Senast publicerat
Senast publicerat:

SHK om stridsbåt 90-olyckan: Övningen var för svår för besättningen

Övningen var för svår och hade inte anpassats efter besättningens förmåga och utbildningsnivå. Det var orsaken till att en stridsbåt 90 körde på grund i Göteborgs skärgård i februari förra året, enligt Statens haverikommission. Även Försvarsmaktens interna utredning pekar på brister i kunskapsnivån hos de inblandade och beskriver situationen på förbandet som pressad.

Linda Sundgren
Statens haverikommission har utrett grundstötningen med en stridsbåt 90 H som inträffade i Göteborgs skärgård förra året.

Foto: Adam Ihse/TT

Kvällen den 25 februari 2025 genomförde Älvsborgs amfibieregemente, Amf 4, en navigationsövning med en stridsbåt 90 H i Göteborgs skärgård. Ombord fanns tre värnpliktiga som genomförde grundläggande stridsbåtsförarutbildning och en anställd soldat som gjort värnplikten året innan och nu tjänstgjorde som instruktör och båtchef under övningen.

Efter en gir i hög fart hamnade båten för långt väster ut i leden. Föraren hann inte väja undan och båten kolliderade med ett skär i 40 knop. Samtliga ombord skadades varav två allvarligt med bland annat krosskador i huvudet och skador på rygg och nacke.

– Alla är nu återställda och tillbaka i tjänst. De värnpliktiga sökte anställning hos oss efter avslutad grundutbildning och är kvar här. De följde sina rehabiliteringsplaner och tränar som vanligt igen, säger överste Oscar Peterson, regementschef på Amf 4.

Enligt den olycksrapport som Statens haverikommission, SHK, publicerade den 4 februari, orsakades händelsen av att övningens svårighetsgrad inte hade anpassats efter besättningens förmåga och utbildningsnivå. Såväl de värnpliktiga som instruktören var för dåligt förberedda för den sortens övning. Som bidragande orsaker till olyckan uppges bland annat otillräckliga riskanalyser, att farten inte anpassats efter vädret och den trånga passagen samt att navigatören hade begränsad erfarenhet av det elektroniska navigationssystem som användes under övningen.

En del av det var att svårighetsgraden kopplat till hastighet och navigatoriskt område i skärgården och utbildningsnivån var för hög

– Båda de utredningar som gjorts pekar på en rad faktorer som ledde fram till olyckan och jag håller med om, och förstår, de samverkande faktorerna. En del av det var att svårighetsgraden kopplat till hastighet och navigatoriskt område i skärgården och utbildningsnivån var för hög, säger Oscar Peterson.

Inom Försvarsmakten har en central utredning av olyckan genomförts. Även den pekar på att besättningen inte hade tillräcklig kunskap och erfarenhet för den aktuella övningen. Utredarna beskriver också att situationen på förbandet upplevdes som pressad och att det funnits ett tryck på utbildningsbataljonen att alla måste bli godkända på utbildningen, ”oavsett vad som än händer”.

– Det är ett pressat läge i Försvarsmakten på grund av omvärldsläge och tillväxt, det gäller inte bara stridsbåtsförarutbildningen. Men vi godkänner inte alla elever. En del behöver extra övervakning under en viss tid för att uppnå tillräckliga färdigheter. Men att vissa individer upplever den här pressen är något vi har adresserat och jobbar med. Alla ska känna sig trygga att säga ifrån när det behövs, säger Oscar Peterson.  

Liknande läsning:

I Försvarsmaktens rapport beskrivs också hur nya moment lagts till i utbildningen utan att andra tagits bort. Det har lett till att tiden för praktiska utbildningsmoment ombord i båtarna sjunkit med upp till sex veckor mellan 2020 och 2025. Kommendörkapten Jonas Thern, är chef för verksamhetssäkerhetsenheten på Marinstaben. Enligt honom behöver förbandet bli bättre på att prioritera utifrån genomförda riskanalyser.

 – Det finns en fastställd utbildningsplan och det är upp till förbanden och utbildningsbataljonerna att hålla sig till den. De måste prioritera. Från 2027 kommer stridsbåtförarna att göra 15 månaders värnplikt istället för dagens 11 månader. Det innebär mer tid till att utbilda, säger han.

Något annat som lyfts fram i båda utredningarna är att besättningen saknade tillräcklig utbildning i det elektroniska navigationssystemet ombord, SeaCross. Men Thern påpekar att det inte finns någon fastställd metod i Försvarsmakten för navigering med elektroniskt sjökort.

– Den enda fastställda metoden för navigering är analog, där man använder radar och papperssjökort. Att vi ligger efter med framtagandet av en elektronisk navigationsmetod är inget vi sticker under stol med, och vi jobbar med det. Men till syvende och sist involverar den metod som finns inte elektroniska sjökort.

Samtidigt har elektroniska sjökort installerats i båtarna – och används.

– När man väl lärt sig grunderna i SeaCross finns det förutsättningar att använda systemet som ett stöd. Elektroniska hjälpmedel är ju bra om man hanterar dem på rätt sätt och eftersom vi håller på att ta fram en metod för hur de ska användas behöver de finnas ombord, säger Jonas Thern.

Av rapporterna framgår också att rekommendationer från tidigare utredningar av liknande olyckor inte har omhändertagits. Enligt Jonas Thern finns det flera förklaringar till det, däribland personalbrist.

– Min enhet, verksamhetssäkerhetsenheten, har varit väldigt liten och därför inte klarat av att omhänderta rekommendationer och avvikelser. Men nu har vi växt så pass mycket att vi börjar kunna hantera det på ett annat sätt. Vi har heller inte haft något bra system för att omhänderta rekommendationer och avvikelser, men det håller vi på att bygga upp, säger han.

Vi har tittat på upplägget av utbildningen för att säkerställa att de värnpliktiga får så mycket utbildningstid som förare och navigatörer som möjligt

Oscar Peterson säger att förbandet har vidtagit flera åtgärder med anledning av olyckan. Det handlar både om att skapa mer tid för praktiska moment ombord i båtarna och att öka riskmedvetenheten.

– Vi har tittat på upplägget av utbildningen för att säkerställa att de värnpliktiga får så mycket utbildningstid som förare och navigatörer som möjligt. Exempelvis friställer vi dem från högvaktsutbildning och de får under den tiden fortsätta att lära sig köra stridsbåt. Vi försöker maximera uttagningstiden ombord på fartygen på olika sätt, säger Oscar Peterson och fortsätter:

– Den andra delen är att vi säkerställer att båtarna är i sådan form att vi har tillgång till tillräckligt många stridsbåtar för en effektiv utbildning. Vi vill inte ha för många elever på varje båt. Kör man i åtta timmar med två elever får de fyra timmar var, men är det fyra elever ombord får de bara två timmar.

Förbandet har också infört kontinuerliga uppföljningar under utbildningens gång, berättar Oscar Peterson.

– Vi genomför veckovisa avstämningar för att fånga upp elevernas utbildningsnivå. Beroende på hur långt de kommit kan vi exempelvis anpassa farten under en övning och eller välja ett område som är lite enklare att navigera i än det som var tänkt. Men jag vill också tillägga att vi har en väl fungerande utbildning och jag är stolt över den verksamhet som bedrivs här.

Senast den 4 maj ska Försvarsmakten återkomma till Statens haverikommission om vilka åtgärder som vidtas med anledning av rekommendationerna i rapporten.

Fakta

Haverikommissionens utredning

Olyckan orsakades av att övningens svårighetsgrad inte hade anpassats efter besättningens förmåga och utbildningsnivå.

Bidragande faktorer till olyckan

  • Målen och kravnivån för navigationspraktiken kommunicerades inte tillräckligt tydligt.
  • Besättningen genomförde inte tillräckliga riskanalyser inför den aktuella navigationsövningen.
  • Farten anpassades inte efter farvattnets trånga passager och rådande väderförhållanden.
  • Den aktuella navigatören hade begränsad erfarenhet i det navigationssystem som användes vid övningen.

 

Bidragande orsak till de omfattande personskadorna var att besättningen inte använde säkerhetsbälten och att det saknades hjälmar som kunde skydda mot skallskador.

Källa: Rapporten Grundstötning med en stridsbåt 90 H i Göteborgs skärgård,Statens haverikommission.

Fakta

Försvarsmaktens utredning

Några av de bidragande orsaker till olyckan, enligt Försvarsmaktens centrala utredning:

  • Brister i att omhänderta resultat från utredning av säkerhetskultur.
  • Brister i stridsbåtsutbildningen.
  • Kunskapsbrister avseende navigationssystemet.
  • Årligen nedåtgående kunskapsnivå hos instruktörerna på grund av brister i stridsbåtsutbildningarna.
  • Avsaknad av ruttplanering i navigationssystemet tillsammans med bläddring mellan sidor i båtsportkort i hög fart.

Källa:  Utredningsrapport stridsbåt 826 haveri NO Rörö. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Var det verkligen bättre förr, eller bara annorlunda? Karlis Neretnieks funderar på hur officersyrket har förändrats sedan 1970-talet.

Karlis Neretnieks
Karlis Neretnieks

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Nyligen hade jag nöjet att äta lunch med en kapten i förbandstjänst. Samtalet kom in på skillnaderna mellan att vara subaltern i dag jämfört med min tid på 1970-talet (före den nya befälsordningen, NBO). Samtalet blev livligt. En tredje person vid bordet sa spontant ”Karlis, kan du inte skriva något om skillnaderna? Var det bättre förr, eller bara annorlunda?”.

Att dagens vapensystem är avsevärt bättre är uppenbart. Simulatorer av olika slag leder sannolikt till en bättre utbildning. Den personliga utrustningen är bättre. Tekniken går framåt. Vad går egentligen att jämföra? Jag fastnade för frågan som löd: ”fanns det faktorer som gjorde att jag som ung officer på det personliga planet levde i en annorlunda yrkesmiljö än dagens subaltern – bättre eller sämre”? Jag vill här lyfta fram tre skillnader i dåtidens system, jämfört med i dag: officerens fortsatta utbildning efter Militärhögskolan Karlberg, hur befattningar tillsattes och lönesystemet.

Den nivåhöjande vidareutbildningen efter utnämning till officer var tydligt reglerad: officersexamen vid Karlberg, trupptjänst två år, kompanichefskurs på truppslagskola under ett knappt år, trupptjänst i tre år och sedan kombinerad stabs- och bataljonchefskurs under ett år. Alla stegen var obligatoriska och tidpunkterna för de skolbundna utbildningarna var inte förhandlingsbara.

Du visste redan när du slutade Karlberg att om två år ska du inställa dig på Kvarn

Du visste redan när du slutade Karlberg att om två år ska du inställa dig på Kvarn och i nästa steg, sex år efter officersexamen, anmäla dig på Militärhögskolan i Stockholm (idag Försvarshögskolan). Befattningar tillsattes, man sökte dem inte. Hur yngre officerare skulle rotera mellan olika befattningar hemma på regementet bestämdes av regementschefen. Det grundat på hur denne ansåg att den unge officeren borde utvecklas med hänsyn till sin krigsbefattning. En placering som regementschefen också var den som avgjorde grundat på behoven i de krigsförband som regementet satte upp. Tillsättning av tjänster utanför regementet, till exempel lärare vid en truppslagsskola, styrdes av respektive truppslagsinspektör. Oftast, dock inte alltid, efter dialog med den enskilde.

I augusti 1974 möter jag dåvarande pansarinspektören, överste av 1:a graden Hugo Cederschiöld, som den dagen besöker regementet. ”Karlis, bra att jag träffar dig, du ska bli lärare på kadettskolan nu till hösten, frågor?”, sade han till mig. ”Nej överste”, svarade jag. Cederschiöld hade ett bra personminne och satte en ära i att känna alla officerare i pansartrupperna till namn.

Lönesystemet var ett tariffsystem där man var inplacerad i en viss lönegrad beroende på grad och befattning.

Något förenklat skulle en OF 1 ha X kronor i lön, en OF 2 Y kronor och så vidare, plus några mellansteg i varje kategori. Lönerna förhandlades centralt.

Systemet var inte alltid optimalt för den enskilde. Nygift och med litet barn – hade kanske passat bättre med MHS (dåtidens) ett år senare. Men det behövdes en lärare på Kvarn som kan den nya pansarvärnsroboten – bara att åka. Vad innebar detta för Försvarsmakten? Syftet med utbildningssystemet var att skapa officerare vilka redan tidigt i karriären kunde verka som kompani- och bataljonschefer i krig. Det var behovet av kompetens på olika befattningar som styrde var officerarna placerades. Lönesystemet var enkelt och tydligt, lönesättning tog varken många människor eller mycket tid i anspråk.

Om det var bättre förr för den enskilde kan diskuteras, ibland ja, ibland nej. Men det är svårt att inte se fördelarna för Försvarsmakten som organisation.

Ur arkivet: