Senast publicerat
Senast publicerat:

”Viktigt att få bättre avtal för Försvarsmaktens utlandsstationerade”

I somras beslutades att Sverige ska tillhöra Natos operativa högkvarter i Norfolk tillsammans med övriga nordiska länder. Under våren kommer ett tiotal svenska yrkesofficerare att påbörja sin tjänstgöring i USA, men för att förbättra deras vistelse och underlätta rekryteringen behövs nya avtal. Det säger Jesper Nilsson, sektionschef J51 på Operationsledningen.

Redaktionen
"När JFC Norfolk är fullt ut bemannad framåt 2030, kommer vi att ha runt 30 yrkesofficerare på plats", säger Jesper Nilsson, sektionschef vid Operationsledningen som arbetar med Försvarsmaktens operativa planering i Nato.

Foto: Filip Erlind

Vad innebär det för Försvarsmakten att Sverige ska tillhöra Natos operativa högkvarter i Norfolk (JFC NF) istället för som i dag, det i Brunssum, Nederländerna?

– Det innebär att tyngdpunkten i vårt operativa arbete i Nato kommer att vara i Norfolk och att det är där många svenska yrkesofficerare kommer att tjänstgöra. Men vi kommer att fortsätta att bemanna även Brunssum. Genom vår geografiska position med Arktis och Nordkalotten, Norge med sin Atlantkust, Finland med landgräns mot Ryssland och Sveriges långa kust mot Östersjön måste vi självklart förhålla oss även till Brunssum. Rent praktiskt innebär flytten till Norfolk bland annat en tidsskillnad på sex timmar, vilket är ganska mycket sett till en åtta timmars arbetsdag. Det är något som Försvarsmakten och andra myndigheter kommer att behöva anpassa sig till, bland annat med sambandslösningar, säger Jesper Nilsson.

Det har diskuterats att gränsdragningar inom Nato kan leda till att Sverige delas upp på olika operativa högkvarter där Gotland skulle hamna under Brunssum. Hur fortgår det arbetet?

– Det finns ännu inga beslut om gränsdragningar för Joint Operation Areas. Diskussioner förs på högsta nivå inom Nato om vilka avdömningar, avvägningar och gränsdragningar som ska göras. 

Natos högkvarter i Norfolk håller på att byggas ut för att ge plats åt ny personal. Hur långt har man kommit?

– Norfolk ligger inne på en gigantisk amerikansk flottbas där det finns bankkontor, snabbmatrestauranger, träningslokaler och andra faciliteter som de som arbetar i Nato har tillgång till. Däremot saknas i nuläget ganska mycket resurser infrastrukturellt och de byggnader som finns där är relativt slitna. Nu håller man på att bygga upp baracklösningar och målet är att inom inte alltför lång tid vara fullt operativ och det fylls på med personal väldigt snabbt. Men lokalerna i Norfolk är inte lika ändamålsenliga som dem i Brunssum och infrastruktur ser annorlunda ut. Jag skulle säga att arbetsmiljön som sådan är bättre i Brunssum as we speak, men den kommer förhoppningsvis att utvecklas.

Hur mycket personal har Försvarsmakten på plats i Norfolk just nu?

– Vid årsskiftet var de två officerare, men det kommer att fyllas på under våren och till sommaren ska tolv befattningar som Sverige tilldelats vara på plats. Till det kommer ett antal officerare som reser ner på kortare tjänsteresor för att stödja pågående arbeten vid staben. När JFC Norfolk är fullt ut bemannad framåt 2030, kommer vi att ha runt 30 yrkesofficerare på plats. Totalt räknar man med att cirka 500 individer kommer att tjänstgöra på Norfolk.

När JFC Norfolk är fullt ut bemannad framåt 2030, kommer vi att ha runt 30 yrkesofficerare på plats.

Kan du beskriva hur det går till när befattningar i Norfolk fördelas mellan olika medlemsländer i Nato?

– Först genomförs ett arbete där vi tittar på vilka befattningar som finns tillgängliga i JFC Norfolk och vilka av dem som vi är intresserade av. Sedan vägs det mot organisationen och planeringen här hemma. Därefter deltar vi i en bemanningskonferens inom Nato där medlemsländerna får buda på de befattningar de vill ha. Vid de bemanningskonferenser där vi deltagit har Försvarsmakten fått många av våra önskade befattningar.

Vilka befattningar handlar det om?

– JFC Norfolk är uppbyggt som ett operativt högkvarter på samma sätt som Operationsledningen här hemma med olika jointavdelningar. Försvarsmakten kommer under 2025 vara representerade vid flertalet av J-avdelningarna vid staben. Grader är kopplade till befattningar, men just nu har vi ett antal överstelöjtnanter som är på väg att åka. Totalt inom Natos operativa delar kommer det framöver att vara cirka 30 procent specialistofficerare och 70 procent officerare. Inom de strategiska delarna, som Natos högkvarter i Bryssel och det militärstrategiska högkvarteret Shape i Mons, kommer det sannolikt att vara färre specialistofficerare. Men det bör tilläggas att sedan årsskiftet har arbetsgivaransvaret för svenska befattningar vid JFC Norfolk flyttats från Operationsledningen till Försvarsstabens utlandssektion.

Flera chefer i Försvarsmakten har tidigare vittnat om att det är ganska enkelt att rekrytera personal till Natos staber i Europa. Är det likadant vid rekryteringen till Norfolk?

– De individer som ska åka nu i vår är klara, men det har inte stått horder med officerare och knackat på min dörr och bett mig att skicka dem och deras familjer till USA, om man säger så. Inledningsvis är intresset ganska stort. Man vill bidra till Sveriges nya roll i alliansen och ser det som ett äventyr. Men efter samtal om de förutsättningar och villkor som gäller i USA är det flera som har ändrat sin vilja. Vi tvingar ingen att åka och min bestämda uppfattning är att vi inte kommer att göra det framgent heller.

Liknande läsning:

Vad är det som gör det svårt att rekrytera till Norfolk?

– Jag tror att flera faktorer spelar in. En viktig faktor är nog att det inte går att veckopendla från USA, vilket gör det svårt för dem vars familjer inte kan eller vill följa med. De rekommenderade bostadsområden som finns runt Norfolk ligger cirka 45 minuters bilväg från högkvarteret och eftersom det inte finns någon kollektivtrafik motsvarande den vi har i Sverige måste man pendla med bil. Har man då medföljande barn som ska skjutsas till skolan behöver man två bilar. Bilar köps för privata pengar och en billigare bil kostar runt 250 000 kronor. Till det kommer försäkringen på mellan 2 000 och 3 000 kronor i månaden. 

– Har man barn med fritidsintressen som kanske spelar fotboll eller hockey är avgiften mellan 40 000 och 65 000 kronor per år, eftersom det inte finns någon föreningsverksamhet. I dagsläget har medföljande heller ingen möjlighet att arbeta i USA. Tjänstgöring i Norfolk passar nog inte alla, men jag vill tillägga att de två som vi haft där under hösten är väldigt nöjda och trivs mycket bra. 

Det viktigaste är att få bättre avtal för Försvarsmaktens utlandsstationerade och deras medföljande.

Hur bor de svenskar som tjänstgör i Norfolk?

– De som är där nu bor bland annat på Virginia Beach, där flera andra av de nordiska officerarna bor med sina familjer. Man väljer själv var man vill bo, men det kan vara en poäng att bo nära andra som är stationerade i Norfolk. Det underlättar för att skapa nätverk och barnen kan hitta gemensamma aktiviteter. Men jag brukar säga till dem som ska åka att det stora jobbet gör man innan avresan med kontakter med Skatteverket, Försäkringskassan, skolor och så vidare.

Vad tror du behöver förändras för att underlätta tillsättningen av befattningar i Norfolk och förbättra för dem som ska tjänstgöra där?

– Det viktigaste är att få bättre avtal för Försvarsmaktens utlandsstationerade och deras medföljande. Det handlar om praktiska detaljer som exempelvis fordonsfrågor, att höja och modernisera medföljandetillägget och göra det möjligt för medföljande att arbeta i USA. Försvarsmakten jobbar hårt för att få till sådana förändringar, men vi äger inte frågan själva och vi måste få andra myndigheter som Arbetsgivarverket, Skatteverket och Försäkringskassan att vridas åt det hållet. Avtalsförhandlingar pågår och jag hoppas att det ska mynna ut i bättre villkor för vår personal.

Sverige tillhör fortfarande det operativa högkvarteret i Brunssum. När kommer den formella flytten över till Norfolk att ske?

– Det är ännu inte beslutat, men vi fortsätter att bygga upp staben i Norfolk under tiden.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Den avgörande frågan idag är vilka hemskheter civilbefolkningen i Sverige och våra grannländer kan riskera att utsättas för och vilka egna militära förluster som kan bli följden av att vi inte disponerar truppminor, det är ett moraliskt ställningstagande", skriver debattskribenterna i en replik till Ulrika Modéer, generalsekreterare Svenska Röda korset.

    Josefine Owetz

    Foto: Natacha Pisarenko/AP/TT

    Ulrika Modéer anför två huvudsakliga argument varför Sverige inte bör följa Finlands, Polens och de baltiska staternas exempel och frånträda Ottawakonventionen. Det första är att minor ligger kvar länge efter en konflikt och utgör därmed en fara för civilbefolkningen, samt att andra länder har funnit vägar att kompensera för bristen på truppminor i sina försvarsmakter. Inget av argumenten håller hela vägen vid en granskning. 

    Moderna truppminor, sådana som skulle kunna vara aktuella för svensk del, är konstruerade för att desarmera (bli ofarliga) sig själva efter viss tid.  Minorna förvaras också i lager och placeras ut först i ett skarpt läge. De utgör därför inte samma hot mot civilbefolkningen som äldre truppminor, vilket historiskt lett till de tragiska följder Ulrika Modeér beskriver.

    Påståendet att andra länder, exemplifierat med Tyskland och Storbritannien, inte debatterar frågan därför att de funnit metoder att kompensera bristen av truppminor är ytterst förvånande. Problemet med avsaknaden av truppminor har väckts i såväl det brittiska parlamentet som i Bundestag kopplat till behovet att återskapa militär förmåga med vilken man kan möta ett eventuellt ryskt angrepp.

    Minor utgör en komponent i markstriden för att fördröja och sedan avvärja ett angrepp.

    En inte onaturlig reaktion på det fullskaliga angreppet på Ukraina 2022 och på de vidrigheter den ukrainska civilbefolkningen utsätts för i de ockuperade områdena. Enligt senaste Freedom Houserapporten är det värre att leva under Kremls styre i Donbass än Nordkorea. Minor utgör en komponent i markstriden för att fördröja och sedan avvärja ett angrepp.

    Den moraliska, politiska och etiska frågan handlar därför inte om huruvida minor är hemska. Det är de. Den avgörande frågan idag är vilka hemskheter civilbefolkningen i Sverige och våra grannländer kan riskera att utsättas för och vilka egna militära förluster som kan bli följden av att vi inte disponerar truppminor, det är ett moraliskt ställningstagande.

    Debatten förs nu i flera länder av politiker och militärer som ser vad som står på spel. Frontstaterna gick först. Andra kommer sannolikt att följa efter av samma skäl. 

    P.S. Vi välkomnar att Röda korset tycks vara överens med oss om att svensk militär personal inte ska kunna dömas för att de hanterat minvapnet i Finland och Lettland, i enlighet med dessa länders nationella lagar, och att svensk strafflag därför skyndsamt behöver ändras. Vi tackar för det stödet.

    Patrik Oksanen, verksam som strategisk rådgivare på Centrum för totalförsvar och samhällets säkerhet vid Försvarshögskolan och resident senior fellow tankesmedjan Frivärld.
    Karlis Neretnieks, generalmajor (PA), tidigare rektor för Försvarshögskolan.
    Stefan Forss, docent vid finska Försvarshögskolan.

    Samtliga tre skribenter är ledamöter i Kungliga Krigsvetenskapsakademien

     

    Ur arkivet: