Senast publicerat
Senast publicerat:

Ett avtal som skapar ambassadörer

Stefan Morin, förbundsordförande
Stefan Morin
Detta är en ledare. Officersförbundets presidium lyfter i varje nummer av Officerstidningen fram de viktigaste ståndpunkterna som förbundet just nu driver.

När Sverige nu är en del av Nato förändras mycket. Inte bara i våra planer, strukturer och förmågor – utan också i vardagen för många av våra medlemmar. För allt fler kommer internationell tjänstgöring att bli en naturlig del av yrkeslivet. Tjänstgöring under Natoledning är inte längre något som sker vid sidan av verksamheten. Det är en del av kärnuppgiften.

Just därför måste vi ställa oss en avgörande fråga: Vilket avtryck vill vi att den internationella tjänstgöringen ska lämna hos den som åker i väg?

Den som tjänstgjort utomlands ska komma hem som utlandstjänstgöringens främsta ambassadör. En medarbetare som talar väl om uppdraget, om villkoren och om arbetsgivaren. Inte någon som i efterhand konstaterar att uppdraget var utvecklande –trots arbetstiderna, trots ersättningen och trots månader av frånvaro från familjen. Internationell tjänstgöring ska vara en morot, inte något man accepterar med sammanbitna tänder.

När jag pratar om att ”förlora” på internationell tjänstgöring handlar det sällan om den nominella ersättningen. Det handlar om arbetstid. Medlemmarna arbetar väsentligt mer än hemma, vilket gör att ersättningen per arbetad timme blir betydligt lägre. Till det kommer den långvariga frånvaron från familjen och ett begränsat utrymme för återhämtning. Sammantaget ökar belastningen, medan ersättningen i praktiken urholkas.

Internationell tjänstgöring ska vara en morot, inte något man accepterar med sammanbitna tänder.

Detta sker samtidigt som övriga arbetsmarknaden diskuterar generell arbetstidsförkortning. Försvarsmakten går i motsatt riktning och vill öka tillgängligheten genom att kräva mer arbetstid av sina medarbetare. Vi har förståelse för den viljan med tanke på uppdraget. Dock måste vi fråga oss om det är långsiktigt hållbart? 

Ersättning är inte bara kompensation – det är ett styrmedel. Idag fungerar kompensationsledighet som en viktig vågskål för chefer att beakta. När mer arbetstid krävs tvingas man väga nyttan mot konsekvenserna i form av kompensationsledighet. Det är en sund ordning. Om Försvarsmakten vill minska kompensationsledigheten för att öka tillgängligheten måste kostnaden bli betydligt högre. Annars förskjuts balansen och risken är att vi urholkar både arbetsmiljö och långsiktighet.

Som jag ser det möter vi ännu inte en försvarsmakt som på allvar vill använda ersättning som ett verktyg för attraktion i internationell tjänstgöring. Ambitionen att skapa motivation och en tydlig morot för att ta dessa befattningar är för svag. I skrivande stund står parterna mycket långt ifrån varandra i förhandlingarna och avgörande -skiljelinjer kvarstår. Det räcker inte att tala om uppdragets betydelse eller den personliga utvecklingen – villkoren måste vara med att bära -budskapet.

Internationell tjänstgöring ska vara något man söker sig till, något som stärker viljan att arbeta i Försvarsmakten. Inte något man accepterar trots villkoren. Ett nytt kommande avtal måste därför vara modernt, rättvist och hållbart över tid – så att de som åker i väg kan fokusera på uppgiften och komma hem med stolthet, engagemang och fortsatt arbetsglädje.

Det är så vi bygger en försvarsmakt där man kan – och vill – hålla ett helt yrkesliv.

 

Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Officerstidningens nyhetsbrev kommer två gånger i månaden och ger dig nyheter från Officerstidningen direkt till din inkorg.

    Jag godkänner att Officerstidningen sparar mina uppgifter.

    Efter drygt ett år som chef på Luftstridsskolan började ­Niclas Magnusson ett nytt jobb som chef för Flygstaben i mars. Men bläcket på placeringsbeslutet hann knappt torka innan han erbjöds ännu en ny roll – den som ställföreträdande flyg­vapenchef. "Det var smickrande och givetvis inget jag kunde säga nej till", säger han.

    Jenny Folkesson
    250808_petblo05_niclasmagnusson_ute
    Trots att han bara precis hade börjat som chef på Flygstaben kände Niclas Magnusson ingen tvekan kring att istället börja jobba som ställ­företrädande chef för flygvapnet.

    Foto: Försvarsmakten

    Han kommer inte från någon officerssläkt och inte heller under sin östgötska uppväxt drömde Niclas Magnusson om att bli militär. Siktet var i stället inställt på att bli lärare i engelska och samhällskunskap. Men först skulle värnplikten på F 6 bockas av. Det skulle visa sig att året i Karlsborg skulle bli själva inkörsporten till Niclas Magnussons hela framtida yrkesliv.

    – Jag trivdes så oerhört bra i värnplikten och med den kamratskap som fanns där. När vi skulle hem på julledighet stoppade kompanichefen ansökningshandlingar till officersutbildningen i nävarna på oss och sa ”sök”. Vi var många i min pluton som blev officerare, 23 stycken, minns han.

    Niclas Magnusson tillägger att just gemenskapen har varit en avgörande faktor till varför han har valt att tillbringa hela sitt yrkesliv hos samma statliga arbetsgivare.

    – Eftersom jag alltid har trivts så bra och aldrig har jobbat i ett dåligt arbetslag så har jag inte sett en anledning till att sluta hos Försvarsmakten. Dessutom tror jag på det vi gör och jag känner stor kåranda och lojalitet med Försvarsmaktens uppgifter.

    Efter avslutad officersutbildning i Halmstad blev det Uppsala som kom att utgöra basen för både yrkesliv och familjeliv. F 16 och gamla F 20 var utgångspunkterna även om det har blivit några avstickare till Luleå, Högkvarteret i Stockholm och dessutom ett års utbildning i ledarskap och strategi på Air University i USA.

    I september 2023 tog han över som ny chef på Luftstridsskolan, ett år senare gick han vidare och blev chef för Flygstaben. Det var 1 mars i år. Kort därefter kom frågan Niclas Magnusson: Ville han bli ställföreträdande flygvapenchef? Svaret kom blixtsnabbt.

    – Det var överraskande men glädjande! Dels är det oerhört smickrande att få frågan, dels tycker jag att det här är ett ännu roligare jobb än det jag hade. Som ställföreträdande chef för flygvapnet får man jobba centralt med flygvapenfrågor och med personalutveckling. Båda passar mig, jag är ingen förvaltartyp utan står mycket hellre mitt i händelsernas centrum, säger han. 

    Jag kommer in med erfarenhet och en trygghet samtidigt som jag tycker att jag är tillräckligt vis för att begripa att jag inte vet allt förrän vi har testat lite.

    Och framtiden för flygvapnet ser inte ut att bli något för den som tycker om att sitta stilla i båten. På Niclas Magnussons och hans kollegors bord ligger en omfattande transformation där flygplans- och helikopterflottan ska förnyas och teknikskiften ska integreras i verksamheten. Därutöver ska flygvapnet växa i personalstyrka genom fler värnpliktiga, fler yrkesofficerare, nyrekrytering inom tekniska områden och fler civilanställda. Även antalet reservofficerare och frivilliga kommer behöva öka.

    Lagspelaren Niclas Magnusson tror att han är rätt person att vara med och leda jobbet framåt. Med en bakgrund i bassystemet kommer han med lite andra erfarenheter än sina företrädare som har varit piloter i grunden.

    – Jag tror jag kompletterar laget, jag kommer bidra med erfarenheter som kommer fungera utmärkt. Jag kommer in med erfarenhet och en trygghet samtidigt som jag tycker att jag är tillräckligt vis för att begripa att jag inte vet allt förrän vi har testat lite. Jag är ingen bakåtsträvare som tycker att allt var bättre förr, tvärtom är jag alltid nyfiken och tror på att saker och ting kan göras bättre än tidigare.

    Som en följd av strukturutredningen ska flygvapnet överta ledning av Försvarsmaktens tekniska skola och Militärhögskolan i Halmstad och kanske är det i synnerhet där Niclas Magnussons tidigare erfarenheter av verksamhetsutveckling och utbildning kommer till användning.

    – Jag tror jag kommer kunna bidra en hel del med att skapa kontinuitet och utveckla utbildningen, säger han.

    När det gäller att vara med i facket ser han lite på det som med anställningen i Försvarsmakten: Medlemskapet ser han som självklart och han har aldrig haft någon anledning att gå ur. 

    – Som nyanställd var det naturligt att gå med i facket, man ville ha inflytande. Därefter har jag aldrig haft någon anledning att gå ur.

    Att ta ett fackligt uppdrag ser han som uteslutet eftersom han numera företräder arbetsgivaren, men även en person på en så pass hög position som Niclas Magnusson kan ibland behöva facklig hjälp. 

    – Kanske inte i det vardagliga arbetet men det är klart att även jag kan behöva diskutera frågor som gäller mina avtal. Att vara med i facket är också en solidaritetshandling och att välja att gå ur skulle nog ses som ett slags avståndstagande.

    Frågan om hur flygvapnet ska kunna rekrytera fler flygtekniker är ständigt aktuell. Idag råder en allvarlig brist på yrkesgruppen inom Försvarsmakten eftersom tekniker slutar för att söka civila jobba med högre löner och bättre karriärmöjligheter. För att bli mer konkurrenskraftiga måste flygvapnet utveckla sin lönebildning, anser Niclas Magnusson.

    – Vi har en tendens att vara försiktiga i lönesättningen för att, efter ett tag, i stället vilja komplettera lönen med en ”särskild satsning”. Jag anser att det är mer logiskt att arbeta med en genomtänkt lönebildning när det gäller alla anställda, även de civila. Ingångslöner ska vara rätt från början så att särskilda satsningar inte behövs.

    Niclas Magnusson utvecklar sina tankar och inkluderar även Försvarsmaktens civilanställda i resonemanget.

    – Vi behöver också hitta sätt att hantera hur det ska märkas när en anställd – civil eller militär – växer inom samma befattning, när personen helt enkelt tar ett större ansvar. Där skulle jag gärna se en utveckling i hur vi lönebildar, säger han och försäkrar att detta är en fråga han kommer lyfta inom ramarna för sin nya roll.

    250808_petblo05_niclasmagnusson_grön

    Niclas Magnusson vill se en annan och mer genomtänkt lönebildning för flygteknikerna.

    Foto: Försvarsmakten

    Fakta

    Niclas Magnusson

    Gör: Brigadgeneral och ställföreträdande flygvapenchef.

    Bor: Uppsala.

    Familj: Fru och två vuxna döttrar.

    Intressen: Matlagning, golf, titta på tv-­serier och läsa böcker.

    Ur arkivet: