Senast publicerat
Senast publicerat:

Långsam ökning av antalet kvinnor som gör värnplikt

”I år ryckte 4 917 värnpliktiga in. Av dem var 864 kvinnor, vilket motsvarar 17,5 procent. Målet var 20 procent kvinnor 2020.” I nummer sju 2020 rapporterade Officerstidningen om könsfördelningen bland landets värnpliktiga. Jenny Ström, då kommendörkapten och chef för Försvarsmaktens rekryteringssektion, uttalade sig om situationen: ”Vi kan inte vara nöjda när vi inte nått upp till målet. Däremot är det positivt när utvecklingen går åt rätt håll”, sa hon.

Anna-Maria Stawreberg
Ur Officerstidningen 7, 2020

FAKTA

Då:
Av de 4 917 värnpliktiga, var 864 personer eller 17,5 procent, kvinnor. För att få en jämnare fördelning mellan könen funderade Försvarsmaktens rekryteringssektion på att vidta åtgärder. Ett led var att anställa skolinformatörer. Ett annat att kalla kvinnor till mönstring, trots att de inte anmält sitt intresse.

Liknande läsning:

Nu:
Tre år senare är cirka 20 procent av de 6 600 värnpliktiga kvinnor. Men eftersom lagen säger att det inte går att sätta specifika procentmål ser Försvarsmakten istället över kraven för vissa utbildningar. Dessutom jobbar man på att öka kunskapen om värnpliktsutbildningen.

I dag är cirka 20 procent av de 6 600 värnpliktiga kvinnor. Enligt Marinette Nyh Radebo, kommunikationschef på Plikt-och prövningsverket, råder det ingen tvekan om att det behövs en jämnare fördelning mellan värnpliktiga män och kvinnor.

– Försvarsmakten ser nu över kraven på vissa utbildningar eftersom alla utbildningar har olika krav, som dessutom höjdes under frivilligtiden. 

Genom olika kanaler som att skicka hem information till totalförsvarspliktiga och information i sociala medier, hoppas man öka kunskapen om värnplikten. En annan åtgärd är att skicka ut en mönstringshandbok till de som ska mönstra. I framtiden kommer Plikt- och prövningsverket att trycka mer på att värnplikten är en skyldighet.

– Det finns till exempel fortfarande 30 procent som tror att värnplikten är frivillig, och bland dessa ser vi att många är kvinnor, säger Marinette Nyh Radebo.

» Det finns till exempel fortfarande 30 procent som tror att värnplikten är frivillig, och bland dessa ser vi att många är kvinnor.«

Från och med 2020 ändrades även utformningen av mönstringsunderlaget. Det har nämligen visat sig att mellan 60 och 65 procent fyller i diskvalificerande uppgifter. 

– Vi behöver inte ta hänsyn till intresse, eftersom det är en plikt, men eftersom så få kallas tror många att vi bara utgår från de som är intresserade.

När fler ska göra värnplikt behöver Plikt- och prövningsverket kalla fler till mönstring. 

– Förra året kallade vi 1.000 personer till mönstring som hade förutsättningar att klara mönstringen, men som svarat att de inte var intresserade. I år kallade vi 4.000 personer, säger Marinette Nyh Radebo.  

Överstelöjtnant Rickard Åström, chef för utbildningssektionen vid Försvarsstaben, konstaterar att antalet kvinnor som gör värnplikt behöver öka. 

– Vi strävar efter att få fler kvinnor att göra värnplikten, säger han och berättar att Försvarsmakten vidtar flera åtgärder för att fler kvinnor ska vilja göra värnplikt och bli uttagna till värnplikstjänstgöring. 

Dessa åtgärder kan till exempel vara att se till att det finns personlig utrustning anpassad för kvinnor och att Försvarsmakten får värnpliktsutbildningen att framstå som viktig, givande och intressant. 

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    "Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning", skriver insändarskribenten.

    Foto: Niklas Englund/Försvarsmakten.

    Efter att precis ha avslutat min värnplikt ryckte jag in på Officersprogrammet (OP) 2025 och visste inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Visserligen hade jag genomfört min värnplikt som logistikgruppchef, men trots det anser jag inte att jag var redo för de krav jag upplever utbildningen ställer på mig. En genomförd värnplikt var inte nog för att ge mig den kunskap jag behöver för att utvecklas optimalt på Officersprogrammet. Jag anser att utbildningen kräver en repetitionsutbildning inom strid i samband med inryck på skolan, i syfte att fylla i luckor i kadetternas tidigare utbildning.

    Fördelen med OP är kadetternas många tidigare erfarenheter. Detta innebär att man kan lära av varandra och knyta viktiga kontakter inom Försvarsmaktens många funktioner. Dock är detta även en nackdel när utbildningen är standardiserad och är starkt formad efter arméns stridande förband.

    Varje officer i Försvarsmakten måste kunna strida och leda strid, men för att uppnå detta krävs att kadetterna har en gemensam lägstanivå som är känd av befälslaget. En känd lägstanivå medför att utbildningen kan fokusera mer på att utveckla kadetternas ledarskap i strid, än att kadetterna skall behöva jaga i kapp sina kollegor som har mer stridsvana.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande

    För många som tidigare har arbetat med någon av arméns funktioner, såsom underhåll, ledning eller fältarbete, är markstridsförmågan i min mening skrämmande låg. Detta inkluderar inte de andra vapengrenarna, vars genomsnittsförmåga troligtvis är ännu sämre. Eftersom väpnad strid i mångt och mycket är Försvarsmaktens huvuduppgift, krävs att kadetterna hanterar grunderna innan övrig utbildning kan staplas ovanpå.

    Kadettbataljonen har enligt mig varit undermålig i att fånga upp de kadetter vars kunskap är bristande, och det känns enligt mig som att bataljonen stoppar huvudet i sanden och ignorerar problemet. Trots detta uttrycker befälslaget ett missnöje över den låga utbildningsnivån. En kortare repetitionsutbildning på cirka en månad med fokus på att strida och leda strid, hade enligt mig löst många av de ovannämnda problemen.

    I samband med mitt inryck tilldelades Försvarsmakten blott två veckor att förbereda kadetterna för utbildningen samt att kontrollera kadetternas fysiska förutsättningar. Inrycksveckorna borde utan större förhinder för Försvarshögskolans planering kunna förlängas med ett par veckor. De kadetter som tidigare varit anställda som GSS/K kan eventuellt möta en sådan utbildning med skepsis, då den kan för den erfarne te sig överflödig.

    En repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå 

    Dock är en sådan utbildning vital för de som antingen varit civila och behöver skaka av sig rosten, eller haft en mestadels ickestridande funktionsbefattning under värnplikten. Detta hade möjliggjort att kadetterna med mindre erfarenhet inte behöver oroa sig för att deras tidigare erfarenheter är otillräckliga för att ta tillvara på utbildningen till fullo.

    Sammanfattningsvis anser jag att en repetitionsutbildning hade gett kadetterna en gemensam utbildningsnivå som gör det lättare för befälslaget att utgå från. Utbildningen hade även gett kadetterna lika villkor inför utbildningens krav inom markstrid och tagit bort kadetternas behov av att jaga i kapp sina kollegor.

    Slutligen hade en sådan repitionsutbildning möjliggjort att kadetterna inte behöver oroa sig för att otillräcklig kunskap inom en arméfärgad utbildning begränsar deras möjlighet till personlig ledarskapsutveckling.

    Kadett R

    Ur arkivet: