Senast publicerat

Senast publicerat:

Mikrofabriken: Från fyra containrar till militär förmåga

Den mobila mikrofabriken ska möjliggöra tillverkning av reservdelar nära fronten när de vanliga försörjningskedjorna bryts. Nu arbetar Försvarsmaktens tekniska skola, FMTS, med att bygga upp utbildning, kompetens och arbetssätt för att göra tekniken till en fungerande militär förmåga.

Maria Widehed

2026-10-07

Den här artikeln är en del av en serie artiklar om 3D-tillverkning i Försvarsmakten.

När reservdelar inte längre går att beställa måste Försvarsmakten hitta andra vägar för att säkra sin försörjningsfrihet. 3D-tillverkning utvecklas nu från enskilda lösningar på förband till en bredare förmåga – från frontnära reservdelstillverkning till möjligheten att snabbt skala upp.

I januari 2026 presenterade Försvarets materielverk, FMV, en mobil mikrofabrik som utvecklats tillsammans med BAE Systems Hägglunds, Saab och Försvarsmakten. Den består av fyra sammankopplade containrar och innehåller bland annat en 3D-skrivare för metall och två för plast.

Men det som gör fabriken unik är att hela tillverkningskedjan ryms i containrarna. Tanken är att man ska kunna ta emot receptet till en reservdel, tillverka den och sedan göra efterarbetet på plats.

Användningen är tänkt att bli aktuell när den vanliga försörjningen inte fungerar. Det kan handla om brutna logistikkedjor, att ett förband behöver en reservdel snabbt, att något nytt behöver tillverkas eller att reparation krävs av ”end of life”-materiel.

– Mikrofabriken består av fyra ISO-containrar som man satt ihop. I en av containrarna finns ett kontorsutrymme med tre skrivbord och arbetsplatser med datorer där man kan sitta och CAD:a. Man kan också skanna med en 3D-skanner och gå från CAD till recept. Sedan tar man med sig USB-stickan till verkstadsmiljön där man kan skriva ut, säger Diana Flach, systemingenjör vid FMV.

Mikrofabriken visades i våras under EDA AM Village 2026, en workshop för additiv tillverkning i Spanien där experter, försvarsmakter och industrin möts.

– Det fanns ett väldigt stort intresse och många frågor, inte minst från andra länders försvarsmakter. Vi vill se hur vi kan ta den här förmågan så nära fronten som möjligt. Vi är unika i att göra det med hela tillverkningskedjan, säger Diana Flach.

Formellt har mikrofabriken ännu inte lämnats över till Försvarsmakten. Det gör att FMV kan fortsätta vidareutveckla den och snabbare göra modifieringar. Just nu modifieras mikrofabriken efter återkoppling från en testgrupp försvarsanställda.

– Samtidigt behöver man i Försvarsmakten se över vilken utbildning som krävs, säger Diana Flach.

Mikrofabriken är på väg att bli en del av Försvarsmaktens tekniska skola, FMTS. Där har man i olika grad testat 3D-tillverkning sedan 2017. Idag finns 3D-tillverkning tillgänglig för alla medarbetare.

– Utvecklingsenheten vid FMTS fick ganska tidigt upp ögonen för att det här var spåret som industrin gick på, att man kan göra riktiga saker med 3D-utskrift som håller.

Det berättar major Per Gadestedt, utvecklingsofficer vid FMTS som är kommenderad till Stockholm och arbetar centralt med materielanskaffning.

De senaste åren har 3D-tillverkning studerats.

– 2020 deltog vi i ett symposium i Tyskland där vi samlade 100 personer från 15 länder för att diskutera vad man kan göra med additiv tillverkning inom försvar. Då började vi också samarbeta med FMV om de här frågorna, säger han.

Sedan dess har FMTS, utifrån förstudier inom teknisk tjänst, konstaterat att materielsystemen kommer att variera mycket i konstruktion och utförande i framtiden.

– Vi satte ihop det vi kallar fyrfältaren, som är fyra områden där vi följer den generella utvecklingen. Det handlar om artificiell intelligens, additiv tillverkning, förarlösa plattformar och XR-fjärrstöd, säger major Kristian Magnusson, utvecklingsofficer på utvecklingsenheten vid FMTS, och fortsätter:

– Vårt arbete nu är att förbereda Försvarsmakten som organisation på en teknikgeneration som utvecklas snabbare än vi varit vana vid. Varje sådan här tekniklösning innebär en mängd saker som påverkas – ekosystem, utbildning, gemensamma standarder. Det är så mycket mer än prylar. I mikrofabriken får vi möjlighet att se hur hela kedjan fungerar.

Mikrofabriken blir en del av markverkstäderna, men ska också fungera som en flyttbar resurs.

– Den planeras in i materielplanerna fram till 2030. Då ska vi ha något som fungerar, personal som kan hantera utrustningen och recept från industrin som vi kan skriva ut med på ett systemsäkert sätt, säger Per Gadestedt.

Vilka tillämpningsområden ser ni?

– Det finns jättemånga utöver reservdelsproduktion. Inom militär sjukvård kan man göra skräddarsydda spjälor genom att skanna av armen. Det provades under AM Village. Företag gör också mänskliga organ som liknar de riktiga. Massproduktion av drönare är en annan sak vi behöver ha teknik för att kunna rampa upp, säger Per Gadestedt.

Men tekniken löser inte automatiskt försörjningsfrågan. Det måste också vara tydligt vad utrustningen ska kunna tillverka och vilka material som krävs.

– Det är viktigt att vi specificerar en produktfamilj där hela analysen är gjord. Det är lätt att köpa in viss utrustning och sedan stå där utan rätt förbrukningsvaror. Därför är det viktigt med hela analysen, säger Kristian Magnusson.

På FMTS pågår arbetet med att bygga upp utbildningen kring tekniken.

– Vi har kört en pilotutbildning som i höst blir en riktig kurs. Nytt för i år är att man också får en grundläggande utbildning i att tillverka i metall. Den ska in i det ordinarie kursutbudet.

Samtidigt pågår ett arbete för att skapa förutsättningar för mer flexibla utbildningsscenarier. Per Gadestedt lyfter hur kurser som genomförs på plats i Halmstad under flera veckor blir allt svårare att genomföra i takt med den snabba teknikutvecklingen.

Flexibla, digitala kurser tror jag är en utveckling vi behöver. Det är ett sätt att hantera resursfrågan och öka tillgängligheten till utbildning.

– Flexibla, digitala kurser tror jag är en utveckling vi behöver. Det är ett sätt att hantera resursfrågan och öka tillgängligheten till utbildning.

För att tekniken ska få genomslag på förbanden krävs det personal som kan driva utvecklingen vidare, betonar han.

– Kontaktytor kommer att bli jätteviktiga och det räcker inte att några få individer blir utbildade.

3D-tillverkning i Försvarsmakten

2018
Swedec använder skanning och 3D-tillverkning för att ta fram modeller av ammunition till övningsverksamhet.

2019
FOI beskriver hur 3D-utskrift kan användas för att tillverka detaljer i fält. Som exempel nämns bland annat hur nederländska förband i Mali tagit fram ett GPS-fäste genom att skicka hem en skiss, få tillbaka ett digitalt recept och skriva ut delen på plats.

2021
Saab provflyger Jas 39 Gripen med en 3D-tillverkad yttre lucka. Originaldelen skannas eftersom det saknas en digital modell.
2022 Försvarsmakten pekar i sin perspektivstudie ut utrustning för additiv tillverkning i fältmiljö som en del av den framtida logistiken.

2024
Försvarsmakten uppger i årsredovisningen att myndigheten tillsammans med industrin arbetar med alternativ reservmaterielförsörjning genom additiv tillverkning. Syftet är att kunna ersätta reservdelar som inte kan levereras av ordinarie leverantör.

2025
Advanced Manufacturing Coordination Center, AMCC, invigs i Trollhättan. Centret ska samla civil och militär kompetens för att bygga förmåga inom bland annat additiv tillverkning och reservdelsproduktion.

2026
FMV presenterar en mobil mikrofabrik i fyra containrar för tillverkning av reservdelar nära fronten. Den innehåller bland annat en metallskrivare och två plastskrivare.

Officerstidningen är Officersförbundets medlemstidning och bedriver självständig journalistisk bevakning av försvars- och säkerhetsfrågor.

Ämnen i artikeln: Försvarsmaktens tekniska skola / Försvarets materielverk / 3D-tillverkning

Slutreplik: ”Truppminor är ett nödvändigt ont för markstriden”

Mest läst:

Reportage /

Kriget i Ukraina

”Ganska lätt att överleva en drönare”

Aktuellt /

Organisationsutveckling

Försvarsmakten reformerar den centrala ledningen

Intervju /

Forskning

David Bergman: ”Jag kan prata både militäriska och akademiska”

Aktuellt /

Arbetsmiljö

Låga sjuktal i Försvarsmakten – Officersförbundet: Ger inte hela bilden

Mötet

Johan Huovinen

Johan Huovinen: ”Det finns de som säger: Ingen rök utan eld”

Han var ett välkänt ansikte i media som expert på kriget i Ukraina – tills han blev ökänd som ”toppmilitären som greps i razzia”, misstänkt för brott mot rikets säkerhet. Närmare tre år efter att överstelöjtnant Johan Huovinen greps är misstankarna mot både honom och frun Lena avskrivna – och livet börjar återgå till det normala.

Annica Ögren

2026-09-18

Johan Huovinen sitter bakåtlutad i en av mässens soffor på Försvarshögskolan, FHS, i Stockholm. Han är klädd i en ljusgrå kostym. Det har gått nästan två och ett halvt år sedan vi sågs för att göra detta personporträtt. Han är sig lik, bortsett från håret som har hunnit bli lite gråare.

När vi träffades senast, hösten 2023, ringde Johan Huovinens telefon i ett. Då var han klädd i sin marinblå uniform och svarade på frågor om den senaste utvecklingen i kriget i Ukraina.

– Ibland kan det ringa fem gånger om dagen från olika mediehus, förklarade han då.

På det högra ficklocket på uniformen hade han fäst ryska generalstabsakademins utbildningstecken, vit och rombformad med en örn på. Ovanför den i höjd med bröstet syntes det ukrainska märket ”znak poshany” som på engelska blir ”badge of honour”, som Johan Huovinen tilldelades 2015 av dåvarande ukrainska försvarsministern Stepan Poltorak. Att han placerade det ryska tecknet under det ukrainska på uniformen var en symbolhandling, berättade han.

– Jag tycker att jag har förtjänat det och är stolt över att jag gått där. Jag ställer ju inte upp på det ryska styret, men det talar om vad jag kan, sa Johan Huovinen då.

Jag ställer ju inte upp på det ryska styret, men det talar om vad jag kan.

Jobbet som lärare i militärstrategi vid Institutionen för krigsvetenskap och militärhistoria på Försvarshögskolan hade han vid den tidpunkten haft i ett år. Kontoret låg på markplan och delades med ”den andra finnen” som han själv beskrev det, överstelöjtnant Joakim Paasikivi.

De båda blev efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 snabbt välkända ansikten i media som experter på kriget. Johan Huovinen har synts i intervjuer i SVT:s Aktuellt, i TV4:s Nyhetsmorgon, i Sveriges Radio, SvD och DN. Arbetet som militär lärare var en annorlunda roll för honom, som närmast kom från en treårig tjänst som militär rådgivare vid Sveriges ständiga delegation vid OSSE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, i Wien.

– Jag har aldrig varit lärare förut och jag har heller aldrig pratat med media tidigare egentligen. Jag har gjort kanske två eller tre intervjuer tidigare någon gång på rysk tv, på ryska, that’s it, sa han då.

Men mycket har hänt sedan den oktoberdagen. Och vi återkommer dit snart.

Johan Huovinen föddes 1967 och växte upp i ett hus i Bålsta utanför Stockholm i en familj med föräldrar och två yngre syskon. Mamman jobbade som lärare och pappan drev en bilfirma och arbetade senare som flygplanstekniker.

Några officerare har inte funnits i familjen. Militäryrket var heller inget som han själv eftersträvade som barn.

– Jag ville bli polis. Det var min dröm.

Under sommarloven från Sigtunaskolan humanistiska läroverket jobbade han extra i den kiosk som hans föräldrar om somrarna drev vid ett bad i Bålsta. Rätt ofta stannade de patrullerande poliserna i området för en fikapaus.

– Jag brukade prata med dem och blev väl lite fascinerad. Någon gång fick jag också åka med på en kvällspatrull, det tyckte jag var kul.

För att skynda på processen mot Polishögskolan ansökte han om att få mönstra tidigare och beta av värnplikten så tidigt som möjligt. Men under värnpliktstjänstgöringen på Norrbottens regemente förändrades drömmen.

– Det var väl äventyret som lockade: utbildningen, att få gå i befattning och ordning och reda. En organiserad strukturerad verksamhet.

Nästan direkt efter muck började han jobba på Roslagens luftvärnskår, Lv 3, i Norrtälje där han stannade tills regementet lades ned 2000. I någon slags panik över framtiden anmälde han sig som frivillig till kontingenten, KS 03, i Kosovo för att skaffa sig lite betänketid.

– Det var väl ett flyktbeteende, men det var också det som ledde fram till att jag senare hamnade på Must.

Det var väl ett flyktbeteende, men det var också det som ledde fram till att jag senare hamnade på Must.

För väl hemma från missionen låg ett kuvert på köksbordet. Det visade sig att Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, skulle sätta upp en ny internationell underrättelseavdelning med ansvar för bland annat Kosovo och Bosnien. Johan Huovinen sökte sig dit och arbetade där fram till 2004. Efter det läste den högre officersutbildningen på Försvarshögskolan, följt av två år som elev – och som tredje svensk någonsin – vid den Ryska federationens väpnade styrkors generalstabsakademi i Moskva. Han lämnade med högsta betyg.

Tillsammans med fru och två småbarn flyttade familjen sedan till Moskva där han de tre kommande åren var Sveriges armé- och flygattaché i Ryssland men även i Belarus.

– De fem åren var den lyckligaste tiden i livet. Barnen var små, vi hade inte samma stress som många andra med hämtning och lämning eftersom Lena kunde vara hemma med dem. Vi var ute på ett enda äventyr hela familjen, med möjlighet att resa. Det var en bra tid.

Att tala ryska är än idag inga problem, säger han, trots att han inte skulle kalla sig själv för flytande.

– Jag tycker man ska vara ödmjuk inför språk. Det finns alltid någon som kan det bättre.

Under åren som attaché representerade han Sveriges intressen under en period som präglades av kriget i Georgien 2008 och där Sverige hade avbrutit de bilaterala och militärdiplomatiska förhållandena med Ryssland.

– Det var en svår balansgång där en del av jobbet var att återupprätta relationerna och en annan del att utbyta information, ta emot besök från de övriga 104 länderna som hade militärattachéer i Ryssland. Och samtidigt skulle man försöka komma ut och se saker i landet.

Under dessa år påbörjade Ryssland dessutom en stor militär reform som lett fram till där vi är idag, vilket Johan Huovinen följde i detalj under sin tid i landet. 2014 till 2017 jobbade han även tre år som EU:s första militära rådgivare i Ukraina. Ett uppdrag som han trivdes med.

– Uppdraget var väldigt fritt, det var att samverka med interlokutörer och att rapportera till EU. Jag fick träffa alla möjliga människor, samarbeta med försvarsattachéer och rådgivare, internationella organisationer och ukrainska generalstaben, säkerhetstjänsten SBU och alla frivilligorganisationer. Det gav en enorm inblick i ett land som varit under stor press sedan 2014, om vad som fungerade och inte. Kontakter jag har nytta av än i dag.

Några dagar efter vår intervju i oktober 2023 skulle den här artikeln gå till tryck. I ett mejl den 16 oktober skriver Johan Huovinen att ”Jag läser detta ikväll och så får du svar under morgondagen, senast”. Men något svar kommer aldrig. Följande gryning, runt klockan fem på morgonen den 17 oktober står Johan Huovinen, som varje morgon i badrummet och rakar sig, till ljudet av den ukrainska piloten Denys Davidovs YouTube-kanal, med nästan en miljon prenumeranter.

– Min fru är så otroligt trött på det där. ”Nej, inte den mannen igen” brukar hon säga. ”Skaffa hörlurar”.

Men just den här morgonen hinner hon inte säga något. I stället reagerar Johan Huovinen på ett ljud från ytterdörren och börjar gå mot hallen. Halvvägs framme möts han av nationella insatsstyrkan som stormar in, ledd av Säpo. En av männen skriker ”polis, polis, ta det lugnt” och visar upp en polisbricka.

Johan Huovinen grips och förs till Kronobergshäktet, misstänkt för grov obehörig befattning med hemlig uppgift, ett brott mot rikets säkerhet. Det innebär att någon utan lov skaffar sig eller röjer uppgifter om Sveriges försvar som kan skada Sveriges säkerhet om uppgifterna röjs för främmande makt. Brottet kan ge fängelse i upp till fyra år. Även frun Lena, som under 28 år jobbat på Försvarets radioanstalt, FRA, grips och misstänks för samma brott.

Efterföljande dygn försöker jag kontakta Johan Huovinen igen. Officerstidningen har pressläggning och citaten från intervjun några dagar tidigare behöver hans godkännande. Media känner ännu inte till att han sitter inlåst i en cell, utan någon möjlighet till kontakt med omvärlden.

Ett dygn senare kommer en push-notis från Expressen i mobilen. ”Svensk toppmilitär och hans fru gripna i razzia” intill en pixlad bild som jag känner igen. Artikeln ställs.

I åtta veckor satt Johan Huovinen häktad med fulla restriktioner utan kontakt med omvärlden och det skulle dröja nästan ett år innan åklagaren avskrev honom från utredningen. Under tiden i häktet hann han tänka tillbaka på vår intervju och om artikeln ändå publicerades till slut, berättar han när vi ses igen.

– Allt det här har ju att göra med min bakgrund såklart. Och det är klart att jag hann tänka att artikeln skulle kunna stärka misstanken mot mig.

Allt det här har ju att göra med min bakgrund såklart. Och det är klart att jag hann tänka att artikeln skulle kunna stärka misstanken mot mig.

Men sedan september 2024 är Johan Huovinen att betrakta som juridiskt oskyldig. Gripandet har satt spår i honom och påverkat hans relationer med kollegor och vänner. Han beskriver att många till en början tog avstånd och att han upplevde att hans förtroende var borta. Planen då var att rida ut stormen de sista åren till pension, vilket man inom Försvarsmakten kan ta ut som 61-åring.

Men så här nästan två år efter att Johan Huovinen kom tillbaka till sin tjänst på Försvarshögskolan – och snart tre år efter gripandet – har något hänt. Förutom att han flyttat upp en våning på jobbet till ett eget kontorsrum och att kontorskollegan Joakim Paasikivi gått i pension, har hans telefon börjat ringa igen. Media fortsätter att ställa frågor om kriget i Ukraina och vänner har börjat höra av sig.

Och i början av juli i år meddelar chefsåklagaren i fallet, Per Lindqvist, att utredningen läggs ned, inkluderat misstankarna mot Johans fru Lena. ”Jag har lagt ned förundersökningen på grund av att brott inte kan styrkas. Skälet är att det inte är möjligt att i alla delar förhöra de vittnen som är nödvändiga. Vittnena är på grund av sekretess förhindrade att förhöras om vissa uppgifter”, skriver chefsåklagaren i ett pressmeddelande.

Upplever du att du har lyckats vända på skutan nu?

– Ja, det tycker jag. Samtidigt finns det ju de som säger ”ingen rök utan eld”. Och det finns ingen transparens i detta. Jag kan inte transparent förklara vad som ligger bakom. Det skulle annars kanske lägga saker till rätta.

Så, vad var det som hände? Hela rättsfallet har omgärdats av omfattande sekretess och Johan Huovinen är belagd med yppandeförbud, vilket hindrar honom från att kunna berätta om fallet. Det är frustrerande, förklarar han.

– Det finns ju en story där även om jag inte har något med den att göra.