Uppgift: Säkerställa rörlighet

Göta ingenjörregemente, Ing 2, i Eksjö, har gått tungt i flera år på grund av vakansläget och ett högt deltagande i internationella insatser. Som en dellösning på personalsituationen har pluton­befälskategorin bland värnpliktiga återinförts. Den ska nu införas på flera förband i armén.

Göta ingenjörregemente, Ing 2, i Eksjö, har gått tungt i flera år på grund av vakansläget och ett högt deltagande i internationella insatser. Som en dellösning på personalsituationen har pluton­befälskategorin bland värnpliktiga återinförts. Den ska nu införas på flera förband i armén.

”Giv akt!”

Ljudet av kängor som slås ihop ekar i korridoren när rekryterna intar enskild ställning. Det är en tisdagsförmiddag i mitten av september och kommandon hörs både inomhus och ute på kaserngården när plutonerna drillas i exercis. Dagen innan påbörjade en ny värnpliktskull grundutbildning på flera håll i landet, däribland här i Eksjö. 

– Vi har i uppgift att utbilda drygt 150 rekryter. I år utbildar vi i huvudsak ett bandgående ingenjörkompani och en krigsbro 5-pluton, säger kapten Pehr Sturesson, ställföreträdande chef på grundutbildningskompaniet.  

Han förklarar att det pågår ett återtagande inom vissa förmågor, som broläggning, och nästa år är planen att bland annat utbilda en flytbropluton på däcksbro 200-systemet. Till sitt förfogande har GU-kompaniet knappt tio taktiska officerare, arton specialistofficerare och åtta soldater och gruppbefäl, fördelat på fem plutoner. 

– På pappret ser det bra ut, men många officerare har dubbla befattningar. Det tillsammans med kompensationsledighet och bemanningsuppdrag gör att arbetsbelastningen för många på kompaniet ofta är hög till väldigt hög. Vi är också verksamma året om med grundutbildning, vilket gör att det inte finns några tydliga återhämtningsperioder mellan utbildningsomgångarna, säger Pehr Sturesson.

På pappret ser det bra ut, men många officerare har dubbla befattningar.

Pehr Sturesson, stf chef på GU-kompaniet

För att lätta på personalens arbetsbelastning och samtidigt locka fler till officersyrket återinförde GU-kompaniet förra året plutonsbefälskategorin bland de värnpliktiga. Bland gruppcheferna som ryckte in gjordes ansökningsförfarande och urval, och ett fåtal blev utvalda. 

– Plutonsbefälseleverna kan ta hand om vård, administrativa saker och leda enklare moment. Jag tycker att det har fungerat jättebra hittills. Dels får PB-eleverna högre motivation när de får ansvar och dels underlättar de för oss när vi slipper stå och styra med smådetaljer, säger fanjunkare Erik Ljungström, plutonchef på en av ingenjörplutonerna på GU-kompaniet.

Systemet har hittills visat sig vara en framgångsfaktor och har gett goda resultat. Fyra av de sju PB-eleverna från den första kullen har i höst valt att läsa vidare till officer och två är kvar på kompaniet som befälsförstärkning.

– Det är ett bra sätt att ge individen möjlighet att pröva på officersyrket på riktigt. De har fått truppföra, i huvudsak som trea på plutonen, men även som ställföreträdare och som plutonchef. Befattningar som egentligen ska bemannas av en officer. Det här är ett lokalt initiativ men det ska påbörjas försök med PB/KB-elever på fler arméförband de kommande åren, säger Pehr Sturesson. 

Även bland årets utbildningskull av gruppchefer ska en ny grupp PB-elever bli uttagna. En gruppchefspluton ryckte in i somras och efter åtta veckors utbildning är de nu utfördelade på plutonerna. En av dem är Erik Brissman som nu ansvarar för en egen grupp rekryter. 

– Vårt huvudfokus är att få in rekryterna i rutinerna. Vi försöker vara stöttepelare och lär dem det som vi har hunnit lära oss under de här veckorna, säger han. 

Inryckningsdagen innehöll främst uthämtning och inventering av materiel, och grundutbildningen fortsätter de närmaste dagarna med exercis, tillpassning av persedlar och utbildning i städning och andra dagliga rutiner. 

– En sak som jag har fokuserat på det här första dygnet är hur man lägger upp tiden när man får en viss tid till något. Just att justera tempot kan vara svårt när man är nyinryckt. Jag vet själv hur det var för några veckor sedan, säger Erik Brissman.

Vid Göta ingenjörregemente, Ing 2, organiseras och utbildas två bataljoner, 21:a och 22:a ingenjörbataljon. Förbandet har kompetens att utföra kvalificerade fältarbeten för både nationella och internationella uppgifter. Fältarbetsförmågan är en efterfrågad resurs, men finns bara på en plats i landet. Samtidigt är förbandet konstant insatt utomlands i internationella insatser. 

Om man tycker att det är kul att antingen skapa eller förstöra, då är det här rätt plats att vara på.

Christer Reimertz, regementsförvaltare

Inom ramen för det nationella försvaret är ingenjörbataljonens främsta uppgift att säkerställa en armébrigads rörlighet, det vill säga se till att brigadens förband kan transporteras till operationsområden, och också röra sig och verka inom området. 

– Vi ska se till att det finns förbindelser så att vi kan ta oss till ett operationsområde. Vid ett angrepp över landgränsen i norr behöver vi snabbt kunna förflytta våra stridskrafter dit. Ingenjörförbanden ser bland annat till att återskapa förbindelser över bekämpade älvlinjer och andra vattendrag som hindrar oss, säger överstelöjtnant Torbjörn Persson, ställföreträdande regementschef. 

Ingenjörtruppernas viktigaste uppgift är att förändra terräng och infrastruktur till egna förbands fördel – eller till nackdel för motståndarna.  

– Om man tycker att det är kul att antingen skapa eller förstöra, då är det här rätt plats att vara på. Vi kan skapa mineringar för att fördröja fiendens anfall, antingen tidsmässigt eller förlustmässigt. Eller en kombination av de båda. Det görs även genom sprängning av vägar och befästningarbeten, säger regementsförvaltare Christer Reimertz.

Förbandet har olika kompetensområden, bland annat i förbindelsearbeten, maskinarbeten och ammunitions- och minröjning. Inom det sista området, EOD, finns specialister inom röjning av konventionell ammunition, oexploderad ammunition, IEDD (röjning av egentillverkade bomber), maskinell minbrytning och minsökning med hund.

– Våra två ingenjörbataljoner är fullpackade med olika förmågor, främst för att förmågorna ska överleva kompetensmässigt. Det som har varit volymmässigt dimensionerande, och det gäller fortfarande, är våra internationella insatser. Vi måste ha tillräckligt antal EOD-grupper för att kunna rotera kontinuerligt utomlands. Det har varit styrande, sedan har övriga förmågor fått stå tillbaka, exempelvis antal och längd på broarna i en bataljon, säger Torbjörn Persson.

 

Att förbandets förmågor är eftertraktade märks i antalet internationella insatser de senaste åren. EOD-grupper från Eksjö är ständigt insatta i FN-insatsen Minusma i Mali, men personalen bidrar också till övriga insatser. Under första halvåret 2019 har Ing 2:s personal ingått i ytterligare två insatser förutom i Mali: FS 36 i Afghanistan och EU-insatsen i Centralafrikanska republiken (där främsta uppgiften är utbildning av militära instruktörer). 

Improviserade sprängladdningar utgör ett av de största hoten vid deltagande i internationella insatser och Ing 2 är ett av Försvarsmaktens förband som har kunskap att hantera dessa. Förmågan accentuerades i samband med insatsen i Afghanistan och har fortsatt i insatsen i Mali. Tillsammans med Totalförsvarets skyddscentrum, SkyddC, Fjärde sjöstridsflottiljen och Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum, Swedec, ansvarar Ing 2 för att bemanna, utbilda och evaluera ammunitions- och minröjningsfunktionen i det svenska styrkebidraget.

– Personal i Försvarsmakten som arbetar med ammunitionsröjning är en hårt belastad grupp. Det har varit ett orimligt stort uttag från Ing 2 de senaste åren. Samtidigt som vi har tydliga uppgifter i det nationella försvaret så lättar inte trycket internationellt. Under åren 2018 och 2019 har vi befunnit oss i tre överlagrande insatser. Vi har dialog med Arméstaben och har framfört detta, säger ställföreträdande regementschefen Torbjörn Persson.

FAKTA

Göta ingenjörregemente
År 2000 blev Ing 2 Sveriges enda kvarvarande ingenjörregemente. På garnisonen i Eksjö finns två organisationsenheter: Göta ingenjörregemente, Ing 2, och Swedec, Totalförsvarets ammunitions- och minröjningscentrum. Swedec är den expertinstans inom Försvarsmakten som samordnar och driver materiel- och metodutveckling inom ammunitions- och minröjningsområdet.
Källa: Försvarsmakten

Under en lång period hade personalen i ammunitions- och minröjningspluton i Eksjö minst en utlandsinsats om året. Arbetsbelastningen och situationen förbättrades inte av att EOD-kompaniet lades ner när Försvarsmaktens nya organisation trädde i kraft 2016 och antalet rader halverades. Det slet än mer på den kvarvarande personalen och många tappade framtidstron, berättar major Fredrik Ekelöf, chef för EOD- och sökkompaniet.

– Vi märkte att vi inte mäktade med den täta rotationsrytmen som vi hade till utlandsstyrkan. Det grundade sig i Afghanistan, och fortsatte sedan vidare till Mali. Det är alltid en trång sektor för förband som har EOD-resurser att rotera, säger Fredrik Ekelöf.

Ammunitionsröjningsrobotarna är viktiga verktyg för en EOD-grupp. De robotar som används är Robot 5 som är en lite större robot och Robot 4 som är en mindre modell.

Vid den här tiden öppnade polisen också upp för att bombtekniker inte behövde vara polisutbildade och erbjöd samtidigt betydligt högre löner, vilket ledde till att Ing 2 tappade en del erfarna officerare och soldater dit – och en redan ansträngd personalsituation förvärrades. Dessa omständigheter gjorde att Ing 2 under ett och ett halvt år, fram till årsskiftet 2019, hade en paus från rotation utomlands. 

– Det fanns helt enkelt inte mer personal att skicka. Det pågick också interna diskussioner kring vilka resurser som krävdes för att hålla ihop den här typen av förband. Vi behövde den här tiden på oss för att rekrytera upp nivåerna igen inom dessa kompetenser, säger Fredrik Ekelöf och tillägger:

– Där har vi verkligen de andra förbanden med EOD-förmåga att tacka, för de fick dra ett tyngre lass under den här perioden. 

Under återtaget lades mycket tid och kraft på att hitta ramarna som behövdes för att skapa en mer robust organisation. Det resulterade bland annat i att EOD-kompaniet åter blev en egen produktionsenhet med namnet EOD- och sökkompaniet. I kompaniet ingår också militär sökförmåga genom den avancerade sökplutonen.

– Vi skapade en avdelning som den 1 april i år blev EOD- och sökkompaniet. Det behövdes för att ha en stabil stomme som kan hålla ihop de här funktionerna. Vi behöver fortfarande tid på oss innan vi når en fungerande organisation, men under återtaget har vi skapat ett kompani och i huvudsak fått de resurser som vi behöver, det är en viktig grund anser jag, säger Fredrik Ekelöf.

Från januari i år bidrar förbandet återigen till att bemanna EOD-grupper till insatsen i Mali. Dessa enheter tjänstgör i perioder om tre månader. 

– Personalen går fortsatt hårt och vi har roterat med fyra grupper i år. Där någonstans ligger vi i numerär av grupper. Utbildningstiden är så pass lång inför att verka i dessa insatsområden så det kommer att ta lång tid innan vi är tillräcklig numerär för att Ing 2 ska kunna rotera till Mali över tiden. Vi är för få och behöver fler erfarna instruktörer som kan bidra till utbildning av ny personal, men tillväxten går långsamt, säger Fredrik Ekelöf.

Ute på övnings- och skjutfältet Ränneslätt träffar Officerstidningen fanjunkare Knut Nordling, specialistofficer och gruppchef på EOD- och sökkompaniet. Han är nyss hemkommen från en rotation och deltar nu i utbildningen av nya EOD-grupper. Två ammunitionsröjningsrobotar har placerats på marken och styrs nu över grusplanen. 

– Robotförarna ska öva på robotkörning här ute i dag. Det är utbildning inför att de snart ska iväg till Mali. Robotarna är våra arbetshästar och vi använder oss av Robot 5, som är en lite större robot, och Robot 4, som är en mindre modell, säger Knut Nordling. 

FAKTA

4 × fältarbeten
– Fältarbeten för rörlighet omfattar underhåll och byggnation av stråk, vägar och broar samt minspaning, minbrytning, minröjning, vissa former av ammunitionsröjning och röjning av hinder.

– Fördröjande fältarbeten omfattar spärrning, blockering, och förstöring av vägar, hamnar och flygfält samt minering av terräng och hinderarbeten. 

– Fältarbeten för överlevnad omfattar skenmålsarbeten, maskeringsarbeten och signatur­anpassning, befästningsarbeten samt vissa former av ammunitionsröjning. 

– Övriga fältarbeten omfattar mark- och byggnadsarbeten, reparationsarbeten och campbyggnation.
Källa: Göta ingenjörregemente

I likhet med många av sina kollegor har han gjort flera internationella insatser. Det har hittills blivit fem gånger för Nordlings del, och han är inställd på att snart åka tillbaka igen.

– Jag trivs väldigt bra på kompaniet. Det är en utmaning varje dag. Min tid som gruppchef går åt till att utbilda EOD-grupper på plutonen och att försöka hålla mig själv i trim om jag behöver åka till Mali igen i närtid, säger han. 

En EOD-grupp kan vara mer eller mindre inriktad mot röjning av konventionell ammunition (CMD) eller röjning av improviserad ammunition (IEDD). Med hänsyn till insatserna i Afghanistan och nu insatserna i Mali har Ing 2 varit tvungna att prioritera IEDD-verksamheten före CMD.

– Vår huvuduppgift är att tillse att förbandet i området har fri rörlighet. Vi ser till att enheter kan ta sig från punkt a till punkt b utan att bli hindrad av OXA (oexploderad ammunition, reds.anm) eller en IED som ligger i vägen, säger Knut Nordling.

På andra sidan grusplanen tronar ett brosystem upp sig på ett stridsvagnschassi. Det är krigsbro 8, ett av de senaste materielsystemen som tillförts till förbandet. Med systemet kan 26 meter bro läggas på några minuter, och framryckningen fortsätta direkt.

Ytterligare ett stenkast bort, i en skogsdunge, pågår konstruktion av MMB (Military Mabey Bridge), en logistikbro på 51,8 meter. Det är ett av momenten för elever vid Fältarbetsskolan som för tillfället läser en kurs i fackverk och förbindelser. Bron byggs maskinellt och tål laster upp till så kallad klass MLC70, vilket innebär att bron kan trafikeras av tunga stridsvagnar, berättar kadetten Oliver Olsson. Att lägga broar krävs rekognosering av markens beskaffenhet, något som eleverna genomförde veckan innan. 

– Vi har gjort en broprojektering där vi undersökte markens beskaffenhet och andra delar som är viktiga vid byggnation av bron. Vi började bygga den igår, säger han, samtidigt som en hjullastare kör fram och tillbaka med balkar och sprintar som monteras in i de olika facken i konstruktionen.

– Bron är uppbyggd så att kraften går genom ramarna och man bygger på fack för fack, förklarar han.

Vi är svaga vad gäller fast bemanning och har varit tvungna att hitta nya vägar för att bedriva vår utbildning.

Ola Lindelöf, utbildningschef på Fältarbetsskolan

Oliver Olsson påbörjade sin grundutbildning i Eksjö 2013 och fram till studierna var han anställd soldat som fältarbetsdykare på Ing 2. Ibland behöver nämligen rekognoscering inför brobyggnation göras i vatten. Han läser femte terminen på officersprogrammet, OP, och är en av tre OP-kadetter som har sin verksamhetsförlagda utbildning i Eksjö. Fältarbetsskolan är en del av Göta ingenjörregemente och ansvarar för utbildning och utveckling inom hela fältarbetsområdet i Försvarsmakten. Här utbildas de som läser officersprogrammet, specialistofficersutbildningen, SOU, reservofficersutbildning (ROU) och taktisk kurs armén. På skolan genomförs också ett stort antal yrkes- och befattningskurser, YBK. För att spara på personalresurser läser, sedan några år tillbaka, de olika elevkategorierna ofta samma kurser samtidigt.

– Vi är svaga vad gäller fast bemanning och har varit tvungna att hitta nya vägar för att bedriva vår utbildning. Vi har fått skapa ett utbildningssystem som gör att samtidigt som vi har YBK så genomför även de på OP och SOU samma kurs, men med olika målsättningar förstås, säger major Ola Lindelöf, utbildningschef på Fältarbetsskolan. 

En sak som bekymrar honom är kommande pensionsavgångar bland personalen. Av de 13 anställda på Fältarbetsskolans utbildningsavdelning kommer flera att gå i pension de närmaste åren. 

– Det kommer innebära en stor förlust kompetensmässigt när de försvinner, både för Försvarsmakten och för skolan. De sitter på en gigantisk erfarenhet. Här har man inte taktat med förmåner för att lyckas behålla dem efter pensionen, säger Ola Lindelöf, som samtidigt framhåller den positiva andan som han upplever just nu, både på förbandet och i organisationen. 

– Vi vet att vi har ett ansträngt personalläge här, men vi märker av en skillnad i hur vi ser på framtiden mot tidigare. Det finns en tydlig pil åt vartåt vi ska, och det är framåt. Det var tur att riktningen kom nu, vi har ett antal år på oss att lyckas vända skeppet. 

Kadetten Oliver Olsson har just nu sin verksamhets­förlagda utbildning i Eksjö.

Det ansträngda personalläget på förbandet är något som återkommer i samtalen när Officerstidningen besöker garnisonen i Eksjö – i likhet med hur det ser ut på många andra organisationsenheter i Försvarsmakten. Av 250 befattningar för yrkesofficerare vid Ing 2 är drygt 50 vakanta i dagsläget, berättar den ställföreträdande regementschefen.

– Vårt dilemma är bristen på officerare. Vi har utmärkta förutsättningar för att utbilda ingenjörförband här i Eksjö, men saknar officerare av olika skäl. I förbandsledningen upplever vi att löneläget begränsar våra möjligheter att rekrytera och, kanske än mer, behålla personal, säger Torbjörn Persson.

 

Uppfyllnaden sjunker därtill när personal är iväg på skolor, bemanningsuppdrag, föräldraledighet, tjänstledighet eller internationella insatser. Det gör att personalen som är kvar får dra ett tyngre lass när befattningar står vakanta

– På grund av vårt vakansläge används chefer oftare och mer. Det finns färre att dela bördan med. Eftersom vi bara finns här är vi efterfrågade i många övningar. Det i kombination med alla andra uppgifter, nationellt och internationellt, gör att arbetsbelastningen blir orimlig, säger regementsförvaltare Christer Reimertz. 

Både han och Torbjörn Persson är överens om att personalsituationen är en allvarlig begränsning. För att skapa en acceptabel arbetssituation för personalen och ge regementet en möjlighet att koncentrera sig på huvuduppgiften att organisera och utbilda Försvarsmaktens två ingenjörbataljoner krävs åtgärder. 

– Inom regementet har vi sedan länge gjort de bortprioriteringar som kan göras, och lite därtill. Nu måste verkligen hela uppdrag och uppgifter tas bort, men det äger vi inte att besluta om själva, det är upp till högre chef, säger Torbjörn Persson.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev?

Prenumerera på Officerstidningen nyhetsbrev och få de viktigaste artiklarna direkt i mejlkorgen. Nyhetsbrevet är under uppbyggnad men ange gärna din mejladress redan nu om du är intresserad.