Senast publicerat
Senast publicerat:

Anhörigstöd är ett verktyg för maxat stridsvärde

Cesilia Kabaca Karlsson
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Ett ekosystem är ett område i naturen där alla delar jobbar tillsammans. Där alla fyller en specifik funktion för att det hela ska fungera. Ekosystem är känsliga, rubbad balans får stora konsekvenser. Det känns igen för oss som arbetar med anhörigstöd under internationella insatser. Personal som ska fylla en uppgift i områden drabbade av krig och konflikt tränas och utrustas för uppdraget. Det är utvalda, kompetenta kvinnor och män som valt att vara en del i det som ska syfta till att främja säkerhet och demokratiska maktfördelningssystem, skydda civilbefolkning, stärka rättssystem och verka fredsfrämjande. Länder, myndigheter och organisationer investerar avsevärda resurser i de viktiga uppdragen. Politiken behöver sin signal. De internationella uppdragen är beroende av personalen, det land man engagerar sig i är i behov av hjälp eller stöd. De som tjänstgör behöver sina anhöriga på hemmaplan och vise versa.

Jag arbetar med anhörigstöd på Invidzonen och har gjort det under snart 15 år. Vårt uppdrag är att ge anhöriga stöd före, under och efter ett internationellt uppdrag. Vi tar inte ställning för eller emot Sveriges deltagande internationellt, men när de väl är igång har vi en viktig funktion. I mitt och och mina kollegors arbete möter vi människor från samhällets alla grupper, i alla åldrar. Jag har egen erfarenhet av att vara anhörig och vet att under insatsen väntar en tillvaro med nya förutsättningar hemmavid. Vi vet att de anhöriga som fått möjlighet att vara med och ta beslutet om att genomföra en internationell insats, de som känner sig sedda i sin situation, de gör sitt bästa för att stödja och backa upp uppdraget. Vi vet att det motsatta kan få en motsatt effekt. Insatstiden kan vara en utsatt period där kittet i relationen, familjen eller vänskapen, kan behöva förstärkning. Oro och ökad belastning på hemmaplan, uppkomna händelser och kommunikation är faktorer som påverkar.

» Anhörigstöd är inte bara ett arbetsgivar­ansvar. Det är en självklar del för att stödja utsatta uppdrags ekosystem. «

Personalen är den viktigaste komponenten för en insats. Man kan träna, utbilda och utrusta dem hur mycket som helst, men ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Inget it-system är säkrare än användarens lösenord. Få människor har totalt fokus och är i balans utan uppbackning, kärlek och trygghet från sina närstående.

Under mina år i den här världen har anhöriga mer och mer fått en given och erkänd plats från politiker, utsändande arbetsgivare och veteraner. Genom den samlade veteranpolitiken är det uttalat att ge anhörigstöd under militära internationella insatser. Genom att synliggöra anhöriga och tillhandahålla stöd för närstående på hemmaplan får utsändande arbetsgivare en möjlighet att förstärka de beståndsdelar som inte går att kontrollera.

Den goda effekten av anhörigstöd avgränsar sig såklart inte enbart till de militära insatserna och borde vara myndighetsöverskridande. Även personal och anhöriga inom nationella organisationer och myndigheter har uttryckt en önskan om förstärkt anhörigstöd. Långa övningsperioder, uppdrag under sekretess och ett Sverige med ett förhårdnat samhällsklimat har skapat en vardag för de hemmavarande som påfrestar. Sverige behöver de som åtar sig riskfyllda uppdrag nationellt och internationellt. De som tar risken behöver sina anhöriga vid sin sida.

Anhörigstöd är inte bara ett arbetsgivaransvar. Det är en självklar del för att stödja utsatta uppdrags ekosystem.  Ett viktigt verktyg för att maxa stridsvärdet. 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Försvarsmaktens uppdrag bärs inte bara av dem som tjänstgör, utan också av deras närstående. Hur­ ­säkerställer vi att stödet möter deras verklighet?

    Redaktionen

    Sveriges bidrag till fred och säkerhet bärs av många myndigheter, organisationer och enskilda medarbetare i uppdrag. Tillsammans utgör de en struktur som gör insatser möjliga, både nationellt och internationellt.

    I detta sammanhang finns också ett lager som består av de närstående, de som i praktiken bär upp vardagen hemma runt uppdraget. Lagret är avgörande för både förutsättningarna att genomföra uppdrag och vad som händer efteråt. Anhörigas insats och roll är inte ett stöd i marginalen, utan en bärande del av den struktur som gör att uppdrag kan genomföras före, under och efter en insats.

    Att vara anhörig till någon i internationell tjänst kan innebära olika saker beroende på relation och uppdragets karaktär. För vissa handlar det om att få vardagen att gå ihop, för andra om en ständig oro på avstånd, gemensamt är beredskapen inför det som skulle kunna hända.

    Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag.

    Under många år har vi mött närstående från flera typer av insatser, internationella, nationella och medföljande till utsänd personal. Behoven skiljer sig åt, men i kärnan finns erfarenheter som förenar. Det handlar om att få fakta, igenkänning, råd och stöd och att få dela vidare.

    Under senare tid har vi mött ytterligare en målgrupp: anhöriga till svensk personal i Ukraina-relaterade uppdrag. Personer som lever nära individer som utbildar, stödjer och förbereder ukrainsk personal för ett pågående krig. Det skapar en särskild typ av påfrestning.

    Hur förhåller sig personalen professionellt till något som samtidigt är djupt mänskligt, när arbetet innebär att komma nära människor som i nästa steg skickas vidare in i kriget? De närstående vi möter beskriver hur de påverkas på flera plan, i det som delas, men också i det som inte sägs.

    Vi är fem organisationer som är utpekade av Försvarsmakten att, inom ramen för IMI-lagstiftningen, komplettera stödet till personal och närstående. Det har funnits en tydlig ram för vårt arbete. Samtidigt ser vi nu hur gränserna börjar suddas ut. Insatsernas karaktär rör sig idag mellan nationellt och internationellt och genomförs av såväl anställda som frivilligorganisationer.

    Uppdrag formas i allt högre grad av omvärldsläget, och skiljelinjer som tidigare varit tydliga blir svårare att upprätthålla i praktiken. För den som är närstående spelar det mindre roll hur uppdraget definieras, det är det uppdraget innebär och för med sig som behöver mötas.

    När omvärldsläget förändras och gränser suddas ut behöver vi alla följa med. Det är avgörande för att våra stödinsatser fortsatt ska vara träffsäkra och göra största möjliga nytta för dem som tjänstgör, deras närstående och uppdragen i stort.

    Det är också utgångspunkten i vårt arbete, där vi kontinuerligt utvecklar och anpassar stödet utifrån de behov vi möter. Ett första steg är att synliggöra hur dessa gränser förändras.

    Ur arkivet: