Här måste Försvarsmakten utbilda sina chefer i att värdera kompetens. Men också i kunskapen om vad som gäller för en person som blir återanställd. Då tänker jag till exempel på pensionen. Visst – en person som återanställs som yrkesofficer kan ha rätt att gå i pension vid 61-års ålder. Men om personen varit borta från myndigheten ett antal år hinner den inte jobba ihop till sin pension utan riskerar att få vandra i ”pensionsskuggans dal” med en pensionsutbetalning så tunn att den skulle bli svår, eller omöjlig, att leva på. Och den informationen tänker jag mig i alla fall att en person skulle vilja ha inför en eventuell återanställning. För pensionen är viktigt, även om lönen här och nu kanske är det som man tänker på mest.
     Och apropå det – nu är arbetet med årets RALS igång. Än så länge är det allt för tidigt i processen att säga hur det går. Förra året drev vi frågan om höjda pluton- och kompanichefslöner och nådde viss framgång. I år trycker vi framförallt på att arbetsgivaren börjar värdera – och betala – för erfarenheten. Det bara måste gå att få till en trovärdig löneutveckling i innehavd befattning.

Avslutningsvis några rader om det slutliga införandet av trebefälssystemet. På annan plats här i tidningen kommenterar jag Försvarsmaktens kommunikation (eller snarare avsaknad av kommunikation) i frågan. Här, på ledarplats, kan jag konstatera att få positiva rapporter nått mig rörande den här processen. Försvarsmakten förefaller helt enkelt bränt chansen att etablera trebefälssystemet på ett positivt sätt. Vi i Officersförbundet tvingas nu förbereda för rättslig prövning i stället för att fullt ut kunna njuta av att se när de nygamla förbandsfanorna blottas i höstvinden.