Att Leif har koll, såväl formellt som informellt, råder inga tvivel om. Bara under den korta intervjun sticker två högre chefer in huvudet genom den öppna dörren till hans kontor, slår sig ner på besöksstolen några minuter och stämmer av ett par arbetsrättsliga ärenden de är osäkra på. Leif lyssnar koncentrerat, funderar en sekund och levererar sedan mer eller mindre ordagrann information om vad som står i de avtal som berör de respektive ärendena. Men även tips på hur man går vidare på smidigaste sätt.
– Förr i tiden var det mer fyrkantigt. Nu är det mer otvunget. Jag upplever inte att det blivit hårdare mellan fack och arbetsgivare. Ofta tycker vi ju egentligen lika och har samma mål, men vi kan ha lite olika synpunkter på hur vi når dit.
Leif menar att den trygge chefen tar med arbetstagarorganisationerna tidigt i processerna, och kan därigenom fatta bättre underbyggda beslut. Den osäkre chefen ser facket som en fiende.
– Här i Luleå kör vi ”fika med chefen” minst en gång i månaden. Då träffas vi fackliga företrädare med flottiljchefen eller ställföreträdaren och pratar över en kaffe. Förutsättningslöst och protokollfritt. Har vi inget att säga om det fackliga pratar vi fotboll eller semesterplaner. Har man käkat bullar ihop och snackat skit så kommer även den formella biten att fungera bättre, resonerar han.
Men det är också viktigt att hålla isär sina roller, även om det naturligtvis ibland kan vara svårt, både för fackliga representanter och arbetsgivarsidan, menar Leif.
– Till exempel har ju nästan alla flottiljchefer som passerat här sedan jag tillträdde varit hos mig även som medlemmar. Nästa dag ska man sitta på varsin sida ett förhandlingsbord. En symbolisk, men ändå viktig handling är att jag är noga med att byta namnbricka när jag är formellt facklig.
En lokalförening med samma ordförande i 22 år. Finns det inte risk att det blir lite bekvämt, att inget förändras eller utvecklas?
– Jag brukar säga åt de andra att de måste säga ifrån om de upplever att jag tappat stinget. Det får inte bli stelt och man får inte bli hemmablind. Men här har vi en engagerad styrelse med en bra blandning av folk. För att lyckas med det är det viktigt att hela styrelsen också känner sig engagerad. Hos oss har vi gjort så att alla styrelsemedlemmar har specifika områden som de ansvarar för särskilt. Då känner alla att de har något att bidra med, att styrelsearbetet inte bara blir något man sitter av. Sedan har vi haft en bra valberedning som lyckats värva bra folk, med en bra mix av personer och yrkesmässiga bakgrunder.
Att få medlemmar att engagera sig i det fackliga arbetet, är ofta något som beskrivs som ett problem. Hur har ni lyckats så bra?
– Jag tror att folk generellt har ett större engagemang för det som är de fackliga frågorna än de ibland själva inser. Titta på mig, jag hade inte en tanke på att bli ordförande för lokalföreningen, nu har jag suttit här sedan 1997.
Leif jämför det fackliga engagemanget med värnplikten som en väg in till de militära yrkena.
– Många av oss som gjorde lumpen förr hade inte en tanke på officersyrket, men när vi kom i kontakt med det och fick uppleva det förstod vi hur bra och viktigt det var. Lite är det samma sak med det fackliga arbetet, säger han.
