Personliga relationer mellan Högkvarteret och Regeringskansliet

Relationen mellan Försvarsmakten och Regeringskansliet är betydligt mindre hierarkisk än vad officerskåren i allmänhet tror, visar en avhandling från Försvarshögskolan. Det var också ett av skälen till att omställningen från invasions- till insats­försvar kunde genomföras så snabbt.

Samarbetet mellan personalen på Högkvarteret och Regeringskansliet bygger till stor del på kontakter som knyts utanför de officiella mötesrummen.

I oktober kom Magnus Christianssons avhandling om samspelet mellan Högkvarteret och Regeringskansliet. Den visar att den gängse bilden av ett strikt hierarkiskt och formellt förhållande mellan Försvarsmakten och politiken inte stämmer överens med verkligheten. Istället präglas samarbetet av personliga kontakter som byggs upp utanför mötesrummen. 

– Det handlar om kontakter man knyter i informella sammanhang, som över ett glas vin på någon mottagning, under en fika på Regeringskansliet eller genom personliga mejl, säger Magnus Christiansson och fortsätter: 

– Förre ÖB berättade exempelvis att försvarsministern alltid ringde honom på söndagskvällarna eftersom ministern visste att ÖB då var hemma och tittade på Sportspegeln. Under de samtalen pratade de om vad som skulle hända de kommande veckorna.

» Många tror att militären kör sitt eget race eftersom den verksamhet man bedriver är så speciell. «

Dessa informella kontakter är till största del av godo, menar Magnus Christiansson. De underlättar det löpande arbetet mellan myndigheten och den politiska makten, och skapar också förutsättningar att driva igenom större omställningar på ett smidigt sätt. I avhandlingen studeras den omvälvande omställningen från invasions- till insatsförsvar under 2000-talets första decennium genom tre olika projekt: Nordic battle group, Försvarsmaktens nya materielstrategi och insatsen i Afghanistan. 

 – Utan de informella kontakterna hade det aldrig gått att sätta ihop arbetsgrupper och driva igenom den här förändringen så snabbt som man gjorde. Man arbetade smart och plockade ut individer på Högkvarteret som visste och förstod hur samarbetet fungerar, säger Magnus Christiansson.   

Men enligt Christiansson är det endast en begränsad skara officerare som är införstådda med hur det här samarbetet ser ut. Den bild som förmedlas vid militära utbildningar och i litteraturen framhåller istället en strikt hierarki och formella kontaktvägar.  

– Det är en föreställning som lever kvar sedan 1950- och 60-talen, men jag är inte så säker på att den stämde överens med verkligheten ens då. Den kan ha bottnat i att man trodde att det var så det gick till. Först på åttiotalet började man forska på det här området, säger han. 

Magnus Christiansson 2020
Magnus Christiansson

De informella kontakterna mellan politiker och myndigheter är inte något utmärkande för just Försvarsmakten utan präglar hela det svenska politiska förvaltningssystemet. Christiansson menar dock att det finns en utbredd uppfattning inom försvaret att militären skulle särskilja sig från andra myndigheter på det här området. 

– Många tror att militären kör sitt eget race eftersom den verksamhet man bedriver är så speciell, men jag har inte hittat något stöd för den teorin, säger han.  

Han menar att de informella kontakterna är nödvändiga för att minska byråkratin och skapa smidiga och välfungerande samarbeten. Någon risk för ministerstyre ser han inte. Men vissa nackdelar för systemet ändå med sig.  

– Eftersom relationer och kontakter går i varandra kan det ibland vara svårt att reda ut vem som är ansvarig för ett enskilt beslut. Det kan också leda till att det går väl snabbt ibland, eller som Wil-helm Agrell skrev: Det svenska invasionsförsvaret avskaffades inte. Plötsligt en dag var det bara borta. Men jag menar att det arbetssättet ändå är att föredra och att fördelarna väger över, säger Magnus Christiansson.  

Däremot tycker han att det är bekymmersamt att den bild som förmedlas till officerskåren inte stämmer överens med verkligheten. Officerare generellt har en bristande kunskap i hur samarbetet med politiken fungerar i praktiken vilket kan skapa problem helt i onödan, enligt Magnus Christiansson. 

– Enskilda individer får uppfinna hjulet på nytt och riskerar att gå på pumpen helt i onödan. Det vore bra om de som arbetar på Högkvarteret fick lära sig hur det här samarbetet fungerar i praktiken. 

Fakta
Om avhandlingen

I avhandlingen ”Defence transformation in Sweden: The strategic governance of pivoting projects, 2000-2010” granskas beslutsprocesserna kring uppsättandet av Nordic battle group, Försvarsmaktens nya materielstrategi och insatsen i Afghanistan. Avhandlingen bygger på analyser av officiella dokument och 48 intervjuer med tjänstemän och politiker på olika nivåer i regeringskansliet. Magnus Christiansson är forskare vid Institutionen för säkerhet, strategi och ledarskap vid Försvarshögskolan. Han försvarade sin avhandling den 30 oktober 2020.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev?

Prenumerera på Officerstidningen nyhetsbrev och få de viktigaste artiklarna direkt i mejlkorgen. Nyhetsbrevet är under uppbyggnad men ange gärna din mejladress redan nu om du är intresserad.

Befälens ledarskap får högt betyg av de värnpliktiga och hälften av de som genomgår grundutbildningen kan tänka sig att fortsätta i Försvarsmakten. Antalet kränkningar minskar, men fortfarande uppger var fjärde rekryt att de blivit utsatta för ovälkommet beteende.

I mitten av oktober publicerades de värnpliktigas utvärdering av grundutbildningen 2021–2022. Den visar ett fortsatt högt förtroende för ledarskapet bland befälen som får betyg 3,9 på en femgradig skala. Helhetsbedömningen av värnpliktsutbildningen hamnar på 3,8 och hälften av de 3 946 (77 procent) rekryter som svarade på enkäten kan tänka sig ett fortsatt engagemang i Försvarsmakten. 

– Det här är väldigt positiva omdömen och det är vi glada för. Vi har en bra utbildning och väldigt många bra befäl som jobbar i organisationen, säger brigadgeneral Fredrik Ståhlberg, Försvarsmaktens tillförordnade personaldirektör.

Antalet fall av kränkningar bland rekryterna fortsätter att minska. För två år sedan uppgav 30 procent av de värnpliktiga att de någon gång under utbildningen utsatts för kränkningar. I fjol hade den siffran sjunkit till 26 procent och i årets utvärdering angav 24 procent att de blivit utsatta. 

– Att utvecklingen är positiv är förstås glädjande, men det innebär inte att vi kan sätta oss ner och vara nöjda. Varje kränkning är en för mycket och vi måste fortsätta att jobba med de här frågorna lika intensivt som vi gjort de senaste åren, säger Fredrik Ståhlberg. 

» Varje kränkning är en för mycket och vi måste fortsätta att jobba med de här frågorna. «

Kvinnor drabbas oftare av kränkningar än män. Totalt 816 kvinnor, 37 procent, uppgav att de blivit kränkta någon gång under utbildningen. Bland kvinnor med utomnordisk bakgrund var den siffran 41 procent. Av de som upplevt kränkningar uppger 12 procent att de utsatts av anställt befäl, 3 procent av värnpliktigt befäl och 13 procent av en annan värnpliktig. 

I svarsalternativen anger de som svarat att de upplevt kränkningar att det bland annat handlar om nedvärderande och kränkande sätt att konversera på, respektlöst och olämpligt beteende, dålig attityd och jargong, diskriminerande kommentarer och beteende samt mobbning och trakasserier.

– Våra värnpliktiga har hög kompetens och är ambitiösa, det är bara 43 procent som går igenom mönstringen. Det ställer stora krav på hur vi bemöter dem. När det handlar om värnpliktiga som kränker varandra kan man fråga sig vilka värderingar de har med sig när de kommer till oss. Där behöver våra befäl vara förebilder. Det skulle vara intressant att se om vi kan påverka dem under utbildningen och göra mätningar i början och i slutet av värnplikten, säger Fredrik Ståhlberg.   

Åtta procent av de värnpliktiga uppger att de utsatts för diskriminering eller trakasserier på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. 

– Sådant här får inte förekomma, det är helt oacceptabelt. Mitt budskap är att vi finns till för att ytterst kunna möta ett väpnat angrepp. Då måste vi ha förtroende för varandra, vi måste kunna lita på varandra och vara goda kamrater. Om vi inte kan lita på varandra till vardags, hur ska vi då kunna göra det i ett skarpt läge, säger Fredrik Ståhlberg. 

Fredrik Ståhlberg
Fredrik Ståhlberg, Försvarsmaktens tillförordnade personaldirektör.

På vissa förband och organisationsenheter är diskriminering och trakasserier vanligare än hos andra. Störst andel fall har Totalförsvarets skyddscentrum i Umeå (13 procent), Bodens artilleriregemente (11 procent) och Livgardet (10 procent). Tre förband och utbildningsorter hade inga anmälningar alls: Gotlands regemente, Uppsala flygflottilj och och Lapplandsjägargruppen i Kiruna. 

– Jag tycker att man ska vara försiktig med att dra slutsatser av det här nuläget. Låt oss se hur resultaten utvecklar sig de närmaste åren, säger Fredrik Ståhlberg och fortsätter:

– Om vissa förband får dåliga resultat år från år behöver vi titta på varför. Då finns det något att gräva i. Och andra förband som alltid får bra omdömen, vad kan vi lära av dem? 

På frågan om kvinnor och män ges samma möjligheter under grundutbildningen svarade 54 procent av männen och 29 procent av kvinnorna, att så är fallet i mycket hög utsträckning. 

– Jag tror att svaren speglar tillgången till personlig utrustning för kvinnor, och där måste man vara ärlig och erkänna att vi inte varit tillräckligt bra. Men på det området har vi nu gjort rejäla satsningar. Vi har köpt in stridsvästar anpassade för kvinnor och inom ett par år kommer vi att ha ett nytt uniformssystem på plats. Det innebär att vi äntligen går i mål med den personliga utrustningen för kvinnor inom flera områden.

Ett resultat som sticker ut i rapporten är att tre procent av de värnpliktiga uppger att de utsatts för ”fysisk våldsamhet eller grov misshandel” under utbildningen. 

– Sådant ska polisanmälas, säger Fredrik Ståhlberg.

 

FAKTA

Om undersökningen

GU-enkäten genomförs bland de värnpliktiga under utbildningens sista veckor. I årets undersökning svarade 3 946 av de tillfrågade, vilket är 77 procent av de värnpliktiga. Av de som svarade på enkäkten var 21 procent kvinnor och 79 procent män. Drygt var fjärde rekryt hade sökt grundutbildningen frivilligt medan övriga pliktades in.  GU-enkäten genomförs av Kantar Public/Sifo på uppdrag av Försvarsmakten. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Riksrevisionen riktar kritik mot Försvarsmaktens personalförsörjning av kontinuerligt anställda soldater, sjömän och gruppbefäl (GSS/K). Den har varit underfinansierad och haft otydlig styrning. Brist på övningar och materiel gör att de anställda slutar i förtid, slår Riksrevisionen fast.

Meningsfulla arbetsuppgifter är en viktig drivkraft för att GSS/K ska fortsätta vara anställda.

Riksrevisionens nya rapport ”Expansion utan prioritet”, som släpptes i början av september, har granskat Försvarsmaktens personalförsörjning av GSS/K, i huvudsak under perioden 2016–2020. De senaste åren har myndigheten haft ungefär 1 000–1 500 färre anställda soldater, sjömän och gruppbefäl än vad som bedömts som nödvändigt, vilket motsvarar cirka 15–20 procent av personalkategorin. 

Granskningen visar att arbetsuppgifterna är en viktig drivkraft för att GSS/K ska fortsätta att vara anställda, men att de inte alltid motsvarar förväntningarna – vilket leder till att många slutar sin anställning i förtid. 

– Många uppger att brist på materiel och arbetsledande yrkesofficerare har inneburit få övnings- och utvecklingsmöjligheter. Arbetsuppgifterna har då inte känts lika meningsfulla, säger Fredrik Bonander, projektledare för granskningen, i pressmeddelandet. 

Fredrik Bonnander
Fredrik Bonander

Det var 2009 som riksdagen beslutade om att införa anställda soldater. Målet på 6 850 GSS/K skulle vara uppnått år 2018. Men det lyckades aldrig, utan målet har i stället skjutits framåt, och nu ska det nås år 2027. En huvudorsak är att riksdagens försvarsbeslut 2015, enligt Riksrevisionen, varit underfinansierat. Försvarsmakten sätter upp mål för antalet anställda soldater på de olika förbanden. Men målen följs inte av motsvarande utrymme i förbandens budget, vilket leder till att förbanden får olika uppfattningar om vad som gäller. Några förband har haft som mål att anställa fler än vad de har plats eller resurser för och ”saknar i realiteten möjlighet att nå bemanningsmålen inom de tidsramar som angivits”.

Totalt sett ökar dock antalet GSS/K, och även om Försvarsmakten inte har några problem med att rekrytera har myndigheten haft svårt att behålla dem så länge som vore önskvärt, enligt Riksrevisionen. 

”Det riskerar att leda till att onödigt mycket resurser tas i anspråk för rekrytering och utbildning, men också till att det blir svårare att fylla förbanden. Svårigheterna att behålla personal kommer sig delvis av brist på materiel, infrastruktur och yrkesofficerare, som har försvårat för Försvarsmakten att tillhandahålla en god verksamhet för sina GSS/K, men också av att GSS/K efter ett tag känner sig färdiga med yrket”, skriver Riksrevisionen.

» Många uppger att brist på materiel och arbetsledande yrkesofficerare har inneburit få övnings- och utvecklingsmöjligheter. «

Den huvudsakliga rekryteringsbasen för GSS/K är värnpliktiga. Detta har lett till att nyanställningar i huvudsak sker en gång om året, i samband med utryckning. När soldater sedan slutar växer antalet vakanser allt eftersom. Det gör det gradvis svårare att bedriva en god verksamhet för dem som är kvar, eftersom till exempel övningar ofta kräver ett visst antal deltagande för att vara relevanta.Riksrevisionen rekommenderar Försvarsmakten att ”förtydliga sin interna styrning vad gäller antalet anställda och kostnaderna för dessa”.

Försvarsmakten skriver i ett blogginlägg att de välkomnar rapporten. Försvarsmaktens tillförordnade personaldirektör Fredrik Ståhlberg och Försvarsmaktens förbandsproduktionschef Jonny Lindfors kommenterar den så här i inlägget på myndighetens webbplats:

”En del av den kritik som framkommit i rapporten tyder på att soldaterna upplever att de inte är lika prioriterade som de värnpliktiga. Det är något vi tar på allvar. Det är en produkt av en stor förändring i samband med värnpliktens återinförande”, skriver de och poängterar att anställda och värnpliktiga har en ömsesidig positiv påverkan på krigsförbandens förmåga.

”Nationell beredskap är tydligt i fokus och våra stående förband nyttjas i betydligt större omfattning än för något år sedan. Det råder dock alltjämt ett behov av att turas om att nyttja materiel för grundutbildning och för att vidmakthålla stående förband och så kommer det att se ut under många år framåt”, skriver de vidare i inlägget.

FAKTA

Riksrevisionen rekommendationer:
Se över möjliga åtgärder för att få GSS/K att stanna längre. 

Säkerställ att det finns tillräckligt många GSS/K i tjänst hela året för att kunna bedriva en god verksamhet. Förtydliga den interna styrningen kring måltal  och liknande.

Källa: Riksrevisionen ”Expansion utan prioritet”

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Ett svenskt förbandsbidrag till Nato kan omfatta såväl fartyg som stridsflyg och markförband. Det skriver Försvarsmakten i en delredovisning om ett framtida Natomedlemskap som överlämnats till regeringen.

Vad Sverige ska kunna bidra med till Natos styrkor vid ett medlemsskap, är under utredning. Övning Defender Europe 2022 är en USA-ledd övning som genomförs på olika platser i Europa. Försvarsmakten deltog med ett reducerat kompani från Ing 2, Göta ingenjörregemente som tillsammans med amerikanska förband byggde två förbindelser över två olika vattendrag i Polen.

Ett svenskt medlemskap i Nato kommer att påverka såväl ledning som organisation och förbandsverksamhet i Försvarsmakten. En mer detaljerad analys av effekterna av ett deltagande i försvarsalliansen kommer att finnas med i det budgetunderlag som överbefälhavaren lämnar till regeringen den 1 november, men en delredovisning har levererats. Delredovisningen är inte offentlig, men enligt en artikel på Försvarsmaktens webbplats den 16 september kan ett svenskt förbandsbidrag till Nato handla om fartyg till marina styrkor, stridsflyg till beredskapsstyrkor för luftrumsövervakning och markförband till förstärkningsstyrkorna i Baltikum och Östeuropa.   

– Svenskt territorium kommer också att ha stor betydelse för alliansens försvar av Finland och de baltiska staterna. Det svenska inträdet i Nato förändrar också förutsättningarna för försvaret av Nordnorge, kontrollen av sjöförbindelser i Västerhavet och därmed även i Östersjöinloppet, säger generalmajor Thomas Nilsson som sammanhåller Försvarsmaktens Natoförberedelser, i artikeln. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post