Den 7 maj beslutade överbefälhavaren om slutligt införande av trebefälssystemet. Ett sådant beslut fanns ärligt talat överhuvudtaget inte i de flestas föreställningsvärld. Vidare skulle skälen till beslutet av de flesta, i bästa fall, beskrivas som vaga.
Huruvida det är arbetsrättsligt möjligt att med arbetsledningsbeslut ändra personalkategori får vi inte svar på förrän det är avdömt i Arbetsdomstolen, vilket lär dröja. Om det är möjligt i en förtroendekontext när vi ska tillväxa blir en annan fråga, där får vi också invänta svaret.
Försvarsmaktens kommunikation i frågan lämnar i mina ögon en del övrigt att önska. Nog hade det varit anständigt om myndighetens högsta ledning själv meddelat de berörda istället för att delegera den uppgiften till förbandscheferna med endast ett talmanus att stötta sig på?
När trebefälssystemet infördes (då som tvåbefälssystem) beskrevs möjlighet till rörlighet mellan personalkategorierna- officerare skulle kunna bli specialistofficerare och tvärtom. Det skulle dessutom kunna gå att växla över tid. Som specialistofficer skulle man erbjudas utvecklingsmöjligheter inom sitt område och den fördjupade kompetensen skulle betala sig. Men rörligheten mellan kategorierna är i princip stängd (förutom åt ett håll) och tretton år efter införandet finns ännu ingen vilja från arbetsgivaren att betala för kompetensdjup. Ända sedan systemet infördes har det dessutom från stund till annan dykt upp rykten om tvingande omgalonering. Varje gång ryktesspridningen kommit igång har Officersförbundet undersökt sanningshalten och blivit försäkrade om att det handlat om just rykten och inget annat.
» Det blir nu ett rejält hack i skivan när flera tusen officerare ska fundera över sin framtid. «
Att Högkvarteret nu sedan förra året arbetat med en så pass viktig fråga utan att vara öppen och bjuda in till samverkan förrän alldeles i slutskedet är under all kritik. Det saknar den öppenhet och samarbetsanda som är en naturlig del av det goda ledarskap som krävs för att vi tillsammans ska leverera försvarsbeslutet enligt riksdagens beställning.
Det blir nu ett rejält hack i skivan när flera tusen officerare ska fundera över sin framtid. Många kommer troligtvis fram till att det lämpligaste är att läsa en nivåhöjande utbildning, under förutsättning att de bereds plats, och en del kommer säkerligen att komma till slutsatsen att deras lojalitet gentemot Försvarsmakten lönat sig dåligt och väljer att lämna för annan anställning. Resultatet blir, oaktat utfall, att våra chefer och organisationen i övrigt ska lägga tusentals arbetstimmar på att hantera ÖB:s beslut. Detta i en tid när vi i många fall redan går på knäna och istället borde fokusera helhjärtat på Försvarsmaktens tillväxt.
Utöver att fortsatt granska de arbetsrättsliga delarna i den här frågan måste Officersförbundet nu också jobba med att hålla ihop förbundet när personalkategorier riskerar att ställas mot varandra. Det är ingen överdrift att säga att vårt arbete är viktigare än någonsin. Kraven från politisk nivå på Försvarsmakten är höga. Men den höga ambitionen som myndigheten har att leverera det som står skrivet i försvarsbeslutet får inte vara på bekostnad av rovdrift på våra medlemmar.
För de flesta av oss väntar snart semester, för andra hårt arbete i samband med insatser i Sverige eller utomlands. Eller med att förbereda inryckning, på såväl helt nya som redan existerande organisations-enheter.
Oavsett vad som står på din agenda tillönskar jag dig en trevlig sommar!
