Senast publicerat
Senast publicerat:

Marinens nya ubåtar planeras att levereras 2028 och 2030

Nu pågår förberedelser inför mottagandet av de nya ubåtarna i Blekingeklassen som ska levereras till marinen under 2028 och 2030. Samtidigt har ett förarbete inletts för att utveckla ytterligare en ubåtstyp, något som Aftonbladet och SVT nyheter har rapporterat om.

Linda Sundgren
Vid Första ubåtsflottiljen förväntas att ubåtarna i Gotlandsklassen omsätts om ett tiotal år.

Foto: Sofia Löveborn

Efter kraftiga förseningar och återkommande framflytt av leveransdatum förbereder nu Första ubåtsflottiljen i Karlskrona för att ta emot de nya ubåtarna i Blekingeklassen (A26), HMS Skåne och HMS Blekinge. Besättningsutbildningar ska utvecklas för hantering av de nya systemen ombord och personal behöver rekryteras. De två nya ubåtarna ska ersätta den av dagens ubåtar som är konstruktionsmässigt äldst, HMS Södermanland. Det innebär att ubåtsflottan utökas med ett fartyg.

– Vi kommer att behöva rekrytera ny personal, men vi känner tillförsikt inför den uppgiften. Vi har ett glädjande stort intag underifrån, både av värnpliktiga och sökande till specialistofficersutbildningarna och Officersprogrammet. Även bland innevarande värnpliktskull är det många som söker anställning som sjöman, säger kommendörkapten Peter Östbring, ställföreträdande chef för Första ubåtsflottiljen.

Liknande läsning:

Bland innevarande värnpliktskull är det många som söker anställning som sjöman.

Tillskottet av ubåtar innebär en uppgradering av ubåtsflottan och att vissa nya förmågor tillförs. Enligt Peter Östbring är den främsta nyheten en så kallad flexible payload lock, en sluss genom vilken dykpatruller och undervattensfarkoster kan föras ut och in i fartyget. Därutöver utrustas ubåtarna med ny teknik, bättre sensorer och uthålligheten kommer att öka jämfört med dagens ubåtar. De nya ubåtarna är också något större än befintliga och kommer att ha besättningar upp till 35 individer jämfört med dagens maximalt 32 individer.

– Vid halvtidsmodifieringen av befintliga ubåtar installerar vi en variant av den nya utrustningen som finns på Blekingen och Skåne, så vi genomför redan i dag taktiskt och operativt nyttjande av mycket av den utrustning som kommer att finnas på de nya ubåtarna. Men den typspecifika utbildningen påbörjar vi först 2027, när vi närmar oss mottagandet av fartygen, säger Peter Östbring.

Peter Östbring-Foto Sofia Löveborn-2024_w

Peter Östbring

Ställföreträdande chef för Första ubåtsflottiljen.

Aftonbladet och SVT Nyheter har tidigare rapporterat om att Försvarsmakten planerar för ytterligare en ubåtsmodell. En förstudie ska ha inletts tillsammans med Saab och enligt SVT-artikeln handlar det om en mindre ubåtstyp som ska kunna bära fler torpeder och vapen och vara ett komplement till A26. Peter Östbring säger att ubåtstypen är avsedd att ersätta de tre ubåtarna i Gotlandsklassen, HMS Gotland, HMS Halland och HMS Uppland om ett tiotal år.

– Det här projektet har pågått en tid. Ubåtar är komplicerade och komplexa plattformar som kräver en lång studiefas och ett gediget förberedelsearbete inför en ny serie. Vi tittar på att fasa ut ubåtarna i Gotlandsklassen om ungefär ett decennium.

De nya ubåtarna av typ A26 ska levereras till Försvarsmakten under 2028 (HMS Blekinge) och 2030 (HMS Skåne). Något beslut om att beställa ytterligare en ubåtsmodell är inte fattat.

Fakta

Ubåt A26 jämfört med ubåt Gotland
Värden för ubåt Gotland anges inom parentes

Längd: 66,1 m (60,4 m)

Bredd: 6,75 m (6,2 m)

Deplacement ytläge: 1 925 ton (1 380 ton)

Drift: 3 diesel- och 3 stirlingmotorer (2 diesel- och 2 stirlingmotorer)

Besättning: 17-26, max 35 (24-32, max 32)

Bestyckning: Torpeder, minor, AUV, ROV, MSF (torpeder, minor)

Källa: Försvarets materielverk

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning", skriver insändarskribenten.

    Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten.

    Efter att precis ha avslutat min värnplikt ryckte jag in på Officersprogrammet (OP) 2025 och visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Visserligen hade jag genomfört min värnplikt som logistikgruppchef, men trots det anser jag inte att jag var redo för de krav jag upplever utbildningen ställer på mig. En genomförd värnplikt var inte nog för att ge mig den kunskap jag behöver för att utvecklas optimalt på Officersprogrammet. Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning.

    Fördelen med OP är kadetternas många tidigare erfarenheter. Detta innebär att man kan lära av varandra och knyta viktiga kontakter inom Försvarsmaktens många funktioner. Dock är detta även en nackdel när utbildningen är standardiserad och är starkt formad efter arméns stridande förband.

    Varje officer i Försvarsmakten måste kunna strida och leda strid, men för att uppnå detta krävs att kadetterna har en gemensam lägstanivå som är känd av befälslaget. En känd lägstanivå medför att utbildningen kan fokusera mer på att utveckla kadetternas ledarskap i strid, än att kadetterna skall behöva jaga i kapp sina kollegor som har mer stridsvana.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande

    För många som tidigare har arbetat med någon av arméns funktioner, såsom underhåll, ledning eller fältarbete, är markstridsförmågan i min mening skrämmande låg. Detta inkluderar inte de andra vapengrenarna, vars genomsnittsförmåga troligtvis är ännu sämre. Eftersom väpnad strid i mångt och mycket är Försvarsmaktens huvuduppgift, krävs att kadetterna hanterar grunderna innan övrig utbildning kan staplas ovanpå.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande, och det känns enligt mig som att bataljonen stoppar huvudet i sanden och ignorerar problemet. Trots detta uttrycker befälslaget ett missnöje över den låga utbildningsnivån. En kortare repetitionsutbildning på cirka en månad med fokus på att strida och leda strid, hade enligt mig löst många av de ovannämnda problemen.

    I samband med mitt inryck tilldelades Försvarsmakten blott två veckor att förbereda kadetterna för utbildningen samt att kontrollera kadetternas fysiska förutsättningar. Inrycksveckorna borde utan större förhinder för Försvarshögskolans planering kunna förlängas med ett par veckor. De kadetter som tidigare varit anställda som GSS/K kan eventuellt möta en sådan utbildning med skepsis, då den kan för den erfarne te sig överflödig.

    En repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå 

    Dock är en sådan utbildning vital för de som antingen varit civila och behöver skaka av sig rosten, eller haft en mestadels ickestridande funktionsbefattning under värnplikten. Detta hade möjliggjort att kadetterna med mindre erfarenhet inte behöver oroa sig för att deras tidigare erfarenheter är otillräckliga för att ta tillvara på utbildningen till fullo.

    Sammanfattningsvis anser jag att en repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå som gör det lättare för befälslaget att utgå från. Utbildningen hade även gett kadetterna lika villkor inför utbildningens krav inom markstrid och tagit bort kadetternas behov av att jaga i kapp sina kollegor.

    Slutligen hade en sådan repitionsutbildning möjliggjort att kadetterna inte behöver oroa sig för att otillräcklig kunskap inom en arméfärgad utbildning begränsar deras möjlighet till personlig ledarskapsutveckling.

    Kadett R

    Ur arkivet: