Ges ut av Officersförbundet

Personliga relationer mellan Högkvarteret och Regeringskansliet

Relationen mellan Försvarsmakten och Regeringskansliet är betydligt mindre hierarkisk än vad officerskåren i allmänhet tror, visar en avhandling från Försvarshögskolan. Det var också ett av skälen till att omställningen från invasions- till insats­försvar kunde genomföras så snabbt.

Samarbetet mellan personalen på Högkvarteret och Regeringskansliet bygger till stor del på kontakter som knyts utanför de officiella mötesrummen.

I oktober kom Magnus Christianssons avhandling om samspelet mellan Högkvarteret och Regeringskansliet. Den visar att den gängse bilden av ett strikt hierarkiskt och formellt förhållande mellan Försvarsmakten och politiken inte stämmer överens med verkligheten. Istället präglas samarbetet av personliga kontakter som byggs upp utanför mötesrummen. 

– Det handlar om kontakter man knyter i informella sammanhang, som över ett glas vin på någon mottagning, under en fika på Regeringskansliet eller genom personliga mejl, säger Magnus Christiansson och fortsätter: 

– Förre ÖB berättade exempelvis att försvarsministern alltid ringde honom på söndagskvällarna eftersom ministern visste att ÖB då var hemma och tittade på Sportspegeln. Under de samtalen pratade de om vad som skulle hända de kommande veckorna.

» Många tror att militären kör sitt eget race eftersom den verksamhet man bedriver är så speciell. «

Dessa informella kontakter är till största del av godo, menar Magnus Christiansson. De underlättar det löpande arbetet mellan myndigheten och den politiska makten, och skapar också förutsättningar att driva igenom större omställningar på ett smidigt sätt. I avhandlingen studeras den omvälvande omställningen från invasions- till insatsförsvar under 2000-talets första decennium genom tre olika projekt: Nordic battle group, Försvarsmaktens nya materielstrategi och insatsen i Afghanistan. 

 – Utan de informella kontakterna hade det aldrig gått att sätta ihop arbetsgrupper och driva igenom den här förändringen så snabbt som man gjorde. Man arbetade smart och plockade ut individer på Högkvarteret som visste och förstod hur samarbetet fungerar, säger Magnus Christiansson.   

Men enligt Christiansson är det endast en begränsad skara officerare som är införstådda med hur det här samarbetet ser ut. Den bild som förmedlas vid militära utbildningar och i litteraturen framhåller istället en strikt hierarki och formella kontaktvägar.  

– Det är en föreställning som lever kvar sedan 1950- och 60-talen, men jag är inte så säker på att den stämde överens med verkligheten ens då. Den kan ha bottnat i att man trodde att det var så det gick till. Först på åttiotalet började man forska på det här området, säger han. 

Magnus Christiansson 2020
Magnus Christiansson

De informella kontakterna mellan politiker och myndigheter är inte något utmärkande för just Försvarsmakten utan präglar hela det svenska politiska förvaltningssystemet. Christiansson menar dock att det finns en utbredd uppfattning inom försvaret att militären skulle särskilja sig från andra myndigheter på det här området. 

– Många tror att militären kör sitt eget race eftersom den verksamhet man bedriver är så speciell, men jag har inte hittat något stöd för den teorin, säger han.  

Han menar att de informella kontakterna är nödvändiga för att minska byråkratin och skapa smidiga och välfungerande samarbeten. Någon risk för ministerstyre ser han inte. Men vissa nackdelar för systemet ändå med sig.  

– Eftersom relationer och kontakter går i varandra kan det ibland vara svårt att reda ut vem som är ansvarig för ett enskilt beslut. Det kan också leda till att det går väl snabbt ibland, eller som Wil-helm Agrell skrev: Det svenska invasionsförsvaret avskaffades inte. Plötsligt en dag var det bara borta. Men jag menar att det arbetssättet ändå är att föredra och att fördelarna väger över, säger Magnus Christiansson.  

Däremot tycker han att det är bekymmersamt att den bild som förmedlas till officerskåren inte stämmer överens med verkligheten. Officerare generellt har en bristande kunskap i hur samarbetet med politiken fungerar i praktiken vilket kan skapa problem helt i onödan, enligt Magnus Christiansson. 

– Enskilda individer får uppfinna hjulet på nytt och riskerar att gå på pumpen helt i onödan. Det vore bra om de som arbetar på Högkvarteret fick lära sig hur det här samarbetet fungerar i praktiken. 

Fakta
Om avhandlingen

I avhandlingen ”Defence transformation in Sweden: The strategic governance of pivoting projects, 2000-2010” granskas beslutsprocesserna kring uppsättandet av Nordic battle group, Försvarsmaktens nya materielstrategi och insatsen i Afghanistan. Avhandlingen bygger på analyser av officiella dokument och 48 intervjuer med tjänstemän och politiker på olika nivåer i regeringskansliet. Magnus Christiansson är forskare vid Institutionen för säkerhet, strategi och ledarskap vid Försvarshögskolan. Han försvarade sin avhandling den 30 oktober 2020.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev?

Prenumerera på Officerstidningen nyhetsbrev och få de viktigaste artiklarna direkt i mejlkorgen. Nyhetsbrevet är under uppbyggnad men ange gärna din mejladress redan nu om du är intresserad.

Miguel Guerrero är Officerstidningens sommarkrönikör. Med start torsdagen den 1 juli kommer hans krönikor att publiceras här på Officerstidningen.se.

Miguel, som tidigare har en bakgrund som journalist, är i dag anställd specialistofficer i Försvarsmakten och kommer att skriva om betraktelser ur officerslivet på en lägre nivå och hur vardagen kan te sig när ålder och grad inte riktigt taktar, berättar han. 

Vad kommer dina krönikor att handla om?

– Det är egentligen lättare att säga vad de inte kommer att handla om, och det är storpolitiskt kommenterande och analyser av Försvarsmaktens förehavanden i stort. Detta beror helt enkelt på att jag varken har intresset eller kompetensen att spekulera kring det. I stället kommer jag att fokusera på de små sakerna, som varför det verkar stört omöjligt att planera och genomföra en skjutning med sin trupp utan att halva förbandet ska involveras, hur jag tycker att man ska få fram krigsdugliga soldater och varför byråkratimangeln gör lite extra ont längst ut på linan, säger Guerrero, som tror att hans krönikor både kan engagera, provocera och ha en stor igenkänningsfaktor.

» Jag är helt övertygad om att det kommer att sitta horder av arga tyckare som inte håller med mig varken i sak eller argumentation, men det ser jag som ett hederstecken. «

– Det är en ynnest att få basunera ut sitt eget tyckande för Officerstidningens läsare, men det är också krönikörens privilegium. Jag är helt övertygad om att det kommer att sitta horder av arga tyckare som inte håller med mig varken i sak eller argumentation, men det ser jag som ett hederstecken. Jag utger mig nämligen inte för att vara hårdast eller mest rutinerad, så inom de ramarna tar jag mig friheten att beskriva verkligheten utifrån mitt perspektiv, det vill säga en medelålders akademiker med trött kropp och cyniskt sinne. 

Han är i grunden utbildad journalist och har tidigare jobbat som allt från lokaltidningsreporter till chefredaktör för ett livsstilsmagasin. Miguel berättar att han ser fram emot att få skriva krönikor för Officerstidningen.

– Jag har svårt att tänka mig en bättre plattform för att orera om mina tankar kring Försvarsmakten. Min civila bekantskapskrets är tämligen ointresserad av min verklighet och Officerstidningen är faktiskt en av de tidningar jag fortfarande läser med behållning när min journalistbakgrund dödat magin med tidningar i stort. Därför känns det fint att få bidra till innehållet nu under sommaren och få äran att vara sommarkrönikör.

Miguel Guerreros krönikor publiceras på Officerstidningen.se fram till andra veckan i augusti.

FAKTA

Miguel Guerrero

Ålder: 42 år.

Bakgrund: Civil specialist på Psyopsförbandet, specialistofficersutbildning 2017–18, därefter en tid på både Psyopsförbandet och 204:e amfibieskyttekompaniet, för att nu vara chef för ett taktiskt psyopsteam. 

Bästa minne i Försvarsmakten: Utlandstjänsten (FS 22)

Blir glad av: Att köra motorcykel.

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Oron i kölvattnet efter överbefälhavarens beslut om slutligt införande av trebefälsystemet fortsätter, rapporterar Officersförbundet. Förbundet har dagligen kontakt med både föreningar och enskilda medlemmar som vittnar om spänningar mellan personalkategorier, personal som mår dåligt och förbandschefer som saknar relevant information från högre chef.

Lars Fresker i intervju på Officersförbundets Youtube-kanal.
Lars Fresker i intervju på Officersförbundets Youtube-kanal.

Officersförbundets ordförande Lars Fresker om situationen efter ÖB:s beslut att det blir ett slutligt införande av trebefälssystemet:
– ÖB har, utöver ett citat på myndighetens webbplats, bara kommenterat sitt beslut en gång och det var i Ekots lördagsintervju. Hans budskap där var tydligt – det är bara att rätta in sig i ledet. Det här är ett ledarskap som gör mig bekymrad. Det är bedrövligt att det finns personal som nu går på sommarledigt med en klump i magen, säger förbundsordförande Lars Fresker, i en artikel på förbundets webbplats.

» – Det finns ett informationsunderskott för oss som förbund men framför allt för de berörda medlemmarna. Det öppnar upp för ryktesspridning och det gör att många hör av sig till oss och mår dåligt över situationen. «

Han menar att det vilar ett tungt ansvar på Försvarsmakten som tydligare måste kommunicera till personalen om vad som händer och vad som gäller. I ett videoklipp på Officersförbundets Youtube-kanal kommenterar Lars Fresker det senaste läget kring trebefälssystemet. Han tar upp behovet av mer information:

– Det finns ett informationsunderskott för oss som förbund men framför allt för de berörda medlemmarna. Det öppnar upp för ryktesspridning och det gör att många hör av sig till oss och mår dåligt över situationen. Här är Försvarsmakten ett tydligt ansvar som arbetsgivare. Man måste komma ut och kommunicera.

Lars Fresker fortsätter:

– Specialistofficerarna måste få svar på frågorna om löneutveckling och kompetensutveckling, officerarna måste få besked om hur Försvarsmakten tänker sig deras framtid.

Officersförbundet har fortsatt att granska de arbetsrättsliga delarna av beslutet om slutligt införande av trebefälssystemet. Bland annat har förbundet studerat ett antal domar från Arbetsdomstolen (AD). Slutsatsen är att arbetsgivaren med mycket stor sannolikhet kommer att kunna byta personalkategori på ett antal individer mot deras vilja. I andra fall är det tveksamt och i vissa fall sannolikt inte möjligt, enligt förbundet.

» Vi kommer att dra det här till Arbetsdomstolen i de fall vi känner att Försvarsmakten bryter mot arbetsrätten. «

– Vi jobbar nu med att ta fram en checklista till föreningarna att använda när man lokalt ska börja förhandla kring varje berörd individ. Den kommer att utgöra stöd för oss när vi ska besluta om vi ska driva ett ärende till arbetsdomstolen eller inte. För där vill jag vara tydlig: vi kommer att dra det här till AD i de fall vi känner att Försvarsmakten bryter mot arbetsrätten, säger Lars Fresker.

Parallellt med det arbetet har Officersförbundets styrelse beslutat att man inom ramen för samverkan aktivt ska delta i arbetet med att utveckla trebefälssystemet och då framför allt specialistofficerskategorin. Det handlar om både utvecklingsmöjligheter och lönesättning.

– Det gäller att finna former där lönen kan utvecklas genom att medlemmen fördjupar sin kompetens i den befattning man har.

I klippet får Lars Fresker frågan från Officersförbundets kommunikationschef Jesper Tengroth om hur han ser på att vissa anser att förbundet gav sig alldeles för lätt inför beslutet om slutligt införande av trebefälssystemet.

– Jag tycker att vi utifrån gällande spelregler har drivit den här frågan så hårt vi kan. Vi har varit med i arbetsgrupper, visat på alternativa lösningar, vi har tydligt i samverkan tyckt att det har varit felaktig väg att gå framåt med tvingande omgalonering. Jag har personligen fört fram det vid tre tillfällen till överbefälhavaren, tagit stöd i vår medlemsundersökning och kunnat visa på vad tusentals medarbetare tycker, men ändå så har vi inte nått fram.

» Jag har personligen fört fram det vid tre tillfällen till överbefälhavaren, tagit stöd i vår medlemsundersökning och kunnat visa på vad tusentals medarbetare tycker, men ändå så har vi inte nått fram «

– Vi tycker att det här är fel väg framåt. Jag ser att möjligheterna att få ÖB att backa från beslutet är små, därför har vi valt att fokusera på de här två alternativen: löneutveckling och att stödja våra medlemmar så att det här görs på rätt sätt, säger Lars Fresker.

Officerstidningen söker Försvarsmakten för en kommentar. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Som testledare på avelsavdelningen är kapten Pierre Wahlström militär besiktningsman för samtliga Försvarsmaktens tjänstehundar. Sedan 2005 har han lämplighetstestat runt 3 000 hundar ur det statliga avelsprogrammet.

Pierre Wahlström med valpen Sebastian.

E

För att avgöra om en hund är lämplig att arbeta som tjänstehund inom Försvarsmakten måste den först bli godkänd på lämplighetstestet. Det genomförs när hunden är 12–18 månader och omfattar ett antal olika moment och syftar till att bedöma hundens mentala egenskaper. 

– Vi testar två olika huvudegenskaper kan man säga. Det handlar om hundens energi och hundens självtillit. Energi testar vi genom att mäta hundens förmåga att arbeta och intressera sig för att exempelvis leka med bollar och trasor. Vi vill se hur hunden tar sig an livet, vilket driv och kamplust den har. Självtilliten hos hunden handlar om temperament, mod och hundens självkänsla helt enkelt, säger kapten Pierre Wahlström, testledare på Försvarsmaktens hundtjänstenhets avelsavdelning. 

I testet kontrollerar man bland annat hundens sociala förmåga och om den har det driv och intresse som kännetecknar en bra hund. Tjänstehundar måste ha en hög arbetskapacitet med en utpräglad jakt- och kamplust, men samtidigt klara de mentala belastningar som arbetet kan innebär.

– En tjänstehund ska kunna verka i många olika typer av miljöer och sammanhang. Det är ofta mycket som händer runt omkring den. Den måste därför vara miljöstabil, modig och ta tag i situationen. Den får gärna bli rädd, men hunden måste hantera och kunna avreagera sina rädslor snabbt.

Varje år lämplighetstestar Pierre Wahlström och hans kollegor mellan 200–250 hundar. De bedömer och analyserar hundens beteende för att avgöra om hunden uppfyller kriterierna för godkänt eller icke godkänt. Drygt hälften av hundarna som testas går vidare och blir slutligen tjänstehundar.

– Hunden behöver inte glänsa på lämplighetstestet för att vi ska ta ut den. Ibland har hundarna en dålig dag, men vi kan ändå se om det finns potential och att den uppvisar det beteende som vi vill se. Vi friar hellre än fäller, men det är helt klart ett nålsöga som hunden ska ta sig igenom och många faller bort. 

Prioriteringslistan för de godkända hundarna i lämplighetstestet är: avelsverksamhet i Sollefteå, Försvarsmaktens krigsförband, polisen, hemvärnet och slutligen andra statliga myndigheter. 

» Försvarsmaktens tjänstehundar är populära ute i världen och det är många länder som vill köpa avels­material från oss. «

Lämplighetstestet är bara det första av ett antal kontrollstationer där hundens färdigheter undersöks. När testet är klart placeras hunden på hundavdelningen i Märsta för att påbörja förberedelser inför dressyren till sök- eller patrullhundar. De första två månaderna är som en prövotid för att säkerhetsställa hundens lämplighet som tjänstehund. 

– Hunden kan ha gjort ett jättefint lämplighetstest, men sedan visar det sig att den inte trivs eller mår bra i utbildningsmiljön eller i hundstallet. Fördressyren är till för att se om hunden klarar av och passar i Försvarsmaktens system. 

De hundar som inte klarar lämplighetstestet eller som inte lever upp till kraven under fördressyren på hundavdelningen får oftast komma tillbaka till sina fodervärdar.

– Om fodervärden inte vill ha hunden har vi en lista på intressenter som vill köpa en hund från Försvarsmakten, oftast människor som vill ha tävlingshundar. Det finns också hundar som blev icke godkända på lämplighetstestet men som dyker upp i systemet några år senare ändå, inom väktarbolag exempelvis. De går tillbaka till samhällsnyttan på så vis och det är det vi krigar för hela tiden. Varje hund ska vara en viktig sensor i systemet. Bara för att den inte passar hos Försvarsmakten eller polisen finns det andra instanser i samhället där den kan göra nytta.

Det finns också ett stort intresse från andra länders försvarsmakter att köpa hundar och avelsmaterial från det svenska avelsprogrammet, berättar Pierre Wahlström. 

– Det finns ingen annan nation som har riktad schäferavel på samma sätt som vi har. Vi säger nej till många då Försvarsmakten inte kan skicka hundar överallt av olika anledningar, men vi har hundar i Norge och Danmark. 

Pierre Wahlström rekryterades till hundtjänstenheten 2004 som besiktningsman. Som testledare har han testat i princip alla av Försvarsmaktens hundar sedan dess, berättar han. 

– Det som är mest tillfredsställande är att se alla unga hundarna på lämplighetstesterna. 3 000 hundar har jag testat och det får man väl säga är en specialisering. Det finns en stimulans att träffa alla dessa hundar och få analysera deras beteende. Man blir aldrig fullärd. Hundar gör hela tiden nya saker och man lär sig hela tiden.  

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post