Senast publicerat

Senast publicerat:

”Dags för två armédivisioner”

Den organisation som föreslås i försvarsbeslutet från december 2024 är otillräcklig för att bidra till försvaret av Baltikum, enligt Karlis Neretnieks.

Karlis Neretnieks generalmajor (PA), tidigare rektor för FHS, operationsledare Milo mitt, brigadchef m.m.

2025-12-12

Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Den aviserade ökningen av försvarsanslaget till 3,5 procent av BNP skapar möjligheter för Sverige att på allvar bidra till Natos avskräckningsförmåga i Östersjöområdet.

Hur än kriget i Ukraina slutar kommer Rysslands vilja att utvidga sin maktsfär inte att försvinna. Militära aktioner i Baltikum kan där vara ett medel. Det är ett vitalt svenskt intresse att bidra till att avskräcka Ryssland från den optionen.

Hur skulle vi då kunna göra skillnad? Från den rysk-baltiska gränsen till Östersjökusten är det 300 kilometer. De baltiska staternas landgräns till Ryssland är cirka 900 kilometer med ungefär 50 vägar som korsar gränsen. Ländernas totala befolkning är cirka 6 miljoner och de har en sammanlagd BNP på knappt 25 procent av Sveriges (nominellt).

Ländernas militära förmågor består i stort av följande: Estland har två brigader, Lettland en och Litauen tre. Alla tre länderna har därtill ett antal lokalförsvarsförband. Förbandens materiel är modern, till delar mycket modern som exempelvis NASAMS och IRIS-T SLM luftvärnssystem, koreanskt K239 raketartilleri och man satsar stort på drönare. Trots det så är det uppenbart att förstärkningar måste tillföras i händelse av ett ryskt angrepp. Antalet egna markstridsförband är otillräckligt.

Redan idag finns det ungefär en Natobrigad i varje land. Vid en allvarlig kris eller ett angrepp ska fler förband tillföras från bland andra Storbritannien, Frankrike och Kanada. Det ska göra det möjligt att bilda ungefär en division i varje land bestående av både nationella och allierade styrkor. Men inte heller det räcker för att avvärja ett större upplagt angrepp. Det skulle behövas i storleksordningen ytterligare en division per land. Dessutom finns här ett tidsproblem.

Försvarsberedningen bedömde förra året att det skulle ta en månad, eller mer, innan större allierade markstridsförband kan anlända till det nordisk-baltiska området.

Försvarsberedningen bedömde förra året att det skulle ta en månad, eller mer, innan större allierade markstridsförband kan anlända till det nordisk-baltiska området. Flyg- och marinresurser kan vara tillgängliga tidigare, inom någon eller några veckor.

Här kan Sverige (och Danmark) bidra på ett avgörande sätt genom att fylla tidsgapet innan mer långväga förstärkningar anländer. Ländernas geografiska närhet, och om förmågan att mobilisera brigader inom tre–fyra dygn återskapas, en förmåga som fanns i båda länderna under kalla kriget, skulle göra det möjligt att börja förstärka de i Baltikum utgångsgrupperade förbanden inom en vecka.

Liknande läsning:

Nordiska flygstridskrafter, och andra långräckviddiga system som kryssningsrobotar, skulle också vara en viktig resurs för att påverka en angripare, särskilt då i skeden innan de planerade förstärkningarna hunnit anlända.

Den organisation som föreslås i försvarsbeslutet från december 2024 är otillräcklig för att på ett substantiellt sätt kunna bidra till försvaret av Baltikum. Främst när det gäller markstridsförband och marina resurser.

En rimlig inriktning, med de nu ökande försvarsanslagen, vore att Sverige ska kunna bidra med en division till försvaret av Baltikum, förutom en till norra Skandinavien. Här saknas då cirka två brigader i nuvarande planering. Att utöka flottan så att den bättre kan skydda transporter över Östersjön borde också vara fullt möjligt.

Varför ska vi, och inte tyskar och polacker, vara de som tidigt förstärker Baltikum på marken? Att flytta en armékår med 40.000 soldater och tusentals fordon genom det 60 kilometer breda Suwalkigapet är inte oproblematiskt om man har en fiende med tusentals drönare och starkt artilleri på båda sidor av den korridor man ska framrycka genom. Antagligen måste man ta terrängen på ömse sidor av gapet, det vill säga Kaliningrad och delar av Belarus, innan det är möjligt. Med tanke på vad vi ser i Ukraina kommer det att ta tid. Förmodligen mer tid än vad det tar för Ryssland att nå sina mål i Baltikum.

Ämnen i artikeln: Baltikum

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

Senast publicerat:

Aktuellt /

Fortifikationsverket

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt /

Flygvapnet

Jonas Wikman: ”Vi måste skapa en organisation som kan stå mitt i stormen”

Aktuellt /

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Aktuellt /

Armén

Jonny Lindfors: ”Jag hoppas att alla i armén känner vilka steg vi har tagit”

Fortifikationsverkets generaldirektör: ”Infrastruktur är en förmåga – inte en belastning”

Aktuellt

Marinen

Johan Norlén: ”Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt”

Första halvåret av 2026 har präglats av en rad beslut för marinen. Organisationen ska stöpas om, det strategiska samarbetet med Polen fördjupas ytterligare och fyra nya fregatter ska anskaffas. ”Det är 31 år sedan vi beställde ett nytt större ytstridsfartyg. Man ska inte underskatta den interna signalen som det ger”, säger marinchef Johan Norlén.

Josefine Owetz

2026-07-08

Marinchef konteramiral Johan Norlén har slagit sig ner i en av mässarna ombord på HMS Carlskrona. Det är Almedalens fjärde dag och i likhet med Försvarsmaktens övriga representanter har han ett hektiskt program i Visby. Senare denna torsdag ska han bland annat delta i ett samtal tillsammans med arméchef Jonny Lindfors med temat ”Försvaret av alliansen från land och till sjöss”.

Hur är läget i marinen i juni 2026?

– Det är mycket bra. Vi är en organisation som har mycket att göra, med en fantastisk personal som sliter varje dag och gör en strålande insats. Samtidigt har vi en tydlig uppgift att lösa. Jag upplever en stor tillfredsställelse, även om jag vet att det är tufft på många håll, säger Johan Norlén.

Tempot i marinen är fortsatt högt, konstaterar han. Utöver att marinen ständigt löser sina nationella uppgifter, deltar fartyg och besättningar regelbundet i Natos verksamhet i Östersjön. Marinens operationscentral på Muskö har dagligen kontakt med CTF Baltic (Commander Task Force Baltic), den stab som leder Natos marina insatser och övningar i Östersjöregionen.

– Vi bidrar hela tiden till alliansen och har dagligen kontakt mellan våra respektive ledningscentraler. Vi har alltid fartyg ute som genomför operationer och verksamhet i olika beredskapsnivåer. Vi hade förra året, och till viss del även i år, flera fartyg som är avdelade till alliansen.

I slutet av maj fattade Johan Norlén beslut om inriktningen för marinens nya organisation och under hösten inleds införandet. Från den 1 januari 2029 ska marinen bestå av fem organisationsenheter i stället för dagens åtta. Dagens flottiljer och regementen upphör som egna organisationsenheter och bildar tillsammans tre nya marina baser.

Vi ska skapa en organisation som bättre möter de uppgifter vi har framför oss.

– Nu börjar egentligen arbetet. Vi går in i en längre införandeperiod som samordnas med ÖB:s förändringar av den centrala ledningen. Vi ska skapa en organisation som bättre möter de uppgifter vi har framför oss. Det handlar om att minska dubbelarbete och bygga en organisation som är mer förändringsbenägen och bättre anpassad till dagens verklighet. Väldigt enkelt uttryckt: vi ska göra rätt saker snarare än saker rätt.

Det senaste året har marinen också genomfört Operation Älvsnabben, ett arbete som ska ge bättre kontroll över marinens materiel.

– Det handlar om att få bättre ordning i registervården och öka vår förmåga att snabbare mobilisera om det skulle krävas. Även om vi såklart redan är ganska snabba ändå, i och med att vi har många stående förband.

En annan stor händelse under våren var beslutet att Sverige går vidare med anskaffning av fyra fregatter från Frankrike. Fartygen, som tillverkas av det franska bolaget Naval Group, ska levereras från 2030. Johan Norlén beskriver materielprojektet som en milstolpe.

– Det är 31 år sedan vi beställde ett nytt större ytstridsfartyg. Man ska inte underskatta den interna signalen som det ger. Nu blir det handling bakom orden om marinens tillväxt.

De nya fartygen ska ge Sverige en luftförsvarsförmåga som få europeiska länder förfogar över, men marinchefen betonar att fregatterna innebär betydligt mer än luftvärn.

– Vi bygger ett avancerat luftförsvarssystem som i dagsläget bara finns i Italien, Frankrike och Storbritannien, men fregatterna stärker dessutom vår ubåtsjaktförmåga. De kommer också att ge oss en uthållighet i operationer på ett sätt som vi inte haft sedan 80-talet, när jagarna gick i skroten.

Parallellt ska Visbykorvetterna moderniseras och utrustas med luftvärnsrobotsystem, de nya A 26-ubåtarna närmar sig leverans och utvecklingen av obemannade och autonoma system fortsätter.

– Vi behöver bygga en hybridmarin. Vi kommer att behöva både bemannade och obemannade system. Erfarenheterna från Ukraina och Röda havet visar att vi måste kunna hantera allt från drönare till ballistiska hot och samtidigt ha kontroll över det som händer under ytan.

Hur ser det ut med marinens personalförsörjning?

– Det går väldigt bra. Vi har fördubblat vår personalstyrka sedan 2022 i alla kategorier. Bara under förra året växte vi med 500 medarbetare. Omkring 60 procent av dem som gör värnplikten i marinen stannar kvar som anställda eller går vidare till officersutbildning.

Nästa steg handlar om att få fler att stanna kvar längre i organisationen och skapa tydliga karriärvägar, inte minst genom de möjligheter som Nato innebär, säger Johan Norlén och tar lyfter CTF Baltic som exempel. Staben ligger för närvarande i tyska Rostock, men ska flytta till Polen om något år. 2032 är planen att CTF Baltic ska ledas från Karlskrona.

– Det är ett enormt åtagande, men också en fantastisk möjlighet. CTF Baltic har en extremt viktig roll i Östersjöområdet. Att den placeras i Sverige kommer också att ge våra medarbetare möjlighet att tjänstgöra i Nato utan att lämna landet.

Vi har ett stort samarbete med Polen redan idag och det kommer nu att utvecklas ytterligare.

Ett annat område som utökats under året är det strategiska samarbetet med Polen. Den 29 juni tecknade Polen avtal om att skaffa ubåt av typ A 26 från Saab, vilket fortsätter att fördjupa partnerskapet, konstaterar marinchefen.

– Vi har ett stort samarbete med Polen redan idag och det kommer nu att utvecklas ytterligare. Ubåtsaffären är en liten del, vi samarbetar redan kring undervattensområdet, minröjning, ubåtsräddning och kustrobotsystem. Vårt samarbete kommer att utvecklas under många år framöver.

Som en del av överenskommelsen kommer Polen att hyra den svenska ubåten HMS Södermanland fram till dess att de nya ubåtarna levereras. Utbildning av polsk ubåtspersonal startar direkt efter sommaren och genomförs vid Första ubåtsflottiljen och Sjöstridsskolan i Karlskrona.

– Utbildningen börjar i höst och sedan kommer åtagandet att fortgå över tid i minst 10 år framåt. Vi kommer också att vara behjälpliga i utbildningar på A 26. Detta en stor möjlighet och kraftansträngning för de som är berörda.

Har du något medskick till marinens anställda?

– Jag är stolt och glad varje dag över marinens personals fantastiska insats. Jag vet att det har varit tungt och jag kan inte lova att det kommer bli en ljusning på den punkten i framtiden. Men jag önskar alla en fantastiskt trevlig sommar och välförtjänt ledighet. Jag hoppas att ni laddar batterierna och kommer tillbaka med ny kraft inför höstens uppgifter och uppdrag.