Senast publicerat
Senast publicerat:

Låga löner får inte bli ett hot mot Sveriges säkerhet

Lars Fresker, Förbundsordförande
Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

 För fyrtio år sedan – sommaren 1982 – snurrade Gyllene Tiders ”Sommartider” på skivtallrikarna runt om i landet. Vad som blir årets sommarhit är fortfarande skrivet i stjärnorna. Däremot är det glasklart att det bubblar runt om i organisationen vad gäller löner: på F 17 har soldaterna gjort ett upprop, eleverna på den högre specialist-officersutbildningen ifrågasätter sina löner inför kommande placeringar, liksom eleverna på högre officers-programmet. Lägg därtill att ett flertal flygförare sökt tjänstledigt för att börja studera eftersom de är missnöjda med bland annat löner- och pensionsvillkor. 

Officersförbundet har under en rad år kämpat för att lönerna för den militära personalen ska höjas. Nu får vi också stöd för det från arbetsgivarhåll: I arbetet med årets RALS har i stort sett samtliga organisationsenheter bekräftat det vi signalerat om länge – att gränsen är nådd. Att det kommer bli svårt att bedriva verksamheten om inte lönerna för den militära personalen höjs eftersom avhoppen annars kommer att bli för stora.

Signalerna kommer i en tid när myndigheten till regeringen precis redovisat att man planerar för att antalet yrkesofficerare ska uppgå till 10 200 år 2032 och antalet kontinuerligt anställda gruppchefer, soldater och sjömän (GSS/K) ska vara 7 000 vid samma tidpunkt. Redan 2025 hoppas man på 400 fler yrkesofficerare och 500 fler GSS/K jämfört med i dag. Vi välkomnar dessa högre måltal – men att kunna behålla personalen blir samtidigt därför helt avgörande, annars förblöder vi oavsett hur många nya vi rekryterar.

»Att kunna behålla personalen blir helt avgörande, annars förblöder vi oavsett hur många nya vi rekryterar.«

Av den anledningen känns det lite märkligt att på annan plats här i tidningen läsa om soldater som inte längre får fortsätta sina anställningar, trots att de vill det. Det måste till förändringar i regelverket för våra GSS. Nu kastas många av våra bäst utbildade och mest meriterade gruppchefer, soldater och sjömän ut med badvattnet, lagom när de behövs som bäst. Utöver högre löner och bättre pensionsvillkor för all militär personal måste reglerna ändras så att våra GSS kan erbjudas en tillsvidareanställning. Och det kvickt – det pågår ett krig i Europa och Sverige har ansökt om Nato-medlemskap. 

Vid ett seminarium i Almedalen kommer jag diskutera framtidens personal-försörjning tillsammans med försvarspolitikerna Hanna Gunnarsson (V) och Daniel Bäckström (C) och med armé-chefen Karl Engelbrektson som Försvarsmaktens representant. Seminariet genomförs måndagen den 4 juli mellan klockan 14.15-15.00 och kommer sändas på vår kanal på Youtube (om du inte deltar på plats i Visby, vill säga). Jag hoppas att du har möjlighet att titta, för personalförsörjningen är viktigare än på mycket, mycket länge.

Låt oss, så här i sommartid, hoppas att Försvarsmakten inte sätter sig i en situation där låga löner och dåliga pensionsvillkor blir reella hot mot Sveriges säkerhet utan i stället väljer en väg som är bra både för personalen, arbetsgivaren och uppgiften. Polismyndigheten och Polisförbundets överenskommelse nyligen kan utgöra ett bra exempel att snegla på. 

Njut av ledigheten! 

Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

Tyvärr har den fleråriga rapporteringen om ökad rysk militär förmåga och den ryska aggressiva hållningen realiserats. Efter flera år av kvalificerad militär förmågeuppbyggnad har Putin valt våldet och krigets väg – det är dessvärre ingen dröm utan ond bråd död. Att säkerhets- och försvarspolitik inte är en lek med siffror och procentsatser tror jag nu att alla förstår. Men det är inte läge att plocka enkla poäng, vare sig fackliga eller politiska. Sverige, EU och övriga västländer är mer enade än någonsin – och flera epokgörande beslut har på mycket kort tid fattats runt om i Europas huvudstäder till stöd för Ukraina.  

Det senaste försvarsbeslutets tillskott av ekonomiska medel till Försvarsmakten är glädjande, efterfrågat och nödvändigt – nödvändigt för att skapa tillväxt och operativ förmåga med större balans mellan uppgifter och resurser. Att det tar tid att skapa operativ förmåga är ett viktigt ingångsvärde, något som inte minst är viktigt för våra politiker att förstå. Men även om det nuvarande försvarsbeslutet är relativt nytt så är det ändå överspelat, det är därför mycket glädjande att regeringen indikerat betydande tillskott och budgetförändringar.

»Vi står åter inför allvarliga säkerhetspolitiska utmaningar där hårda militära förmågor är avgörande för att uppnå reell tröskeleffekt.«

Vi står åter inför allvarliga säkerhetspolitiska utmaningar där hårda militära förmågor är avgörande för att uppnå reell tröskeleffekt – något som kräver en väl fungerande och accepterad personalförsörjning. Det står emellertid klart att en av Försvarsmaktens främsta utmaningar ligger i att just åstadkomma och bedriva en framgångsrik personalförsörjning. Organisationsarbetet med GRO/KRO har tyvärr mer eller mindre bedrivits inom befintliga personalramar. Men insikten har med tiden ökat om att det finns behov av fler soldater, sjömän och yrkesofficerare i såväl våra krigs- som fredsförband. Men det förfaller vara så att Försvarsmakten räds att öppna den dörren och skärpa dialogen om ökade behov med sin uppdragsgivare. 

Det måste därmed skapas andra målsiffror där volymen av tillsvidareanställd militär personal tillåts öka i relativt väsentlig omfattning. Just detta är ett av huvudområdena för tillväxt med betydande behov av ekonomiska tillskott. Därav skulle det finnas medel till att till exempel öka återanställningen av förtidsavgångna officerare, stimulera fler att stanna kvar efter uppnådd pensionsålder och att förlänga kontrakt eller tillsvidareanställa GSS/K. 

Men det finns också fortfarande betydligt mer att göra när det gäller lönestrukturen: det behövs ett större lönedjup för SOU med högre högstanivåer för OR9, en teknikersatsning för hårt konkurrensutsatta yrkesofficerare med teknisk kompetens, samt inte minst att den flygande personalen måste ges stabila och respekterade samt långsiktigt hållbara villkor. Goda och relevanta villkor och lönestrukturer är avgörande för att behålla personalen, en av det viktigaste aspekterna i ett rekryteringsperspektiv – inte minst i dessa tider.

I övrigt finns många andra hål att fylla till förmån för snabbt ökad operativ förmåga. Det handlar bland annat om intensifierad övningsverksamhet och fortsatta nationella operationer samt att påskynda både materielunderhåll och reparationsskulder. Det handlar också om forcerad materielanskaffning till gagn för krigsförbandens grundläggande behov av ammunition, drivmedel och organisationsbestämmande materiel. 

Ur arkivet: