Senast publicerat
Senast publicerat:

”Det finns en nedskärnings­logik i specialistreformen”

Försvarsmakten behöver skapa bättre utvecklingsmöjligheter för specialistofficerare, annars riskerar man att förlora medarbetare. Det säger Karl Ydén, forskare vid Centrum för studier av militär och samhälle (CSMS), som i november arrangerade ett kunskaps­seminarium om specialistofficerare.

Linda Sundgren
Joel Thunberg/Försvarsmakten och privat

Under seminariet presenterades tre forskningsstudier om specialist-
officerare. I en av studierna har 20 specialistofficerare intervjuats och de gav överlag positiva omdömen om sin yrkesroll. Ända funderade nio av dem på att sluta. Vad beror det på?

– Den bild jag får är att många initialt upplever stora möjligheter att utvecklas, men att det efter några år ofta inte är lika tydligt. För officerare finns av tradition en närmast livslång idé om att vidareutbildas, utvecklas, byta nivå, byta spår och bredda sitt kunnande. Något motsvarande finns i regel inte för specialistofficerare. I en viss fas i livet, med familjebildning, husköp med mera blir även löneutveckling viktigare. Vad som anses vara en bra lön är förstås relativt, men helheten utvecklingsmöjligheter respektive löneutveckling blir kanske mindre attraktiv en bit in i yrkeslivet. 

Du har tidigare sagt att inställningen till specialistofficersrollen skiljer sig mellan försvarsgrenarna. På vilket sätt gör den det? 

– På ett administrativt plan är det en reform, ur ett verksamhetsperspektiv är det snarare flera parallella reformer. Arméns främsta målsättning med reformen var att få erfarna instruktörer – trupputbildare som stannar i sin befattning och blir duktiga. Inom flygvapnet var stora delar av strukturen redan relativt specialiserad i olika skrån. Flygtekniker, flygstridsledare och stridspiloter var redan tydligt specialiserade domäner. I flottan finns fler positivt inställda. Där har funktionsspecialiseringen inte varit lika strukturerad och befälsreformen uppfattas öka möjligheten till kontinuitet och kompetensfördjupning. 

» Specialistofficers­reformen var ett sätt att radikalt stöpa om befälskårens åldersstruktur «

I en pågående studie om specialistofficersreformen beskrivs den som en nedskärningsreform. På vilket sätt?

–  Det finns en nedskärningslogik i dess DNA. När reformen utformades i början av 2000-talet hade Försvarsmaktens militära personalförsörjning och dess kostnader kritiserats under en längre tid. Försvaret skulle skäras ned och omstöpas mot internationella missioner. Medelålders majorer och överstelöjtnanter ansågs vara för många och för dyra i drift. De gick inte att skicka regelbundet till exempelvis Afghanistan, och ansågs inte heller användbara på trupp. Specialistofficersreformen var ett sätt att radikalt stöpa om befälskårens åldersstruktur. Ursprungligen ville Försvarsmakten att specialistofficerare skulle ha en begränsad anställningstid på 15 år, men den idén gick inte igenom i Regeringskansliet. Att specialistofficerare skulle utveckla ett djupt expertkunnande är en tanke som fått större tyngd långt senare. 

Liknande läsning:

Vilka åtgärder bör vidtas för att göra specialistofficersyrket attraktivt under en längre tid så att personal inte lämnar Försvarsmakten i förtid?

– Lika mycket tid och resurser behöver läggas på att utveckla specialistofficerarnas utvecklingsmöjligheter som officerarnas. Det finns sannolikt dussintals specialistofficersskrån som behöver ägnas mer uppmärksamhet. En del är förvisso gjort, men mycket återstår om man ska leva upp till att vara militärprofessionella yrkesgrupper.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    ”Nyheten i Expressen angående händelserna på Livgardet får mig att bli så förbannad. År 2026 uppdagas en skandal utan dess like. Hur har det här kunnat fortgå utan att någon har reagerat”, undrar Maria Levin i ett öppet brev till ÖB Michael Claesson.

    Josefine Owetz
    Soldater uppställda, bakifrån

    Foto: Bezav Mahmod/Försvarsmakten

    Bäste överbefälhavare, jag klev in i Försvarsmakten som värnpliktig 1997 och har sedan dess varit organisationen trogen. Vår värdegrund i Försvarsmakten har under dessa år utmejslats och förfinats. Det kan knappast ha undgått någon anställd i myndigheten idag vad vår värdegrund är och vad den kräver av oss anställda. Jag är helt enig om värdegrundens innebörd, kan stå helt bakom den och försöker alltid att efterleva den – både som chef och som medarbetare.

    Jag har på senare år också lokalt föreläst om värdegrunden utifrån egna erfarenheter både som chef och anställd, vilket inte har varit självklart för mig. Jag har aldrig velat förknippas med att vara ”rödstrumpa” (i backspegeln förstår jag att det beror på att jag inte vill hamna i ett utanförskap).

    Nyheten i Expressen angående händelserna på Livgardet får mig att bli så förbannad. År 2026 uppdagas en skandal utan dess like. Hur har det här kunnat fortgå utan att någon har reagerat? Hur kan man få avsluta sin anställning på eget bevåg istället för att bli skild från tjänsten och utkastad från Försvarsmakten? Varför är två anställda fortfarande kvar utan större reprimander? Redan din företrädare var otroligt tydlig, särskilt i samband med Metoo-rörelsen, att det råder nolltolerans mot trakasserier och ovälkommet beteende. Hur kommer det sig då att det fortfarande är så tandlöst?

    Dessa övertramp och i vissa fall regelrätta brott får inte proportionerliga konsekvenser

    Idag var det kämpigt att ta på sig uniformen och stå för en trovärdighet som uniformen är en symbol för. Tidigare har jag kunnat tänka att jag gör vad jag kan för att bättra organisationen. Jag har också sagt till mina kollegor att det finns enstaka individer oberoende av varandra som idag gör övertramp och att det får konsekvenser. Det är ju helt fel. Dessa övertramp och i vissa fall regelrätta brott får inte proportionerliga konsekvenser, de är systematiska och sammankopplade. Vi skyddar fortfarande förövaren och ”den svage” kommer för alltid känna skuld till det som hänt.

    Jag förväntar mig krafttag och förändring i disciplinnämnden där det borde bli hårdare påföljder om man kan se ”att någon uppenbart har brustit i värdegrunden även om det saknas fysiska bevis och ord står mot ord”.  Frasen är tagen ur minnet från en händelse som utreddes lokalt vid ett förband runt 2022 efter en incident på en lillejulsfest.

    Jag måste erkänna att den senaste händelsen som media beskriver på Livgardet verkligen får mig att fundera över om det här är en organisation jag vill fortsätta vara verksam i efter 29 års delaktighet. Detta beror framför allt på att just värdegrundsfrågor och incidenter som påverkar kollegor för resten av livet inte får de konsekvenser som uttalats av högsta chefen. Detta är inte trovärdigt.

    Jag skriver till dig för att du är den som bestämmer och på riktigt kan göra skillnad. Jag önskar samma handlingskraft i dessa frågor som vår snabba omställning till höjd operativ effekt. De två frågorna går hand i hand!

    Tack för att du tog dig tid att läsa detta brev.

    Hälsningar major Maria Levin

     

    Denna text mejlades till överbefälhavare Michael Claesson den 30 april. Texten ovan är en något bearbetad version.   

    Ur arkivet: