Kinesiska flottan på väg att växa om den amerikanska

USA fortsätter att dominera som världens största militära stormakt, men Kina knappar in och om tio år kommer den kinesiska flottan sannolikt att vara numerärt överlägsen den amerikanska. Det enligt en rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut.

Den 17 december 2019 i Sanya i södra Kina. Den kinesiska presidenten Xi Jinping deltar i en ceremoni av Kinas första inhemskt byggda hangar­fartyg, Shandong.

I spenderade kronor och ören behåller USA sin särställning som världens ledande militära stormakt inom överskådlig framtid. År 2019 hade landet en försvarsbudget på 732 miljarder amerikanska dollar vilket är nära tre gånger så mycket som tvåan Kina med 261 miljarder dollar och elva gånger så mycket som fyran Ryssland med 65 miljarder dollar. Tredjeplatsen innehades av Indien med 71 miljarder dollar. Men det senaste decenniet har det militära budgetgapet mellan stormakterna minskat betydligt. Dessutom förväntas Kina gå om USA som världens största ekonomi mätt i bruttonationalprodukt, BNP, inom en tioårsperiod. 

– Vad som händer globalt när världens största ekonomi är en auktoritär stat återstår att se, men USA kommer att bli alltmer pressat av den frågan. Och om vi i Europa ser USA som den främsta garanten för vår säkerhet är det mycket viktigt för oss att hålla ögonen på var USA lägger sitt militära fokus, säger Per Olsson, huvudförfattare till FOI:s rapport Defence economic outlook 2020.

Trots Kinas växande ekonomi och militära satsningar förväntas USA behålla sin militära överlägsenhet de kommande tio åren, särskilt under havsytan och i luften. Däremot kommer Kina sannolikt ha det största innehavet av antalet marina plattformar runt år 2030, även om USA troligen fortsätter att dominera i termer av tonnage. 

– Men även när det gäller tonnage kommer länderna närma sig varandra. Inom tio år kommer den kinesiska flottan troligtvis nå hälften av den amerikanska flottans tonnage. Men då måste man komma ihåg att endast 60 procent av den amerikanska flottan är lokaliserad till Stilla havet, där Kina har hela sin flotta, säger Per Olsson.

» Medan vi bekämpade talibaner och terrorister rustade Kina och Ryssland upp. «

Att länder som Kina och Ryssland kunnat närma sig USA och Europa i militär kapacitet under 2000-talet, beror både på nedrustningen som skett i väst liksom på omställningen från nationellt försvar till internationella insatser. 

– Medan vi bekämpade talibaner och terrorister rustade Kina och Ryssland upp. Nu har väst börjat plöja in pengar igen för att möta nya utmaningar, men det tar tid innan dessa investeringar ger effekt samtidigt som andra länder har ångan uppe, säger Per Olsson. 

Sedan 2010 har världens samlade militära utgifter ökat med 5,7 procent, till 1 868 miljarder dollar 2019. Samtidigt har antalet plattformar och system generellt minskat. Det beror framför allt på att upprustningen i många länder inneburit att äldre materiel fasats ut till förmån för modernare och därmed dyrare system. Samtliga stormakter har dragit ner antalet stridsflygplan, ubåtar, stridsvagnar och artilleripjäser; det gäller även de som har ökat sina försvarsbudgetar kraftigt. Framför allt är det den snabba teknikutvecklingen som är kostnadsdrivande, men det finns en logik bakom detta, menar Per Olsson.  

– Låt säga att ett nytt stridsflygplan är tio procent bättre än det gamla, men kostar dubbelt så mycket. Det låter som en dålig affär, men det kan vara just de procenten som avgör utgången i en given stridssituation och det är så de flesta länder har resonerat. Frågan är hur få avancerade plattformar man kan acceptera innan smärttröskeln är nådd. I vissa fall ser vi nu att volymerna är på väg upp igen, säger Per Olsson.

Per_Olsson_porträtt_urklipp_foto_FOI
Per Olsson, forskare vid FOI

Även om samtliga granskade länder i FOI-rapporten valt att modernisera sin krigsmateriel sedan början av 2000-talet, finns det fortfarande ganska stora åldersskillnader i materiel mellan länderna. Ryssland har lyckats bibehålla avsevärda materielvolymer genom att uppgradera äldre system, ärvda från Sovjettiden. USA å andra sida satsar enorma resurser på spetsteknologi och har exempelvis långt fler femte generationens stridsflygplan än någon annan stormakt. Men att vara överlägset i antal plattformar eller tekniskt avancemang, betyder inte att utgången av en konflikt är given på förhand, konstaterar Per Olsson. 

– I rapporten mäter vi råstyrkan precis som den är, men att bara utgå från den kan slå väldigt fel. Det har historien lärt oss. Sett till arméns storlek och materielens kvantitet och kvalitet borde Frankrike stått sig betydligt bättre mot Tyskland under andra världskriget än de gjorde. Det var hur dessa resurser användes som visade sig vara avgörande. 

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Under onsdagen hölls en dopceremoni för Sveriges nya signalspaningsfartyg HMS Artemis i Karlskrona. I närtid kommer besättningen att kasta loss för sitt första signalspaningsuppdrag. HMS Artemis efterträder HMS Orion, som efter 40 år till havs går i pension.
    I närtid kommer HMS Artemis att kasta loss för sitt första skarpa underrättelseuppdrag. Foto: Cecilia Lindberg/Försvarsmakten

    Marinens nyaste fartyg har blivit döpt. Dopceremonin av HMS Artemis skedde den 3 april i örlogshamnen i Karlskrona. Bland hedersgästerna fanns marinchef konteramiral Ewa Skoog-Haslum och Björn Lyrvall, generaldirektör för Försvarets radioanstalt, FRA, som var den som förrättade dopet.

    – Med Konungens gillande ska ditt namn vara HMS Artemis Må lycka och framgång följa dig på haven och må du bli en stark länk i vårt försvar, sa han i samband med att namnskylten avtäcktes, skriver Försvarsmakten i en artikel på myndighetens webbplats.

    HMS Artemis ersätter HMS Orion, som har utgjort plattform för FRA:s signalspaning i Östersjön i drygt 40 år.

    » Marina traditioner är viktiga för oss. Våra fartyg är med oss länge, ibland har flera generationer personal fått tjänstgöra på samma skrov. «

    Marinchef Ewa Skoog Haslum höll ett tal i samband med ceremonin:

    – Marina traditioner är viktiga för oss. Våra fartyg är med oss länge, ibland har flera generationer personal fått tjänstgöra på samma skrov. Därför är tillfällen som detta, som både ger ett avslut och en början, viktiga. De ger perspektiv och en punkt att förhålla sig till när vi ser tillbaka och spejar framåt, sa hon i sitt tal enligt Försvarsmaktens artikel.

    Fartyget beställdes av leverantören Saab Kockums 2017. Leverans till Försvarets materielverk och Försvarsmakten var planerad till 2020, men projektet har varit drabbats av flera förseningar, bland annat på grund av ekonomiska svårigheter hos den polska underleverantören samt av pandemin.

    ”Det nya fartyget har bättre manöveregenskaper och kommer att ge Försvarsmaktens och FRA:s personal en bättre boendemiljö ombord. Dessutom har hennes elektromagnetiska kompabilitet, eller EMC-egenskaper, förbättras”, skriver FMV i en artikel. Det innebär att nivån av störande signaler som fartyget ger ifrån sig har begränsats. 

    Vid dopceremonin på onsdagen närvarade inbjudna gäster, marinens musikkår och besättningen på det nya signalspaningsfartyget. HMS Artemis kommer i närtid att gå till sjöss och göra sin första skarpa underrättelseinhämtning, skriver Försvarsmakten. 

    HMS Artemis ingår i Första ubåtsflottiljen. Besättningen tillhör marinen och personalen från FRA utför signalspaningsarbetet. 

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post
    Försvarets materielverk, FMV, har tecknat kontrakt med Saab och GKN Aerospace på konceptstudier om framtidens stridsflyg. Studien ska ge underlag till ett kommande beslut om hur Sveriges stridsflygförmåga ska se ut efter 2040.
    Stridsflygplanet Jas 39 C/D vidmakthålls bortom 2030 parallellt med vidareutveckling och införande av Jas 39 E. Foto: Saab.

    Försvarets materielverk, FMV, har tecknat kontrakt med Saab och GKN Aerospace för en konceptstudie om framtidens stridsflygförmåga. Arbetet görs inom programmet ”Vägval stridsflyg” och syftet med studien är att ge underlag till ett kommande beslut om vägval för hur man ska tillgodose materielförsörjning av stridsflygförmåga efter 2040.

    – Detta är ett viktigt steg för att tydliggöra teknikval och kommersiella handlingsalternativ inför beslut om hur framtidens stridsflygförmåga ska försörjas med materiel. Med hänsyn till de långa utvecklingstiderna, och besluten som behöver tas, är det bra att arbetet påbörjas nu. Det är också naturligt att flygindustrin deltar med sin kunskap i den här fasen, säger Lars Helmrich, chef för verksamhetsområde Flyg och rymd på FMV, i en artikel på myndighetens webbplats.

    » Detta är ett viktigt steg för att tydliggöra teknikval och kommersiella handlingsalternativ inför beslut om hur framtidens stridsflygförmåga ska försörjas med materiel. «

    Saab kommer att samarbeta med FMV, Försvarsmakten, Totalförsvarets forskningsinstitut. Verksamheten i programmet omfattar bland annat kunskapsuppbyggnad för att kunna analysera och värdera verksamheten, studier och systemkoncept samt att ta fram en övergripande kravbild.

    ”Vidare ska verksamheten säkerställa nationell industriell kapacitet och kunnande genom studier, teknikutveckling och förberedelser för markbaserade och flygande demonstratorer”, skriver FMV i artikeln.

    Beställningen är en del av FMV:s åtagande i enlighet med det regeringsbeslut från 6 juli 2023 som rör konceptstudier om framtida stridsflyg. Kontraktsperioden för arbetet i studien är 2024-2025.

    Försvarsmakten har tidigare betonat behovet av att göra ett vägval avseende framtida materielförsörjning av stridsflyg senast 2030, för perioden efter 2040. 

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post
    Den 20 mars besöktes Sverige av en av Natos stående marina styrkor – SNMG 1 – för första gången sedan inträdet i försvarsalliansen. Ställföreträdande marinchef, Patrik Gardesten, bedömer att Försvarsmakten kan vara redo att delta i Natos stående marina styrkor redan i år.
    Den spanska fregatten ESPS Almirante Juan de Borbon anlöpte Stockholm och frihamnen på tisdagen. Fartyget ingår i Standing Nato Maritime Group One. Foto: Jonas Ekströmer/TT.

    Natostyrkans flaggskepp, den spanska fregatten ESPS Almirante Juan de Borbon (F102), ligger förtöjd vid kajen i Frihamnen tillsammans med ytterligare fyra fartyg ur SNMG 1. Syftet med besöket är att välkomna Sverige in i alliansen och visa upp en enad front mot öst. Med ombord är viceamiral Diedo Maleterre, ställföreträdande chef för Natos marina styrkor vid Marcom i London. Han säger att han gläds åt det svenska medlemskapet.  

    – Med Sveriges Natointräde är vi 26 maritima nationer i Nato och det gör oss väldigt starka. Marcom ser fram emot ett ännu större samarbete med Sverige än vi haft tidigare, inte minst i Östersjön. Men jag vet också av erfarenhet att Sverige kan operera utanför Östersjön. Den svenska marinen är mycket stark.  

    Marcom koordinerar samtliga Natos fyra stående marina styrkor som opererar i Medelhavet, Svarta havet, Atlanten och Östersjön. Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina har Natos marina operationer ändrat fokus, säger Diedo Maleterre.

    – Tidigare var det mycket verksamhet riktad mot terrorister i Röda havet och liknande operationer. Nu handlar det om att visa upp en stark avskräckande förmåga gentemot Ryssland. Vi är inte naiva. Vi vet vad de är kapabla till.

    » Vi har förberett oss och om ett politiskt beslut fattas och Nato har behov av det kan vi avdela ett minröjningsfartyg redan i år är min bedömning «

    Enligt brigadgeneral Patrik Gardesten, ställföreträdande marinchef, som också deltog vid flottbesöket i Frihamnen, är marinens väg in i Nato relativt kort.

     – Vi har verkat inom ramen för partnerskap med Nato sedan 1994 och vår resa till integrering är inte så lång. Vi har redan ett långtgående samarbete med god kompatibilitet och så vidare och vi har haft personal i Marcom sedan några dagar efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Sedan finns det en del kvar att göra gällande teknik, som exempelvis samband, säger han. 

    Det talas om att Sverige ska kunna bidra med ett minröjningsfartyg och därefter en korvett till Natos stående marina styrkor. Hur långt har ni kommit i den planeringen?

    – Om vi ska avdela plattformar till Natos stående styrkor är det ytterst ett politiskt beslut. Men vi har förberett oss och om ett politiskt beslut fattas och Nato har behov av det kan vi avdela ett minröjningsfartyg redan i år är min bedömning, säger Patrik Gardesten.

    Hur påverkas marinen på hemmaplan om ett minröjningsfartyg ska verka i Natokontext? 

    – Avdelar man något så har man det inte själv, så är det förstås. Men vi är en del av Nato nu och om vi avdelar något till Nato så avdelar vi det till oss själva. Vi är inte ensamma längre och jag tror inte att vi ska se det som att vi förlorar något. Vi får mer än vi kan ge, säger Patrik Gardesten.

    Vad får den svenska marinen ut av ett sådant här flottbesök?

     – Just nu, 13 dagar in som allierad, är det här en stark signaleffekt. Det är det viktigaste. Men vi stärker också våra relationer. Uttrycket ”You have to know eachother before you need eachother”, blir tydligt i den här kontexten, säger Patrik Gardesten.

    » Just nu, 13 dagar in som allierad, är det här en stark signaleffekt. Det är det viktigaste. Men vi stärker också våra relationer. «

    Han bedömer att det finns ett stort intresse bland anställda i marinen att tjänstgöra i Nato, och han tror inte att det enbart handlar om nyhetens behag.

    Styrkechefen för SNMG 1, den spanske viceamiralen Joaquin Ruiz Escagedo, har 1 200 individer under sig, varav 230 tjänstgör på Almirante Juan de Borno. Enligt honom är det i den spanska marinen attraktivt att tjänstgöra i Nato.

    – Även om vi har varit medlemmar i alliansen länge upplever jag att det fortfarande är lätt att rekrytera till uppdrag inom Nato, säger han. Det är populärt att delta. Almirante gick in i task force one i januari och kommer att stanna till juli. 

    Övriga fartyg i SNMG 1 är det tyska stödfartyget FGS Bonn, italienska fregatten ITS Luigi Rizzo, norska fregatten HNoMS Otto Svedrup och den franska fregatten FS Normandie. I styrkan ingår ytterligare en fransk fregatt, FS Aquitane, som deltar i marinövningen Vår 24 på Västkusten.  

    Dela artikel:

    Facebook
    Twitter
    E-post

    Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

    Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

      Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

      Observera att du även behöver klicka på godkänningslänken i det bekräftelsemeddelande som kommer att skickas till din e-postadress för att slutföra prenumerationen. Vänligen kontrollera din skräppostmapp om du inte har mottagit bekräftelsemeddelandet efter att ha registrerat dig.