garnisonen, ett arbete som Sjöstridsskolan, SSS, leder.

– Vi behöver lättare kunna ta lärdom av varandra för att komma framåt, oavsett om det är ett fartyg som har löst en uppgift under insats eller vi här i verkstaden som har skrivit ut något. Det finns ett stort behov idag av att vi inte ska behöva gå och knacka på varandras dörrar för att dela kunskap inom 3D-tillverkning, säger Karlsson och tillägger:

– Med samordning kan vi om några år trycka ut samma reservdelar på kort tid, på alla plattformar samtidigt.

Idag är de fem personer på Marinbasens teknikavdelning, på fem års sikt vill Simon Karlsson se ytterligare en anställd som enbart arbetar med 3D-utskrift. Bristen på tekniker ser han som en stor utmaning för tillväxten.

– Det är flera delar som behövs för att utvecklingen ska ta fart. Vi behöver utrymme, rätt lokaler och personal med kompetens. Och att jag som chef kan prioritera det, att vi tilldelas den här uppgiften.

Målet är att vara redo när det kommer ett formellt uppdrag, säger Hillman Denebo.

– När styrningen kommer som säger att vi ska skriva ut reservdelar då har vi jobbat med detta ett tag. Då ska det bara vara att trycka på ”play”.

•••

På tekniska avdelningen på Södra skånska regementet, P 7, har arbetet med 3D-tillverkning snabbt ökat i takt med behovet av specialanpassade fästanordningar vid integrering av ett nytt ledningsstödsystem. 71:a bataljonen tog också med förmågan vid rotationen med LNLV 26 till FLF Lettland tidigare i år, där specialreparationsgruppen på det 715:e kompaniet har haft två skrivare samt plast till sitt förfogande.

Fanjunkare Daniel Sandell, teknisk chef 71:a bataljonen

”Av det vi känner till var vi längst fram med 3D-tillverkning inom den multinationella brigaden”, säger fanjunkare Daniel Sandell, teknisk chef 71:a bataljonen, om att de haft med 3D-förmåga under LNLV 26.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten

Fanjunkare Daniel Sandell, teknisk chef på bataljonen, ledde verksamheten på plats på Camp Valdemar. Väl hemma har han påbörjat sina studier inom Högre specialistofficersutbildningen, HSOU, men på fritiden är det fortfarande 3D som gäller. Han har just designat ett eget ventilationssystem.

– Vi är ju självlärda allihop, vi har blivit tvungna att bli bra på vissa saker.

Daniel Sandell betonar hur snabbheten i 3D-tillverkning har varit en styrka för förbandet, framför allt i Lettland.

– Normalt är plast inte ett superbra material att föra in i en miljö som kan utsättas för stridshandlingar. Det brinner och kan splittras. Men för att tillverka prototyper är det fantastiskt – man får snabbt tillgång, kan prova och ändra. Vilket material som ska användas i slutändan kan vi besluta om senare. Normalt sett hade vi varit hänvisade till någon metallverkstad eller smed för att lösa uppgiften, det har man inte på plats när man är på en mission.

Precis som innan rotation har specialreparationsgruppen stöttat förbandet med övningsmateriel, framför allt utskrift av övningshandgranater. När bataljonen under övning Bifrost Bridge tillfördes ett kanadensiskt kompani inleddes en diskussion kring hur detta skulle integreras i det svenska sambandet. Lösningen blev att den kanadensiska kompanichefen tilldelades en svensk ledningsstödsystemplatta, och specialreparationsgruppen tillverkade en hållare för deras fordon.

– Det var roligt att kunna leverera en lösning så snabbt, de trodde inte sina ögon. De hade med egen 3D-förmåga på sitt reparationskompani, men de gjorde mest plojgrejer som mugghållare. Av det vi känner till var vi längst fram på alla sätt med 3D-tillverkning inom den multinationella brigaden, säger Daniel Sandell.

Under samma övning hade ett svenskt kompani problem med antenner som kördes sönder, vars fästen var gjorda i stål.

– Vi kunde ersätta fästena på under fyra timmar. Och när de är gjorda i plast så är det inte längre antennerna som går sönder, utan fästena. Men nya antenner kunde vi inte skriva ut den här gången.

Han beskriver det som att framtiden däremot sannolikt kommer att innebära metallskrivare och att man på P 7 har örat mot rälsen och följer utvecklingen. På förbandet har man också börjat tillverka olika delar till drönare.

– Vi har insett att vi kommer behöva tillverka drönardelar och då måste vi vara beredda. Vilken plast ska vi använda, hur ska vi skriva ut dem och med vad? Här gäller det att vara med och titta på vad vi kan göra redan nu, släppmekanismer i plast till granater är en sådan sak vi redan har lyckats med, säger Daniel Sandell.

Vilken plast ska vi använda, hur ska vi skriva ut dem och med vad? Här gäller det att vara med och titta på vad vi kan göra redan nu, släppmekanismer i plast till granater är en sådan sak vi redan har lyckats med.

Även under LNLV 27 kommer specialreparationsgruppen att åka med 3D-utrustning. Den här gången med större volymer material och mer diversifierat plastfilament, bland annat ledande plast vilket innebär att man kan tillverka bland annat elektronikhöljen som kan vara jordade.

I den 7:e mekaniserade brigaden ska 2030 finnas ett brigadreparationskompani med en additiv tillverkningsgrupp. Daniel Sandell ser många möjligheter för P 7 att fortsätta utvecklas inom 3D-tillverkningen, men funderar samtidigt på hur samverkan bör se ut mellan förbanden.

– Det är en utmaning att utvecklingen nu sker på respektive kammare på respektive regemente, det är egentligen samarbeten och delningen av digitala recept och idéer som kommer att skapa tillväxten. Men den möjligheten finns inte idag, det saknas en plattform, säger han och tillägger:

– Samtidigt finns en fara i att börja styra de delarna, innovationskraften kan hämmas om man lägger in för mycket bestämmelser. Det krävs en balans mellan styrningar och viljan att hålla innovationskraften oerhört hög.

3D-tillverkning

På Marinbasens teknikavdelning finns idag fem 3D-skrivare. Ambitionen är att all teknisk personal i framtiden ska kunna skriva ut enklare saker.

Foto: Emil Malmborg

•••

Försvarsmakten har arbetat med additiv tillverkning i flera år. Vid Swedec användes 3D-skanning och 3D-utskrift redan 2018 för att ta fram modeller av ammunition till övningsverksamhet. Tre år senare provade Saab att flyga Jas 39

Gripen med en 3D-utskriven lucka. Syftet var att undersöka om 3D-utskrift skulle kunna användas för reparationer i fält.

Idag sker utvecklingen i snabb takt på flera håll inom Försvarsmakten.

– Det händer mycket inom avancerad tillverkning nu. Min uppfattning är att det är ostyrd innovation som pågår överallt inom myndigheten. Centralt fokuserar vi på försörjningstrygghet, alltså att kunna serva och reparera när ordinarie försörjningskedja inte levererar, och vilken produktionskapacitet vi behöver bygga upp, säger Per Öster, rådgivare vid Högkvarterets stödenhet.

Per Öster

Per Öster

Rådgivare vid Högkvarterets stödenhet

Han är en av personerna som håller ihop arbetet med Advanced Manufacturing Coordination Center, AMCC, i Trollhättan. AMCC samlar Försvarsmakten, industrin, akademin och andra samhällsaktörer för att bygga förmåga inom bland annat additiv tillverkning.

Per Öster har bakgrund både som officer och från industrin. En del i den framtida förmågan är enligt honom att FMV kommer att kravställa 3D-recept vid inköp av system, och att en Natostandard för 3D-skrivare tas fram.

– Det är lätt att man bara pratar om 3D-utskrift, men det handlar om att bygga en hel infrastruktur och den behöver vara likartad ute hos försvarsgrenarna, annars går det inte att använda samma recept.

Parallellt pågår uppbyggnaden av Natos bibliotek för att lagra digitala recept. Sverige är med och utvecklar biblioteket, som testades under Natoövningen CWIX 26 i Polen i juni. Utöver behovet av en produktkatalog med tillhörande recept är tydlig rutin för materialersättning något som skyndsamt behöver komma på plats.

– När en viss legering inte finns tillgänglig behöver det kunna finnas alternativ som är testade och dokumenterade. Ersättningsfrågan är en jättesak för att detta ska kunna fungera storskaligt, säger Per Öster.

Försvarsmakten behöver enligt Per Öster bygga upp egen produktionskapacitet, men större volymer måste vid andra beredskapsnivåer produceras tillsammans med industrin.

– Det primära som många tittar på är givetvis reservdelsförsörjning till korvetter, stridsflyg och stridsfordon. Men nu tittar vi också på hur vi ska kunna tillverka en miljon drönare om det blir krig. Vi vet inte vad vi behöver producera, så produktionskapaciteten behöver kunna skalas upp snabbt och vara flexibel. 3D ger oss den möjligheten.

Det primära som många tittar på är givetvis reservdelsförsörjning till korvetter, stridsflyg och stridsfordon. Men nu tittar vi också på hur vi ska kunna tillverka en miljon drönare om det blir krig.

För AMCC har fokus legat på additiv tillverkning i metall, men tillsammans med industrin experimenterar man också med nya material – bland annat möjligheten att tillverka filament av björkbark.

AMCC:s arbete har under året också resulterat i flera prototyper som nu är tänkta att testas skarpt. En av dem är toppmodulen på stridsfordon 90, som fungerar som skydd för prismorna till siktet. Idag tillverkas den i gjutet gods, men inom AMCC har man testat att tillverka den genom 3D-utskrift med SSAB:s Armox-pulver – ett stålpulver som är utvecklat särskilt för additiv tillverkning och bygger på egenskaperna hos Armox 500-skyddsstål. SSAB lanserade produkten i juni 2026 och beskriver den som världens första stålpulver för skyddstillämpningar.

– Detta skapar helt nya möjligheter att bygga skyddsplåtar till stridsfordon och stridsbåtar, säger Per Öster.

Inom AMCC har man också tagit fram en impeller för reparation på stridsbåt 90, ett stag till bandvagn, en fälg till terrängbil 16, samt en konsol till TP 84 Hercules. När projekttiden för AMCC i slutet av året är över ska linjen ta över ansvaret. Samtidigt ska försvarsgrenarna fortsätta bygga förmåga nära verksamheterna. Flygvapnet har under året fastställt en strategi för additiv tillverkning och en försvarsmaktsgemensam strategi för avancerad tillverkning ska under hösten ut på remiss.

En central fråga är hur förmågan ska fördelas mellan försvarsgrenarna, FMV, industrin och förbanden.

– Vi vill inte begränsa innovationskraften, men vi måste styra. Tanken är att försvarsgrenarna befinner sig på resursnivå ett och två, där de utvecklar sin förmåga. FMV:s mikrofabrik är på resursnivå tre, alltså förstärkningsnivå. AMCC är nivå fyra, där industrin kan stötta med storskalig produktion.

På förbandsnivå blir 3D-tillverkning ytterligare ett verktyg i verktygslådan.

– Vad som får tillverkas är det teknisk chef som har ansvar för. Det får inte vara toppstyrt utan vi måste ut med förmågan så vi får hjälpa till att bygga förmåga underifrån, säger Per Öster.

Special­reparationsgruppen på 71:a bataljonen har med hjälp av 3D tillverkat övningshandgranater.

Med introduktionen av en ny handgranatsmekanism behövde soldaterna något att mängdträna realistiskt med. Special­reparationsgruppen på 71:a bataljonen har med hjälp av 3D tillverkat övningshandgranater.

Foto: Felix Sundbäck/Försvarsmakten

Fakta

Avancerad tillverkning
Avancerad tillverkning är ett bredare begrepp för moderna metoder att utveckla och tillverka materiel. Det omfattar bland annat nya material, digitalisering, automatisering, artificiell intelligens och additiv tillverkning.
För Försvarsmakten handlar det bland annat om att bygga en flexibel produktionsförmåga som kan användas för olika behov och skalas upp när omvärldsläget kräver det.

Additiv tillverkning
Additiv tillverkning innebär att en produkt byggs upp lager för lager utifrån en digital modell. Tekniken används bland annat för att tillverka komponenter i plast och metall.
Till skillnad från traditionell tillverkning, där material exempelvis svarvas eller fräses bort från ett större stycke, tillförs materialet där det behövs. För Försvarsmakten skapar additiv tillverkning möjligheter att tillverka komplexa komponenter samt ersätta och reparera befintlig materiel.

HMS Carlskrona

HMS Carlskrona.

Foto: Emil Malmborg

Ur arkivet: