Senast publicerat
Senast publicerat:

”Finns risk att det är en nedåtgående spiral”

Den senaste FM Vind visar att arbetsbelastningen har ökat för personalen i Försvarsmakten. De tre skyddsombuden för marinen, armén och flygvapnet är inte förvånade över resultatet.

Cecilia Gustafsson
Hampus Hagstedt/Försvarsmakten
Artikel från Officersförbundet.

I den senaste FM Vind finns två frågor rörande arbetsbelastning. Huruvida man upplever att man kan planera sina arbetsuppgifter så att arbetsbelastningen blir hanterbar och huruvida man har möjlighet att återhämta sig efter perioder av hög arbetsbelastning. På båda frågorna har värdet sjunkit markant från 73 till 68 på en 100-gradig skala. 

På alla arbetsplatser ska det finnas ett skyddsombud och ett huvudskyddsombud om det finns fler än ett skyddsombud. I Försvarsmakten finns det dessutom ett centralt skyddsombud och tre skyddsombud för försvarsgrenarna som tillsammans organiserar skyddsorganisationen. De tre försvarsgrensskyddsombuden är inte förvånade över resultatet och anser att den största utmaningen just nu är arbetsbelastningen.

– Det handlar om att vi har fått mer att göra på grund av att Försvarsmakten ska växa, kriget i Ukraina och ett framtida Nato-medlemskap. Samtidigt slutar erfaren och kompetent personal. Utflödet motsvarar inte inflödet, säger Jens Zetterberg, skyddsombud i armén.

Porträtt Michael Lundström 2 kopiera
Michael Lundström, skyddsombud för marinen

Michael Lundström, skyddsombud för marinen, ser konsekvenserna av att medarbetare slutar. 

Liknande läsning:

– Vi har medarbetare som hoppar mellan fartyg och är ute två svängar om 14 dagar, utan ledighet, för att det saknas medarbetare med en viss kompetens för att ett fartyg ska fungera. Det finns en risk att det är en nedåtgående spiral, att man jobbar skiten ur sig och sedan har man inte mer att ge på jobbet eller hemma. Familjen blir också lidande när man är borta hela tiden.

Leif Ljungqvist är skyddsombud för flygvapnet. Han upplever att det är svårt att prata om den fysiska och psykiska ohälsan trots att arbetsbelastningen är hög. 

– När man får signaler på att medarbetare mår dåligt så vill de ogärna prata om det, säger Leif Ljungqvist.

Utöver arbetsbelastningen menar de tre skyddsombuden för försvarsgrenarna att det finns flera utmaningar. En av dessa är avsaknad av personlig utrustning och skyddsutrustning, och en annan är att stödfunktionen för ovälkommet beteende på HR-centrum inte är funktionell längre. Stödfunktionen har inte fungerat och kunnat nås på grund av låg bemanning. De tre skyddsombuden upplever att arbetsgivaren är väl medveten om utmaningarna. 

Leif Ljungqvist
Leif Ljungqvist, skyddsombud för flygvapnet

– Vi har en bra dialog, men det är svårt att lösa problemen här och nu, säger Jens Zetterberg.

Samtidigt har skyddsorganisationen svårt att få engagerade huvudskyddsombud som kan ta ett större ansvar. 

– Många gånger är det den höga arbetsbelastningen som gör att medarbetare inte vill ta på sig ett förtroendeuppdrag, men det är viktigt att det finns en bra skyddsorganisation som lyfter frågor högre upp och som i dessa tider då det händer mycket i organisationen kan stödja både medarbetare och chefer, säger Michael Lundström.

Jens Zetterberg-webb
Jens Zetterberg

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Hon var Försvarsmaktens första kvinnliga dykare och har tjänstgjort både i forna Jugoslavien och på fartyg i Aden­viken. Men nu fajtas förhandlingschefen Susanne Nyberg för bättre villkor för Officersförbundets medlemmar.

    Anna Hjorth
    Anna-Karin Nilsson
    Med erfarenhet från krigets Jugoslavien och piratjakt i Adenviken är tuffa förhandlingar inget som skrämmer förbundets förhandlingschef Sunanne Nyberg.
    Med erfarenhet från krigets Jugoslavien och piratjakt i Adenviken är tuffa förhandlingar inget som skrämmer förbundets förhandlingschef Sunanne Nyberg.

    Susanne Nyberg har ganska nyss fyllt 49. Men det var inte självklart att det skulle bli så. Ett övningsdyk på regalskeppet Kronan strax öster om Öland för 21 år sedan höll på att sluta riktigt illa.

    – Efter dyket så tiltade världen för mig. Det blev syrgas och helikopter till en tryckkammare i Karlskrona. Jag hade fått dykarsjuka, men symptomen försvann efter ett dygn i tryckkammaren, säger Susanne Nyberg, som är Officersförbundets förhandlingschef sedan hösten 2015. 

    Olyckan utreddes noggrant och Susanne Nyberg fick gå igenom minutiösa hälsokontroller. Efter det har hon inte dykt mer.

    – Det var som att mitt förra liv avslutades där. Jag tänkte ”shit jag är 28 och höll på att dö”. Och jag kom fram till att jag måste lägga av med dykning och andra adrenalinkickar och bli vuxen. Jag ville inte ens vara kvar på fartyg, berättar hon. 

    För det var flottan som varit hennes hemvist i Försvarsmakten både före och efter  olyckan. Efter att ha gjort värnplikt som radiosignalist i Karlskrona läste hon vidare till fänrik av bara farten och sedan var karriären i gång. Men hon beskriver det inte som något särskilt medvetet yrkesval. 

    – Nej, jag var hela tiden öppen för om det var kul eller inte. Jag gick aldrig in med tanken att jag skulle bli ”en 40-årig tant i uniform”. Men det var så fantastiskt kul och jag har fått ett så bra yrkesliv med många utmaningar. 

    För en person som varit nära döden redan vid 28 års ålder framstår antagligen mycket annat som ganska ofarligt. Tuffa förhandlingar till exempel. Som förhandlingschef har hon nytta av sina tidigare yrkeserfarenheter.

    – Jag är inte rädd för svåra uppgifter, och det finns likheter mellan det här och tidigare jobb.  Jag tycker att det är bättre att pröva och kanske våga misslyckas än att senare ångra att man inte prövade något. När man väl ger sig hän så lyckas man ofta. 

    När Susanne Nyberg tillträdde som Officersförbundets förhandlingschef för snart fyra år sedan hade hon lång erfarenhet, både från facket och som arbetsgivarföreträdare. Bland annat som personalhandläggare och sedan personalchef på ubåtsflottiljen i Berga under en turbulent period, när verksamheten skulle flyttas till Karlskrona i början av 2000-talet.

    – Jag var fortfarande väldigt ung för att vara personalchef, ”bara kapten” och dessutom tjej. Det var en utmaning och jag fick kämpa för att övervinna många av gubbarnas attityder. Det var jättetuffa år.

    Den röda tråden i förhandlingschefens yrkesliv verkar vara utmaningar – och att bry sig om andra. Det märks både när hon pratar om sitt fackliga engagemang och om sin erfarenhet av personal- och arbetsgivarfrågor i Försvarsmakten. 

    –  Jag har alltid månat om att det ska vara rätt och riktigt för personalen. Jag är en envis ordningsmänniska och har försökt fixa och dona så det ska bli bra för alla. Det hänger liksom kvar som facklig också. 

    Facklig på heltid har hon varit sedan 2007. Då hade hon en tjänst som villkorschef på fjärde sjöstridsflottiljen. En tydlig arbetsgivarroll, där hon hade hand om avtal och villkor. 

    – Men så blev jag värvad till den fackliga sidan. Jag hade inte själv haft de tankarna, men kom fram till att det skulle funka. Jag blev sekreterare och senare ordförande i Kustflottans officersförening. Och redan 2008 blev jag invald som ordinarie ledamot i Officersförbundets förbundsstyrelse. 

    Susanne Nyberg säger att det var självklart att gå med i facket. Det är en inställning hon delar med fler än nio av tio officerare, för så många har valt att gå med i Officersförbundet. Hon gick med när hon var kadett och beskriver det som att ”man skulle bara vara med, det var inget snack om den saken”. 

    Att jobba fackligt och förhandla för medlemmarna innebär många utmaningar, enligt Susanne Nyberg. Men de är av ett annat slag än de militära. Åren i uniform hjälper henne även vid förhandlingsbordet. Framförallt handlar det om trovärdighet. Att veta vilken verklighet medlemmarna lever i. 

    – Jag känner mig trygg i det när jag förhandlar, jag är själv militär och har stor förståelse för vad man befinner sig i där ute. Både som chef och vad medarbetarna utsätts för. 

    En verklighet som hon har erfarenhet av är utlandstjänst. Genom åren har det blivit två insatser. Den första redan i mitten av 1990-talet, då hon tjänstgjorde i Kroatien under kriget i forna Jugoslavien.

    – Det var en spännande erfarenhet. Jag var plutonchef för stabsassistenterna och jobbade på FN:s högkvarter i Zagreb. Jag var även assistent åt militära chefen över Zagreb-området och fick åka runt en del för att kontrollera saker som hänt. Och så var jag paradadjutant för omkomna som skulle skickas hem. Det var speciellt. Där lärde jag mig mycket om mig själv och mitt ledarskap. 

    Den senaste internationella insatsen var 2013, i en helt annan del av världen – på HMS Carlskrona i Adenviken utanför Afrikas östkust.

    – Det var utmanande att verka i den miljön, det är något man får lära sig att hantera som sjöman. Efter att ha jobbat vid ett skrivbord sedan år 2000 och fackligt på heltid sedan 2007 så kände jag att jag verkligen ville ut, ville inte tappa verkligheten och bli bekväm, säger Susanne Nyberg.  

    Att vara förhandlingschef verkar dock inte särskilt bekvämt. Det handlar både om tuffa förhandlingar med arbetsgivaren och om att förklara för medlemmarna varför avtalen blir som de blir. 

    – Det är bland det svåraste i det här jobbet. Att klara balansen mellan medlemmarnas olika förväntningar, förbundets ställningstaganden och arbetsgivarens uppfattning om hur det ska bli.  Det är viktigt att komma ihåg att alla avtal är en kompromiss!

    Som Officersförbundets förhandlingschef jobbar Susanne Nyberg med frågor på flera nivåer samtidigt. En del av jobbet går ut på att förhandla kollektivavtal på central nivå, tillsammans med andra fackförbund på hela det statliga området. En annan del är att förhandla lokalt med Försvarsmakten. Just nu jobbar man exempelvis med att skriva ett nytt samverkansavtal med arbetsgivaren. 

    Men den högst prioriterade frågan på Susanne Nybergs och Officersförbundets dagordning är ändå lönerna för den militära personalen. Där tycker hon att arbetsgivaren borde göra långt mer än i dag.

    – Vi måste få rimligare lönenivåer. Försvarsmakten är så beroende av att rekrytera varenda människa som har ett intresse för yrket. Men man måste också göra allt man kan för att behålla den personal man redan har. Och jag tycker ärligt talat inte att man gör det. Därför tappar man alldeles för många med kanske tio, tjugo års erfarenhet. 

    Hon tror att det egentligen skulle krävas ganska liten insats från Försvarsmaktens sida för att få behålla personal. 

    – Självklart går det inte att matcha vissa arbetsgivare som kanske erbjuder mycket mer i lön. Men i dag försöker man inte ens ta ett samtal för att kolla vad personerna skulle vilja ha för att stanna kvar. Den här personalkategorin är lojal, men inte till vilket pris som helst!

    Hur det kommer att gå med den frågan är än så länge oklart. Arbetet med lönerevision 2019 i Försvarsmakten har precis startat. Redan nu pågår även förberedelserna inför den kommande centrala avtalsrörelsen, som drar i gång om drygt ett år. Något som Susanne Nyberg ser fram emot. Och hon verkar just nu inte sakna den tidigare karriären i uniform. 

    – Numera får jag mina adrenalinkickar vid förhandlingsbordet, säger hon och ser nöjd ut. 

    FAKTA

    Susanne Nyberg

    Ålder: 49 år.

    Fackligt uppdrag: Förhandlingschef.

    Bakgrund i urval: Värnplikt i Karlskrona. Har jobbat med personalfrågor på olika nivåer inom FM. Facklig på heltid sedan 2007. Ledamot i förbundsstyrelsen från 2008. Blev förhandlingschef 2015.

    Familj: Två tonårsbarn.

    Bor: Lägenhet i Hägernäs Strand i Täby. 

    På fritiden: Är ofta och gärna med på barnens aktiviteter, de spelar hockey och fotboll. Gruppträning och spinning ett par gånger i veckan. Aktiva semestrar, till exempel vandring eller att vistas i skärgården.

    Ur arkivet: