Senast publicerat
Senast publicerat:

”Jag har fått ett stort förtroende”

När Alexander Westberg gjorde sin grundutbildning på ­Livgardet för åtta år sedan var planen att gå utbildningen och se var den skulle leda. Nu är han sedan ett år ordförande i ­Livgardet OF och sedan tre år huvudskyddsombud på Livgardet.

Cecilia Gustafsson
Intresset för juridik och beteende­vetenskap bidrog till att Alexander gick grundutbildningen till militärpolis.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Artikel från Officersförbundet.

Alexander trivdes under grundutbildningen så när ett befäl som han såg upp till tyckte att han skulle söka en tjänst som soldat på 13:e säkerhetsbataljonen gjorde han det. Under första tiden som anställd blev Alexander nyfiken på militärpolisen. Han läste samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet och är intresserad av juridik och beteendevetenskap och kände att han kunde utveckla sina intressen om han gick grundutbildningen till militärpolis.

– Det var en bra utbildning. Jag förstod juridiken både i teorin och i praktiken. Så var det en hel del beteendevetenskap också, säger Alexander. 

Han blev sedan stridsledningesbefäl på 13:e säkerhetsbataljonens stab och hjälpte hela staben i det dagliga arbetet med bland annat säkerhetsoperationer.

– Det var spännande och jag kände att jag utförde meningsfulla arbetsuppgifter och gjorde skillnad, säger Alexander.

Han fick frågan om han ville bli skydds­ombud redan under första tiden som anställd. När han fick en arbetsbeskrivning av vad ett skyddsombud gör tackade han ja.

– Det var också utvecklade på ett annat vis än den vanliga befattningen. Ett skyddsombud kan jobba med helt olika typer av arbetsmiljö­frågor. Det beror mycket på var man jobbar i Försvarsmakten. När jag är blev stridsledningsbefäl jobbade jag mest med frågor om den sociala och organisatoriska arbetsmiljön, säger han.

Det svåraste är ärenden när individer har kommit i kläm på olika vis.

Alexander gick både specifika utbildningar för skyddsombud och generella arbetsmiljö­utbildningar. Han lärde också känna dåvarande huvudskyddsombud på Livgardet och han ringde ofta huvudskyddsombudet för att prata om arbetsmiljöfrågor. När huvudskydds­ombudet slutade fick Alexander förfrågan om att ta över förtroendeuppdraget. Trots att han varit skyddsombud i tre år var det inte alls självklart att han skulle tacka ja.

Liknande läsning:

– Jag blev nervös. Livgardet är ett stort och komplext förband och att vara huvudskyddsombud betyder att jag företräder alla medarbetare. Jag har fått ett stort förtroende av medarbetare. I början var det lite jobbigt att gå in till förbandschefen och prata om arbetsmiljö, men jag har bra chefer och har aldrig känt att jag blivit nedvärderad på grund av min grad. Vi vill ofta samma sak, även om vi har olika perspektiv, säger han.  

Det var dock mycket mer arbete än väntat och Alexander insåg att om han ska göra allt som förväntades av honom som huvudskyddsombud behövde han jobba med det på heltid. Efter en hemställan hos förbandschefen blev det också så. Idag arbetar han tätt tillsammans med arbetsmiljöhandläggaren och verksamhetssäkerhetsofficer vid förbandet.

– Jag arbetar med många arbetsmiljöfrågor, men det svåraste är ärenden när individer har kommit i kläm på olika vis. Det är jobbigt att se någon som är ledsen och mår dåligt. Det är inte alltid enkelt att hjälpa till, säger han.

Förbundsnytt porträttet bild 2

Förra året blev Alexander klar instruktör för militärpolisen och hoppar han in som instruktör ibland.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Som skyddsombud kom Alexander i kontakt med Livgardet OF. I början var han bara intresserad av arbetsmiljöfrågorna och blev invald som suppleant i styrelsen för att ha nära till de fackligt förtroendevalda, men det fackliga engagemanget växte och han blev invald som ledamot i styrelsen. Det var som att en ny värld öppnades för honom.

– Jag gick in med inställningen hur svårt kan det vara att fixa alla problem? Det är väl bara att sitta med i möten och säga vad som behöver ändras, säger Alexander. Han skrattar och tillägger att det finns många som inte har så mycket kunskap om de fackliga frågorna och hur och när man som facklig förtroendevald har möjlighet att påverka.

Jag gick in med inställningen hur svårt kan det vara att fixa alla problem?

Vid Förbundsmötet för ett år sedan blev Stefan Morin, dåvarande ordförande för Livgardet OF, vald till förbundsordförande för förbundet. Livgardet OF:s styrelse pratade ihop sig och vid föreningens årsmöte blev Alexander vald till ordförande. Nu arbetar han tillsammans med de andra i styrelsen varav två arbetar som fackliga förtroendemän på heltid.

– Vi är som ett kansli. Vid föreningens årsmöte fattar medlemmarna beslut om vad vi ska arbeta för och sedan ska vi verkställa det. Jag som ordförande leder det arbetet. För mig hänger allting ihop. Demokratin är kärnan i allt vi gör. Försvarsmakten försvarar demokratin och vi arbetar för att det ska vara en demokratisk organisation på så vis att personalen kommer till tals och kan påverka, säger han.

Försvarsmakten har stora utmaningar eftersom organisationen ska växa, stödja Ukraina och anpassa sig till medlemskapet i Nato.

– Vi behöver fortsätta arbeta för att skapa bra arbetsmiljö och en organisation där personalen vill stanna kvar och utvecklas. Medlemmarna är tydliga med att det är bättre lön och villkor som står högst upp på agendan, säger han.

Om några dagar ska Alexander gå förbundets förhandlingskurs. För somliga handlar förhandling om att vinna eller förlora, men för Alexander handlar det om något helt annat.

– Det är två eller flera parter som ska komma till en överenskommelse som är bra för alla inblandade. Jag hoppas att kursen ska ge mig fler verktyg. Det känns bra att öva utan att det är skarpt läge, säger han. 

Förra året blev Alexander klar instruktör för militärpolisen och även om han arbetar som huvudskyddsombud för det mesta hoppar han in som instruktör ibland.

– Just nu trivs jag superbra och jag utvecklas. Det viktigaste som förtroendevald är att jag har medlemmarnas förtroende, säger Alexander.

Fakta

ALEXANDER WESTBERG

Ålder: 27 år.

Fackliga uppdrag: Skyddsombud Livgardet 2017–2021, huvudskyddsombud Livgardet 2021–, ersättare skyddsombud för armén 2023–, suppleant Livgardets OF 2021, ledamot Livgardets OF 2022, ordförande Livgardets OF 2023–.

Bakgrund i korthet: GU 2016–2017, soldat SÄKBAT 2017, grundkurs militärpolis 2018, stridsledningsbefäl SÄKBAT bataljonsstab 2020, militärpolisinstruktör Livgardet 2023–.

Bor: I Stockholm.

Familj: Sambo.

På fritiden: Umgås med familj och vänner, tittar på film och tv-serier.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Det var de långa luncherna och lärdomen att det går att förändra saker som fick Lars Fresker att bli fackligt engagerad. Nu är han inne på sitt artonde år som ordförande för Officersförbundet.

    Anna Hjorth
    Margareta Bloom Sandebäck
    Kärnan i det fackliga verksamheten är det lokala engagemanget, det är vår främsta framgångsfaktor, menar Lars Fresker.
    Kärnan i det fackliga verksamheten är det lokala engagemanget, det är vår främsta framgångsfaktor, menar Lars Fresker.

    – Jag är väl en sådan som tycker om att påverka och vill att det ska bli bra för alla. Jag har vuxit upp med att det behövs ett ideellt engagemang, min far var en typisk föreningsmänniska i byn där vi bodde. Och själv har jag varit fackligt aktiv nästan lika länge som jag varit officer, säger Lars Fresker, Officersförbundets förbundsordförande. 

    Men egentligen var det inte alls meningen att Lars Fresker skulle bli vare sig officer eller fackordförande. Uppvuxen i en jordbrukarfamilj i den lilla byn Sikås i Jämtland hade han inga planer på den militära banan, utan var mer inne på att bli jägmästare. 

    – Det var en miljö där det inte fanns något militärt att relatera till. Jag träffade inte några officerare när jag växte upp. Det var värnplikten som var avgörande för mig, det var så jag kom i kontakt med yrket. Och precis så tror jag det är för många, värnplikten är avgörande för att rekrytera till officerare. 

    Lars Fresker pratar snabbt och engagerat på norrländska när vi möts i Officersförbundets nyrenoverade lokaler i närheten av Humlegården i Stockholm. Vi sitter i ett anonymt mötesrum, men har varit en sväng förbi fikarummet och förbundsordförandens arbetsrum. Han dricker helst vanligt bryggkaffe. Och i det modesta kontorsrummet ligger högar med papper på det höj– och sänkbara skrivbordet. 

    – Jag tillhör den generationen som gärna skriver ut och läser underlag på papper, säger han och viftar lite med en bunt. 

    – Fast jag vet ju att det går att göra anteckningar i paddan också, men det blir liksom inte lika bra, fortsätter han. 

    Tillbaka i mötesrummet berättar Lars Fresker vad det var som gjorde att han gick med i facket – och varför han dessutom valde att engagera sig.

    – Jag hade utbildat mig till reservofficer. Just då var det befälsbrist på I5 i Östersund och jag fick gå in och tjänst-göra under sommaren. Där var de äldre befälen väldigt fackligt engagerade, så det var liksom självklart att vara med.

    En av de första fackliga kamperna som Lars Fresker förde handlade om raster. 

    – Man hade så otroligt långa luncher där! Vi började sju på morgonen och slutade fem på eftermiddagen. Jag ville koncentrera arbetstiden så att man inte skulle behöva vara där tio timmar för att jobba åtta. Så jag lyfte frågan och det var inte svårt att få till en förändring, det blev ingen strid. 

    Och så har det fortsatt. Det fackliga engagemanget har funnits med hela vägen, oavsett vilken nivå han har jobbat på. 

    – Det har verkligen varit parallellt med mitt liv i försvaret. När jag kom tillbaka från Officershögskolan så hade jag gjort mig ett namn fackligt. Jag blev invald i den lokala styrelsen på regementet redan innan jag var klar med utbildningen. 

    Lars Fresker återkommer flera gånger till det lokala engagemanget. Han ser det som kärnan i den fackliga verksamheten. 

    – De lokala förtroendevalda kan förhållandena bäst och är kända bland sina medlemmar. De driver frågor så att det ska bli bra för alla. Och de lägger ner mycket tid, ibland krävs det även ett stort engagemang på fritiden. Trots att de har rätt att använda en del av sin arbetstid för förhandlingar och samverkan. Men arbetsgivaren respekterar inte alltid det. 

    Lars Fresker har hållit i ordförandeklubban i över 17 år.

    Den lokala förankringen är också viktig för att Officersförbundet ska kunna vara både ett yrkesförbund och ett fackförbund. En framgångsfaktor, menar Lars Fresker.

    – Ja, det som är bra för medlemmarna är också bra för verksamheten. Det handlar inte bara om att i varje enskild situation se till att få den högsta ersättningen, utan att få till bra avtal som gynnar både medlemmar och verksamhet. Då är det viktigt att vi som förtroendevalda har kvar kopplingen till det lokala arbetet. 

    Officersförbundet hör till de fackförbund som har högst anslutningsgrad på svensk arbetsmarknad. Enligt Lars Fresker är ungefär 95 procent av officerarna med i förbundet. Och det bidrar till de fackliga framgångarna.

    – Det är ju så den svenska modellen fungerar – fack och arbetsgivare förhandlar och tecknar viktiga avtal. Att vi är många och har en hög representation från vårt yrke gör att vi blir starka, annars skulle det bli obalans. Till exempel så kanske vi inte hade fått fram lika bra lösningar för tjänstepensionen om vi hade varit färre. 

    Men att vara medlem i facket handlar inte bara om att ställa upp för den svenska modellen och sina kollegor.

    – Ingen vet när man kan behöva få stöd. Man kanske gör något fel i jobbet eller hamnar i onåd. Då finns facket där och kan hjälpa till. Det kan vara rättshjälp eller stöttning på andra sätt, om man till exempel råkar ut för trakasserier eller hamnar i personalansvarsnämnden. 

    Lars Fresker berättar att medlemmar ofta hör av sig för att tacka för hjälp de fått från förbundet. 

    – Det har varit, och är fortfarande, enormt stimulerande att vara förtroendevald. Det är lärorikt och intressant och att få vara förbundsordförande är ett privilegium. Min roll numera är ofta att vara spindeln i nätet, både internt i förbundet och externt, till exempel i samarbete med andra fackförbund. 

    Vad framtiden har att bjuda Officersförbundet och Lars Fresker är så klart ovisst. Men klart är att han står till förfogande för omval på nästa förbundsmöte, som hålls 2020. Klart är också att förbundet, precis som Försvarsmakten, står inför flera stora utmaningar. Det handlar framförallt om personalförsörjningen. 

    – Vi måste ha bra anställningsvillkor, både för att rekrytera och behålla personal. Det är också den enskilt viktigaste arbetsmiljöfrågan. Vi ser ju att våra medlemmar går på knäna för att det är brist på personal. Det är så klart positivt att det nu satsas mer på försvaret. Men det innebär också en jobbig tid för många officerare, som ska utbilda många nya, samtidigt som de redan är hårt ansträngda, säger Lars Fresker.

    FAKTA

    Lars Fresker

    Ålder: 56 år. 

    Fackligt uppdrag: Förbundsordförande i Officersförbundet.

    Bakgrund: Kommer från byn Sikås i Jämtland. Tjänstgjorde på numera nedlagda I5 i Östersund, där han även gjorde värnplikten. Det senaste jobbet där var som personalchef. Fackliga förtroendeuppdrag parallellt med karriären inom Försvarsmakten. Förbundsordförande sedan 2001.  

    Familj: Gift. Tre vuxna barn från tidigare äktenskap.

    Bor: I Stockholm.

    På fritiden: Jagar, är med på älgjakten varje år. Tränar på Friskis och Svettis, mest spinning och core. Reser gärna.

    Ur arkivet: