Hon har sin styvfar att tacka för intresset för flyget. Tio år gammal flyttade Josefine Granberg, hennes mamma och tvillingbror från Botkyrka till Åtvidaberg där styvpappan bodde. Det var han som väckte hennes nyfikenhet för det luftburna.

– Han var flygtekniker under sin värnplikt och hade ett jättestort flygintresse, så han var inspirationskällan som fick in mig på det här spåret. Min bror tyckte inte det var lika coolt så det blev jag och min styvpappa som åkte på flygshower tillsammans under min uppväxt, säger hon.

Som 16-åring gick hon med i FVRF (Flygvapenfrivilliga) i Östergötland och fick då åka på olika studiebesök. Under en av resorna besökte organisationen Uppsala och F 16 och Josefine Granberg fick för första gången lära sig lite om luftbevakning. Fascinationen var omedelbar – här såg hon sin möjlighet att kombinera flygintresset med tonårens gejmande.

– Jag spelade en hel del dator under den här tiden och här såg jag plötsligt möjligheterna till en yrkesbana med både flyg och datorer. Där och då bestämde jag mig för att jag vill jobba med luftbevakning.

Försvaret överlag lockade, Josefine Granberg har alltid tyckt om utomhusaktiviteter och uppskattar både fysiska och mentala utmaningar. Men besöket på F 16 hade en alldeles särskild dragningskraft på henne och när hon några år senare mönstrade och gjorde grundutbildningen i Uppsala var det med inriktning mot just luftbevakning. Därefter blev det SOU i Halmstad som följdes verksamhetsförlagd utbildning i Uppsala. Men efter en tid med luftbevakning i praktiken testade hon också att vara huvudlärare för programbunden utbildning för OP/SOU. Det gav mersmak och därför sökte hon sig tillbaka till skolverksamheten och blev YBK huvudlärare för luftbevakning. 

Jag vill få till en ­kulturförändring där Försvarsmakten i större utsträckning än idag har en dialog med oss.

– För mig var det mer stimulerande att utbilda andra, att få se andra växa samtidigt som man är med och utvecklar och skapar nya utbildningar. Jag går gärna olika utbildningar som jag sedan kan dra nytta av i den verksamhet jag bedriver. 

Det fackliga engagemanget kom tidigt. 2016 blev hon suppleant i Ärna OF och har sedan dess gradvis klättrat uppåt. I grund och botten tror Josefine Granberg att intresset för det fackliga handlar om nyfikenhet och kunskapstörst.

– Jag gillar att vara där det händer och vill gärna veta varför saker och ting är som de är. Och så vill jag vara med och påverka och förändra där jag tycker det behövs – jag har svårt att sitta still när jag tycker något borde förändras! Jag har också alltid varit mån om att alla i en grupp ska ha det bra, jag arbetar gärna lite för alla de som inte orkar, säger hon och passar på att skicka i väg ett tack till dåvarande och nuvarande ordföranden i Ärna OF.

– Jag är så glad att de såg mig och frågade om jag ville göra mer inom facket.

I sitt fackliga arbete lyfter hon även gärna arbetsmiljöfrågor. Tidigare har hon varit engagerad i Noak (Nätverk för officerare och anställda kvinnor) och frågor kring jämställdhet, jämlikhet och mänskliga rättigheter ligger henne varmt om hjärtat. Nu, när hon företräder ett förband, är hon engagerad i ett förändringsarbete där hon vill se att jämställdhets- och jämlikhetsperspektivet på ett naturligt sätt fogas in i samverkansavtalet. Den sortens frågor ska inte förpassas till något perifert utan bör ses som en naturlig och central del av avtalet. Josefine Granberg tror egentligen inte att det finns ett motstånd mot jämställd- och jämlikhetsfrågor ute på förbanden. Snarare rör det sig om ointresse och ibland okunskap.