Senast publicerat
Senast publicerat:

Anhörigstöd är ett verktyg för maxat stridsvärde

Cesilia Kabaca Karlsson
Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Ett ekosystem är ett område i naturen där alla delar jobbar tillsammans. Där alla fyller en specifik funktion för att det hela ska fungera. Ekosystem är känsliga, rubbad balans får stora konsekvenser. Det känns igen för oss som arbetar med anhörigstöd under internationella insatser. Personal som ska fylla en uppgift i områden drabbade av krig och konflikt tränas och utrustas för uppdraget. Det är utvalda, kompetenta kvinnor och män som valt att vara en del i det som ska syfta till att främja säkerhet och demokratiska maktfördelningssystem, skydda civilbefolkning, stärka rättssystem och verka fredsfrämjande. Länder, myndigheter och organisationer investerar avsevärda resurser i de viktiga uppdragen. Politiken behöver sin signal. De internationella uppdragen är beroende av personalen, det land man engagerar sig i är i behov av hjälp eller stöd. De som tjänstgör behöver sina anhöriga på hemmaplan och vise versa.

Jag arbetar med anhörigstöd på Invidzonen och har gjort det under snart 15 år. Vårt uppdrag är att ge anhöriga stöd före, under och efter ett internationellt uppdrag. Vi tar inte ställning för eller emot Sveriges deltagande internationellt, men när de väl är igång har vi en viktig funktion. I mitt och och mina kollegors arbete möter vi människor från samhällets alla grupper, i alla åldrar. Jag har egen erfarenhet av att vara anhörig och vet att under insatsen väntar en tillvaro med nya förutsättningar hemmavid. Vi vet att de anhöriga som fått möjlighet att vara med och ta beslutet om att genomföra en internationell insats, de som känner sig sedda i sin situation, de gör sitt bästa för att stödja och backa upp uppdraget. Vi vet att det motsatta kan få en motsatt effekt. Insatstiden kan vara en utsatt period där kittet i relationen, familjen eller vänskapen, kan behöva förstärkning. Oro och ökad belastning på hemmaplan, uppkomna händelser och kommunikation är faktorer som påverkar.

» Anhörigstöd är inte bara ett arbetsgivar­ansvar. Det är en självklar del för att stödja utsatta uppdrags ekosystem. «

Personalen är den viktigaste komponenten för en insats. Man kan träna, utbilda och utrusta dem hur mycket som helst, men ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Inget it-system är säkrare än användarens lösenord. Få människor har totalt fokus och är i balans utan uppbackning, kärlek och trygghet från sina närstående.

Under mina år i den här världen har anhöriga mer och mer fått en given och erkänd plats från politiker, utsändande arbetsgivare och veteraner. Genom den samlade veteranpolitiken är det uttalat att ge anhörigstöd under militära internationella insatser. Genom att synliggöra anhöriga och tillhandahålla stöd för närstående på hemmaplan får utsändande arbetsgivare en möjlighet att förstärka de beståndsdelar som inte går att kontrollera.

Den goda effekten av anhörigstöd avgränsar sig såklart inte enbart till de militära insatserna och borde vara myndighetsöverskridande. Även personal och anhöriga inom nationella organisationer och myndigheter har uttryckt en önskan om förstärkt anhörigstöd. Långa övningsperioder, uppdrag under sekretess och ett Sverige med ett förhårdnat samhällsklimat har skapat en vardag för de hemmavarande som påfrestar. Sverige behöver de som åtar sig riskfyllda uppdrag nationellt och internationellt. De som tar risken behöver sina anhöriga vid sin sida.

Anhörigstöd är inte bara ett arbetsgivaransvar. Det är en självklar del för att stödja utsatta uppdrags ekosystem.  Ett viktigt verktyg för att maxa stridsvärdet. 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Teknisk förmåga har blivit ett allt viktigare maktmedel när konkurrensen mellan USA, Kina och andra stormakter hårdnar. På uppdrag av Försvarsdepartementet har forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, undersökt hur EU agerar inom additiv tillverkning.

    Maria Widehed
    3D-tillverkning
    3D har varit en möjliggörare när 71:a bataljonen har installerat ny teknik i gamla fordon.

    Foto: Felix Sundbäck/FM

    Den här artikeln är en del av en serie artiklar om 3D-tillverkning i Försvarsmakten.

    När reservdelar inte längre går att beställa måste Försvarsmakten hitta andra vägar för att säkra sin försörjningsfrihet. 3D-tillverkning utvecklas nu från enskilda lösningar på förband till en bredare förmåga – från frontnära reservdelstillverkning till möjligheten att snabbt skala upp.

    Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har i flera år pekat på möjligheten med frontnära 3D-tillverkning.

    I en artikel från 2019 beskriver FOI ett exempel från insatsen i Mali. Nederländska förband upptäckte att deras fyrhjulingar behövde fästen för GPS-mottagare på styret. Några färdiga fästen fanns inte att tillgå. Förbandet tog istället fram en skiss som skickades hem till en nederländsk forskningsorganisation. Där gjordes en digital modell som skickades tillbaka till Mali, där fästet kunde skrivas ut på en relativt enkel 3D-skrivare. Hela processen tog några dagar.

    I FOI:s rapport ”Militärteknik 2045” beskrivs additiv tillverkning som en teknik som redan nått hög teknisk mognad för vissa komplexa komponenter. 

    Anders Schröder

    Anders Schröder

    Analytiker vid FOI:s avdelning för försvarsanalys

    För Anders Schröder, analytiker vid FOI:s avdelning för försvarsanalys, är tekniken intressant både som militär förmåga och ur industriellt perspektiv.

    – 3D-tillverkning är ett exempel som belyser trenden som varit de senaste tio åren, där teknologier med dubbla användningsområden blir allt viktigare och där de traditionella försvarsföretagen inte ensamma kan driva utvecklingen på samma sätt. Industripolitik, ekonomisk politik och försvarspolitik glider ihop allt mer, säger han och fortsätter:

    – För Försvarsmakten kan detta vara viktigt på mikronivå på slagfältet – men det handlar också om en möjlighet att stärka självförsörjningen inom europeisk industri.

    För Försvarsmakten kan detta vara viktigt på mikronivå på slagfältet – men det handlar också om en möjlighet att stärka självförsörjningen inom europeisk industri.

    Anders Schröder är en av författarna bakom en ny FOI-rapport som har granskat vilka konkreta åtgärder EU vidtar för att stärka sin position inom additiv tillverkning. Resultatet är tydligt: EU har framför allt fokuserat på att skydda det som redan finns.

    – Det vi kommer fram till är att EU är ganska duktiga på att skydda europeisk industri, men vi ser mindre aktivitet när det kommer till främjandeåtgärder och samverkan. Det finns en oro för att Europa kan hamna efter.

    Det defensiva arbetet handlar rent konkret bland annat om forskningsfinansiering, regler för utländska investeringar och uppköp samt arbete med tekniska standarder.

    EU har pekat ut additiv tillverkning som strategiskt viktig för unionens ekonomiska säkerhet. Någon EU-gemensam strategi finns dock inte, trots att unionen har tagit fram en sådan inom exempelvis AI-området. I USA och Storbritannien har man däremot tagit fram försvarsinriktade strategier för 3D-tillverkning. USA och Kina är ledande inom 3D-utvecklingen. Teknisk kompetens och kontroll över värdekedjor har blivit en del av staters maktmedel, konstaterar Schröder.

    – Krig är det ultimata verktyget. Men det finns många andra sätt att påverka, som genom kontroll över ny teknik.

    FOI:s slutsats är att EU behöver göra mer för att omsätta ambitionen om en stark teknisk position i faktisk förmåga.

    – Vi konstaterar att det här är ett område där det kanske är lite mer snack än verkstad, i alla fall när det gäller det proaktiva. Om man tycker att det här är viktigt behöver man också ta fler initiativ.

    Ur arkivet: