Att prata om ett skadat knä eller en blindtarmsinflammation är en sak. Att prata om psykisk ohälsa är mer tabubelagt. Oavsett yrkesgrupp och var i samhället vi befinner oss är depression och ångest något vi har en tendens att prata tyst om.
Samtidigt arbetar många av Försvarsmaktens medarbetare inom områden som omges av stark stress, där det krävs hög fysisk och psykisk prestationsförmåga, och där medarbetarna ibland behöver kunna fatta snabba, livsavgörande beslut. Därför kan det just här vara viktigare än någonsin att prata om hur man mår inombords.
– Inom Försvarsmakten, precis som inom alla organisationer, kan det vara känsligt och tabubelagt att prata om psykisk ohälsa. Dock har vi inom Försvarsmakten blivit bättre på det och strävar efter att ha en öppen och tillåtande kultur, säger Claes Ivgren, chef för generalläkaravdelningen.
Claes Ivgren
Även om det inte finns någon statistik som visar hur stor andel av medarbetarna som lider av psykisk ohälsa upplever Claes Ivgren att Försvarsmakten inte har några större problem med det.
– Överlag är våra medarbetare något friskare än normalpopulationen. Detta har mycket att göra med ledarskapet och att man arbetar tillsammans med individer man litar på, säger Claes Ivgren och påpekar att när det kommer till just psykisk ohälsa är Försvarsmaktens medarbetare en selekterad grupp, eftersom man redan vid mönstringen selekterar fram personer utan historik av psykisk ohälsa.
– Vi kan inte bygga in begränsningar hos individen som kan uppstå vid olika former av belastning, konstaterar Claes Ivgren.
Liknande läsning:
Men även om man inte har något bagage i form av psykisk ohälsa när man anställs inom Försvarsmakten kan det inträffa saker längre fram i livet som gör att man insjuknar i en depression eller drabbas av ångestattacker. I kombination med en stress på jobbet kan det bli övermäktigt och utlösa någon form av psykisk ohälsa. Där blir säkerhetsintervjuerna, där man tittar på en medarbetares sårbarheter, ett av flera viktiga verktyg.
– Vi som arbetsgivare har ansvar för våra medarbetare. Vi är skyldiga att se till att våra anställda får den vård de behöver. Där har vi försvarshälsan till hjälp som vid behov remitterar vidare till specialistvård, säger Claes Ivgren.
Om en person insjuknar i någon form av psykisk sjukdom är det alltså arbetsgivarens ansvar att se till att medarbetaren får den hjälp som denne behöver. Det är hos försvarshälsan den företagshälsovård som Försvarsmakten erbjuder finns. Och företagshälsovården är en instans som är oberoende gentemot Försvarsmakten som arbetsgivare.
– Du ska alltså känna dig trygg med att kunna berätta det du har behov av för att få hjälp utan att oroa dig för din fortsatta karriär. Patientsekretessen fungerar precis som i det övriga samhället.
Att en anställd skulle bemötas på ett olika sätt beroende på om han eller hon lider av en fysisk åkomma eller av psykisk sjukdom känner Clas Ivgren inte igen.
– Du blir bemött utifrån de symptom och behov du har, oavsett om det handlar om en belastningsskada eller en depression.
Framför allt ska försvarshälsans läkare i samråd med patienten sträva efter att få en god kommunikation mellan arbetstagaren och arbetsgivaren för att optimera förutsättningarna för en lyckad rehabilitering och full återgång till arbetet.
– Vår skyldighet som arbetsgivare är att skydda individen, organisationen och tredje part. Därför är det viktigt att fånga upp individer som lider av psykisk ohälsa och så snabbt som möjligt erbjuda hjälp, säger han.
Att det skulle finnas risk för att medarbetare medvetet mörkar en psykisk ohälsa av rädsla för att bli av med jobbet eller omplaceras är inget som oroar Claes Ivgren.
– Jag upplever att mörkertalen är lägre hos oss än inom andra organisationer. Också där har vi säkerhetsintervjuerna till stor hjälp, säger Claes Ivgren och citerar Försvarsmaktens värdegrunds värdeord: öppenhet, resultat och ansvar.
– Vår värdegrund innebär att, om du väljer att inte berätta att du mår så dåligt att du är beroende av mediciner, då är du inte lojal. Det innebär också att du inte är pålitlig och därför riskerar att fastna i en granskning.
Hur ser du på risken att personer mörkar sin ohälsa för att få delta i till exempel övningar eller insatser?
– Jag är kategorisk där. Det är aldrig okej att ljuga. Och i dessa lägen kan det rent av bli farligt, säger Claes Ivgren.
FAKTA
»Psykisk ohälsa används som ett sammanfattande begrepp för både mindre allvarliga psykiska problem som oro och nedstämdhet, och mer allvarligare symtom som uppfyller kriterierna för psykiatrisk diagnos.«
Källa: Psykologiguiden
Under pågående rehabilitering är Försvarsmakten skyldig att hitta lämpliga tjänster åt medarbetaren. Det kan då innebära att medarbetaren under en period omplaceras.
Arbetstagaren har ingen skyldighet att berätta om pågående medicinsk behandling, men behandlande läkare kommer att upplysa arbetstagaren om att det till exempel inte är tillåtet att framföra fordon eller flyga flygplan under viss typ av medicinering. I allvarliga fall ska behandlande läkare även informera polisen eller trafikverket.
Det finns varken någon formell eller informell regel som exempelvis säger att ”en depression kommer du undan med, men sjukskrivs du två gånger är du körd”, säger Claes Ivgren. Inte heller finns det något regelverk som säger hur medarbetare som behandlats med psykofarmaka eller ECT, elbehandling, ska bemötas av arbetsgivaren. Det avgörs från fall till fall.
– Vårt ansvar är att se till att alla får den hjälp de behöver. Hur den hjälpen och hur de vidare åtgärderna ser ut är strikt personligt. Det går alltså inte att reglera med hjälp av något regelverk. Däremot vill vi att åtgärderna ska ske i konsensus mellan arbetsgivaren och medarbetaren, säger Claes Ivgren.
Johanna Holmdahl är funktionsföreträdare och leg psykolog på Försvarsmedicincentrum:
– Kan man konstatera att individen är färdigbehandlad och utan risker för svåra återfall finns det inga hinder för att man ska kunna fortsätta arbeta. För vissa tjänster krävs även regelbundna tjänstbarhetsbedömningar där såväl fysisk och mental hälsa omfattas.
Det som journalförs lyder under hälso- och sjukvårdslagen och är alltså sekretessbelagt.
– Om vi för något vidare görs det i samråd med den anställde som då löst oss från tystnadsplikten.
Johanna Holmdahl
Att upptäcka tidiga tecken på psykisk ohälsa är viktigt. Ju förr en individ får hjälp, desto större är chansen att bli återställd och kunna återgå till tidigare arbetsuppgifter.
– Men som anställd har man också ett omfattande egenansvar. Arbetsmiljölagen råder anställda att kontakta sin chef och företagshälsovården för att få hjälp om man upplever sig som en risk, påpekar Johanna Holmdahl.
Även här spelar cheferna en stor roll. Som chef har man ett ansvar över sina medarbetare och behöver fånga upp signaler på att en individ mår dåligt.
– Det är viktigt att arbetsledaren har god kännedom om symptom på psykisk ohälsa som till exempel när en medarbetare drar sig undan, får humörförändringar, blir mer lättretlig samt förändrad prestation.
För att underlätta detta arbetar man med bland annat chefscoachning och riktad utbildning. Utbildningarna är inte obligatoriska. Men det är inte bara chefer som spelar roll när det kommer till att upptäcka psykisk ohälsa. Också kolleger har betydelse.
– Just nu pågår ett försök för våra värnpliktiga, där man arbetar med ett självskattningsverktyg för att man snabbt ska få en överblick över det psykiska och det fysiska måendet i gruppen, säger Johanna Holmdahl.
Verktyget har tagits fram med den amerikanska marinens COSC, combat and operational stress control, samt Personlig stridsvärdesskattning (PSV) (som redan är ordersatt vid internationell insats i FM) som förlaga, och förhoppningen är att det ska bli en del av plutonens timme.
– Precis som stridsvärdesskattningen ska det här kunna hjälpa ytterligare. Planen är att denna skattning regelbundet ska ge plutonchefen kompletterande underlag att planera verksamheten framåt och fånga upp behov av stöd, säger Johanna Holmdahl.
Hennes förhoppning är att rutinen med skattningsverktyget ska medföra att kommunikationen och reflektionen kring psykisk ohälsa ska öka.
– Det hjälper också gruppen att hålla koll på och hjälpa varandra. Förhoppningsvis kommer det också att öka insikten kring att Försvarsmakten tar problem med psykisk ohälsa på allvar, och att man vill hjälpa individen vidare och inte hålla kvar en tystnadskultur, säger hon och betonar att det är viktigt att prata om psykisk ohälsa.
– En obehandlad psykisk sjukdom som påverkar omdömet kan få svåra konsekvenser, kanske alldeles särskilt om det drabbar en anställd inom Försvarsmakten. Därför är det viktigt med en tillitskultur där vi vågar rapportera uppåt om vi behöver stöd och att vi får adekvat hjälp, säger Johanna Holmdahl.
Veteranmottagningen på Akademiska sjukhuset i Uppsala är Sveriges enda mottagning för personer som skickats utomlands av svenska myndigheter. För närvarande har mottagningen 100 patienter under behandling. Här görs fördjupad screening med psykiatrisk bedömning som ligger till grund för om patienten ska behandlas vidare på Veteranmottagningen eller slussas vidare till annan specialistpsykiatrisk mottagning eller primärvård.
– Behandlingen är individanpassad och kan bestå av medicinsk- och/ eller terapeutisk behandling samt stödsamtal, säger Joel Bramsgård, leg hälso- och sjukvårdskurator.
Joel Bramsgård
Joel Bramsgård och hans kolleger poängterar att även om Försvarsmakten gör ett gediget arbete vad gäller omhändertagande av veteraner, finns det patienter som av olika anledningar inte vill ha kontakt med Försvarsmakten vad gäller deras psykiska mående.
– Vill man göra karriär inom försvaret är det inte säkert att man vill att det kommer ut att man till exempel har mardrömmar och sover dåligt. Detta har vi fått höra från många av våra veteraner, säger Stefan Olsson, specialistsjuksköterska i psykiatri vid Veteranmottagningen.
Stefan Olsson
En annan grupp inom Försvarsmakten som ofta utsätts för stark psykisk påfrestning är stridspiloterna. När yrkesofficeren och leg psykolog Jenny Teurnell 2008 gjorde studien State Tiger – En undersökning av svenska stridspiloters mentala hälsa – visade det sig att 77 procent av de 87 Jas-piloterna som deltog i studien hade symptom på mild depression och att 46 procent av deltagarna hade symptom på mild ångest.
”Det kan därför finnas anledning att se över den nu icke anonyma hälsouppföljningen av svenska stridspiloter eftersom den inte bedöms vara tillräcklig för att upptäcka personer med symptom på psykisk ohälsa,” skriver Jenny Teurnell i studien och tar upp att det kan vara problematiskt att den årliga hälsouppföljningen inte är anonym, eftersom det skulle kunna innebära ett stort mörkertal vad gäller psykisk ohälsa.
Just mörkertalet och benägenheten att dissimulera, det vill säga dölja, depressions- och ångestsymptom är något som leg flygpsykolog Anders Björk undersöker i studien The Right Stuff? – Dissimulering av depressionssymtom hos svenska Sk60 eller JAS39-piloter. Han lät 109 stridspiloter fylla i självskattningsformuläret Hospital Anxiety and Depression Scale, HADS, ett formulär som används inom vården för att diagnosticera psykisk ohälsa. Halva gruppen i studien fyllde i formuläret anonymt. Den andra icke-anonymt. Resultatet visade skillnader mellan den anonyma och den icke-anonyma gruppen, där de stridspiloter som svarat med namn visade lägre poäng, framför allt när det gällde ångestskalan.
”Sammanfattningsvis visar studien att det förekom dissimulering hos piloterna. För att minska dissimuleringen kan Försvarsmakten arbeta proaktivt. Genom utbildning kan stigmatisering minskas och en trygg miljö kan skapas där piloterna vågar prata om eventuell nedsättning av sin psykiska prestationsförmåga”, skriver Björk i sin studie.
Flygöverläkare Håkan Sköldefors har arbetat inom Försvarsmakten i många år och mött många anställda. Han håller inte riktigt med om bilden som studierna från Teurnell och Björk visar.
– Vi har enligt våra bedömningar inte mer problem med psykisk ohälsa i flygvapnet än i övriga samhället. Tvärtom så ser det ut som att vi har ett bättre läge framför allt när det gäller den flygande personalen. Detta till trots så finns det förstås tillfällen där även flygvapnets personal mår dåligt psykiskt eller fysiskt.
Håkan Sköldefors poängterar att, precis som man kan vara mycket eller lite fysiskt sjuk, kan man även ha olika grader av psykisk ohälsa.
– Vi ser inte heller någon skillnad på fysisk eller psykisk sjukdom när vi behandlar våra patienter eller bedömer vår flygande personal vad beträffar flygtjänst, säger Håkan Sköldefors och betonar att grundregeln för att få flyga är att man är frisk.
– Inom flygvapnet tar vi hand om detta sedan flera år med hjälp av en väl utbyggd företagshälsovård där vi har utbildade flygläkare som till sin hjälp har psykologer och andra personalkategorier på försvarshälsan som ser till att vår flygande personal är i ett flygbart skick. Utöver detta har vi flygspecialpsykologer, det vill säga piloter som även är utbildade psykologer med specialinriktning inom flygpsykologi.
Sköldefors poängterar att en viktig del av det flygmedicinska arbetet är att se till att personalen mår bra. En lika viktig del är att säkerställa att medarbetarna är i skick att utföra sina arbetsuppgifter utan att riskera egen eller andras säkerhet.
– Som vid alla yrken där man har lagstadgade undersökningar och måste klara av en medicinsk undersökning för att arbeta vidare så är det inom flygmedicinen av yttersta vikt att det finns ett ömsesidigt förtroende mellan den flygande personalen och flygläkarna.
Han berättar att eftersom stridspiloternas arbetssituation ibland är extrem föreläser man om både psykisk och fysisk hälsa inom flygvapnet. På så sätt hoppas man kunna ge den flygande personalen de verktyg som krävs och också få medarbetarna att förstå vikten av att söka hjälp i tid, oavsett om det handlar om psykiska eller fysiska problem.
– Vårt mål är att den flygande personalen ska vara i luften. Kan man inte det på grund av sjukdom gör vi vårt yttersta för att se till att man får den behandling som krävs för att bli frisk och återigen kunna komma upp i luften och utföra sina uppgifter på ett säkert sätt, säger Håkan Sköldefors.
Fotnot: Försvarsmaktens personaldirektör, Klas Eksell, har fått förfrågan om att medverka i en intervju kring detta ämne. Han har tackat nej, och istället hänvisat till Claes Ivgren, generalläkare i Försvarsmakten.
