Som tidigare rapporterats så uppger sex av tio medlemmar som svarat på enkäten att de övervägt att söka nytt arbete under det senaste året. Den siffran skiljer sig inte från 2020 års undersökning. Det syns dock en ökning av de som ofta funderar på att sluta eller aktivt söker nytt arbete eller utbildning utanför Försvarsmakten. En av sju av de som svarat gör det, vilket är en klar ökning sedan förra mätningen 2020.
Att vilja söka sig vidare är klart vanligast bland GSS/K, men det är vanligt även bland officerare och specialistofficerare med en anställningstid på upp till 10 år. Lönen är det främsta skälet till att man funderar på att sluta. Bara en av tio anser att deras lön är rimlig i förhållande till alternativt arbete utanför Försvarsmakten. Även arbetsbelastningen, lång pendling, brist på tillvaratagande av kompetens och det slutliga införandet av trebefälssystemet uppges som skäl.
Tillväxten i Försvarsmakten uppfattas i det korta perspektivet påverka den operativa effekten mer negativt än positivt. Särskilt pessimistiska är specialistofficerarna. Mest optimistiska är de som varit anställda en kort tid i Försvarsmakten. På lång sikt förväntar sig huvuddelen att tillväxten kommer påverka den operativa effekten positivt. Två av tre är av uppfattningen att Försvarsmaktens främsta utmaning är att behålla personalen.
Fyra av tio medlemmar är mycket eller ganska nöjda med Officersförbundet. En av sex är missnöjda. Det är en viss försämring mot den föregående mätningen. Mest nöjda är kvinnor och studerande till officer. Hur länge man varit en del av Försvarsmakten förefaller spela roll, men det är de som varit anställda längst och kortast tid som är mest nöjda.
De som blivit företrädda av Officersförbundet är också generellt mer nöjda än genomsnittet av samtliga medlemmar. De som fått rådgivning i lön- och avtalsfrågor och de som gått en kurs i förbundets regi är mest nöjda.
»Om vi ska nå framgång […] i de fackliga frågorna som berör vår profession behöver medlemmarna engagera sig.«
På den positiva sidan uppfattas även förbundet ha bra försäkringar och en rimlig avgift. Kritiken är dock större avseende Officersförbundet som avtalspart.
”Ni har inte tagit tillräcklig strid för degraderingshotade kaptener och löjtnanter.”, skriver en av de som svarat på undersökningen.
Liknande läsning:
Förbundsdirektör Johan Hansson kommenterar medlemsundersökningen:
– Det är, förstås, positivt att våra försäkringar gillas av medlemmarna och är man medlem ska man ha bra förmåner. Det fackliga arbetet är dock så klart viktigast. Samtidigt handlar det också om medlemmarnas förväntansbild. Jag förstår att en del medlemmar förväntade sig att vi skulle kunna stoppa utformningen av beslutet om slutliga införandet av trebefälssystemet, men faktum är att vi vänt på alla stenar inom ramen för de möjligast konst. Inte minst genom att arbetsgivaren tydligt bestämt inriktningen och valde att inte ta hänsyn till den medlemsundersökning som gjordes.
Samtidigt betonar Johan Hansson vikten av alla medlemmars engagemang:
– Om vi ska nå framgång rent allmänt i de fackliga frågorna som berör vår profession behöver medlemmarna engagera sig, främst på den lokala nivån; gå på medlemsmöten, sitta i styrelsen eller ta på sig rollen som listförhandlare. Arbetet med det lokala lönemålbildsarbetet är ett bra exempel där många föreningar tagit fram bra underlag. Jag hoppas att alla föreningar och medlemmar ser detta som fruktbart och avgörande för att få upp löneläget. Ett fack är inte starkare än sina medlemmar.
