Senast publicerat
Senast publicerat:

»Mycket handlar om att våga«

Jesper Tengroth har under stora delar av sitt arbetsliv gått mellan två arbetsgivare – Försvarsmakten och Sveriges Radio. Efter fjorton år i olika kommunikativa roller, den sista som pressekreterare, lämnade han Försvarsmakten och jobbar sedan oktober 2020 som kommunikationschef på Officersförbundet.

Carin Hedström
Christoffer Edling
”Officersförbundet är en fantastisk arbetsplats med otroligt proffsiga människor som kan sin grej. Det ska medlemmarna vara stolta över.”
Artikel från Officersförbundet.

Som 13-åring började han som bandyspeaker och efter ett studiebesök på P4 Sörmland började han jobba extra på sportredaktionen. 

– Sport är ju direktsändningarnas direktsändning. Och jag tycker om direktsändningsnerven, och den får man både som programledare och när man jobbar med press och kommunikation, säger han.

Han gjorde lumpen på P 10 i Strängnäs, jobbade kvar ett år efter muck och pluggade sedan till journalist. Precis när han tagit examen hörde en kompis från P 10 av sig.

– Calle Erlandsson var personalchef för KS 01, den första svenska Kosovo-styrkan, och ringde en dag och meddelade att ’nu ska du med till Kosovo som pressofficer’, berättar han.

Jesper nappade och tog tjänstledigt. Uppdraget i Kosovo gav mersmak och ledde till många olika roller inom Försvarsmakten, alla med det gemensamt att de handlat om kommunikation. Men vägvalen i yrkeslivet har inte varit resultatet av målmedveten planering. 

– Jobben har nog trillat lite på mig. Det är klart att jag sett saker som jag gärna skulle vilja göra, men framför allt är det nog andra som sagt att det här skulle nog passa dig, säger Jesper. 

Efter tiden i Kosovo återvände han till radion, för att ytterligare några år senare söka ett jobb som teamchef i pilotprojektet Combat Camera, där Försvarsmakten ville hitta ett nytt sätt att dokumentera verksamheten, både i Sverige och i insatsområden. 

Liknande läsning:

– Det var kul, men också väldigt mycket resor. Det var två år där jag på morgonen inte visste om man skulle komma hem på kvällen. På min yngsta sons ettårsdag var jag i Afghanistan. Jag såg en bild på det häromdagen och då sög det till mer i magen än vad jag hade tänkt, säger han.

Efter uppdraget med Combat Camera blev han informationschef för Nordic Battlegroup, därefter rådgivare till informationsdirektören, och därefter rådgivare och pressekreterare åt ÖB och Försvarsmakten. Jobbet som pressekreterare innebar mycket mediahantering och telefonjour under veckans alla dagar. Men efter sex år började känslan för jobbet förändras. 

– En kollega sa en gång att när man inte längre tar hoppsasteg till jobbet, då ska man sluta. Och jag tog inte längre hoppsasteg. Det var fantastiskt roligt det jag gjorde, men det blev inte roligare. Det var som att trycka på gaspedalen på radiobilarna på Gröna Lund när programmet är slut – det spelar ingen roll hur mycket man trycker, det blir ingen fart. 

Han sa upp sig, avslutade tiden i Försvarsmakten med att vara med i arbetet kring ÖB:s ”Sommar” i P1, startade eget, återvände till radion och tillbringade en sommar som programledare på P4. Sen dök jobbet på Officersförbundet upp. 

– Det är en fantastisk arbetsplats med otroligt proffsiga människor med lång erfarenhet som kan sin grej. Det ska medlemmarna vara stolta över, säger han. 

Samtidigt är han medveten om att steget från att vara talesperson för en myndighet, till att bli del av en organisation som granskar samma myndighet, kan väcka frågor.  

– Men det är två sidor av samma mynt där vi har olika roller. En av mina styrkor nu är att jag har den erfarenhet jag har. Men den är också färskvara, snart blir jag kallt kaffe, säger han.

» Vi måste kommunicera de framsteg vi gör i vardagen, om tvister vi vinner, för det gör vi ju. «

Hans relation till ÖB i dag jämför han med relationen till kollegor som han varit på insats med. 

– Att jobba i kretsen kring en hög chef är på många sätt som att vara på en insats. Den pågår dygnets alla timmar och veckans alla dagar. Och som alla som varit på insats vet så svetsas man samman och får en relation eftersom man upplevt saker tillsammans som ingen annan varit med om. Visst förändras relationen när insatsen är över, men den tar inte slut.

Nu har Jesper fullt fokus på att kommunicera Officersförbundets viktiga frågor kring främst löner och villkor.

– Vi måste fortsätta driva på så att personalen får betalt för sina uppoffringar och det de gör. Vi måste berätta för medlemmarna vad de har för rättigheter, och för Försvarsmakten och politiken hur medlemmarnas vardag ser ut och vad som behövs för att de ska kunna göra sitt jobb och ha en dräglig familjesituation, inte minst nu när Försvarsmakten växer. Vår ordförande tog till exempel kontakt med kommuner när försvarsbeslutet togs: ’det kommer hela familjer till er, det behövs jobb, skolor och omsorg – är ni beredda?’ Det är ett sätt att synliggöra våra medlemmars behov, säger han.

Parallellt behöver förbundet berätta varför det är viktigt att vara medlem. 

– Vi måste kommunicera de framsteg vi gör i vardagen, om tvister vi vinner, för det gör vi ju. Det är enskilda medlemmar som faktiskt blir hjälpta av oss. Och vi måste bli bättre på att berätta om våra rötter och historien, för våra medlemmar har faktiskt kollegor i andra länder som inte får organisera sig, tillägger han.

Privat har Jesper två stora intressen: segling och sång. Sen flera år tillbaka tar han sånglektioner. Roligt, men också utmanande och utlämnande – och en stark känsla av att vara här och nu.

– Att sjunga ger energi och glädje. När jag är hos sångpedagogen är det hon och jag och ett piano. Det handlar mycket om att våga, men det var ett stort steg och sjukt obehagligt första gången. 

Under pandemin har förbundets personal kunnat jobba hemifrån och Jesper har till och med kunnat jobba från båten. Seglingen har funnits med honom sedan han var barn. Första kvällen på föräldrarnas semester kastade familjen loss, för att återvända fem veckor senare. Nu seglar han med sina barn. Seglingen kräver lagbygge, samarbete och förmåga att ta beslut, precis som alla uppdrag i Försvarsmakten. 

– Det finns bara vi och om inte vi gör det här kommer inget bli gjort, eller så blir det tokigt om inte alla hjälps åt.

FAKTA

Jesper Tengroth.
Ålder: 46 år.
Fackliga uppdrag: Ordförande Journalist-förbundet SR Sörmland.
Bakgrund i korthet: Värnplikt P10 Strängnäs, journalistutbildning Skurups folkhögskola, program-ledare och reporter P4 Sörmland, pressofficer Kosovo, teamchef Combat Camera, informationschef Nordic Battlegroup, råd-givare till informations-direktören och ÖB, Försvars-maktens press-sekreterare. 
Bor: Oxelösund.
Familj: Två söner, 14 och 16 år.
På fritiden: Segling, sång, barnen och träning. Driver även en podd, ”Kommunikatörerna”, med en kompis. 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

     Så har vi klivit in i ett nytt år. Pandemin präglar fortfarande vardagen i hela världen, men jag hoppas att vi börjar se ljuset i tunneln med den mildare omikronvarianten av covid-19.  Utöver pandemin så påverkas vår vardag av det utmanande säkerhetspolitiska läget i Europa och dess närhet. I Turkiet, ett land med lång gräns mot EU och dessutom en av världens 20 största ekonomier, har man haft en inflation på 30 procent i december. Förtroendet för den turkiska liran är mycket låg. Ett land med svajig ekonomi och krympande medelklass skapar inte bra förutsättningar för säkerhetspolitisk stabilitet, och president Erdoğan ifrågasätts mer och mer.

    Men det är läget i Ukraina med direkt EU-gräns till Rumänien, Ungern, Slovakien och Polen, som skapar de direkta utmaningarna för den europeiska säkerhetsordningen. De stora aktörerna står på tå och USA försöker agera tydligt, med flera. Nato sluts samman allt hårdare. Putins agerande skapar därmed precis det han säger sig frukta, ett tydligt sammansvetsat Nato med hög operativ förmåga och beredskap nära Rysslands gränser. I skrivande stund är utgången av samtalen mellan USA och Ryssland inte klar, men jag hoppas att man besinnar sig och hittar konstruktiva lösningar. 

    »Med anledning av läget i Ukraina och närområdet reses förstås en hel del frågor om vår egen samlade förmåga.«

    Med anledning av det spända läget reses förstås frågor om vår egen samlade förmåga. Redan i försvarsbeslut 2015 talade både dåvarande ÖB Sverker Göranson och försvarsminister Peter Hultqvist om behovet av att satsa på bottenplattan i vår operativa förmåga. Bottenplattan exemplifierades med grundläggande behov av en fungerande personalförsörjning, logistik och ammunition samt grundläggande materiel på grupp- och soldatnivå utöver satsningar på större materielprojekt som Gripen E/F och ubåt A26 samt den omtvistade brigadförmågan. 

    Det är därför besvärande att det två år in i försvarsbeslut 2020 – sju år efter fokuseringen på basplattan – ännu pratas om brister av grundläggande ammunitionsbehov. Det hämmar förstås vår operativa förmåga. Riksrevisionens rapport om försvarsbeslut 2015 (RIR2021:23) belyser även utmaningarna med materieltjänsten; ”Försvarsmakten har tappat kompetens när det gäller krigsplacering av materiel, och under perioden av nedskärningar och fokus på internationella insatser försvann systematiken i arbetet med utrustningslistor. Försvarsmakten har tvingats hitta nödlösningar för att lösa problemen, men detta har i sin tur lett till brister.”

    Omställningen av Försvarsmakten är svår. Kompetenser och rutiner har försvunnit, vilka är svåra att återta. Samtidigt har det varit dyrt att vara fattig med materiella brister. Vi ser att tunga materielprojekt har trängt undan behovet av det mest nödvändiga. Vissa materielsystem, som till exempel C-130, har nu livstidsförlängts så många gånger att jag har tappat räkningen. Transportdivisionen på F 7 lappar och lagar på ett beundransvärt sätt, dock sjunker flygtidsuttaget då varje flygtimme kräver allt fler underhållstimmar.

    Problemet ska varken underskattas eller överdrivas men beredskap och operativ effekt måste vara i fokus. Det finns därför skäl att fintrimma ÖBs egen avvägning så att grundläggande behov bättre tillgodoses. Politiken måste vara beredd att skjuta till extra medel. Försvarsviljan är hög i Sverige och det förfaller finnas gott stöd bland befolkningen för att just i dessa tider skjuta till ”beredskapspengar”. 

    Ur arkivet: