Senast publicerat
Senast publicerat:

Många missnöjda med lönen – få vågar klaga

Det finns ett utbrett missnöje vad gäller lönenivåerna i Försvarsmakten bland Officersförbundets medlemmar. Samtidigt har många gett upp försöken att påverka sin lön och nästan var femte medlem uppger att de inte vågar klaga på lönen, visar förbundets medlemsenkät

Josefine Owetz

I enkäten, som genomfördes tidigare i år i samarbete med Demoskop, ställdes en rad frågor om hur Officersförbundets medlemmar ser på sin lön. Av de 524 personer som har svarat på enkäten anser en fjärdedel att deras lön är rimlig. Yngre officerare och GSS är överrepresenterade bland dem som anser att deras lön är felaktig.

Hur ser du på det utbredda missnöjet över löneläget bland förbundets medlemmar?

– Jag är fullt medveten om och har full förståelse för missnöjet. Löneläget för militär personal är lågt, och har halkat efter, säger Lars Fresker, förbundsordförande i Officersförbundet.

Liknande läsning:

Vad är Officersförbundets ansvar i detta?

– I och med att vi är arbetstagarparten, och lönerna sätts i förhandling, så är det klart att det vilar ett ansvar även på oss. Vi har uppenbarligen inte lyckats fullt ut med att få arbetsgivaren att förstå värdet av våra medlemmar. Men, finns det inga pengar att förhandla om så är det omöjligt att förhandla sig till de lönelyft som krävs. Det måste börja med att arbetsgivaren inser att lönefrågan är en viktig faktor för att rekrytera och behålla, samtidigt som politiken tillskjuter medel.

Nästan var femte medlem som svarat på enkäten uppger att de inte vågar klaga på sin lön. Av de yngre medlemmarna är det fyra av tio som inte vågar klaga. En tredjedel av de tillfrågade har helt gett upp försöken att påverka vad man tjänar, framgår av rapporten ”Synen på lönen” där enkätens resultat redovisas.

Trots missnöjet är det få medlemmar som pratar lön med facket. Och när det kommer till hur man försöker påverka sin lön är det bara 20 procent som försöker påverka sin egen lön genom påtryckningar via Officersförbundet.

– Våra medlemmar är militärer. Vi klagar inte, utan gör vårt jobb under de förutsättningar som står oss till buds. Ibland ligger det oss om foten.

Varför har inte förbundet lyckats bättre med att höja lönerna för medlemmarna?

– På central nivå arbetar vi med den här frågan konstant. Men man måste förstå att förbundet är inte bara jag, styrelsen och kansliet. Förbundet är alla våra medlemmar tillsammans. Det krävs att lönefrågan lyfts av alla, i alla kanaler och sammanhang, säger Lars Fresker.

Hur ser Officersförbundet på Försvarsmaktens kommentar nedan?

– Om det handlar om att öka medarbetares trygghet i att lyfta kritik tror vi inte att ett utökat fokus på lönesättande samtal skulle bidra. Såväl medarbetarsamtal som lönesamtal ska i dag genomföras mellan chef och arbetstagare. Ska vi öka tryggheten handlar det mer om att först få dessa funktioner att fungera ändamålsenligt, något som i dag tyvärr inte är fallet på många håll inom Försvarsmakten. Det är ett av skälen till varför en klar majoritet av medlemmarna väljer traditionell förhandling, säger Peter Löfvendahl, förbundsdirektör.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    100 mil och en miljon kronor till Unicef och Ukrainas krigsdrabbade barn. Det är målet och den sista gemensamma utmaningen för ett trettio­tal jägarsoldater på Norrlands dragonregemente, K 4, i samband med muck. Den 25 maj trampar de sträckan Arvidsjaur–Stockholm.

    Anna-Maria Stawreberg
    De 31 cyklisterna ska cykla från Norrlands dragonregemente, K 4, i Arvidsjaur – Stockholm via en rad regementen den 25 maj. Den 29 maj rullar de i mål i samband med Veterandagen. Planen är att cykla i ”belgisk klunga”, där man turas om att ligga i täten.

    Foto: Martin Flood

    Att cykla sträckan Arvidsjaur–Stockholm för att samla in pengar till Ukrainas krigsdrabbade barn blir ett storslaget avslut på en 15 månader lång värnpliktsutbildning för Isac Ahlgren, Adam Hedin och Jonna Kjellgren tillsammans med ett trettiotal andra jägarsoldater från K 4. 

    – Ride for Peace är en lång tradition är avgående värnpliktiga genomfört en långcykling i samband med muck, säger gruppledaren Isac Ahlgren, som är projektledare och initiativtagare till årets upplaga av cyklingen. 

    En lång tradition, och där förra årets avgående värnpliktskull beslöt sig för att samla in pengar till utsatta barn i krigets Ukraina i samband med cyklingen. 

    – Förra årets kull samlade in nära 500 000 kronor. Nu har vi höjt ribban till en miljon kronor, säger Adam Hedin, eldledare. 

    För oss handlar det till stor del om att genom Försvarsmakten bidra till samhällsnytta. Visa att vi tar ansvar och fortsätta att göra nytta.

    Visserligen är jägarsoldaterna både vältränade och har pannben. Det ligger i sakens natur. Men att avverka 20 mil per dag är ett tufft mål. Och för att hålla stridsvärdet loppet igenom krävs god planering och träning. 

    – Vi har ju en god grundnivå när det kommer till konditionen i och med att vi både marschar, åker skidor och springer. Cykelträningen däremot är lite mer begränsad, även om vi har en STRAVA-grupp där vi motiverar varandra att cykelträna i gymmet, säger prickskytten Jonna Kjellgren. 

    Intresset för att delta är stort. Förra året deltog tio personer. I år har 31 anmält sig. 

    – Från början planerade vi att cykla den 1 april, samma dag som vi muckar, men nu har vi skjutit fram startdatum till den 25 maj. Då minskar risken för snö, säger Jonna Kjellgren. 

    Målet med loppet är inte enbart att samla in pengar till Ukrainas krigsdrabbade barn.

    – För oss handlar det till stor del om att genom Försvarsmakten bidra till samhällsnytta. Visa att vi tar ansvar och fortsätta att göra nytta, säger Adam Hedin. 

    Vissa av de 31 cyklisterna har, som Jonna Kjellgren, kört Vätternrundan. Andra har mest använd cykeln som transportmedel till sommarens badutflykter. Några har jobbat extra på cykelverkstäder. Gemensamt för dem alla är, förutom det tjocka och hårda pannbenet, en vilja att utmana sig själva. 

    Dessutom, som Jonna Kjellgren uttrycker det: 

    – Genom det här bidrar vi ju faktiskt till något större och får i och med det här något att samlas runt, även efter muck.

    Ur arkivet: