Senast publicerat
Senast publicerat:

Speciell kompetens = speciell lön

Lars Fresker, Förbundsordförande
Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

En hundförare med sitt ekipage är en ovärderlig men smal militär förmåga i flera olika sammanhang. Att träna en hund för avgörande skarpa insatser där mycket står på spel klarar inte vem som helst, det krävs en särskild kompetens och mångårig träning. Dessutom förväntas ekipaget ha hög operativ tillgänglighet, samtidigt som hunden tar en beskärd men också avsevärd tid av den militära hundförarens liv och familj 24/7.

Flygteknikern och de underhållsplutoner och så vidare som finns runtom på våra flottiljer lägger en grund för flygtidsproduktionen. Det är ett grannlaga arbete som kräver tålamod, teknisk förståelse och förmåga att tempoväxla samt en god portion social förmåga. Utbildning och praktik varvas hela tiden för att nå en allt djupare kompetens.  Vissa blir färdmekaniker på specialflygdivisionen, transporten eller på helikopter – då krävs än mer utbildning innan alla certifikat är på plats.

Hundföraren och flygteknikerna har en hel del gemensamt – båda är verkligen specialiserade och bär på ett stort ansvar och gör skillnad, liksom all annan militär personal. Utmaningen för Försvarsmakten ligger i att fortsätta attrahera dessa specialister som efter gedigen utbildning och träning blivit en del av Försvarsmaktens frontlinje – och att attrahera till fortsatt engagemang och stimulans i sin yrkesutveckling. Detta är också en del i officersprofessionen, där vi genom expertisrollen inom den jurisdiktion vi har att verka, tar ansvar för vår fortsatta professionsutveckling. Inom ramen för vår profession ska vi kollektivt och enskilt också ta detta ansvar, ett ansvar som arbetsgivaren måste bejaka och betala vettig lön för. 

»Att behålla ­personalen är ett grundfundament i rekryteringen!«

Utvecklingen av den militära professionen, och mer specifikt officersprofessionen, vilar på både ett akademiskt ben och på den beprövade erfarenhetens grund. Ämnet krigsvetenskap med hemvist på Försvarshögskolan är här centralt för professionen och relevansen, likväl som all beprövad erfarenhet som krävs för utbildning och fortsatt utveckling av både den taktiske officeren och specialistofficeren. Alla aktörer – arbetsgivare, lärosäten, enskilda och vi som yrkes- och fackförbund – har ett ansvar att slå vakt om och utveckla både militärprofessionen och officersprofessionen. 

Ett fortsatt engagemang för vår professionsutveckling, med en därtill vederhäftigt kopplad lön är en del i det vi ser som behållaperspektivet, en bra och begriplig löneutveckling och en synbar och förklarande yrkeskarriär inom vår profession. Att behålla personalen är ett grundfundament i rekryteringen!

En viktig del i behållarperspektivet berör yrkesofficerarnas kompetensdjup, med betoning på specialistofficerarna. Deras fortsatta yrkesutveckling måste byggas på ett tydligt framåtskridande av kompetensdjup – ett kompetensdjup som stimuleras, planeras och efterfrågas. Denna viktiga reella kompetensutveckling ska återspeglas i lönekuvertet, även i innehavd befattning.

Årets Rals, som nyligen avslutades på Försvarsmaktsnivån, är ett steg i rätt riktning, men väldigt mycket återstår. Yrkesofficerarnas löne- och kompetensutveckling och GSS/K-kollektivets anställningsvillkor måste fortsätta tydliggöras och utvecklas positivt, annars är tillväxten i farozonen och våra medlemmar söker sig till andra yrken. Lönebildning måste ske långsiktigt med ett tydligt kompetensfokus. Det är endast om detta sker som Försvarsmakten kan vara den attraktiva arbetsgivare som krävs för att klara de utmaningar som ligger framför oss inom personalförsörjningsområdet. 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Hans Bergvall, 2:e vice ordförande i Officersförbundet, är flygtekniker på Blekinge flygflottilj, F 17. Han känner igen problematiken som färdmekanikern David lyfter.
    Hans Bergvall, 2:e vice ordförande i Officersförbundet, är flygtekniker på Blekinge flygflottilj, F 17. Han känner igen problematiken som färdmekanikern David lyfter.

    Jag började höstens första arbetsdag i mitten av augusti bekymrad efter de dramatiska händelserna i Afghanistan. Ett land där många av Officersförbundets medlemmar slitit hårt för att skapa säkerhet och stabilitet, men som återigen fallit i Talibanernas händer på bara nio dagar. Det är nästintill ofattbart. Det är bara månader sedan som svensk personal mentorerade den afghanska armén och bara några år sedan det svenska förbandet stöttade dem under operationer, själva genomförde patruller ut till byarna och bland annat möjliggjorde att flickor kunde gå i skolan. Det kostade fem svenska och två lokalanställdas liv. Dessutom många skadade – en del för livet. Nyligen avslutades Sveriges evakueringsoperation där Försvarsmaktens personal flugit ut över 1 100 personer – vilken hjälteinsats! Jag vill å hela Officersförbundets vägnar tacka alla er som tjänstgjort i Afghanistan genom åren – det ni gjort har inte varit förgäves.       

    Tillbaka till Sverige där det varit en fantastisk sommar och hemester för en stor del av oss. Jag tror att det senaste årets pandemi har gjort att vi har fått upp ögonen för vilket fantastiskt land vi lever i. Visst finns det brister men vårt sätt att leva i frihet är väl värt att försvara. Det är i alla fall min slutsats efter många härliga morgnar ombord på båten, reflekterandes över livet, medan övriga i besättningen fortfarande sov. Men för att försvara vårt land krävs en stark försvarsmakt.

    Behovet av militär personal har under lång tid aldrig varit större än det är nu. Försvarsmaktens viktigaste resurs är dess personal – utan dem flyger inga flygplan, stridsvagnarna står still och kockens grytor ekar tomma. 

    »Jag vill å hela Officers­förbundets vägnar tacka alla er som tjänstgjort i Afghanistan genom åren – det ni gjort har inte varit förgäves.«

    Flera stora arbeten pågår nu i myndigheten som är kopplade till personalen. Jag tänker på ny krigs- och grundorganisation och slutligt införande av trebefälssystemet. Ur Försvarsmaktens perspektiv hänger frågorna inte ihop: den förstnämnde är kopplat till försvarsbeslutet och den sistnämnda är mer av en systemfråga. Men i praktiken är det i allra högsta grad annorlunda och frågorna måste därför hanteras i rätt ordning. 

    Enligt vår uppfattning måste man först sätta den nya organisationen och identifiera behoven av personal i respektive kategori.  Inte förrän det är gjort kan man ta itu med arbetet med omgaloneringen. Risken är ju annars överhängande att myndigheten står med personal som tvingats byta personalkategori och sedan i alla fall får tjänstgöra på en befattning i sin gamla personalkategori, med enda skillnaden att individen har en annan grad. Det skulle kraftigt försvaga trovärdigheten både för den nya organisationen och för trebefälssystemet.

    Och apropå trovärdighet: Försvarsmakten måste nu snarast börja jobba med att ta fram en modell för hur erfarenhet ska avspeglas i lönen, annars blir talet om specialistofficerarnas löneutveckling bara tomma ord. 

    En händelserik höst står för dörren:

    Tillväxten fortsätter, bland annat med invigningar av de nya förbanden. Fler värnpliktiga utbildas och så ska Försvarsmakten ta igen det gångna årets uteblivna övningar på grund av pandemin. Det här skulle inte gå utan stora uppoffringar av myndighetens anställda.

    Det är upp till bevis nu, Försvarsmakten, om ni verkligen ser personalen som er främsta resurs!

    Ur arkivet: