Korvetten HMS Härnösands futuristiska skrov i olika nyanser av grått speglas i det stilla vattnet i örlogshamnen i Karlskrona. För besättningen står ”rent skepp” på schemat (i folkmun även kallad storstädning). Kort sagt, en dag att fixa saker på ombord.
Sjömannen Victor Hedman kommer gåendes längs kajen, kånkandes på flera stora plastpåsar med nytvättade rökdykardräkter. Kollegan Alfons Hobell, gruppbefäl, möter honom på vapendäck och tillsammans bär de in utrustningen till sjömännens mäss. Där packar de upp overallerna och lägger dem i rad på golvet.
– Rökdykning är något som övas varje gång vi är ute till sjöss. Under dagar som den här hinner vi med sådant som vi inte har tid till annars, som inventering av materiel, säger Victor Hedman, och håller upp två par nya gummistövlar som ska tillföras rökdykarutrustningen.
Victor Hedman mönstrade på i höstas, Alfons Hobell har arbetat i besättningen sedan 2015. De är båda sonaroperatörer och jobbar med undervattenssensorerna ombord.
– Jag tycker om att vi får göra så många olika saker. Det är ett väldigt varierande arbete. Det är roligast att vara till sjöss förstås, men det måste finnas tid för detta också. Storstädning och finare underhåll är saker som vi kan ägna oss åt när vi ligger till kaj, säger Alfons Hobell.
I ett av maskinrummen står Eric Bengtsson med en fläkt i famnen. Han har åtgärdat ett haveri i elapparaturen och nu ska fläkten monteras tillbaka på sin plats. Han är en av tre sjömän som arbetar som maskintekniker ombord.
– Vi sköter allt som har med maskindelen att göra och är också fartygets elektriker. Vi får mer gjort vad gäller underhåll när vi ligger till kaj, så dessa dagar är välbehövliga, säger han.
I eftermiddag ska han byta torkare på bryggans vindrutor, vilket inte är en helt okomplicerad åtgärd. För att komma åt rutorna behöver han nämligen använda en skylift.
– Vi har beställt en sådan från varvet. Förhoppningsvis kommer den efter lunch. Som tur är behöver vi inte byta torkare särskilt ofta, säger Eric Bengtsson, medan han fäster fläkten i ventilationstrumman.
HMS Härnösand tillhör 31:a korvettdivisionen på Tredje sjöstridsflottiljen i Karlskrona. I divisionen ingår ytterligare två korvetter, patrullfartygen HMS Stockholm och HMS Malmö samt en kustrobotenhet som är på väg att byggas upp igen.
Systerfartyget HMS Nyköping är denna dag ute och löser en sjöövervakningsuppgift. Den ökade militära aktiviteten i Östersjöområdet har pågått de senaste åren och marinen har i uppgift att övervaka vad som sker. Det görs dels genom radar och fasta sensorer i land och dels genom rörlig bevakning i form av fartyg till sjöss.
– Det hårda sjötrafikläget gör att vi är igång fullt ut redan i fredstid. Vi är snabba på att övergå från övning till insats. Besättningen som i dag genomför rent skepp är densamma som andra dagar bedriver sjöövervakning eller insats, säger kommendör Per Edling, flottiljchef på Tredje sjöstridsflottiljen.
Han har kommit ombord på HMS Härnösand och på en storbildsskärm i en av mässarna visar han nu en karta över sjötrafikläget i vårt närområde. Östersjön och Västerhavet är spräckligt av en massa färgglada markörer. Varje markör är ett fartyg och färgerna motsvarar olika klassificering.
– Östersjön är ett av världens mest trafikerade hav med 4 000 dagliga fartygsrörelser på ytan. Övervakningsuppgiften pågår dygnet runt, året runt. Vi har ständigt fartyg till sjöss. Sjöstridsflottiljen och våra ytstridsfartyg spelar en stor roll i det arbetet, säger Per Edling.
I händelse av kris eller krig ska marinen klara av att hålla samtliga viktiga leder och hamnar öppna.
– Genom att vara till sjöss visar staten Sverige sin makt och att vi är intresserade av att skydda det som är vårt. Sverige är ett otroligt importberoende land och 70 procent av vår import kommer sjövägen. I ett krigsläge kommer Östersjön att behöva fortsätta vara öppet för import, eftersom vi inte har beredskapslager längre. Störningar i sjöfarten skulle innebära stora påfrestningar på vårt samhälle, säger Per Edling.
Eftersom ytstridsfartygen är väl utrustade med sensorer är de en bra plattform för den mer fredstida uppgiften sjöövervakning, detta då fartygen med sin uthållighet och avancerade sensorsystem kan övervaka stora havsområden.
Korvetternas huvuduppgifter är därtill ytstrid, ubåtsjakt och begränsat luftförsvar. Det handlar bland annat om att inhämta underrättelser och information om motståndaren, som till exempel var den befinner sig och vilka hotsystem den använder, och sedan mata in uppgifterna i fartygets lednings- och vapensystem. Detta görs för att följa motståndaren och, om det skulle behövas, sättas in mot densamma.
Flottiljchefen berättar att han är nöjd med marinens förmågebredd, men poängterar att den är grund.
– Vi har ubåtar, ytfartyg och amfibieförband i världsklass. Vi övar på ett väldigt bra sätt och gör det mesta vi kan med det vi har. Men vår förmåga är grund, både vad gäller plattformar och bemanning. Sjöövervakningsuppgiften kräver mycket av fartyg och personal. Samtidigt ska divisionen öva för att ha kapacitet att möta en högteknologisk motståndare, säger Per Edling.
HMS Härnösand sjösattes 2004 och är av Visbyklass. Visbykorvetterna är marinens modernaste och mest avancerade ytstridsfartyg. De är konstruerade för att vara svåra att upptäcka och är byggda i kolfiberarmerat plastlaminat, vilket gör att de nästan blir osynliga på radar. Det drygt 70 meter långa skrovet består av stora ytor med noga uträknade vinklar.
– Vi är extremt nöjda med Visbysystemet. Fartygen är byggda och anpassade för Östersjön. Vi kan uppträda inne i skärgården och i nästa andetag mitt ute på Östersjön eller Västerhavet i tuffa förhållanden. Det är unikt med fartyget.
Orden kommer från kommendörkapten Bernt Andersson. Han är chef för 31:a korvettdivisionen och har tjänstgjort på samtliga fartyg som ingår i divisionen i olika befattningar. Senast var han fartygschef på HMS Karlstad.
Visbykorvetterna är marinens mest moderna fartyg – hur länge kommer de att hålla innan man behöver uppdatera dem?
– De är 20 år gamla och används väldigt flitigt. Vi nyttjar dem hela tiden. De är i behov av en uppdatering och det kommer att krävas en halvtidsmodifiering inom en femårsperiod för att vi ska kunna fortsätta köra dem på samma sätt som vi gör nu, säger han.
Det handlar bland annat om motorer som har nått sin livslängd om några år och då behöver en omsättning, förklarar Bernt Andersson. Även vissa vapensystem behöver ses över.
– Det märks att fartygen är gamla. Till vissa vapensystem finns det inte längre några reservdelar, där behövs det också en uppdatering. Vi försöker hålla liv i en 20-årig produkt. Det fungerar bra nu men inom några år kommer det att bli jättetufft och väldigt, väldigt dyrt.
Situationen med reservdelar kommer inte heller att bli bättre framgent, konstaterar Per Edling.
– Man har i dag nyttjat stora delar av reservdelsparken och reservdelarna tillverkas inte längre. Läget är ännu värre för fartygen som är äldre. Teknikerna som sliter för att hålla patrullfartygen Stockholm och Malmö i sjön gör ett otroligt arbete. Deras påhittighet övergår allt jag har stött på. Hade det inte varit för den tekniska personalens kompetens hade det inte gått så bra som det gör, säger han och fortsätter:
– Marinen har i dag en begränsad fartygspark. Det gör att vi sannolikt kan klara av att lösa en operation i ett geografiskt område, antingen Östersjön eller Västerhavet. Marinchefens idéer kring sex till åtta nya ytstridsfartyg för att komplettera dagens flotta är en klok numerär. Den skulle möjliggöra den här tvåsamheten, att verka både i Östersjön och på Västerhavet samtidigt. Dagens marin räcker inte till för att vara på båda ställena samtidigt.
”Flera materielsystem går på övertid och snart följer tyvärr många fler. Detta är marinens största utmaning och situationen kräver beslut för att inte numerären och vår förmåga ska nedgå ännu mer”.
Det var budskapet från marinchefen Jens Nykvist när han, tillsammans med flygvapenchefen Mats Helgesson och ställföreträdande arméchefen Fredrik Ståhlberg, intog scenen i Sälen på Folk och Försvars rikskonferens i januari.
Flottiljchefen Per Edling delar den bedömningen och berättar att materielläget på flottiljen är ansträngt. Stödfartyg, minröjningsfartyg och patrullfartyg kommer att behöva omsättas de närmaste åren.
– Här krävs det substantiella tillskott och beslut här och nu för att de ska kunna leva vidare. Marinchefen har talat om att förmågeglapp kommer uppstå under åren 2026 till 2030, och det kan jag verkligen understryka. Det är dessutom lång framkörningstid för modern krigsmateriel, säger han.
På fartygets lastdäck hörs ljudet av vågskvalp tydligt in. Att det är så lyhört beror delvis på att fartygets skrov är byggt i kolfiber. Fartyget har omfattande smygegenskaper i flera dimensioner, förklarar fartygschefen kommendörkapten Gustav Reimfelt. Kolfiber avger till exempel ingen värmestrålning, till skillnad från stål som absorberar värme.
– Fartyget är byggt och anpassat utifrån smygtekniken. Hon är noga utvecklad för att vara svår att upptäcka för motståndare, både via radar, värmestrålning eller hydroakustik, det vill säga ljud, säger Gustav Reimfelt.
Det är smygtekniken, internationellt benämnt stealth, som har gett fartyget dess karaktäristiska form. Allt som inte är bakom luckor reflekteras och ökar därmed fartygets radarsignatur, därför är fartygets utrustning inbyggd i skrovet eller bakom luckor. Relingen ute på helikopterdäck tas till exempel ner till sjöss när man vill minska signaturen än mer.
– Fartyget har låg radarsignatur. Hon syns, men på de krigsavstånd som vi pratar om, där kommer hon vara mycket svår att se för motståndarna. Ibland vill vi synas mer tydligt, då kan luckor vara öppna för att visa närvaro för andras radarsystem. Ibland vill vi synas sämre och då väljer vi att göra det, säger Gustav Reimfelt.
Fartygets avgaser kyls ner innan de skickas ut, för att ge en så liten värmesignatur som möjligt.
– Framdrivningen av fartyget sker antingen med dieselmotorer som är tysta i drift eller, vid tillfällen när hon behöver framföras väldigt snabbt, med gasturbiner. De sistnämnda är inte särskilt tysta, men när de används finns det inte heller behov av att vara tystgående, säger Gustav Reimfelt.
Smygdesignen har varit dimensionerande i utformningen av Visbysystemet, och vissa funktioner har fått anpassa sig efter detta, förklarar han. Det märks inte minst när man ska förtöja fartyget. Utsikten från bryggans vindrutor är högst begränsad i närzonen vilket gör utmaningen att visuellt manövrera fartyget till kaj svårare än på traditionellt byggda fartyg.
Huvuddelen av sjöövervakningsuppgiften ligger i dag på patrullfartygen Stockholm och Malmö – tillsammans med korvetter och minröjningsfartyg från sjöstridsflottiljerna på Berga och i Karlskrona.
Blir sjöövervakningen begränsande för annan typ av verksamhet som ni skulle vilja genomföra på korvettdivisionen?
– Både ja och nej. Sjöövervakningen ger besättningarna tid att öva själva. Och övervakningen är inte enkom övervakning. Det går att kombinera med övningsverksamhet. Vad man kan missa lite är delaktigheten i den koordinerade sjöstriden med större förband som ju kräver fler övningsdeltagare, säger divisionschefen Bernt Andersson och tillägger:
– Det är nyttigt att genomföra ett antal sjöövervakningspass per år. Även om jag hade haft jättemånga patrullfartyg så hade jag velat att korvetterna roterade in och gjorde sjöövervakningspass. Det ger många positiva effekter för det enskilda fartygets träning och utveckling.
Med patrullfartygen HMS Stockholm och Malmö hade man en ambition att bemanna dem med dubbla besättningar. Detta för att kunna använda fartygen mer till sjöss, men samtidigt avlasta personalen.
Hur går rekryteringen till patrullfartygens dubbla besättningar?
– Det går långsamt. Det är tungt att växa när man är liten numerär och vi har ett behov av inflöde av personal som vi inte har lyckats realisera. Vi kommer inte att lyckas med rekryteringen innan 2021 åtminstone. Det är prognosen nu, säger Per Edling.
– Tilläggas bör att materielläget för patrullfartygen också gör det bekymmersamt att öka takten med två besättningar. Även om vi hade haft personalen nu så är jag inte säker på att vi hade kunnat utnyttja fartygen fullt ut, säger Bernt Andersson.
Personalläget på flottiljen är ansträngt, i likhet med hur det ser ut på andra förband i Försvarsmakten. Trots att fartygen har runt 80 procents personaluppfyllnad så finns det ingen reservpool av personal, förklarar Bernt Andersson.
– Vår goda uppfyllnad ombord på fartygen sjunker ytterligare när folk är iväg på skolor, föräldraledighet eller går på tjänstledighet. Vi saknar personalvolymen på förbandet. Och eftersom vi alltid avdelar personer till skolor sliter det på personalen som är kvar, de får dra ett större lass när inte raderna är uppfyllda, säger Bernt Andersson.
HMS Härnösands grundbesättning är 43 personer, varav 36 platser är uppfyllda för tillfället.
– Vi har en del stolar tomma just nu. Bland bristkompetenserna är det tekniska officerare som sticker ut. Där har vi flera luckor. När hela divisionen ska genomföra övning får vi låna in besättningsmedlemmar från antingen flottiljledningen eller från korvettdivisionen på Berga, säger Bernt Andersson.
Vakansläget gör att personalen på divisionen i perioder går tungt, förklarar han. För att komma tillrätta med en del av problematiken införde divisionen för ett år sedan en rad åtgärder för att förbättra arbetsmiljön.
– Vi har lagt in längre arbetstid efter att besättningarna har varit till sjöss, för att de ska hinna med alla arbetsuppgifter innan de går på ledigt. Ledigheten är central för återhämtningen och den måste vara kvalitativ. Därför har vi infört så kallade ”brusfria dagar” ibland när fartygen ligger stilla, dagar när fartygen själva kan styra verksamheten ombord utan inblandning från flottiljledningen, säger Bernt Andersson och tillägger:
– Som chef måste man hitta balans så att man inte överutnyttjar kraften hos personalen. Jag och fartygscheferna kände av att det blev ett ökat tryck på besättningsmedlemmarna i takt med att vi blev färre. Åtgärderna har fallit väl ut skulle jag säga och personalen verkar nöjda hittills.
En doft av stekt lök sprider sig utanför byssan. Därinne står kocken Sean Wibbels och lagar potatiskaka till kvällen. Flottiljchefen ska nämligen ha middag ombord, och Sean lagar därför en något finare kvällsmeny till sällskapet som ska komma.
– Det blir råbiff till förrätt och till varmrätt blir det lamm, potatiskaka och rödvinssky, säger han och rör om i den fräsande stekpannan.
På bänken bredvid honom ligger potatisen färdigskalad och skivad i väntan på ytterligare åtgärder. Förutom middagen som ska lagas handlar Sean Wibbels arbetsdag mycket om förberedelser inför den tre veckor långa övningen som drar igång veckan därpå.
– Jag har inventerat vad som finns i skafferiet och i frysen och beställt de matvaror som vi kommer att behöva. Det är mycket är tänka på när matschema för flera veckor ska planeras, säger han.
Det rör sig om en funktionsövning inom ytstrid, där samtliga av marinens ytstridsresurser kommer att delta. Marinchefen fattade med kort varsel beslut om att flytta övningen till Västkusten, där några av Sveriges viktigaste hamnar finns, för att testa förmågan hos de marina enheterna att lösa krigsuppgifter på Västkusten.
I maj lägger försvarsberedningen fram sin slutrapport. Den utgör ett viktigt underlag inför nästa försvarsbeslutsperiod som omfattar åren 2021–2025.
Hur går dina tankar inför försvarsberedningens rapport?
– Jag hoppas att det finns med halvtidsmodifieringar och nyanskaffning i beredningens rapport. Om det inte tillförs fartyg kommer det att bli förmågetapp under några år och svårt för oss att bibehålla balans, säger Per Edling.
Han pekar med handen mot skärmen på väggen, där bilden på sjötrafikläget i Östersjön och Västerhavet fortfarande projiceras – men nu också med pilar vid inloppen. Edling förklarar att pilarna har ändrat riktning sedan kalla kriget. Då var inloppen till Östersjön en väg ut för Warszawapakten till Atlanten, i dag är det en pil in för Nato som kommer in via Östersjöinloppen för att skydda länderna i Baltikum.
– Det finns ett antal tecken på att säkerhetsläget försämras. Både Nato men framförallt Ryssland uppträder allt mer aktivt i vårt närområde. Vi ligger väl inom vapenräckvidd från Kaliningrad. Jag uppfattar att det mulnar vid horisonten. Det gör att vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Vi måste lösa uppgifter inom ramen för sjöövervakning – samtidigt som vi förbereder oss för att kunna hantera ett svårt läge.
