Officersförbundet har påkallat central förhandling med Arbetsgivarverket för att upphäva förre ÖB Micael Bydéns beslut om tvångskonvertering av officerare till specialistofficerare. En vinst för förbundet skulle innebära skadestånd på 100 000 kronor per drabbad officer samt återställda tjänstegrader. Utöver den personliga upprättelsen finns viktiga lärdomar att dra för att undvika framtida beslut som skadar försvarsförmågan genom personalflykt och bristande framtidstro.

Enligt Bydén drevs beslutet på av OR 9-kollektivet. En bidragande faktor var en attitydförändring där akademisk examen premierades framför erfarenhet, trots att kandidatexamen aldrig varit ett formellt krav för officerare (OF 1–9). Försvarsberedningen har tvärtom betonat vikten av att kunna växla mellan kategorier och bygga på akademiska meriter efter hand.

Bydéns beslut innehöll även faktafel, som påståendet att alla officerare har en kandidatexamen. I verkligheten har många äldre officerare examen från Officershögskolan eller via Militärhögskolorna kvalitetssäkrat av dåvarande FHS sedan 1999. De som examinerats via Officersprogrammet vid nuvarande Försvarshögskolan har en yrkesexamen, inte en generell kandidatexamen.

Kritik har även riktats mot dagens utbildningssystem. Universitetskanslersämbetet och regeringen har uttryckt oro över både akademisk kvalitet och den krigföringsförmåga som produceras. Rapporter om bristande förkunskapskrav och svårigheter att avskilja olämpliga kadetter förstärker bilden av ett system med brister. I jämförelse gav det tidigare NBO-systemet en mer enhetlig erfarenhetsbas, med tydlig progressiv professionstrappa.

Att Försvarsmakten hittade på egna regler för akademisk behörighet strider mot objektivitetsprincipen i regeringsformen

Beslutet kan ses som ett uttryck för ”mitokrati”, där HR-processer och systemlogik (PRIO) tilläts styra professionens kärnfrågor. Genom att låta administrativa antaganden gå före operativ verklighet skapades en ”ohelig triad” av krafter som drev igenom ett tvång utan sakligt stöd.

Myndigheter ska agera opartiskt och enligt lag. Att Försvarsmakten hittade på egna regler för akademisk behörighet strider mot objektivitetsprincipen i regeringsformen. Att en major eller högre ur tidigare system enligt Försvarsmakten ”ansågs” ha en akademiskexamen är postmodernism, då de objektivt inte är behöriga till högre studier vid civila lärosäten.

Under Bydéns ledning nådde tystnadskulturen i myndigheten kritiska nivåer anser jag, exemplifierat av hur generalmajor Anders Brännström ”sattes i kylskåp” efter kritik. I en sådan miljö ersätts kritiskt tänkande av ”organisatorisk dumhet” och blind lojalitet. Som Lennart Lundqvist, professor i statsvetenskap, påpekade i ”Tystnadens förvaltning” år 2001 är risken stor att tjänstemän utan integritet används för att genomföra vad som helst om arbetsklimatet förbjuder motargument.

Nuvarande ÖB, Micael Claesson, har signalerat en återgång till meritokrati. Han betonar att dugliga chefer formas av talang och träning, inte bara titlar. Genom att med ett penndrag återställa de tvångskonverterades grader kan han bryta med den tidigare linjen och minska risken för ytterligare rättsliga efterspel.

Misshushållningen med statens medel är betydande, både genom förlorad kompetens och potentiella skadestånd. Skadestånden strider mot budgetlagens krav på god hushållning. Som Hannah Arendt formulerade det är vi ansvariga även för vår lydnad. Beslutet från 2021 framstår som ett historiskt misslyckande där kritisk prövning ersattes av postmodern relativism. Det är nu upp till den nya ledningen att återupprätta förtroendet och säkerställa en kultur där saklighet går före ideologi.

Detta är en förkortad version av debattartikeln ”Omgaloneringen inför rätta”, som publicerades den 7 februari 2026 på www.militardebatt.com.