Senast publicerat
Senast publicerat:

”Jag har fått ett stort förtroende”

När Alexander Westberg gjorde sin grundutbildning på ­Livgardet för åtta år sedan var planen att gå utbildningen och se var den skulle leda. Nu är han sedan ett år ordförande i ­Livgardet OF och sedan tre år huvudskyddsombud på Livgardet.

Cecilia Gustafsson
Intresset för juridik och beteende­vetenskap bidrog till att Alexander gick grundutbildningen till militärpolis.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Artikel från Officersförbundet.

Alexander trivdes under grundutbildningen så när ett befäl som han såg upp till tyckte att han skulle söka en tjänst som soldat på 13:e säkerhetsbataljonen gjorde han det. Under första tiden som anställd blev Alexander nyfiken på militärpolisen. Han läste samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet och är intresserad av juridik och beteendevetenskap och kände att han kunde utveckla sina intressen om han gick grundutbildningen till militärpolis.

– Det var en bra utbildning. Jag förstod juridiken både i teorin och i praktiken. Så var det en hel del beteendevetenskap också, säger Alexander. 

Han blev sedan stridsledningesbefäl på 13:e säkerhetsbataljonens stab och hjälpte hela staben i det dagliga arbetet med bland annat säkerhetsoperationer.

– Det var spännande och jag kände att jag utförde meningsfulla arbetsuppgifter och gjorde skillnad, säger Alexander.

Han fick frågan om han ville bli skydds­ombud redan under första tiden som anställd. När han fick en arbetsbeskrivning av vad ett skyddsombud gör tackade han ja.

– Det var också utvecklade på ett annat vis än den vanliga befattningen. Ett skyddsombud kan jobba med helt olika typer av arbetsmiljö­frågor. Det beror mycket på var man jobbar i Försvarsmakten. När jag är blev stridsledningsbefäl jobbade jag mest med frågor om den sociala och organisatoriska arbetsmiljön, säger han.

Det svåraste är ärenden när individer har kommit i kläm på olika vis.

Alexander gick både specifika utbildningar för skyddsombud och generella arbetsmiljö­utbildningar. Han lärde också känna dåvarande huvudskyddsombud på Livgardet och han ringde ofta huvudskyddsombudet för att prata om arbetsmiljöfrågor. När huvudskydds­ombudet slutade fick Alexander förfrågan om att ta över förtroendeuppdraget. Trots att han varit skyddsombud i tre år var det inte alls självklart att han skulle tacka ja.

Liknande läsning:

– Jag blev nervös. Livgardet är ett stort och komplext förband och att vara huvudskyddsombud betyder att jag företräder alla medarbetare. Jag har fått ett stort förtroende av medarbetare. I början var det lite jobbigt att gå in till förbandschefen och prata om arbetsmiljö, men jag har bra chefer och har aldrig känt att jag blivit nedvärderad på grund av min grad. Vi vill ofta samma sak, även om vi har olika perspektiv, säger han.  

Det var dock mycket mer arbete än väntat och Alexander insåg att om han ska göra allt som förväntades av honom som huvudskyddsombud behövde han jobba med det på heltid. Efter en hemställan hos förbandschefen blev det också så. Idag arbetar han tätt tillsammans med arbetsmiljöhandläggaren och verksamhetssäkerhetsofficer vid förbandet.

– Jag arbetar med många arbetsmiljöfrågor, men det svåraste är ärenden när individer har kommit i kläm på olika vis. Det är jobbigt att se någon som är ledsen och mår dåligt. Det är inte alltid enkelt att hjälpa till, säger han.

Förbundsnytt porträttet bild 2

Förra året blev Alexander klar instruktör för militärpolisen och hoppar han in som instruktör ibland.

Foto: Margareta Bloom Sandebäck

Som skyddsombud kom Alexander i kontakt med Livgardet OF. I början var han bara intresserad av arbetsmiljöfrågorna och blev invald som suppleant i styrelsen för att ha nära till de fackligt förtroendevalda, men det fackliga engagemanget växte och han blev invald som ledamot i styrelsen. Det var som att en ny värld öppnades för honom.

– Jag gick in med inställningen hur svårt kan det vara att fixa alla problem? Det är väl bara att sitta med i möten och säga vad som behöver ändras, säger Alexander. Han skrattar och tillägger att det finns många som inte har så mycket kunskap om de fackliga frågorna och hur och när man som facklig förtroendevald har möjlighet att påverka.

Jag gick in med inställningen hur svårt kan det vara att fixa alla problem?

Vid Förbundsmötet för ett år sedan blev Stefan Morin, dåvarande ordförande för Livgardet OF, vald till förbundsordförande för förbundet. Livgardet OF:s styrelse pratade ihop sig och vid föreningens årsmöte blev Alexander vald till ordförande. Nu arbetar han tillsammans med de andra i styrelsen varav två arbetar som fackliga förtroendemän på heltid.

– Vi är som ett kansli. Vid föreningens årsmöte fattar medlemmarna beslut om vad vi ska arbeta för och sedan ska vi verkställa det. Jag som ordförande leder det arbetet. För mig hänger allting ihop. Demokratin är kärnan i allt vi gör. Försvarsmakten försvarar demokratin och vi arbetar för att det ska vara en demokratisk organisation på så vis att personalen kommer till tals och kan påverka, säger han.

Försvarsmakten har stora utmaningar eftersom organisationen ska växa, stödja Ukraina och anpassa sig till medlemskapet i Nato.

– Vi behöver fortsätta arbeta för att skapa bra arbetsmiljö och en organisation där personalen vill stanna kvar och utvecklas. Medlemmarna är tydliga med att det är bättre lön och villkor som står högst upp på agendan, säger han.

Om några dagar ska Alexander gå förbundets förhandlingskurs. För somliga handlar förhandling om att vinna eller förlora, men för Alexander handlar det om något helt annat.

– Det är två eller flera parter som ska komma till en överenskommelse som är bra för alla inblandade. Jag hoppas att kursen ska ge mig fler verktyg. Det känns bra att öva utan att det är skarpt läge, säger han. 

Förra året blev Alexander klar instruktör för militärpolisen och även om han arbetar som huvudskyddsombud för det mesta hoppar han in som instruktör ibland.

– Just nu trivs jag superbra och jag utvecklas. Det viktigaste som förtroendevald är att jag har medlemmarnas förtroende, säger Alexander.

Fakta

ALEXANDER WESTBERG

Ålder: 27 år.

Fackliga uppdrag: Skyddsombud Livgardet 2017–2021, huvudskyddsombud Livgardet 2021–, ersättare skyddsombud för armén 2023–, suppleant Livgardets OF 2021, ledamot Livgardets OF 2022, ordförande Livgardets OF 2023–.

Bakgrund i korthet: GU 2016–2017, soldat SÄKBAT 2017, grundkurs militärpolis 2018, stridsledningsbefäl SÄKBAT bataljonsstab 2020, militärpolisinstruktör Livgardet 2023–.

Bor: I Stockholm.

Familj: Sambo.

På fritiden: Umgås med familj och vänner, tittar på film och tv-serier.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Ulrika Palm var tidigt säker på sin sak – hon skulle bli officer. I dag arbetar hon som skolförvaltare på Försvarsmaktens logistik- och motorskola och tar med sin kunskap i fackliga frågor i arbetet.

    Cecilia Gustafsson
    Thomas Harrysson
    – När jag gick ut högstadiet skrev en klasskompis en hälsning till mig ”Hoppas att du målet når och i gröna kläder går, men akta dig så du ej blir kär i någon fjantig militär”. Som tur var blev jag kär i en snickare”, säger Ulrika Palm och skrattar.
    – När jag gick ut högstadiet skrev en klasskompis en hälsning till mig ”Hoppas att du målet når och i gröna kläder går, men akta dig så du ej blir kär i någon fjantig militär”. Som tur var blev jag kär i en snickare”, säger Ulrika Palm och skrattar.

    När Ulrika som barn var med i scouterna hade hon en scoutledare som var officer. Han berättade för henne om sitt arbete och när hon senare gick i gymnasiet gjorde hon praktik på Svea Trängregemente (T 1) och Svea Artilleriregemente (A 1). Så hon visste vad hon gav sig in på när hon 1987, tre dagar efter studenten, tillsammans med tre andra tjejer ryckte in på Göta Trängregemente (T2). De var de första kvinnliga värnpliktiga på regementet och det blev mycket uppståndelse. Lokaltidningen kom dit och rapporterade. 

    – Det var många som var nyfikna och ifrågasättande. Vi tjejer var förberedda och det var bara att bita ihop, men killarna var nog inte lika beredda på att möta oss tjejer och på den uppståndelse som kom med oss, säger Ulrika.

    Försvarsmakten var inte heller förberedda. Ulrika bar raggsockar och tidningspapper i sina kängor första tiden för att det inte fanns kängor i hennes storlek och de fyra tjejerna flyttades runt innan en lektionssal byggdes om till boende. 

    Efter att hon muckat gick Ulrika först förberedande officerskurs (FOK) och sedan Arméns underhållsskola, vilket innebar ett års teori och ett års praktik. Hon blev anställd som fänrik och instruktör på Trängregementet i Skövde i juni 1990. 

    – Jag klarade utbildningen och fick anställning. Det var hela tiden målet så det kändes verkligen som en milstolpe, säger hon. 

    När hon blev anställd fanns det somliga som ansåg att kvinnor inte hade i Försvarsmakten att göra.

    – Jag var van då jag var bland de första kvinnorna, men det är klart att det var jobbigt att bli ifrågasatt bara för att jag var tjej. Jag har fått skaffa skinn på näsan och bita ifrån. Det har också sporrat mig då jag tänkt att jag minsann ska visa dem att det går, säger hon.

    Redan de första åren blev Ulrika fackliga engagerad och invald i den lokala fackföreningsstyrelsen. I början var hon mest med och lyssnade på styrelse- och medlemsmötena, men med tiden blev hon vald till vice ordförande och sedan ordförande. 

    – När jag först blev invald i styrelsen förstod jag inte vad det var jag hade gett mig in på, men de första åren var spännande. Det fanns några riktigt gamla sluga fackrävar som lärde mig mycket. Det fackliga arbetet blev ett sätt att påverka min arbetssituation i både stort och smått. Vi var ett bra gäng förtroendevalda, säger hon.

    Hon bytte pluton och inriktning till indikering sanering och brand och sedan blev hon i tur och ordning plutonchef, ställföreträdande kompanichef och sedan handledare för yngre befäl. När Arméns underhållsskola flyttade tillbaka från Halmstad till Skövde fick hon frågan om hon skulle söka en tjänst som huvudlärare i ledarskap och pedagogik på Försvarsmaktens lednings- och motorskola.

    – Jag var osäker på om jag hade de rätta meriterna, men jag fick beskedet att de ville få rätt person på rätt plats och att jag fick kompetensutveckla och lösa det där med meriterna senare. Det kändes bra eftersom det var dags att prova på någonting nytt, säger hon.

    Ulrika har därför samtidigt som hon arbetat läst in en kandidatexamen i pedagogik och en yrkeslärarexamen med inriktning pedagogiskt arbete. Det är mer än vad arbetsgivaren har krävt, men Ulrika tycker verkligen om att studera. I sin tjänst som huvudlärare hade hon ansvar för utbildning i ledarskap både för officerare och specialistofficerare.

    – Det var en fantastisk tjänst. Jag har fått vara med de första tolv kullarna och sett hur både människor och organisationen utvecklats. Jag har dessutom själv fått läsa och kompetensutveckla mig. Det har varit roligt. Jag tycker om att tillsammans med andra få vända och vrida på saker och ting och utmanas i mitt sätt att tänka. Desto mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag kan. Det ger mersmak, säger Ulrika.

    Hon satt under tre år som suppleant i Officersförbundets styrelse. I dag arbetar hon inte på lokal nivå, men sitter som vice ordförande i förbundets valberedning och tar emot officersföreningarnas nomineringar till förtroendeuppdrag inför förbundsmötet var tredje år.

    – Om jag är i ett sammanhang som jag trivs i tar jag gärna på mig nya arbetsuppgifter och större ansvar. Under tiden i styrelsen fick jag se det fackliga arbetet ur ett annat perspektiv, lyfta blicken lite och se och höra hur diskussionerna gick centralt. Det finns en fin gemenskap och jag har fått ett kontaktnät runtom i landet som jag uppskattar, säger hon.

    Ulrika har fortsatt arbeta på Försvarsmaktens logistik- och motorskola och omgalonerades till regementsförvaltare 2017 och fick då befattningen skolförvaltare. Hon har nu ansvar för bland annat att kvalitetssäkra och utveckla skolans utbildningar. Försvarsmakten är inne i en tillväxt och det finns stora utmaningar för skolan och i just Ulrikas roll. 

    – Vi ska få ut så många officerare och specialistofficerare från skolan som det bara går då det är en förutsättning för att nå Försvarsmaktens tillväxtmål. Det fackliga arbetet blir då ännu viktigare. Vi måste se till att vi växer utan att det gör för ont. Vi ska orka med. Det är inte helt lätt att hitta rätt kompentens och vi ska också ha utbildningar som passar för alla försvarsgrenar och stridskrafter och deras behov. Det är utmanande, men också stimulerande. 

    FAKTA

    Ulrika Palm

    Ålder: 52 år. 

    Fackliga uppdrag: Ledamot i OF TrängR, vice ordförande i OF TrängR, ordförande i OF TrängR, suppleant i förbundsstyrelsen, ledamot i valberedningen, vice ordförande i valberedningen 2015 -.

    Bakgrund i korthet: Värnplikt 1987–88, Arméns underhållsskola, instruktör Trängregementet (T 2), Militärhögskolan Karlberg, plutonchef T 2, Krigshögsskolans Högre kurs, BA 03, stf kompanichef T2, huvudlärare i ledarskap och pedagogik FM:s logistik- och motorskola (LogS), skolförvaltare LogS 2017–.

    Bor: Skövde.

    Familj: Gift och två utflyttade döttrar, 24 och 22 år gamla. 

    På fritiden: Tar hand om trädgården och studerar (”Om det inte varit för pandemi hade vi umgåtts mycket mer med vänner såklart”)

    Ur arkivet: