Senast publicerat

Senast publicerat:

Efter kritik från Pliktrådet – Försvarsmakten tar fram ny utbildning

Otillåten frihetsinskränkning i form av kasernförbud tillämpas vid hälften av alla värnpliktsutbildande förband och på vissa förband avgör befäl om värnpliktiga ska få söka vård eller inte. Det framgår av Pliktrådets årsrapport. Försvarsmakten utvecklar nu en utbildning för anställda som ska arbeta med värnpliktiga i sin tjänstgöring.

Linda Sundgren

2025-08-27

Pliktrådets årsrapport Dags att agera bygger på 61 förbandsbesök genomförda mellan maj 2024 och februari 2025, och omfattar samtliga regementen, flottiljer och skolor som bedriver grundutbildning av värnpliktiga. Vid 13 av 28 förband förekommer otillåten frihetsinskränkning i form av kasernförbud, alltså att värnpliktiga förbjuds lämna kasernområdet. På flera förband har det utfärdats stående kasernförbud och det har även utfärdats kasernförbud som bestraffning.

– Det kan exempelvis handla om att ett förband inte tillåter de värnpliktiga att vistas utanför regementsområdet inför muck, därför att det föregående år skedde en incident ute på krogen. Men det är inte ett hållbart argument för kasernförbud, säger William Wennman, vice ordförande i Pliktrådet, som företräder landets totalförsvarspliktiga under grundutbildning.

Enligt förordningen om ledighet och fritid för totalförsvarspliktiga under tjänstgöring (1995:649), har värnpliktiga rätt att på sin fritid vistas på valfri plats utom i vissa specifika fall. Dit räknas exempelvis upprätthållande av beredskap eller att det krävs inför en förestående övning. Pliktrådet ser allvarligt på att de värnpliktigas rörelsefrihet inskränks på felaktiga grunder.

– Vi tar unga vuxna ur samhället för att genomföra grundutbildningen, det är kanske den största frihetsinskränkningen de här individerna kommer att utsättas för i livet. Då anser Pliktrådet att det självklart måste ske på ett rättssäkert sätt enligt de lagar och föreskrifter som styr utbildningen, säger William Wennman.

En annan fråga som lyfts i Pliktrådets årsrapport är den om värnpliktigas rätt till vård. Vissa förband tillämpar så kallad förstahandsbedömning där ett befäl bedömer om en värnpliktig ska få söka vård eller inte. Enligt rapporten händer det att värnpliktiga ifrågasätts och nekas boka tid hos Försvarshälsan eller återhämta sig på sjuklogement, trots uppenbara sjukdomssymptom.

– Om en värnpliktig vill uppsöka vård, av psykiska eller fysiska skäl, går de oftast först till sin plutonchef. Då ska befälet inte göra någon slags bedömning av individens tillstånd, de har inte utbildning för det. Befälet ska endast agera som stöd för den värnpliktige, säger William Wennman.

Kursen handlar bland annat om att lära sig förstå medinflytandesystemet och få kunskap och förståelse för lagen om disciplinpåföljd så att man inte tar egna initiativ.

I årsrapporten står det att ”Pliktrådet uppfattar att befäl ibland tycks ha inställningen att det värsta som kan hända är att de låter en individ som överdriver sina symptom ”slippa undan” utbildningen, istället för verkligheten där det värsta som kan hända är att en värnpliktig lider allvarlig skada.” Pliktrådets bedömning är att de fel som begås ofta handlar om bristande kunskap om de lagar och förordningar som värnpliktiga omfattas av.

Liknande läsning:

– Pliktrådet vill gärna se att man faktiskt får utbildning om värnpliktigas rättigheter och skyldigheter när man pluggar till officer. Det finns ett behov av det och ett väldigt stort värde i det, både för enskilda officerare och för värnpliktiga och pliktlagens legitimitet, säger William Wennman.

Överste Stefan Smedman, avdelningschef vid utbildningsavdelningen på Försvarsstaben, säger att han välkomnar Pliktrådets rapport. Han konstaterar att inskränkningar i de värnpliktigas rörelsefrihet i form av kasernförbud inte får förekomma, om det inte är beslutat på rättslig grund.

– Det är en avvikelse. Lagen om disciplinpåföljd har förändrats i ett antal steg och idag är det bara förbandschefen som har mandat att under vissa omständigheter besluta om disciplinpåföljd.

Även rutinerna i samband med sjukärenden behöver förbättras, menar Stefan Smedman.

– Befäl har inte den utbildning som krävs för att bedöma vårdbehovet hos en individ. Det ska finnas en kedja, från det att den värnpliktige träffar befälet på morgonen till att man får tid hos en sköterska eller kommer till Försvarshälsan. Den kedjan ser olika ut beroende på hur långt förbandet har kommit i sin utbyggnad, men det är en fråga vi jobbar med.

Stefan Smedman instämmer i Pliktrådets slutsats att avvikelserna ofta bottnar i okunskap. Nu tas en utbildning fram om värnpliktigas rättigheter och skyldigheter som samtliga befäl som arbetar med värnpliktiga ska genomgå.

– Kursen handlar bland annat om att lära sig förstå medinflytandesystemet och få kunskap och förståelse för lagen om disciplinpåföljd så att man inte tar egna initiativ. Jag hoppas att den träffar organisationen senast till nästa års utryckning, alltså sommaren 2026.

Att hålla en hög nivå på grundutbildningen är i förlängningen en förutsättning för den tillväxt som Försvarsmakten befinner sig i, säger Stefan Smedman.

– Kvalitén i värnplikten är avgörande för vår rekrytering och för vår möjlighet att fortsätta växa. Den är nyckeln till att ungdomarna ska vilja ha ett fortsatt engagemang i Försvarsmakten. Men jag vill också säga att det görs ett fantastiskt arbete med vår värnpliktsutbildning och 38 procent av de som genomfört värnplikten väljer att ha en fortsatt relation till Försvarsmakten. Det är en väldigt hög siffra och ett kvitto på att vi gör mycket rätt.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Pliktrådet

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Senast publicerat:

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Efter tre år lämnar Jonny Lindfors nu över befälet för armén till sin efterträdare. När han summerar sin tid som arméchef beskriver han en försvarsgren som tagit stora steg framåt – med bidrag till Natos stående styrkor, bättre tillgång på materiel och växande förband. ”Flera milstolpar har passerats och vi ser resultat av sådant som vi har arbetat länge med”, säger han.

Josefine Owetz

2026-07-07

Det är Almedalsveckans nästsista dag när Officerstidningen träffar arméchef generalmajor Jonny Lindfors ombord på HMS Carlskrona i Visby hamn. Det är också hans nästsista dag som chef över armén. Dagen därpå ska han lämna över befälet för armén efter tre år på posten. Nu väntar Bryssel och uppdraget som Sveriges militära representant i Nato och EU. Men först återstår den sista riktiga arbetsdagen – och ett bokslut över en intensiv period för armén. När han får frågan hur läget är i armén i juni 2026 kommer svaret snabbt:

– Vansinnigt mycket bättre än läget i armén i juni 2022, 2023, 2024 och 2025, säger han och fortsätter:

– Det är lite en känsla av ”äntligen”. Nu börjar materielen faktiskt komma, flera milstolpar har passerats och vi ser resultat av sådant som vi har arbetat länge med.

Våren har varit hektisk, konstaterar han. Armén har bland annat genomfört en rad större övningar, bemannat Natos Forward Land Forces i Lettland, etablerat FLF Finland och fortsatt utveckla samarbetet inom Nato. Jonny Lindfors återkommer flera gånger till övningsverksamheten som årets stora styrkebesked för armén.

– Vi har haft en intensiv övningsvår. Personalen har varit borta väldigt mycket hemifrån, men vi har haft en oerhört bra övningsverksamhet. Det jag är särskilt nöjd med under året är att vi faktiskt förflyttade 4:e brigaden och ett antal funktionsförband upp till norra Sverige, med alla de utmaningar som det innebar. Det var oerhört lärorikt. Vi kan givetvis bli bättre, men vi klarar av att göra det, säger han och fortsätter:

– Sedan har vi Cold Response i Finland, som jag faktiskt tror överträffade allas förväntningar. Vi övade verkligen hela kedjan utan att det blev en dålig övning längst ner.

Den 4:e brigaden har nått dit jag ville att den skulle nå.

Vårens lyckade övningar är ytterligare en pusselbit, menar han, i en försvarsgren som utvecklas snabbare än på länge.

– Jag stack ut hakan efter Cold Response och sa att vi nog har Europas bästa brigad. Det är svårt att mäta såklart, men den 4:e brigaden har nått dit jag ville att den skulle nå. Och det är en tydlig bock i kanten på väg mot att leverera försvarsbeslutet 2025.

Det har inte varit utan svårigheter dock, tillägger han, och lyfter att det har varit vissa utmaningar med att få till ett fungerande ledningssystem till brigaden.

– Men nu har vi tagit oss till en nivå som är acceptabel och vi har en väldigt bra plan framåt för hur det ska bli riktigt bra.

Övningsvåren avslutades med försvarsmaktsövning Aurora 26. För arméns del innebar det bland annat att flera lokala slutövningar genomfördes.

– Vi hade stöd i våra slutövningar av ukrainska soldater som var inbäddade i övningarna och delade med sig av sina kunskaper av hur de tar sig an dagens stridsfält. Allt detta gör att vi verkligen känner att vi tar stora steg framåt.

De senaste åren har armén i perioder haft problem med tillgången på personlig utrustning. Inför det stora inrycket av värnpliktiga hösten 2023 nådde bristen på personlig utrustning sin kulmen. Inför höstens inryck av värnpliktiga ser situationen betydligt bättre ut, berättar Jonny Lindfors.

– Vi har lidit av brist på personlig utrustning. Det har inte gått över helt, men vi har mycket bättre kontroll över problemet idag. Jag är optimistisk. För några år sedan kände man lite av en klump i magen den här årstiden. Man tänkte: nu är det inryck, nu kommer snart de hemska rapporterna. Men i år har jag ingen klump i magen, säger han och tillägger:

– Det kommer som vanligt att vara en del brist på storlekar till en början. Men vi har som målsättning att det ska finnas på plats efter en vecka. Så får vi utvärdera hur det går sen. Vi har ett mycket större självförtroende i den frågan idag och vi har bättre koll på läget.

När personalförsörjningen kommer på tal beskriver Jonny Lindfors utvecklingen som positiv. Inflödet av både yrkesofficerare och soldater ökar och de större utbildningskullarna börjar nu märkas ute på förbanden.

– Inflödet är väldigt stort, nästan så att vi behöver bromsa. Jag skulle önska att vi behöll våra soldater längre och fick en bättre return on investment i Vi har en hög personalomsättning i soldatklientelet. I officerskåren har vi en rätt normal personalomsättning, säger han och fortsätter:

– Det som är skönt att se är att det fylls på ute på skolorna och att stora kullar kommer ut. Det växer ute på förbanden på ett sätt som vi har pratat om länge, men nu händer det faktiskt. Och när det växer kommer nya problem.

Vi behöver nog vänja oss vid att ha en enklare standard på vissa av våra faciliteter.

Den största utmaningen för armén just nu handlar enligt Jonny Lindfors inte längre främst om personal eller materiel, utan om infrastruktur. Det finns ett stort behov av utbyggnad av förråd, verkstäder, uppställningsytor och kontor.

– Det går för långsamt, både vad gäller att kunna ta emot materiel på ett bra sätt och det börjar bli trångt i kaserner och befälsrum. Vi behöver nog vänja oss vid att ha en enklare standard på vissa av våra faciliteter. Good enough just nu är bättre än perfekt alldeles för sent.

Han menar att enklare lösningar ibland måste accepteras för att utbyggnaden ska kunna gå tillräckligt snabbt. Han återkommer till ett citat från en tysk kollega:

– ”Det värsta hotet mot en bra plan är drömmen om den perfekta planen”. Det tycker jag att det ligger väldigt mycket i. Om vi väntar på den perfekta lösningen riskerar vi att komma för sent.

Det är många uppgifter som ska lösas och personalen är en ändlig resurs. Hur ser du på balansen mellan uppgifter och resurser i armén?

– De personer som går jättehårt, om man tittar på övertid och tidsuttag, är våra bristkompetenser som alltid behövs överallt; det vill säga logistikpersonal, tekniker, viss it-personal och personal inom säkerhetstjänst. I den stora massan tror jag att det är ett ganska lagom tryck, med toppar och dalar, men över lag tror jag att det finns till och med mer att hämta. Jag är också helt övertygad om att det finns befattningshavare som sitter på chefsstolar som är jäkligt utsatta och som känner att nu är det mycket på mitt bord. Men det går ju också i vågor. Jag känner inte att armén är på väg att utmattas eller gå under.

Ett område där Jonny Lindfors ser behov av förändringar är nuvarande arbetstidsavtal. Han säger att han litar på att arbetstagarorganisationerna och Försvarsmakten förhandlar fram ett ändamålsenligt avtal, men att han anser att det behövs förändringar som både underlättar tillgängligheten på förbanden och samtidigt ger de anställda en skälig ersättning.

– Det ska vara en morot att tjänstgöra. Sedan ur arbetsgivarperspektiv, och faktiskt även ur den enskilda soldatens perspektiv, ska tjänstgöring inte generera så hysteriskt mycket ledighet som det gör idag. Den feedback som jag får av många av soldater, är att man gör sin insats, tjänar bra och kommer hem. Sedan kan man ha en ledighetsperiod på upp till tre månader och det är inte alltid uppskattat, säger han och fortsätter:

– Att hitta en bra mellanväg tror jag är eftersträvansvärt. Och lita på att ingen vill driva personal i botten eller att vi ska få ett dåligt stridsvärde. Men det bygger på att man känner att det finns en skälig ersättning från början.

När Officerstidningen träffar Jonny Lindfors är det som sagt en dag kvar innan han ska lämna över befälet för armén till ställföreträdande arméchef brigadgeneral Per Nilsson, som kommer att vara tjänsteförrättande chef fram till dess att en ny arméchef utses i början av hösten.

– Jag har nästan förträngt det där fram tills nyligen. Jag har ju vetat att den här dagen kommer. Det visste jag för tre år sedan när jag klev på. Men det är med viss sorg och en känsla av att det känns lite för tidigt att lämna armén, samtidigt som jag ser fram emot ett nytt förtroende och ett superspännande uppdrag. Men det är ändå en känslosam övergång. Mer än vad jag trodde det skulle vara.

Blir du nostalgisk?

– Nja, nej, det blir jag nog inte. Däremot har jag den här känslan av att jag hade gärna velat göra det här och det här också. Känslan är nog snarare att det här gick väldigt fort och att jag hade behövt mer tid.

Har du något medskick till de anställda?

– Jag är oerhört nöjd med det som presteras på förbanden. Jag tycker att jag har bra koll, men jag inser att jag alltid blir positivt överraskad när jag kommer ut och besöker förbanden och ser vad som händer. Och den utveckling, den drivkraft och den framåtanda som finns på lägre nivå, den är jag otroligt stolt över och vill verkligen uppmuntra, säger han och fortsätter:

– Sedan vill jag skicka med att de ska vila i sommar och ha en välförtjänt sommarledighet. Jag hoppas verkligen att alla i armén känner vilka steg vi har tagit. Det är svårt att känna det när man är mitt uppe i det, utan det är väl kanske för att jag själv är på väg att lämna och tittar tillbaka på hur det blev.

Man kan hälla på hur mycket teknik och AI som helst, men till slut kommer kärnan alltid att vara en soldat som står där på marken längst ut och ska lösa en uppgift.

Jonny Lindfors befordras till generallöjtnant inför sin kommande befattning som svensk militär representant, Milrep, i Natos och EU:s respektive militära kommittéer i Bryssel.

Hur ser du på din nya befattning?

– Jag ser jättemycket fram emot den. Det är en ny miljö för mig, men med gamla kontakter. Jag känner att jag har mycket att lära och att jag behöver sätta mig in i de dagsaktuella frågorna i både EU- och Natosfären.

Vad kommer du att sakna mest med att vara arméchef?

– Det är relationerna och människorna och att faktiskt ha förmånen att kunna åka mellan ÖB och den militärstrategiska nivån till att vara med på en stridsskjutning med soldaterna. Den närheten kommer jag att sakna. Jag har haft ett väldigt stort förtroende från ÖB med mandat, resurser och en stor frihet att inrikta armén. Det har varit jäkligt stimulerande och det är därför jag känner lite sorg också för att det hade varit kul att få driva några frågor lite längre och kanske se lite mer av utfallet av mina egna beslut.

Om du skulle ge ett råd till din efterträdare, vad skulle det vara?

– Att sätta sig in i hur våra landtaktiska planer ser ut och vart Nato är på väg vad gäller hur man vill strida. Men heller aldrig glömma att det är soldaten som är kärnan i armén. Man kan hälla på hur mycket teknik och AI som helst, men till slut kommer kärnan alltid att vara en soldat som står där på marken längst ut och ska lösa en uppgift.