Senast publicerat
Senast publicerat:

»Jag har alltid känt att man måste stå upp för det man tror på«

Det var vid sin första utlandstjänstgöring på Cypern som Johan Hansson bestämde sig för att han skulle bli yrkesmilitär. Det har inte varit en rak resa och det senaste något oväntade klivet tog han i september i år då han gick från att vara stabschef på Försvarsmaktens högkvarter till förbundsdirektör på Officersförbundet.

Redaktionen
Stefan Tell
”Det är förbundets medlemmar som är längst ut i verksamheten och som ska se till att allt det här med tillväxt och omorganisering blir gjort.”
Artikel från Officersförbundet.

Johan är uppväxt på Frösön, i Boden och Gnarp och gjorde sin värnplikt på I 5 i Östersund. Han trivdes och sökte FN-tjänst. Han var utbildad styckare då han på grund av skoltrötthet hoppat av skolan efter högstadiet. Det var därför han fick följa med som livmedelsman och bilförare till Cypern 1983. Det var då han bestämde sig för att fortsätta inom militären. Han läste in gymnasiet, men det var inte enkelt att ta sig vidare. Tolv gånger sökte han som officersaspirant till olika regementen. Han hade goda vitsord från värnplikten och FN-tjänsten, men fick nej för att han saknade erfarenhet som befäl under värnplikten och hade ”fel” skolbakgrund. Han skrev flera personliga brev och till sist ringde personalchefen på I 5. 

– Vi pratade och han sa att vi skulle lösa det så att jag kunde bli officer. Utan hans engagemang skulle det aldrig blivit något, berättar Johan.

Under en repövning var Johan gruppchef och fick därmed den erfarenhet som befäl som behövdes. Sedan följde komplettering av värnplikt och studier innan han blev instruktör och plutonchef under sitt första år som fänrik.

– Det var motsatsen till bananskal. Min första kompanichef var mycket bra. Han gav oss unga officerare ett stort förtroende och var mån om att vi skulle utvecklas, samtidigt som han ställde höga krav, säger Johan. 

Han ville vidare och fortsatte studera på Karlberg. Han blev också intresserad av säkerhetspolitik och omvärldsanalys och började studera statsvetenskap. Sedan kom budgetunderskotten och korttidsutbildningar av värnpliktiga och han fick personal- och regementschefer som tyckte att det var onödigt att studera mer. 

– Jag tappande tilliten gradvis och till sist lackade jag ur och sa upp mig, säger Johan. 

» Jag är intresserad av de fackliga frågorna i sig, anställning- och arbetsvillkoren för personalen är viktiga. «

Han gjorde utlandstjänst igen som reservofficer i Bosnien, men fortsatte efter det med studierna. Efter examen blev han lärare i statsvetenskap vid Stridsskolan Nord. Livet tog också en vändning när han på en kadettbal träffade Marinette. De blev tillsammans, men några månader senare skulle Johan göra utlandstjänst som militärobservatör i Mellanöstern. Det nya paret ville inte skiljas åt så de gifte sig i hemlighet så att Marinette kunde följa med. 

Liknande läsning:

När de kom hem igen följde en tid då Johan arbetade civilt bland annat som studierektor för Militärhögskolorna. 

– Jag kände dock att i grunden är jag ju officer, jag hade gjort utomlandstjänst och övningar och hade läst till reservofficermajor. Jag pratade med regementschefen för I 5 och jag fick komma tillbaka, läsa stabsprogrammet och bli kompanichef, säger han.

Han har inte planerat att byta tjänst och arbetsplats ofta, utan det är tillfälligheter och att han blivit erbjuden tjänster som gjort att han bytt jobb. 

– Jag har tackat nej till flera jobb också. I grunden har jag varit lojal till det sätt som Försvarsmakten hanterat och bemannat oss officerare på nivån OF 4. Systemet bygger på att vi ska vara rörliga, säger han.

Johan hann bli bataljonschef innan han blev stabsofficer på Högkvarteret. Han hade gått chefsprogrammet på Försvarshögskolan och då varit huvudförtroendeman för alla elever. Så efter tiden på Högkvarteret blev han passande nog kurschef vid programmet.

–Jag var lite av en coach och satsade på det. Det var roligt och det har gått bra för många av de jag coachade, säger han.

Sedan var det dags för utlandstjänst igen, som mellanchef vid KFOR HQ den Nato-ledda styrkan i Kosovo. Det var en spännande internationell miljö som Johan trivdes i med undantag av den tyska chefen och översten som han var ställföreträdare till. 

– Han var riktigt dålig och hans beteende stred emot alla sunda svenska militära värderingar så vi hamnade på kollisionskurs. Jag tänkte inte vika ner mig, utan jag kände att jag måste stå upp för mig själv och det jag representerar – Sverige och Försvarsmakten. Det gick bra, även om det tog tid och energi att sätta gränser, säger Johan. 

Hans intresse för säkerhetspolitik och omvärldsanalys växte med åren, liksom drömmen om att jobba med de frågorna. Så när han blev erbjuden en ettårig utbildning i Geneve fick hela familjen följa med. 

– Det var ett fantastiskt år som ledde till att drömmen slog in när jag kom hem till en tjänst som ansvarig för perspektivstudierna vid ledningsstabens inriktningsavdelning, säger han.

Efter drygt fyra år vid ledningsstaben gick Johan till Försvarshögskolan och blev chef för avdelningen gemensamma operationer. Tre år senare återkom han till Försvarsmakten, för att bli stabschef på Högkvarteret. Och under vintern 2021 tipsade en kollega honom om en tjänst då han tyckte Johan skulle passa som förbundsdirektör på Officersförbundet. 

– Det lät spännande. Jag är intresserad av de fackliga frågorna i sig, anställning- och arbetsvillkoren för personalen är viktiga. Jag har fångat upp en hel del under karriären och alltid känt att man måste stå upp för det man tror på, oavsett om det är som huvudförtroendeman på Försvarshögskolan eller om man har ett dåligt befäl i Kosovo, säger han. 

Under tiden på Högkvarteret och som kurschef vid chefsprogrammet har han lärt känna flera höga chefer som även de är medlemmar i förbundet. Vad händer om någon av dem ringer honom för att klaga på förbundet?

– Vi har i grunden samma värderingar, men vi har olika intressen att bevaka och stå upp för. Det kan hända att jag får kritik, men då får jag förklara varför vi agerar som vi gör. Det är mycket som händer för Försvarsmakten samtidigt med tillväxt och omorganisering. Det finns alltid risker med det. Det är förbundets medlemmar som är längst ut i verksamheten och som ska se till att allt det här blir gjort. Det är viktigt att både rekrytera och bibehålla personal och se till att de som nu börjar jobba på våra nygamla orter och förband får bra arbetsvillkor och löner, avslutar Johan.

FAKTA

Johan Hansson
Ålder: 58 år. 
Fackliga uppdrag: Suppleant lokala föreningen I 5, förbundsdirektör Officersförbundet 2021–.
Bakgrund i korthet: Värnplikt I 5, plutonchef I 5, lärare i statsvetenskap och studierektor vid Stridsskolan Nord och Militärhögskolan Östersund, kompanichef I 5, bataljonschef T 2, stf sektionschef HKV, kurschef Försvarshögskolan, KFOR HQ, ansvarig för PerP vid HKV LEDS, avdelningschef vid MVI Försvarshögskolan, stabschef HKV, förbundsdirektör Officersförbundet 2021–.
Bor: Spånga, i Stockholm. 
Familj: Fru Marinette och tre vuxna döttrar.
På fritiden: Åker till släktgården/fritidshuset i Vemdalen, tittar på dragracing och åker skidor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.
    Lars Fresker, Officersförbundets ordförande.

     För fyrtio år sedan – sommaren 1982 – snurrade Gyllene Tiders ”Sommartider” på skivtallrikarna runt om i landet. Vad som blir årets sommarhit är fortfarande skrivet i stjärnorna. Däremot är det glasklart att det bubblar runt om i organisationen vad gäller löner: på F 17 har soldaterna gjort ett upprop, eleverna på den högre specialist-officersutbildningen ifrågasätter sina löner inför kommande placeringar, liksom eleverna på högre officers-programmet. Lägg därtill att ett flertal flygförare sökt tjänstledigt för att börja studera eftersom de är missnöjda med bland annat löner- och pensionsvillkor. 

    Officersförbundet har under en rad år kämpat för att lönerna för den militära personalen ska höjas. Nu får vi också stöd för det från arbetsgivarhåll: I arbetet med årets RALS har i stort sett samtliga organisationsenheter bekräftat det vi signalerat om länge – att gränsen är nådd. Att det kommer bli svårt att bedriva verksamheten om inte lönerna för den militära personalen höjs eftersom avhoppen annars kommer att bli för stora.

    Signalerna kommer i en tid när myndigheten till regeringen precis redovisat att man planerar för att antalet yrkesofficerare ska uppgå till 10 200 år 2032 och antalet kontinuerligt anställda gruppchefer, soldater och sjömän (GSS/K) ska vara 7 000 vid samma tidpunkt. Redan 2025 hoppas man på 400 fler yrkesofficerare och 500 fler GSS/K jämfört med i dag. Vi välkomnar dessa högre måltal – men att kunna behålla personalen blir samtidigt därför helt avgörande, annars förblöder vi oavsett hur många nya vi rekryterar.

    »Att kunna behålla personalen blir helt avgörande, annars förblöder vi oavsett hur många nya vi rekryterar.«

    Av den anledningen känns det lite märkligt att på annan plats här i tidningen läsa om soldater som inte längre får fortsätta sina anställningar, trots att de vill det. Det måste till förändringar i regelverket för våra GSS. Nu kastas många av våra bäst utbildade och mest meriterade gruppchefer, soldater och sjömän ut med badvattnet, lagom när de behövs som bäst. Utöver högre löner och bättre pensionsvillkor för all militär personal måste reglerna ändras så att våra GSS kan erbjudas en tillsvidareanställning. Och det kvickt – det pågår ett krig i Europa och Sverige har ansökt om Nato-medlemskap. 

    Vid ett seminarium i Almedalen kommer jag diskutera framtidens personal-försörjning tillsammans med försvarspolitikerna Hanna Gunnarsson (V) och Daniel Bäckström (C) och med armé-chefen Karl Engelbrektson som Försvarsmaktens representant. Seminariet genomförs måndagen den 4 juli mellan klockan 14.15-15.00 och kommer sändas på vår kanal på Youtube (om du inte deltar på plats i Visby, vill säga). Jag hoppas att du har möjlighet att titta, för personalförsörjningen är viktigare än på mycket, mycket länge.

    Låt oss, så här i sommartid, hoppas att Försvarsmakten inte sätter sig i en situation där låga löner och dåliga pensionsvillkor blir reella hot mot Sveriges säkerhet utan i stället väljer en väg som är bra både för personalen, arbetsgivaren och uppgiften. Polismyndigheten och Polisförbundets överenskommelse nyligen kan utgöra ett bra exempel att snegla på. 

    Njut av ledigheten! 

    Ur arkivet: