Senast publicerat
Senast publicerat:

Säkrare tänd­funktion till handgranater testas

Handgranater har genom åren orsakat ett stort antal olyckor, inte minst på grund av dåligt konstruerade tändare. Nu har svenska ingenjörer vid FMV utvecklat en tändare som ska öka säkerheten och leda till ett mer flexibelt användande av handgranater.

Redaktionen
Bezav Mahmoud/Försvarsmakten
De nya säkrare granat­tändarna passar alla hand­granater som används i det svenska försvaret.

– Den här konstruktionen är helt världsunik och många länder lär vilja ha den. Men efter 100 år med allvarliga olyckor är det skandal att ingen gjort det här tidigare, säger Ian Kinley, ingenjör och teknisk expert på Försvarets materielverk, FMV.    

Handgranaten är inte bara ett effektivt och dödligt vapen. Under årens lopp har hanteringen av den också orsakat en rad allvarliga tillbud och olyckor världen över, även i Sverige. Ian Kinley berättar att det en bit in på 2000-talet inträffade ett par riktigt allvarliga handgranatsincidenter. Vid ett tillfälle utlöstes en äldre fosforhandgrant i fickan på en soldats kroppsskydd när han var på väg att kliva in i ett fordon. Det var en hårsmån från att han själv, besättningen och fordonet brann upp. Händelserna fick ingenjörer på FMV att agera.

– Jag upprördes av att se alla olycks- och tillbudsrapporter som hamnade på mitt bord. Vi ska inte skicka ut våra tjejer och killar i insatsområden utrustade med materiel som är farliga för dem själva. Handgranater är alldeles för osäkra, säger Ian Kinley.

Det stora problemet med handgranater, säger Ian Kinley, är den tändfunktion som utlöser själva sprängladdningen. I handgranatens tändare, den som kallas mekanism, finns ett slagstift med en fjäder som hålls säkrad med en sprint. När sprinten, som har en ring i ena änden, dras ur sitt säkrade läge och handgranaten kastas släpps slagstiftet fritt. Fjädern driver den mot tändhatten på fördröjningsladdningen som antänds. Då har soldaten cirka tre sekunder på sig innan laddningen briserar. 

– Är det dessutom väldigt varmt, som i Mali, brinner det ännu fortare och då har man bara två sekunder på sig. Är det däremot riktigt kallt tar det en sekund längre tid innan det smäller, säger Ian Kinley.

Men enligt Ian Kinley är konstruktionen på världens handgranater dålig och har sett likadan ut sedan första världskriget. På klassiska handgranater är fjädern redan spänd från fabrik och det räcker med ett litet misstag eller att ringen till sprinten råkar haka i någonting och dras ur för att nedräkningen ska starta. Den nya tändaren levereras istället med en ospänd fjäder och soldaten måste själv, med en tvåhandsfattning, hålla in en säkringsgrepe och vrida runt ett vred för att osäkra handgranaten. Inte förrän taget om säkringsgrepen släpps antänds fördröjningen. Det finns även en återställningsknapp som kan tryckas ner för att återsäkra handgranaten. 

– Det är nästan omöjligt att få en vådautlösning med den nya tändaren och den är mycket, mycket säkrare än de gamla konstruktionerna. Även om den går sönder fysiskt sker ingen utlösning, säger Ian Kinley.

Liknande läsning:
Spränggranat 07. Foto Armémuseum

Den nya tändaren testas nu med en granatkropp som är tänkt att ersätta den gamla spränghandgranat 56, som använts i Försvarsmakten i över 60 år. Tändaren kan dock monteras på samtliga handgranater som används i Sverige i dag.

– Är man rik kan man byta ut alla tändare till den nya sorten, men det skulle nog bli för dyrt, säger Ian Kinley. Däremot utgår jag från att man kommer beställa de nya tändarna vid återanskaffningar. Man kan också byta till de nya tändarna när det är dags att renovera gamla handgranater.

Utöver en säkrare hantering kan den nya tändaren också leda till ett mer flexibelt användande av handgranater, menar Ian Kinley. I dag finns restriktioner kopplade till säkerheten som säger att man bara får ha en handgranat i var ficka, för att undvika att handgranaten påverkas och av misstag utlöser sprängladdningen. Med den nya typen av tändare är det problemet löst.    

– Ska du in i en stor byggnad behöver du fler än två handgranater och nu kommer man kunna ha fickorna fulla med handgranater utan att riskera olyckor. Det är fienden vi ska vara farliga för, inte våra egna, säger Ian Kinley.

Försvarets materielverk håller nu på att testa den nya handgranattändaren tillsammans med Markstridsskolan i Kvarn.

Sverige är världsledande inom utvecklingen av handgranater. År 2015 kom en förbättrad variant av den gamla tändaren. Även själva verkansdelen av handgranaterna har utvecklats.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Arméns ekonomiska planering har under årets första sex månader präglats av ett glapp på omkring 300 miljoner kronor mellan planerad verksamhet och ekonomisk ram. Arméstaben har tvingats prioritera, omfördela och ge förbanden i uppgift att planera om.

    Maria Widehed
    Hundratals ­miljoner saknades i arméns planering
    Armén har fått ambitionsanpassa för att hantera det ekonomiska glappet. Enligt Martin Johansson, planeringschef på Arméstaben, har bland annat övningar kortats och möten genomförts digitalt.

    Foto: Försvarsmakten

    Efter årets första tre månader räknade arméns förband och enheter med kostnader på sammanlagt 14,3 miljarder kronor. Det var 296 miljoner kronor mer än arméns ekonomiska ram. I ett direktiv från Arméstaben stod att läsa att: ”OrgE ekonomiska behov är fortsatt betydligt större än arméns tilldelade anslagsram” vilket har lett till ”strikta prioriteringar inom armén”. Överste Martin Johansson, planeringschef på Arméstaben, beskriver kostnadsskillnaden som en följd av det sätt på vilket armén planerade inför 2026.

    – Inför året arbetade vi med en ramlös ekonomisk planering då bedömningen var att de ekonomiska resurserna inte skulle vara gränssättande. Under inledningen av året konstaterade vi att vi gick mot ett övertryck och inte skulle hålla oss inom de tilldelade ramarna. Då var vi tvungna att göra balanseringar i verksamheten.

    Martin Johansson

    Martin Johansson

    Planeringschef på Arméstaben

    Att verksamhetsuppdragen behöver ses över under året är enligt Martin Johansson normalt, justeringarna under 2026 har dock varit stora. Enligt honom har Arméstaben inte valt bort någon större verksamhet.

    – Det har i mångt och mycket handlat om att ambitionsanpassa. Vissa fältövningar har kortats, möten har genomförts digitalt istället för fysiskt och vissa stridsskjutningar har fått anpassad ambitionsnivå utifrån ramen, säger han.

    Även planeringsinternat har genomförts på billigare sätt. En konkret följd är enligt Martin Johansson även att armén har tvingats använda reservofficerare och tidvis tjänstgörande soldater i mindre omfattning än planerat.

    Under inledningen av året konstaterade vi att vi gick mot ett övertryck och inte skulle hålla oss inom de till­delade ramarna.

    I direktivet beskriver Arméstaben konsekvenserna av förbandens personal- och kompetensläge. De skriver bland annat att det leder till begränsade möjligheter att genomföra utbildning och produktion med önskad kvalitet samt ambitionssänkningar, omplaneringar och ökad sårbarhet vid samtidiga uppdrag. Där anges även ”hög och långvarig arbetsbelastning i många förband”, begränsade möjligheter till återhämtning, ledighet och kompetensutveckling samt risk för arbetsmiljöproblem och personalavgångar.

    – En slutlig ram som är mindre än planeringen får förstås effekt på krigsförbanden. Samtidigt har vi totalt under året genomfört mycket verksamhet med utgångspunkten att prioritera sådant som direkt bidrar till krigföringsförmågan här och nu respektive till arméns leverans enligt försvarsbeslut 24, säger Martin Johansson.

    Han betonar att förslagen till besparingar i första hand har tagits fram av förbanden själva.

    – Det är de som har bäst uppfattning om vilken verksamhet som kan omprioriteras på olika sätt för att hantera den ram vi har. Sedan gör vi en samlad bedömning i Arméstaben.

    Så mycket översteg prognoserna arméns ekonomiska ram

    Så mycket översteg prognoserna arméns ekonomiska ram. Skillnad mot arméns ekonomiska ram, miljoner kronor.

    Vid halvårsskiftet förklaras överskridandet av prognosen bland annat av nya uppgifter som FLF Finland, stödet till Ukraina och nationella operationer. Källa: Arméstabens ekonomiska rapportering 2026 efter tre och sex månader. Tremånadersprognosen exklusive FLF Finland.

    Av handlingar som Officerstidningen har tagit del av framgår att prognosskillnaden under våren var störst vid Norrbottens regemente, I 19. Förbandet räknade med kostnader på närmare 1,5 miljarder kronor. Det var drygt 230 miljoner mer än den prognos som Arméstaben fastställde.

    I 19 producerar huvuddelen av Norrbottensbrigaden och har också en central roll i det svenska bidraget till Natos framskjutna markstyrkor i Finland.

    – Allt handlar om FLF. Vi fick i uppgift att göra en ekonomisk planering innan det politiska beslutet var fattat. Ingångsvärdet var att vi skulle sätta upp en styrka, men styrningarna kom sent så vi fick göra flera antaganden, säger Carin Bergensten, ekonomichef på I 19, och fortsätter:

    – Vi gjorde ett första förslag utifrån vad vi då trodde, sedan fick vi besked att plocka bort planeringen för att förhoppningsvis kunna göra en bättre prognos i halvårsuppföljningen.

    Vid halvårsuppföljningen skiljde drygt en miljon kronor mellan förbandets prognos och Arméstabens fastställda dito.

    – Vi har fått skala ner en del, men inte så att krigsförbanden har påverkats i någon större utsträckning, säger Carin Bergensten.

    Samtidigt skriver Arméstaben i sin sammanfattning vid halvårsuppföljningen att Norrbottens regemente, Försvarsmedicincentrum och Livregementets husarer har rapporterat att tillväxten av framför allt yrkesofficerare och erfarna chefer ”inte håller jämna steg med uppdragstillväxten”, vilket innebär en risk för både arbetsmiljön och den långsiktiga utvecklingen.

    – Vi är väldigt underbemannade vid I 19. Bemanningen av officerare på pansarbataljonen ligger på 54 procent. Det gör att personalen får gå tungt, att det blir mycket övertid och att människor inte kan ta ut den ledighet de ska. Det leder i sin tur till en växande ledighetsskuld som ska gå ihop både för verksamhet och rent ekonomiskt, säger Carin Bergensten.

    I 19 har nu lämnat sin ekonomiska rapportering efter årets första nio månader. Förbandet har där begärt ytterligare medel, men hade vid intervjutillfället ännu inte fått Arméstabens besked.

    – Viss oro finns att om armén inte får full finansiering för FLF – då kommer det att drabba förbandens ordinarie verksamhet, säger Carin Bergensten och fortsätter:

    – Under årets sista kvartal ska vi försöka vara sparsamma med inköp, möten och resor, samt skjuta viss utbildning framåt. Hittills har vi inte behövt ställa in någon verksamhet, men beskedet efter rapporteringen kan innebära att vi måste göra det.

    Jag har aldrig upplevt att det varit så stökigt som det är nu.

    Carin Bergensten har arbetat med ekonomi i Försvarsmakten sedan 2000 och de senaste sju åren som ekonomichef.

    – Jag har aldrig upplevt att det varit så stökigt som det är nu. Det är främst korta tidsförhållanden vilket innebär antaganden och nya uppgifter där det saknas erfarenhetsvärden. Väldigt mycket ska hanteras på kort tid. Men alla gör vad de kan.

    Gotlands regemente, P 18, räknade i våras med kostnader på närmare 740 miljoner kronor. Det var 68 miljoner mer än den prognos som Arméstaben fastställde – den näst största skillnaden bland de redovisade arméförbanden.

    P 18 befinner sig samtidigt i en snabb expansion. Vid halvårsuppföljningen räknade förbandet med kostnader på drygt 730 miljoner kronor. Arméstabens fastställda prognos var knappt 725 miljoner.

    – De fasta kostnaderna ökar eftersom vi har rekryterat, vi är nästan 430 anställda nu, och har höga kostnader för hyra. Från högsta ledningen är det väldigt hög press på att det här ska bli bättre och gå fortare. Kraven på oss att genomföra mer verksamhet är tydliga, säger överstelöjtnant Joakim Marklund, ställföreträdande chef på P 18.

    I halvårsdirektivet framgår samtidigt att armén hade begärt 15 miljoner kronor för verksamhet på Gotland som man ansåg borde bekostas av andra försvarsgrenar. Den begäran beviljades inte centralt.Finansieringen löstes istället genom en omfördelning inom armén.

    – Det handlar om många bäckar små. Vi ställer inte in någon verksamhet eller prioriterar ned något förband, utan snarare ambitionsanpassar, säger Martin Johansson.

    Efter årets första sex månader hade arméns ekonomiska ram höjts till strax över 14 miljarder kronor.

    I Arméstabens direktiv efter halvårsuppföljningen sammanfattas förbandens rapportering om personal- och arbetsmiljöläget. ”Den främsta utmaningen är en hög arbetsbelastning till följd av förbandstillväxt, övningsintensiv verksamhet, kompetensbrist och begränsade personella resurser, samt brist på ändamålsenliga lokaler”, står det i sammanfattningen.

    Största skillnaderna mellan förbandens och Arméstabens prognoser

    Största skillnaderna mellan förbandens och Arméstabens prognoser. Skillnad i miljoner kronor mellan förbandens egna prognoser och den prognos Arméstaben fastställde.

    Källa: Arméstabens ekonomiska uppföljningar efter tre och sex månader 2026. Officers­tidningens ­beräkningar. Avrundade belopp. Enheter vars ­prognos höjdes ingår inte.

    Flera förband och enheter uppges ha svårt att balansera ordinarie verksamhet mot utvecklingsarbete, utbildning och bemanning. Enligt Arméstaben leder det till ”högt tempo, korta planeringshorisonter och ett ökat behov av prioriteringar”.

    Under våren ökade också kostnadsprognosen för stödet till Ukraina, FLF Finland togs med i prognosen och antalet nationella operationer ökade. Vid halvårsskiftet begärde armén 281 miljoner kronor för verksamheten i Finland och sammanlagt 77 miljoner för Ukrainastöd och nationella operationer.

    – Vi har fått en stor andel avsatt för de uppgifter vi har. Sedan är det en diskussionsfråga hur stor del som ska konteras på exempelvis FLF Finland. Det är svårt att säga att alla medel har tilldelats specifikt för en viss verksamhet och ibland behöver avvägning ske mot andra uppgifter, säger Martin Johansson.

    Det är inte ett tillfälle att beklaga sig. Vår uppgift är att få maximal effekt av de medel som tillförs.

    När intervjun genomförs analyserar Arméstaben fortfarande förbandens rapportering efter årets tredje kvartal. Martin Johansson lämnar därför inget besked om armén nu bedöms hålla den ekonomiska ramen för 2026 eller hur prognosen har förändrats jämfört med i somras.

    – Vi tittar på tredje kvartalet och kan få korrigerade ramar för resten av året.

    Samtidigt betonar han att armén disponerar större resurser än tidigare.

    – Det läggs mycket på Försvarsmakten nu och vi i armén har större resurser än vi någonsin har haft för att bygga den förmåga som behövs. Det är inte ett tillfälle att beklaga sig. Vår uppgift är att få maximal effekt av de medel som tillförs.

    Kommentar från Försvarsstaben

    Konteramiral Bo Berg, chef för Försvarsstabens genomförandeenhet:

    ”Armén sänker ambitionen i verksamheten i syfte att nå ekonomisk balans. Försvarsmakten optimerar över tid verksamheten givet de aktuella förutsättningarna. Inför ett nytt år gör försvarsgrenarna en planering utifrån tilldelade resurser. Ingenting är underfinansierat från början, men det kan uppkomma aktiviteter under året som behöver omhändertas. Ibland får förbanden bekosta det inom tilldelad ram, och då behöver något annat prioriteras bort. Ibland får de tillförda ekonomiska medel, som i fallet med FLF Finland. Ingen av de övriga försvarsgrenarna har genomfört en återrapporterad ambitionssänkning i år, men de säger att det är en utmanande situation att bedriva verksamhet inom ramen för ekonomiska medel.”

    Ur arkivet: