Strax innan jag prästvigdes, som före detta yrkesofficer, började jag forska om identitetsprocesser vid övergången från ett militärt till ett civilt liv. Efter det har jag studerat veteraner med ptsd, moraliska skador och militär själavård: nu har jag startat upp ett nytt postdoktorprojekt som heter Veteranhälsans Limbo. Men oberoende av forskningsfrågor så har all min forskning en sak gemensamt: militära identiteter.
Militära identiteter laddas med militära värderingar, meningar och praktiker, det vill säga militära kulturer. Detta militärkulturella gods är till sin totala sammansättning unikt och kan vara svårt eller omöjligt att finna utanför en militär kontext. Militära kulturer präglas givetvis av förbandsspecifika egenheter och därtill finns en relation med det kringliggande samhället som påverkar militära kulturkontexter i varierande grad.
Det finns dock ett antal tydliga konturer som kan sägas vara militärkulturellt gränsöverskridande, men med viss variation inom/mellan förband. Det finns en stark hierarki i en militär organisation. Disciplin är helt nödvändigt för att militär verksamhet ska fungera. Både fysisk och psykisk uthållighet är avgörande för att militära uppgifter ska kunna lösas. I detta ligger också en sorts prestationsdriven kontur – prestationer premieras och beundras. Det kollektiva är i regel överordnat det individuella, det vill säga laget före jaget. Militärspecifik kompetens är helt avgörande för att kunna lösa militära (strids)uppgifter, det innebär att militär personal, direkt eller indirekt, ska kunna delta i strida och därmed döda en motståndare eller understöda detta skeende. Det finns ett överordnat syfte och en uppgift som måste lösas och som kan involvera liv och död, i synnerhet under skarp insats. Lojalitet mot syfte, uppgift och kollegor är centralt. Dessutom kan det i en ”boots on the ground”-kultur under insats utvecklas en särskilt stark lojalitet, gemenskap och ett osynligt band mellan kollegor. Tills döden skiljer oss åt är löftesord som sägs i samband med en kyrklig vigsel – detta kan vara mer än bara ord i ett militärt sammanhang. Lojaliteten omfamnar självuppoffring och offervilja. Därtill är militär kultur manligt kodad samtidigt som det finns en tystnadskultur som knyter an dels till ett sekretessparadigm, dels till en bita ihop-mentalitet.
» Tills döden skiljer oss åt är löftesord som sägs i samband med en kyrklig vigsel – detta kan vara mer än bara ord i ett militärt sammanhang. «
Med stöd av Försvarsmaktens samlade resurser byggs militära identiteter upp och växer sig starka. De militära identiteterna behöver vara så robusta att de klarar att lösa stridsuppgifter under extrem press. Tidsdimension och intensitet innebär att militära identiteter i regel kan sätta sig mycket djupt i en människa, inte minst mot bakgrund av skarpa insatser då identiteter radikaliseras och inte så enkelt dekonstrueras. Dessutom blir militära identiteter moraliskt laddade med tydliga rätt och fel som kan spåras tillbaka till den kultur de uppstått i: Hierarki, underordning, disciplin, uthållighet, prestation, styrka, kompetens, färdigheter, syfte, uppgift, lojalitet, gemenskap och självuppoffring kodar det som anses vara moraliskt rätta i militära identiteter.
Mot bakgrund av detta resonemang har jag kommit att betrakta militär identitet som ett existentiellt begrepp. I så måtto skiljer sig inte militära identiteter från andra kallelsedrivna identiteter i exempelvis kyrkans värld, såsom präst eller diakon. Militära identiteter hänger ihop med en sorts kultiverad militär kallelse, ett tydligt svar på vem jag är och vart jag hör hemma. Militära identiteter är moraliskt laddade vilket innebär en risk för att det kan uppstå moraliska konflikter och moralisk skada i kölvattnet av militär tjänstgöring. Mot bakgrund av allt detta kan militära identiteter få implikationer för mående och hälsa såväl under aktiv tjänstgöring som i livet efteråt.
Psykologerna Jonathan Shay och James Munroe myntade begreppet moralisk skada under 1990-talet i terapiarbetet med ptsd-veteraner som tjänstgjort i Vietnam. De menade att veteranerna upplevde sig svikna av en legitim auktoritet, i relation till det som ansågs moraliskt rätt av veteranerna i högrisksituationer. Det rörde sig ofta om befäl som tog beslut som ansågs strida mot soldaternas stridserfarenhet och moraliska logik om rätt och fel.
Något senare breddade Brett Litz med kollegor begreppet och lade tyngdpunkten på överträdelser av individens moraliska kompass: något som kunde ske genom handling, något man sett att man inte fått ingripa för att förhindra ett skeende eller något man senare fått kunskap om.
Den senaste utvecklingen av begreppet kopplar ihop moraliska misslyckanden med identitet, vilket kan riva sönder och ifrågasätta vem man är.
Begreppets olika utvecklingsvågor kan beskrivas i följande konklusion: Militära identiteter är moraliskt laddade med rätt och fel givet ett lokalt sammanhang samtidigt som den militära verksamheten innehåller situationer där överträdelser av moraliska kompasser sker. Häri måste också civila identiteter beaktas, även de är moralkodade med uppfattningar om rätt och fel. Militära och civila identiteter ska samsas i militär verksamhet, vilket kan ge upphov till olika typer av moraliska konflikter. En konflikt som inte löses utan fördjupas kan permanentas och bli till en moralisk skada vilket kan ge upphov till bitterhet, ilska, nedstämdhet, ånger, ångest och identitetsfrågor. En moralisk skada är en svår sak att leva med och kan ske oberoende av ptsd.
En manligt kodad krigarkultur där ett tystnadsparadigm kan sammanfalla med en oro eller upplevd risk för att uppfattas som svag, eller förlora sitt värde, om man berättar att man mår dåligt är en försvårande faktor för att i ett tidigt skede komma åt både moralisk skada och ptsd-symptom.
Användbarheten av ett begrepp som moralisk skada är långt bredare än de kliniska och själavårdande kontexterna. Ett dagsfärskt exempel är införandet av trebefälsystemet och omgaloneringen av officerare. De starka känsloreaktionerna kan förstås i ljuset av den första vågens moraliska skada. Militärer som fostrats att troget och lojalt tjänstgöra upplever sig svikna av en legitim auktoritet, i relation till det som de anser vara det moraliskt rätta, i en pågående högrisksituation (vilket är synonymt med att arbeta i Försvarsmakten). Logiken blir särskilt tydlig om man sätter den existentiella förståelsen av militära identiteter i relation till ett upplevt svek.
Militär själavård lutar sig emot en mångtusenårig visdomstradition där etik, moral, smärta, lidande, sorg, men också förlåtelse, upprättelse och försoning är viktiga begrepp. I min forskning har militär själavård visat sig vara en pysventil där livsfrågor och moraliska konflikter kan släppas ut under den absoluta tystnadspliktens insegel. Detta kan förhindra utblommandet av en moralisk skada, dock inte alltid. En moralisk skada är komplicerad att behandla och i dag finns det ingen internationell konsensus kring detta. Däremot råder konsensus om att förlåtelse, upprättelse och försoning är centrala begrepp i en sådan process.
