Senast publicerat
Senast publicerat:

SHK om stridsbåt 90-olyckan: Övningen var för svår för besättningen

Övningen var för svår och hade inte anpassats efter besättningens förmåga och utbildningsnivå. Det var orsaken till att en stridsbåt 90 körde på grund i Göteborgs skärgård i februari förra året, enligt Statens haverikommission. Även Försvarsmaktens interna utredning pekar på brister i kunskapsnivån hos de inblandade och beskriver situationen på förbandet som pressad.

Linda Sundgren
Statens haverikommission har utrett grundstötningen med en stridsbåt 90 H som inträffade i Göteborgs skärgård förra året.

Foto: Adam Ihse/TT

Kvällen den 25 februari 2025 genomförde Älvsborgs amfibieregemente, Amf 4, en navigationsövning med en stridsbåt 90 H i Göteborgs skärgård. Ombord fanns tre värnpliktiga som genomförde grundläggande stridsbåtsförarutbildning och en anställd soldat som gjort värnplikten året innan och nu tjänstgjorde som instruktör och båtchef under övningen.

Efter en gir i hög fart hamnade båten för långt väster ut i leden. Föraren hann inte väja undan och båten kolliderade med ett skär i 40 knop. Samtliga ombord skadades varav två allvarligt med bland annat krosskador i huvudet och skador på rygg och nacke.

– Alla är nu återställda och tillbaka i tjänst. De värnpliktiga sökte anställning hos oss efter avslutad grundutbildning och är kvar här. De följde sina rehabiliteringsplaner och tränar som vanligt igen, säger överste Oscar Peterson, regementschef på Amf 4.

Enligt den olycksrapport som Statens haverikommission, SHK, publicerade den 4 februari, orsakades händelsen av att övningens svårighetsgrad inte hade anpassats efter besättningens förmåga och utbildningsnivå. Såväl de värnpliktiga som instruktören var för dåligt förberedda för den sortens övning. Som bidragande orsaker till olyckan uppges bland annat otillräckliga riskanalyser, att farten inte anpassats efter vädret och den trånga passagen samt att navigatören hade begränsad erfarenhet av det elektroniska navigationssystem som användes under övningen.

En del av det var att svårighetsgraden kopplat till hastighet och navigatoriskt område i skärgården och utbildningsnivån var för hög

– Båda de utredningar som gjorts pekar på en rad faktorer som ledde fram till olyckan och jag håller med om, och förstår, de samverkande faktorerna. En del av det var att svårighetsgraden kopplat till hastighet och navigatoriskt område i skärgården och utbildningsnivån var för hög, säger Oscar Peterson.

Inom Försvarsmakten har en central utredning av olyckan genomförts. Även den pekar på att besättningen inte hade tillräcklig kunskap och erfarenhet för den aktuella övningen. Utredarna beskriver också att situationen på förbandet upplevdes som pressad och att det funnits ett tryck på utbildningsbataljonen att alla måste bli godkända på utbildningen, ”oavsett vad som än händer”.

– Det är ett pressat läge i Försvarsmakten på grund av omvärldsläge och tillväxt, det gäller inte bara stridsbåtsförarutbildningen. Men vi godkänner inte alla elever. En del behöver extra övervakning under en viss tid för att uppnå tillräckliga färdigheter. Men att vissa individer upplever den här pressen är något vi har adresserat och jobbar med. Alla ska känna sig trygga att säga ifrån när det behövs, säger Oscar Peterson.  

Liknande läsning:

I Försvarsmaktens rapport beskrivs också hur nya moment lagts till i utbildningen utan att andra tagits bort. Det har lett till att tiden för praktiska utbildningsmoment ombord i båtarna sjunkit med upp till sex veckor mellan 2020 och 2025. Kommendörkapten Jonas Thern, är chef för verksamhetssäkerhetsenheten på Marinstaben. Enligt honom behöver förbandet bli bättre på att prioritera utifrån genomförda riskanalyser.

 – Det finns en fastställd utbildningsplan och det är upp till förbanden och utbildningsbataljonerna att hålla sig till den. De måste prioritera. Från 2027 kommer stridsbåtförarna att göra 15 månaders värnplikt istället för dagens 11 månader. Det innebär mer tid till att utbilda, säger han.

Något annat som lyfts fram i båda utredningarna är att besättningen saknade tillräcklig utbildning i det elektroniska navigationssystemet ombord, SeaCross. Men Thern påpekar att det inte finns någon fastställd metod i Försvarsmakten för navigering med elektroniskt sjökort.

– Den enda fastställda metoden för navigering är analog, där man använder radar och papperssjökort. Att vi ligger efter med framtagandet av en elektronisk navigationsmetod är inget vi sticker under stol med, och vi jobbar med det. Men till syvende och sist involverar den metod som finns inte elektroniska sjökort.

Samtidigt har elektroniska sjökort installerats i båtarna – och används.

– När man väl lärt sig grunderna i SeaCross finns det förutsättningar att använda systemet som ett stöd. Elektroniska hjälpmedel är ju bra om man hanterar dem på rätt sätt och eftersom vi håller på att ta fram en metod för hur de ska användas behöver de finnas ombord, säger Jonas Thern.

Av rapporterna framgår också att rekommendationer från tidigare utredningar av liknande olyckor inte har omhändertagits. Enligt Jonas Thern finns det flera förklaringar till det, däribland personalbrist.

– Min enhet, verksamhetssäkerhetsenheten, har varit väldigt liten och därför inte klarat av att omhänderta rekommendationer och avvikelser. Men nu har vi växt så pass mycket att vi börjar kunna hantera det på ett annat sätt. Vi har heller inte haft något bra system för att omhänderta rekommendationer och avvikelser, men det håller vi på att bygga upp, säger han.

Vi har tittat på upplägget av utbildningen för att säkerställa att de värnpliktiga får så mycket utbildningstid som förare och navigatörer som möjligt

Oscar Peterson säger att förbandet har vidtagit flera åtgärder med anledning av olyckan. Det handlar både om att skapa mer tid för praktiska moment ombord i båtarna och att öka riskmedvetenheten.

– Vi har tittat på upplägget av utbildningen för att säkerställa att de värnpliktiga får så mycket utbildningstid som förare och navigatörer som möjligt. Exempelvis friställer vi dem från högvaktsutbildning och de får under den tiden fortsätta att lära sig köra stridsbåt. Vi försöker maximera uttagningstiden ombord på fartygen på olika sätt, säger Oscar Peterson och fortsätter:

– Den andra delen är att vi säkerställer att båtarna är i sådan form att vi har tillgång till tillräckligt många stridsbåtar för en effektiv utbildning. Vi vill inte ha för många elever på varje båt. Kör man i åtta timmar med två elever får de fyra timmar var, men är det fyra elever ombord får de bara två timmar.

Förbandet har också infört kontinuerliga uppföljningar under utbildningens gång, berättar Oscar Peterson.

– Vi genomför veckovisa avstämningar för att fånga upp elevernas utbildningsnivå. Beroende på hur långt de kommit kan vi exempelvis anpassa farten under en övning och eller välja ett område som är lite enklare att navigera i än det som var tänkt. Men jag vill också tillägga att vi har en väl fungerande utbildning och jag är stolt över den verksamhet som bedrivs här.

Senast den 4 maj ska Försvarsmakten återkomma till Statens haverikommission om vilka åtgärder som vidtas med anledning av rekommendationerna i rapporten.

Fakta

Haverikommissionens utredning

Olyckan orsakades av att övningens svårighetsgrad inte hade anpassats efter besättningens förmåga och utbildningsnivå.

Bidragande faktorer till olyckan

  • Målen och kravnivån för navigationspraktiken kommunicerades inte tillräckligt tydligt.
  • Besättningen genomförde inte tillräckliga riskanalyser inför den aktuella navigationsövningen.
  • Farten anpassades inte efter farvattnets trånga passager och rådande väderförhållanden.
  • Den aktuella navigatören hade begränsad erfarenhet i det navigationssystem som användes vid övningen.

 

Bidragande orsak till de omfattande personskadorna var att besättningen inte använde säkerhetsbälten och att det saknades hjälmar som kunde skydda mot skallskador.

Källa: Rapporten Grundstötning med en stridsbåt 90 H i Göteborgs skärgård,Statens haverikommission.

Fakta

Försvarsmaktens utredning

Några av de bidragande orsaker till olyckan, enligt Försvarsmaktens centrala utredning:

  • Brister i att omhänderta resultat från utredning av säkerhetskultur.
  • Brister i stridsbåtsutbildningen.
  • Kunskapsbrister avseende navigationssystemet.
  • Årligen nedåtgående kunskapsnivå hos instruktörerna på grund av brister i stridsbåtsutbildningarna.
  • Avsaknad av ruttplanering i navigationssystemet tillsammans med bläddring mellan sidor i båtsportkort i hög fart.

Källa:  Utredningsrapport stridsbåt 826 haveri NO Rörö. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    När David Carlqvist skadade knät upptäckte han att han inte hade den sjukvårdsförsäkring han trott.

    David Carlqvist
    David Carlqvist

    Det var under det sista genomförandet det hände, såklart. Egentligen var det inte ens det sista, det här var det extra, det jag ville göra för att säkerställa att en av soldaterna verkligen hade förstått.

    Skyddsvaktsutbildningen är långt ifrån den farligaste verksamheten som bedrivs inom Försvarsmakten. Men blir man som instruktör nedbrottad av taggade 19-åriga värnpliktiga tillräckligt många gånger så, förr eller senare, kommer skadan.

    Men inte för mig. Som skyddsvaktsexaminator hade jag utbildat flertalet officerare och uppemot tusen värnpliktiga över årens lopp, utan en enda skada mer än några blåmärken.

    Men så var det den där kvällen precis innan semestern. Det där extra genomförandet. Jag spelade en aggressiv fyllegubbe, de greppade tag i mig, och skulle lägga ned mig. Pang. Mitt knä exploderade i smärta.

    Jag spelade en aggressiv fyllegubbe, de greppade tag i mig, och skulle lägga ned mig. Pang. Mitt knä exploderade i smärta.

    Det var inte de värnpliktigas fel, det är sånt som händer. Men det hände likväl. Det initiala beskedet var att knät var för svullet för att kunna ställa en diagnos. Sommaren kom och gick, och efter semestern konstaterade läkaren på Försvarshälsan att det behövdes en magnetröntgen.

    Och det var då jag förstod. Jag trodde, oinsatt som jag var, att för skador som uppstod i tjänsten hade jag givetvis en sjukvårdsförsäkring. Men icke.

    Här finns det anledning att stanna upp vid begreppen en stund. Många av er vet säkerligen skillnaden på en sjukförsäkring, en olycksfallsförsäkring, och en sjukvårdsförsäkring. Men för de av er som inte vet: En sjukförsäkring och en olycksfallsförsäkring innebär i praktiken att du får pengar. En sjukvårdsförsäkring å andra sidan är en försäkring som innebär att du får rätt vård snabbare.

    Och det var en sådan jag trodde jag hade som försvarsmaktsanställd. Men det hade jag alltså inte. Det har ingen av er som läser heller. Blir ni skadade i tjänsten kommer ni, precis som jag, bli hänvisade till den allmänna vården. Till vårdköerna, till brottandet med byråkratin, till remissernas förlovade land där klockorna går i ultrarapid. Detsamma gäller för alla de tusentals unga killar och tjejer vi varje år pliktar in. ”Välkommen, du måste vara här. Det här är farlig och fysiskt krävande verksamhet med hög skaderisk. Blir du skadad skickar vi dig till en vårdkö. Enjoy.”

    Det är inte i sin ordning. Militär verksamhet är krävande och riskfylld. Vi går sönder ibland. Marschfrakturer, brutna ben, överbelastade ryggar, ja ni vet själva. För att då inte tala om de betydligt allvarligare skador som ibland tyvärr uppstår. Men vad gör arbetsgivaren då? Skickar oss till regionerna.

    I en optimal värld hade Försvarsmakten haft en egen sjukvårdsorganisation, med röntgenapparater, ortopeder, och kirurger. Men vår myndighet är för liten för det. Vi är inte den amerikanska krigsmakten.

    Istället borde vi ha sjukvårdsförsäkringar, genom vår arbetsgivare. Det är ett fullt rimligt krav att ställa. Men till dess att Högkvarteret finner för gott att ge oss dylika försäkringar har vi inget annat val än att förlita oss på oss själva. Som medlemmar i Officersförbundet har vi rabatt på bland annat sjukvårdsförsäkring genom If.

    Det är fortfarande en dyr försäkring, den kostar flera tusenlappar per år. Jag struntade i att teckna en dylik, för jag trodde, korkat nog som sagt, att jag hade en sådan om skadan var tjänsterelaterad.

    Gör inte om mina misstag. Teckna en sjukvårdsförsäkring, åk aldrig sista åket, och bli aldrig nedbrottad av värnpliktiga en extra gång när ni egentligen redan är klara med utbildningspasset.

    Ur arkivet: